Lunch med Xavier Vignon

Låt oss säga det direkt: Xavier Vignon är en rolig kille att prata med. Orden sprutar och vi hinner med att diskutera massor av intressanta saker under ett par timmar på fredagseftermiddagen. Det ligger nära till hands att associera till Stefan Dorst. Båda har lång erfarenhet som konsulterande oenologer - flying winemakers om man så vill - och har använt sig av sitt goda rykte och sina omfattande kontakter för att dra igång egna versioner av négociantverksamhet. 

Xavier kommer ursprungligen från Champagne, och det var där han började sin bana. Under en tid ingick han i teamet på Moët & Chandon som jobbade med Dom Pérignon. Därefter skaffade han sig rejält med erfarenhet i Saint-Émilion, samt gjorde avstickare till Australien och Nya Zeeland. Ja, han har till och med jobbat ett kortare tag med parfymer på Guerlain. Sedan 1998 driver han ett analyslabb i Châteauneuf-du-Pape.

Den gemensamma nämnaren för de alla här adresserna är ju just blandning. Xavier är duktig på att analysera och blanda vin - så duktig att han skaffat sig en omfattande kundkrets i södra Rhône-dalen. Det hela började alltså med konsulterande inom agronomi och oenologi, men efter några år dök det ganska väntat upp tillfällen att köpa mindre andelar av kundernas produktion, eller få ersättning i flytande form för konsultarbetet.

Förståeligt nog vill monsieur Vignon inte skylta med exakt vilka han köpt viner av, men det rör sig om ett sextiotal odlare av de totalt cirka trehundra domäner som anlitar hans tjänster. Runt trettio av dem buteljerar châteauneuf under eget namn. En del av dem är namnkunniga egendomar - enligt eBob bland andra Raymond Usseglio, La Gardine, Jerome Quiot, Beaurenard, La Nerthe, Mont-Redon, Maucoil, Roger Perrin, Marcoux och Grand Veneur. Xavier Vignon är alltså rejält stor som konsultfirma betraktat. Idag har han ett femton man starkt team av konsulterande oenologer och agronomer (bara Philippe Cambie är väl större i området, både som konsult och till kroppshyddan sett). Den egna négociant-verksamheten är däremot förhållandevis liten, hela årsproduktionen är inte större än 60 000 flaskor.

Men det är ett publikorienterat vin han gör. Utåtriktat och lätt att tycka om, med snitsig vinmakar-signatur av tiondelen nyrostade småfrallor vars aromer vetter åt kaffe och pralin. Introduktionen av årgång 2007 tog den svenska vinpubliken med storm. Halva årsproduktionen såldes till Systembolaget! Idag är vinet en så kallad T2:a, vilket innebär 200 butiker samt att ungefär en tredjedel av alla flaskor går till Sverige. På hyllorna i en genomsnittligt sömnig butik ute i landet så kan Xaviers châteauneuf mycket väl vara det enda vinet över 200 spänn, förutom tre sverige-obligatoriska amarone av tveksamt snitt. I en sådan situation - inget man bör försätta sig i - är valet ganska lätt.

Tillbaks till blandningen. Châteauneuf-du-Pape är den franska AOC som är mest liberal när det kommer till druvmixens sammansättning, så länge man håller sig till de tretton godkända huvudsorterna. Det här är något man kan använda för att parera årgångens egenheter. Xavier bekräftar precis vad vi skrev häromdagen om problemen för syrah i södra Frankrike, och som han säger: "hettan är ingen lek". Alltså: varma år som 2009 använder man så lite syrah som möjligt, svala och regniga som 2008 däremot riktigt mycket. Har man problem med druvmognad kan syrah komma väl till pass.

Liksom många andra i södra Frankrike är Xavier väldigt förtjust i mourvèdre. Druvsorten har precis de tanniner som behövs för att komplettera grenache, och med sitt spanska ursprung har den inga större problem att klara värmen. Den mognar ju också senast av alla druvsorterna i området, utan att få galet höga sockerhalter. Med lite flaskmognad kan den bidra med bordeaux-liknande toner av cassis, tobak och sadelläder, vilket med all tydlighet demonstreras av mognande bandolviner. Xavier förutspår en större andel mourvèdre i framtidens châteauneuf, och med det inflytande han har, så är det inte svårt att tro honom.

Labbet/källaren är belägen i Courthezon och de flesta kunderna finns i Châteauneuf-du-Pape. Men omkringliggande områden är också klart intressanta. Redan nu gör Xavier cuvéer från Gigondas, Vacqueyras, Ventoux, Pic-Saint-Loup och Côtes-du-Rhône samt Vin de Pays. De senaste åren har han börjat knyta kontakter i norra Rhône-dalen. Han menar dock att det kan ta upp till tio år att bli klok på vilka vingårdslägen man ska satsa på, och hur man arbetar med begränsning till en enda druva när man är blender. Hur som helst kan vi nog vänta oss en côte-rôtie framåt 2017 eller så.

Centralt för Xaviers uppfattning om vad Châteauneuf-du-Pape är - eller bör vara - är begreppet mineralitet och förekomsten av mineralsalter. 

I samarbete med amerikanska forskare utarbetar han metoder för att mäta förekomsten av mineraler och salter i vinet, eftersom den komponenten är så avgörande för att balansera frukt, sötma, alkohol, tanniner och syror. Och som vi alla vet, så blir det ju mer av den varan när stockarna är äldre, rötterna djupare och vingården hälsosam med gott om kryp i underjorden. Det är sådana lägen Xavier helst vill handla från.

