Torsdag förmiddag spenderades på Regeringspassagen, där vi skramlade ihop vinerna inför måndagens nyhetsprovning (OBS! blindprovare: spoiler alert i slutet av posten). Marssläppet är ovanligt intressant för oss vinnördar, och då kanske särskilt när det gäller de småpartier som inte presenterats för vinskribenterna. Och - äntligen kan man beställa hem alla viner via systemets webplats, oavsett var i landet man bor.
En sak är klar: man vet att man inte är i synk med den publika smaken när 1) man kan tänka sig att köa enbart för ett gäng Grosses Gewächs-viner från Klaus-Peter Keller... och 2) flera timmar senare får se de flesta buteljer stå kvar orörda på hyllor och i websaldon. Hade vi istället befunnit oss hos en tysk handlare, så hade de här flaskorna tagit slut i ett nafs eftersom den gode Keller för tillfället är hetare än någon annan vinmakare i Tyskland. Särskilt kittlande är det att få bekanta sig med hans puristiska, småskaliga spätburgunder från Flörsheim-Dalsheim och vingårdarna Bürgel och Frauenberg.
Fler lockande doningar noterar vi hos biodynamiske traddo-producenten Domaine Michel Lafarge: nollnian av Volnay Vendanges Sélectionnées, från ett antal olika bylägen, och den av Antonio Galloni hyllade Volnay 1er Cru Mitans. Från Maison Louis Jadot vill vi särskilt peka på 2009 Gevrey-Chambertin 1er Cru Lavaux-Saint-Jacques, som vi nyligen fick tillfälle att prova i en lång rad av nollnior. Som första exempel från Côte-de-Nuits erbjöd vinet ett rejält steg upp i kvalitet, med silkig frukt och härlig harmoni.
I ett mer lätthanterligt prisläge finner vi Beaune 1er Cru 150 Ans, en jubileums-selektion från de bästa lägena i Beaune. Gallonis 92-94 pinnar är på tok för många, men vinet är rättframt gott att dricka redan nu utan höga förväntningar, och kan förstås lagras. Och växlar vi till Bordeaux, så ger 1996 Château Maucaillou en välkommen möjlighet att köpa klassisk mognad till rimligt pris - enligt dem som provat fortfarande med frukt i behåll.
Tillbaka till kittlingen. 2009 Keller Bürgel Spätburgunder Grosses Gewächs bjuder på en sagolikt ren aromatik - stenig och mörkröd i frukten. Vi associerar till röda vinbär, röda körsbär, nypon och citrustoner som apelsin och bergamotte, något som ger doften en touch av earl grey-te vid sidan om den kärniga frukten. Smaken är storskalig, silkeslen och rejält aromrik, med mer betoning på frisk kalkstenssyra än på tanniner. Strukturen präglas av en behagfull citrusbeska, och den eleganta avslutningen är absolut ren, mineralisk och heltorr. Ett fascinerande, rensande, läskande vin, där smakbilden är i stort sett omärkt av alkohol och/eller ek. Mmm, extremt drick- och njutbart redan nu, med självklar potential för utveckling.
"För mig är spätburgunder röd riesling", brukar Klaus-Peter Keller säga. Vi kan bara instämma, åtminstone i den här tolkningen. Ska vi jämföra med andra tyskar, så liknar detta varken malörtstonad Ahr-pinot eller Fritz Beckers kryddiga pfalzare. Paralleller måste sökas i Bourgogne, till exempel i Volnays bästa 1er Crus, eller varför inte hos Domaine Pavelots tolkningar av Savigny 1er Crus? Poderi Fortunis toscana-pinot 2006 Coldaia är heller inte alldeles olik, även om detta förstås är bättre. Eller, rent ut sagt: överjävligt bra!
Okej, det som presenteras för Stockholmsmunskänkarna är nu inte de allra smalaste grejorna, utan ett hyggligt tvärsnitt av släppet som helhet. Den som vill testa tio till fjorton viner ur marsutbudet bör alltså förpassa sin lekamen till Näringslivets Hus vid halvsextiden på måndag. Gäster är välkomna och man behöver inte vara medlem.
Tio smakprover kostar 250 kr, extrafyran 100 kr.
2010 Aravo Albariño (149 kr)
2010 Keller Riesling von der Fels (239 kr)
2008 William Fèvre Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre (259 kr)
2009 Henri Boillot Puligny-Montrachet (399 kr)
2009 Ernie Els Cabernet Sauvignon (189 kr)
2008 Kendall-Jackson Grande Reserve CS (199 kr)
2001 Kanonkop Pinotage (259 kr)
1996 Château Maucaillou (299 kr)
2009 Jaboulet Cornas Les Grandes Terrasses (199 kr)
2006 Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde (349 kr)
Extra:
2009 Fernand & Laurent Pillot Volnay (199 kr)
2009 Fernand & Laurent Pillot Pommard 1er Cru Rugiens (419 kr)
2010 Felton Road Bannockburn Pinot Noir (375 kr)
2009 Brewer-Clifton Santa Rita Hills Pinot Noir (329 kr)
11 kommentarer:
Angående släppen så är det väl dags att friskna till? ;-) Senaste knappa året har ju så gott som allt gått att köpa i lugn och ro även flera dagar eller ibland månader efteråt...
