lördag, mars 10, 2012

Magnusson fyller fyra


Johan Magnussons etablissemang för vinlagring har nått halvvägs in i dagisåldern. Och så är det ju också något av ett daghem för dyrgripar, eller kanske vi skulle säga internatskola? Ett slags högre uppfostrings-anstalt där bråkiga tanniner ska filas ned, framfusiga fat jobbas in och en komplett personlighet mejslas fram av fader tid. Och eftersom Sverige behöver fler tillfällen till Bring Your Own Bottle har Johan under året fixat återkommande samarbeten med landets bästa restauranger, vilket gör MFW till stans mest okända "stjärnkrog".


Till apéritif bjuder Johan på ett pedagogiskt exempel: samma vin ur två olika buteljer som lagrats exakt likadant. Enda skillnaden är hur pass högt vinet stod i flaskhalsen - det skiljde femton millimeter. Som synes på bilden ovan är första glaset mycket ljusare. Doften är klart mogen, men inte oxiderad. Smaken slank och frisk, till synes oekad med en stram och stenig syra åt chenin-hållet. Andra glaset är guldgult med en stor oxidativ doft av bokna äpplen och honung. Smaken avrundad, jämförelsevis mycket mjukare och mer utvecklad med en snällare syra. Och tänk, båda glasen innehöll 1981 Château La Louvière Blanc!


Vi sätter oss till bords med sex glas rött:

1. Ungdomlig, elegant bordeauxdoft. Frisk, vinbärsfruktig, lätt kryddig, efterhand floral, drag av blyerts och cigarrlåda. Elegant smak med frisk syra och lätta fina tanniner i en medelstor kropp. Förtjusande drickbarhet trots att vinet är så pass ungdomligt. Vänstra stranden, kanske Pauillac, drygt tio år gammal - troligen inte 2000 så antingen 1999, 2001 eller möjligen 2002.

2. Rikare, tätare och mörkare bordeauxdoft med drag av blyerts, mörk choklad, lysande vinbärsaromer, blått bläck, blå viol. Kraftfull, kryddig smak med täta, bläckiga tanniner. Tuff finish med en del grus och sten. Tycks vara vänstra stranden, drygt tio år gammalt, inte så utvecklat och inte helt harmoniskt idag. Frågan är vad som händer på sikt, viss tvekan inför vinets robusta personlighet, och en väldig skillnad från den eleganta ettan.

3. Frisk vänstrastranden-doft, måttligt stor, med drag av blyerts, svarta vinbär, örter, vanilj och kryddlåda. En början till utveckling, det ser klart lovande ut, men att döma av doften är vinet fortfarande alltför ungt. Slank smak, frisk syra, god kryddighet och något torra tanniner. Klassisk och god men också något gles och stum idag. Behöver mer tid, men saknar lite stoppning.

4. Varm, utåtriktad bordeaux-doft av rostat kaffe och krämig karamell. Helt annorlunda än föregående viner. Väldigt dominanta fat, och en varmare plommonfrukt. Utvecklas till det bättre i glaset, blir klart floral (rosig) med friskare vinbärstoner. Rik och utvecklad smak med chokladiga tanniner, viss kaffebitterhet och mjuk syra. En generös drickupplevelse, med rondör och hög fruktmognad. Fatrostningen för tankarna till Mouton och Lynch-Bages. Verkar vara minst femton år gammalt, och från en riktigt varm årgång, vi gissar på 1990.

5. Stor, öppen doft med fin definition och precis lagom av utveckling: cigarrtobak, ceder, svarta vinbär, choklad, blyerts, järn, ljus kafferost och ädla stall. Sannerligen en mycket fin doft - Pauillac, som det verkar. Smaken stram med frisk syra och behagfulla tanniner. Perfekt balans mellan stramt och sensuellt. Perfekt transparens för den järnrika, blyertsaktiga mineralkänslan. Deffat och välstrukturerat vin, inget fläsk eller fjäsk. Bäst i flighten, sanslöst bra Pauillac.

6. Mogen, utvecklad doft med ålderssöta toner och en förtjusande bukett av rosor, hyacinter, pelargoner och andra blomster. Harmonisk, färdigutvecklad smak, måttligt strukturerad med behagfullt tillbaka-lutade tanniner och stilig syra. Bevisar varför man ska vänta ut sin bordeaux. Enormt drickbart och elegant vin, näst bäst i uppställningen. Vi gissar på 1988.


