Domaine Leon Barral 2009: Jadis & Valinière

Nya årgångar från Domaine Leon Barral - ja, det bör väl vara en given hit hemma hos Finare & Vinare? Som den trogne läsaren vet vid det här laget, så gillar vi ju Didier Barral och hans viner skarpt. Vi har blivit generöst mottagna och underhållna på gården i Lenthéric, vi har avverkat många flaskor sedan dess, och vi har hållit en provning för Stockholms munskänkar där vi jämförde Barrals nollfemmor och nollsjuor. Förhandsinställningen är minst sagt positiv.

Nu har vi umgåtts med Barrals nollnior under ett par dygn, och det har framförallt fått oss att fundera över en sak - värme. De rådande klimat-förändringarna är helt klart ingen lek för sydfransoserna, och det pratas mycket om att söka högre och svalare lägen. 2011 var det hetaste året hittills i södra Frankrike - ännu varmare än l'année de la canicule, 2003. Även 2009 var ett extremt hett och torrt år. 

Sydfranska odlare är överens om att det är syrah som drabbas av störst problem i värmen. Grenache, carignan och mourvèdre är infödda sudistes med spanska anor, och de har en annan tålighet. Didier Barral föredrar svala norrlägen för sin syrah. Toppvinet Valinière består till en femtedel av sådana druvor - resten är mourvèdre från yngre stockar - medan Jadis vanligen innehåller 30% syrah från varmare söder-sluttningar, förutom dominanten carignan.

2009 Domaine Leon Barral Faugeres Cuvée Jadis

Färg: opak, mörk svartröd/violett

I karaff: mandel, bittermandel, björnbär, röda äpplen, timjan.

Doft 2h: tät och öppen, rejält sötfruktig med drag av mörka körsbär, björnbär, röda äppelskal, garrigue, lakrits, kryddnejlika, syren och viol, järn och sten. Som synes ett komplext intryck, proffsigt utan funk eller lagård, däremot en fin känsla av det omgivande landskapet.

Smak 2h: tät och kraftfull, överraskande sötfruktig, mycket av allt, stora tanniner och örter, måttliga syror, rätt bråkigt och tufft i munnen, sötma och alkoholvärme. Behöver mat.

Doft 26h: mer betoning på syrener, salmiak, bittermandel, pata negra och cola-kryddor.

Smak 26h: har lugnat sig, fortfarande stora och rejäla tanniner, tät kropp, stor frukt, måttliga syror, viss fräschör tack vare örter och sälta, aning kaffe från faten, sötma och värme.

2009 Domaine Leon Barral Faugeres Cuvée Valinière

Färg: opak, mörk, svartröd/blå

I karaff: kardemumma, syrener, violer, mandel, valnötter, blå plommon.

Doft 2h: dovare och mer sammansatt än Jadis, sötfruktig med blå plommon, syrener, röda äppelskal, torkade aprikoser, fet lakrits, läkerol salvi, salvia, timjan, järn, bark och sandelträ. Klart lovande.

Smak 2h: tät, superrik och överraskande sötfruktig, lena och harmoniska tanniner, riktigt lång smak, alkoholvarm efterklang.

Doft 26h: mer betoning på syrener, lakrits, blå plommon, pata negra och blodgrape.

Smak 26h: avrundad, harmonisk, påtagligt sötfruktig, mogna greppiga tanniner, lång kryddvarm efterklang.

De bägge cuvéerna är ovanligt lika varandra den här gången, även om Valinière som vanligt är bäst. Jadis har bråkigare tanniner, som gissningsvis kommer från värmestressade syrahdruvor. Som så ofta hos Barral hittar vi tjusiga syrener i doften, och det beror knappast på att de nyss har slagit ut nere på gården. Kvalitetsmässigt är det inga problem - Didier är en pålitlig vinmakare (möjligen kan han vara i flitigaste laget med pigéage-stången emellanåt) och han har av allt att döma gjort sitt bästa. Nej, det som ställer till det den här gången är den stil klimatet bidragit med. Som vi ser saken blev det för mycket av det goda.

Om nollfyrorna fick oss att tänka på Côte-Rôtie - och flera trebetygare landade blint i Bourgogne - så får Didier Barrals nollnior oss att associera till det varma låglandet i Roussillon. Även om han lyckas parera russin-tendenser så är sötfruktigheten definitivt ett problem för oss, likaså känslan av tyngd och drickmotstånd som alkoholen för med sig. Förmodligen har bägge vinerna en handfull gram restsocker och etiketten säger 14%, men det tror vi inte en sekund på. Här snackar vi snarare femton och en halv, och det bidrar till upplevelsen av sötma. Noggrann temperaturhållning är av nöden, och då menar vi max femton grader. Med ålder kommer vinerna garanterat att få drag av brun farin.

Vid vårt besök 2008 påpekade vi att flera smakprov luktade som det gör på en bondgård - en fläkt av gödsel och kompost, men inte alls oangenämt. Didier svarade att många sagt något liknande, och han verkade inte alldeles bekväm med det. I den senaste årgången får vi säga att vi inte hittar ett uns av vare sig stall, lagård, kompost eller gödsel. Renare och mindre funkigt, helt enkelt - på gott och ont.

Så har vi kommit till the bottom line: köper vi? Nä, att döma av hittills provade viner från området är 2009 inte vår årgång i Languedoc, till skillnad från 2008 som var ovanligt sval och frisk. Den här gången blir det pass, men vi väntar med spänning på tiorna.

Varuprov från Franska Kvalitetsviner. SB/TSE 1 juni,
214 kr (420 fl.) och 329 kr (180 fl.)