Gubbamiddag #12

En sak kan man vara säker på när det bjuds till gubbamiddag, och det är att man kommer prova/dricka äldre viner än vanligt. Hos just den här gubben kan man tryggt hålla sig till Guillous tumregel att "vin är en dryck som huvudsakligen kommer från Frankrike". Inte för att det underlättar gissandet sådär jättemycket, men ändå.

För att reta söndagsaptiten serveras ett ganska rikt guldgult bubbel. Doften känns komplett och rätt komplex, snarare än druvren, så vi tänker oss att det är en cuvée av minst två sorter och med lite mognadsutveckling. Utan några gröna toner, men med välbyggd syrastruktur och kritighet - och dessutom generöst med frukt - ger vinet intryck av riktigt hög kvalitet från en bra årgång. Det här är gott!

2002 eller möjligen 1996? Nej, det är faktiskt äldre än så.

1995 Delamotte Blanc de Blancs Cuvée Nobis

Nobis var/är Operakällarens tappning, liksom den NV BdB som heter Cuvée Operakällaren. Delamotte brukar vara pålitligt, och de år när ingen Salon görs så är det till Delamotte druvorna går (2004 exempelvis, men inte 1995).

Så var det dags för själva provningen:

1. Varmt mörkröd färg med bra lyster och en smal strimma tegel i kanten. Charmigt fruktig cabernetdoft med svarta och röda vinbär, vingummi och plommon. Gröna och florala drag som gräs, paprika och blomstjälkar. Mognadsmässigt verkar det vara cirka tio år gammalt, kanske något mer. Smaken är slank och rejält syrlig, intensiv och stramt grönörtig, med lätta kärva tanniner. Gott och druvtypiskt vin, spetsigt och lite obalanserat på egen hand, men väldigt lovande inför själva middagen. Detta bara måste vara en cab franc från Loire, vi gissar på Chinon och Clos de l'Echo.

1996 Château de la Grille Chinon

Visar sig vara klockrent till maten med sin sjungande fruktsyra. Fortfarande så ungt och friskt!

2. Ljust oxblodsröd färg med bredare tegelkant. Väl utvecklade mognadstoner på nosen: knäck, honung och späntved, ceder, plommon, järn, köttsafter, örter och ett litet brett-plåster som växer till sig efter hand. Till synes en bordeaux, kanske Saint-Emilion? Det verkar klart äldre än föregående, troligen 80-tal. Smaken är väl utvecklad och fint balanserad att dricka på egen hand. Viss rondör, mjukare syra och inte så strävt, men en antydan till beska. Frukten känns något uttorkad i avslutningen vilket gör att ålderssyran skjuter iväg. Oerhört drickvänligt, hur som helst.

1997 Pierre-Jacques Druet Bourgeuil Grand Mont

Vår favorit i det inledande genomdraget. Honung och beska kan betyda lite problem med röta, påpekar U. Det här smakar bra hela kvällen, men till den gräddiga svampsåsen visar det sig vara alltför mjukt. Allra bäst på egen hand. Underbart gammeldags etikett också.

3. Matt och dov färg, mörkt brunröd, en halv centimeter tegel i kanten, ser väl utvecklat ut. Inledningsvis (alltför) oxidativa toner av farin, bränt socker, röda äpplen, russin, choklad, soja, kavring och ostbutik. Smaken är storskalig med varm frukt, lite rustik med oxiderade toner och tätvävda solmogna tanniner, inte bittra men lite torra, och en lakritsaktig rondör. Det tycks komma från en varmare plats och årgång. Doften blir bättre med en timmas luftning, och tanninerna mindre torra. Åldern bör vara cirka 20 år, eller varför inte rentav 22? Vi tycker nämligen att detta känns bekant från en provning tidigare i våras - och tanninerna känns mourvèdriska - så vi klämmer till med Bandol 1990. Vilket visar sig vara helt fel. Ja, då måste vi väl ändå vara i rhônedalen?

1998 Delas Hermitage Les Bessards

Väldigt överraskande att en '98 skulle vara så här pass utvecklad. Tydligen har flaskan legat i garderobstemperatur minst sju år, vilket kan vara en förklaring. Svårt att se Parkers 96-98 pinnar, men det smakar väldigt gott till ostarna, och då känns de oxidativa dragen mindre framträdande.

4. Mörkt rödbrun färg med bred tegelkant, äldsta vinet hittills. Väl utvecklad doft, tyvärr oren och muggig med källardoft samt plommon, järn, vinbär, örter och ammoniak. Smaken inledningsvis skarp och lite frän, fruktgles med uttorkande avslutning. Det här verkar helt kört - men smaken kommer faktiskt igång med luft, även om doften är märkt av defekten. Frukten måste ha varit riktigt bra i en korrekt flaska, och längden är det inget fel på. Bordeaux utan tvekan, troligen Saint-Emilion, moget vin på vippen mellan 70-tal och 80-tal.

1980 Château Cheval Blanc

Nej, vilken otur att just den skulle vara korkad - eller vad den nu är. Vi fixar inte att dricka något som luktar såhär.

5. Mycket mörk färg, nästan opakt vinröd med liten röd kant och antydan till tegel. Djup doft av söt mörk bärfrukt, cassis, mullbär, svamp, smör, fat, fuktig cigarr och blyerts. Ungdom möter mognad, detta verkar yngre än föregående viner, kanske tio till femton år. Smaken är storskalig, varmt fruktig, avrundad i munkänslan men ändå intensiv och rätt syrlig, något spretig med lite alkoholvärme i slutet. Det här är kvällens största vin, med en varmare karaktär än de föregående. Även om värden är svårt frankofil gissar vi att det är en top-cabernet från Penfolds, Bin 707.

1985 Château Latour

Hoppsan, där gick det snett med ideer och teorier. Doften blir bara bättre - blommiga övertoner efterhand - och godare med några timmars luft. En medioker 88-poängare enligt farbror Bob, "without much structure, delineation, and depth". We beg to differ.

6. Nästan opakt rödbrun färg med tegelorange kant. Nosen är först återhållen, något stum, men här finns utan tvekan stort djup. Inte den mest definierade doften, men så sammansatt att det är svårt att dra ut några trådar. Väl moget intryck, klart äldre än föregående. Mörk vinbärsfrukt, murriga toner, karljohanssvamp, läder, choklad, efterhand nästan florala drag. Oväntat slank smak med djup i aromerna, frisk till hög syra och rejält med tanniner som blir sträva i slutet. Liksom förra vinet verkar det efterhand yngre allteftersom det får luft och är till slut långt mer behagfullt än det var i början. Bra bordeaux med full mognad, svårt att säga mer.

1974 Les Forts de Latour

Imponerande att ett andravin kan hålla i nästan 40 år. Men så sägs ju Les Forts ha kvalitet som en 2ème Cru. Den här 74:an fick 74 poäng av Robban i en för övrigt positiv recension - man får säga att det gått inflation i siffrorna sen dess.

Slutligen måste vi be att få tacka "den tillfällige gästen" som tyckte att vårt sällskap var det rätta för att poppa sin endaste flaska 1985 Latour...