Intressant ang Jadots jublieumsflaska. De nollnior från Beaune som serverades på Jadotprovningen häromveckan upplevde jag som mörka, grenachiga och ruggigt lagringskrävande med kantiga vassa tanniner. Men den här cuvéen är alltså annorlunda?
Trodde faktiskt att det skulle vara något slags rusning efter Keller, inte minst eftersom det blev så få av tiorna. Tänk så fel man kan ha ;-)
Ja, 150-årscuvéen är annorlunda än de Beaune-viner vi provade: mjuk, fruktig och omedelbart tillgänglig. Måttligt upphetsande om vi ska vara ärliga, och det ska vi ju.
Hejsan,
Jag kom att tänka på att du nämnde Pavelot senast när jag läste den här posten. www.feineweine.de har 1er Cru-lägen från flera årgångar, mest Aux Guettes och La Dominode.
Jag har en blandad låda på väg från dem och hittills har hanteringen verkat bra från deras sida.
//P
Ja, får se om jag orkar masa mig förbi Regeringsgatan senare och se vad som finns. Men att döma av bilderna på monopolets hemsida var det négociantversionerna av William Fèvres MdT och Montmains som släpptes. Det drar ju ner intresset rätt avsevärt. Och som vanligt typiskt att inte monopolet begriper att göra skillnad på de olika vinerna (anges som Domaine William Fèvre). Men Bougros verkar vara egen domänfrukt som vanligt...
Vilken uppsjö av bourgogneproducenter de har, Feine Weine. Klockren tysk adress som vi inte hade koll på. Tack snälla Rara!
Helt korrekt, Franko. Fèvres båda 1er Crus är gjorda av inköpta druvor. GC Bougros är i och för sig domänfrukt, men inte toppversionen "Côte Bougerots" som vi blev så imponerade av när Union des Grands Crus var här för ett par år sedan. Lurigt det där, och som gjort för att förvirra kunderna.
Kolla dn idag fin bild + text på en lång kö
/dansken
Angående Fèvres négociantviner så kan man ju tycka att man borde upplysa sina läsare om detta om man kallar sig "vinjournalist", men jag har inte sett ett ord om detta i bedömningarna av släppet. Antingen så orkar man inte, eller så har man helt enkelt inte kunskapen eller passionen kring Bourgogneviner för att begripa vad man dricker... Enklare att bara läsa en handout från monopolet och snacka om prisvärde kanske... Mrutt... Dags för kaffe... Rant over.
Jag tycker mig oftast läsa mellan och på raderna om att Systembolaget har för dålig/ointressant/omodern/ och ibland trögfattad syn på vad som är "hippt" inom vinvärlden. Det tar för lång tid helt enkelt. Det är då extra roligt att läsa citat som detta, då jag som ni förstår arbetar på den trögstyrda gamla ekan.
"Marssläppet är ovanligt intressant för oss vinnördar, och då kanske särskilt när det gäller de småpartier som inte presenterats för vinskribenterna."
"En sak är klar: man vet att man inte är i synk med den publika smaken när 1) man kan tänka sig att köa enbart för ett gäng Grosses Gewächs-viner från Klaus-Peter Keller... och 2) flera timmar senare får se de flesta buteljer stå kvar orörda på hyllor och i websaldon. Hade vi istället befunnit oss hos en tysk handlare, så hade de här flaskorna tagit slut i ett nafs eftersom den gode Keller för tillfället är hetare än någon annan vinmakare i Tyskland."
Det är ju tur att det finns lite goda tyskar till oss "nördar", så vi slipper dricka ihjäl oss på appassimentoviner som resten av svenska folket.
Hej alla,
Under andra halvåret 2011, stod Amarone för 75% av volymen för alla på Systembolaget listade viner som kostar över 150 kr. (En liten del av det jag kallar Amarone är viner från samma region som inte har beteckning Amarone, tex La Grola). Under 120 kronor lyckas i stort sett bara nya röda viner slå sig in om de 1. är gjorda av delvis torkade italienska druvor, eller 2. i billiga segment och BiB viner som innehåller rejält med socker. Finare Vinare är verkligen helt av banan :)
Fattar inte FV att Amarone passar till precis allt? Varför bry sig om andra vinstilar.
I min - visserligen lite mindre - lokala systembutik räknade jag sist till inte mindre än åtta (!) amaroneviner på hyllorna. Samtidigt fanns en bourgogne och ingen bordeaux i prisklassen 100 kr plus.
Så är det så underligt att amarone har sådan dominans?
Folk nere i Verona måste skratta och skaka på huvudet åt skandinavernas fixering vid ripasso/appassimento. Själva vill de såklart dricka en frisk och läskande Valpolicella till maten, men tänk vad de tjänar pengar på "die dumme Schweden"...
Med lång luftning avslöjar 150-årsvinet tyvärr ohemula mängder ek. Nu doftar det plötsligt mörk chokladsås och toscanska barriquer, vilket inte precis är vad man drömmer om i sin röda bourgogne.
Och ska man leverera en generell kritik mot Jadot, så är detta ett gemensamt drag i de av deras viner som känns mindre lyckade, och då särskilt i ungdomen. Vi har svårt att begripa hur en vinmakare som är uttalad terroirist tänker när han smetar på ett tjockt lager choklad-ek. C'est pas naturel, ça...
Skicka en kommentar