Det vi hängde upp oss på den kvällen var att 2004 Domaine Courbis Cornas Champelrose kändes atypiskt. Vi hittade mörka likörkörsbär och ångande starkvinstoner av rent venetianskt snitt. Men läser man mellan raderna, så verkar vinet ändå ha varit balanserat i munnen, med viss längd och hyggliga framtidsutsikter. En omprovning i maj 2008 gav bättre intryck och ökat hopp inför framtiden. Låt oss korka upp en flaska och se vad som hänt.
Ur karaffen sprutar det violer, svartpeppar och rinnande köttsaft.
Japp, de allra tydligaste norra rhône-markörer man kan tänka sig!
I glasen tillkommer nyanser av lagerblad, kryddpeppar och korvspad. Frukten är röd och svart, tänk en mix av lingon och björnbär. Här lurar något dovt animaliskt och känslan av granit är tveklös.
Vi tar några klunkar. Det här smakar väldigt bra, ingen tvekan om det. Lagom fyllig kropp, varken snipigt eller tungt. Balanserat frisk syra, sval men mogen frukt, örter visst men inte grönt eller kantigt. Hyfsade tanniner, god komplexitet i aromerna, lite fatkryddor, hyfsad längd. Frukten upplevs som sötare efterhand, och munkänslan rundas av med en bit fet sötlakrits. Det här inte storslaget, men väldigt drickbart nu och kanske fem år till.
Efter några timmars luftning fylls det på med en del mörka likörkörsbär och några ektoner som liknar bittermandel och körsbärskärnor. Pling pling, nu pinglar det till i minnets klockor. Det var ju de här dragen som dominerade bilden för fem år sedan.
För att summera: den här gången snackar vinet urbota nordrhônsk franska, utan italiensk accent - men efter några timmar fattar vi ändå vad det var vi menade. Och så slutsatsen: det lönar sig i stort sett alltid att lagra syrahviner från norra Rhône. De transformeras!
11 kommentarer:
Kul att en 04a redan verkar vara på väg ut ur tunneln. Som Cornasist (olycklig formulering som för tankarna till politisk extremhöger, men såklart ligger ju Cornas på högra stranden...)klappar hjärtat lite lättare efter läsningen.
Dessutom får den mig att ifrågasätta mitt eget högst tveksamma utlåtande om Jaboulet 2009 Les Grand Terrasses som jag upplevde också var mest frukt-fet nu som ung. Kanske den också rättar till sig med åren? Men nä, den saknar nog trots allt tillräcklig struktur för det.
Cornasiste... belle néologie ;-)
Hmm, det känns väl som att nollfyrorna från norra Rhône är relativt snabba att komma i mål - vi ska nog poppa några fler snart - men nollfemmorna behöver ligga stilla ett bra tag till.
När det gäller nollniorna är strukturen inbäddad i så tjocka lager av bebisfet frukt att det kan vara svårt att känna den. Men Grand Terrasses 09 håller säkert tjugo år i en bra källare. Inte bara håller förresten, utan transformeras...
Hej FV! Jag ska ner och botanisera en del i Cornas med omnejd i sommar. Har du några bra tips på producenter att besöka/hålla utkik efter i butiker? 2009 eller 2010?
Mmm, 09orna transformeras säkert på 20 år, men jag är inte övertygad att resultat blir i min smak. Jag väntar nog generellt på 10orna istället, som jag tycker verkar vara mera min stil.
I första hand skulle vi försöka få besöka och handla av Thierry Allemand eftersom hans grejor är rätt knepiga att få tag på. Allemand tog över flera förstklassiga vingårdar av legendaren Noel Verset under 2000-talet och vinifierar på helklassiskt vis.
Annars är svaren de givna - Clape och Voge. Vincent Paris och Domaine du Tunnel vore också intressant att hälsa på.
Lite längre norrut på samma sida av floden vore det skoj att besöka Hervé Souhaut och hans förtjusande fru vars namn vi för tillfället inte kommer ihåg. Väldigt trevliga/gladlynta människor och dito viner.
Vi skulle i första hand gå efter tiorna, och då vet du ju vilken slags smakprofil vi helst vill ha: fräschör och spänst före tyngd och kraft.
Vad säger Vinosapien?
vinosapien säger:
- http://www.drinkrhone.com/wines/Cornas/
och gå efter hans stgt-hantverkare.
och när man ändå är där och snurrar plockar man ju fram motsvarande för cote-rotie, st joseph etc.
Så här skrev jag efter att ha blindprovat 04 Champelrose i januari 2008, någon gång mellan dina tidigare provningar. Vi tyckte också att det var atypiskt, men med delvis andra associationer.
"Ungt! Blåbär först, fylligt men god syra. Mycket god frukt med hallon, lik tuff PN. Finns tanniner och aning mintighet i slutet. En del fat. Gott. Valde fel mellan Bourgogne och Nord-rhône. Var är kryddigheten?"
Kul att höra att vinet uppför sig bättre nu, jag köpte också några stycken som jag inte rört ännu.
Tack för svar!
Det verkar vara väldigt olika tidsrymder som gäller för olika "norra-Rhône-syrah" viner.
Jag är ju fortfarande väldigt förälskad i Graillot, men hans viner skall definitivt inte lagras för länge. 2005:an är perfekt nu, men 2004:an tycker jag har lämnat in. Min vän Doktorn har en massa Graillot från mitten av 90-talet. De är inte roliga viner idag, och lär inte bli bättre. Men visst blir även hans viner bättre av lagring. Jag sågade 2009:an när den kom men redan nu har vinet vänt (fast 2005:an är fortfarande bäst!). Någon riktig tunnel har jag aldrig upplevt med Graillot.
Sen kan man ta ett vin som JL Chaves Hermitage. Där är det fullständigt stängt i minst 15 år. Bara att glömma bort om man inte har öppnat inom ett par år efter leverans.
Cornas är tyvärr en mörk fläck i mitt vinliv, men det låter som min bag. /MMM-vin
Jag tyckte väl aldrig att vinet var så atypiskt när diskussionens vågor gick där 2007, men skönt att höra att det landat så bra. Tyvärr drack vi sista flaskan för länge sedan, så mycket som pockar på lagringsplats...
Guigal Cote Rotie La Landonne 1998 är perfekt att dricka nu!
Skicka en kommentar