Så några ord om en praktik som de flesta av oss nog bara förknippar med champagne - att blanda årgångar. Appellationsreglerna i Châteauneuf-du-Pape tillåter upp till femton procent av en annan årgång än den som står på etiketten. Med sin bakgrund i Champagne och dess réserve-tänkande tar Xavier självklart chansen att hålla undan vin för att kunna blanda med om det behövs. Det här kom väl till pass 2008, då han kunde biffa upp den klena nollåtta-juicen med femton procent muskulös nollsjua (extra muskulös eftersom ingen Cuvée Anonyme gjordes 2007, allt användes för att maxa den vanliga nollsjuan).

Sammanfattningsvis handlar alltihop om att bygga ett varumärke från grunden (jämför med Dorst igen). För att göra det måste man leverera konsistenta produkter av jämn och pålitlig kvalitet. Det är nog så Xavier Vignons talang för blandning kommer allra bäst till sin rätt. Han funderade ett tag på att gå hela vägen till att kunna skriva AB på baksidesetiketten - ungefär två tredjedelar av odlarna som levererar ingredienserna är eko-certifierade - men bestämde sig till slut för att se pragmatiskt på saken och låta bli. Xavier är en doer som vill göra det bästa av alla de kontakter han har skaffat sig.

2010 Châteauneuf-du-Pape Blanc

Mineralisk, frisk och elegant doft med vit stenfrukt av persika/päron samt paranötter och en mindre dos fatkryddor som kompletterar doftbilden. Smaken bjuder på utmärkt fräschör och balans, mineralisk och läskande utan alkoholvärme. Ger intryck av att domineras av clairette, inte mycket till grenache blanc-fetma. Faten märks knappt i munnen. Klockren viting, dagens nya bekantskap.

Årgången glänser. Hälften clairette, resten ungefär lika delar roussanne och grenache blanc samt några småskvättar av andra gröna druvor. En femtedel uppfostras i barriquer, resten i tank. 13,7% alkohol. 250 kr/PI.

2010 Châteauneuf-du-Pape

Relativt mörk doft med drag av fikon, sötlakrits, björnbär, viol och garrigue. Osedvanligt frisk, stram och mineralisk smak - varken söt eller tung. Högre syra, finkalibriga tanniner, liten örtig kärvhet och skön sälta i slutet. Det här vinet har mycket av det man önskar sig: typicitet, balans, läskande mineralkänsla och fin klunkbarhet. Ser fram emot att dricka mer av detta när årgången byts. Bör även kunna åldras med behag.

273 olika lotter från hela appellationen ingår i blandningen av 2010. Resultatet skulle ju faktiskt kunna ha blivit ett utslätat genomsnitt, men ger istället ett bra och typiskt uttryck för châteauneuf som helhet. Och som sagt, årgången glänser.

2009 Châteauneuf-du-Pape
Söt mörk doft av kryddor, hallon, björnbär och praliner. Uppenbart hög fruktmognad. Rik och fyllig smak med tyngre tanniner och plumpare fruktkropp som får gott understöd av alkohol. Eftersom syran inte är lika frisk som i tian märks alkoholen mer, men det finns också ett örtigt bett som bidrar till strukturen. I vår smak tippar balansen över åt det tunga och söta hållet, även om många säkert kan gilla detta. Pass.

2007 Châteauneuf-du-Pape
Enastående fruktmognad med läckra cabernet-liknande aromer av crème de cassis, mullbärs- och vinbärsmarmelad. Smaken är storskalig med god kryddlåda, sötfrukt och sötlakrits, som lyckligtvis balanseras av hyfsat friska syror och mineraler. Alkoholen är uppenbart hög, vilket dock mest yttrar sig som kryddighet snarare än ren eldighet. I jämförelse med friska 2010 känns dock procenten en smula störande. Ett gott och häftigt vin hur som helst. Spara gärna några år till, ni som har kvar.

Vi frågar om cassis-tonerna. Det är mourvèdre vid riktigt hög mognad, säger Xavier. Materialet som kunde ha blivit en Cuvée Anonyme finns med i den här mixen. Känns fylligare och bättre nu än när det släpptes, kan det vara någon skillnad på de franska och svenska cuvéerna? Notera att den franska etiketten ser helt annorlunda ut än den svenska gjorde. Varumärket är nedtonat till fördel för appellationen - franska kunder köper i högre grad vin på ursprung. Vi gillar bilden med utsikt mot Les Dentelles de Montmirail!

2006 Châteauneuf-du-Pape
Doften är mer utvecklad, återhållsam med frukten men desto mer generös med örter och lakrits, samt tydliga dragningar åt rostbiff och undervegetation. Smaken är medelfyllig, något gles och hyggligt frisk med drickmogna tanniner. Ganska så gott, men uttrycker sig med små bokstäver i jämförelse med den slagkraftiga nollsjuan.

2009 Châteauneuf-du-Pape Cuvée Anonyme
Vi har aldrig blivit riktigt fängslade av nosen i Anonyme och det blir vi inte heller den här gången. Doftbilden är mörk och blurrig med väl mogen frukt samt lakrits, choklad och kryddlåda - ja, rätt så mycket fat egentligen. Desto roligare blir det när vi smakar på vinet, för det här är uppenbart mycket bättre än den vanliga nollnian. Mindre sött, stramare, friskare, snyggare tanniner, uppenbart packat med mineraler, saltare, större, längre. Mer klassisk balans, och relativt sett ganska elegant trots årgångens hetta. Jobbar riktigt bra som motspelare när vi har flankstek på tallriken.

Vinovativa bjöd in till lunchen.

Årgång 2007 har vi tidigare bloggat här. Intressant diskussion om typicitet med mera i kommentarstråden.