Facit:

1999 Château Latour
1998 Château Latour
1995 Château Latour
2003 Château Latour
1996 Château Latour
1990 Château Latour 

Man kan lugnt säga att sällskapet slås med häpnad allteftersom vinerna avtäcks. Det är fantastiskt att sitta med sex årgångar Latour framför sig - och se att årgångarna har gett så olika uttryck. Man måste känna respekt för att slottet inte försökt göra samma vin varje gång, utan respekterade vad året gav. Johan berättar att man gjorde genom-gripande produktionstekniska förändringar 1995, vilket kan förklara den relativt sett lite svagare prestationen det året. Men redan 1996 var man ju uppe i sadeln igen, som synes!

Vid Magnussons lunchbord kan man räkna de flesta vinskribenterna från Allt om Mat, Allt om Vin, samt yours truly. Till maten pratar vi förstås om en massa saker, förutom Château Latour. Det pratas om journalisternas höga etik och bloggarnas "tack för kaffet"-skriverier - vilket väl denna post kan ses som ett bra exempel på. Johan frågar oss försynt (och kanske lite försåtligt?) om vi tycker att vinbuteljer borde förses med innehållsdeklaration. Den här frågan är full av implikationer och skapar några ögonblicks clinch vid bordet.

Antingen ser man vin som något som helst bör vara autentiskt, och vill att det ska vara så lite manipulerat som möjligt. Om spelreglerna exempelvis tillåter att man adderar naturegna eller syntetiska aromer, färgämnen, syror och tanniner så är det inte längre fair play. Har vinmakaren fipplat till och bort, så borde kunden åtminstone ha rätt att få veta på vilket sätt. Transparens är nyckelordet, på flera plan (FV). Eller så bryr man sig enbart om hur det smakar, alla medel är tillåtna så länge resultatet blir gott och prisvärt. Det huvudsakliga giftet i vin är alkohol. En varudeklaration skulle dra publikens uppmärksamhet åt helt fel håll, och missgynna många bra viner ute på mass-marknaden samt gynna en uppsjö av dåliga "naturviner". Beviset finns i glaset (BGK).

Vi pratar vidare om restaurangernas rådande fokus på viner från små hantverkare som jobbar helt utan tillsatser. Man kan utan överdrift säga att dagspressens grå eminenser inte har en positiv syn på vilka viner som serveras ute på stan - eller på vinpaketen, för den delen - och hellre lagar god mat hemma för att få dricka sina gamla favoriter. 
Det tycks vara en generationsfråga, huruvida man är öppen för nya vindar eller inte. Det naturvinstematiska aprilsläppet ser alltså ut att kunna få en hel del ris av dessa herrar, vars vinösa karta sedan länge är färdigritad och inte har plats för sånt. Men italienarna var ändå bra, får vi veta.

För att byta ämne, så var vi på posten idag och hämtade ut ett gäng Brolio Riserva från 1955 - och nu är vi plötsligt tillbaka på säker mark igen! Vill man göra BGK på gott humör, då är nog Castello di Brolio och Francesco Ricasoli det säkraste ämne man kan ta upp. Den välkände vinskribenten berättar om sina magnum och dubbelmagnum från 1997, som fortfarande är i toppform. Ett stort vin, och det sa han från början!
Vi nämner vår sista nittiosjua ur standardbutelj, som stapplade fram på Sunset Boulevard häromåret. Knappast stort men väldigt gott, och utan tvekan en friskare geriatrikpatient än konkurrenten Castello di Fonterutoli...


Lunch à la Jürgen Grossman.

26 kommentarer:

castor fiber sa...

Intressant med diskussionen kring innehållsförteckning.
I dagsläget känns det som ett klart ja från min sida. Detta främst genom att "naturviner" verkar ha en otrolig spridning med avseende på framställningssätt, tillsatser m.m..
I en optimal värld skulle innehållsförteckningen inte behövas. Då torde reglerna kring vad som är/inte är ett naturvin vara ordentligt uppstramade och därigenom utan frågetecken kring eventuella tillsatser.

Låter som ni fick prova ljuvliga viner!

Björn sa...

Avund ligger inte riktigt för mig, men jag kan inte neka till att jag sitter och småsmackar litegrann :) Dessutom trevligt att se att även Johan fått lite silvergrått i skäggväxten. Åren går :D

Henrik sa...

Ja, även jag snackar mig om läpparna en aning. Men det här med den höga etiken - gavs det några exempel på vad som avsågs?
Om du tjänar ditt uppehälle på något och detta kan ha stort genomslag ställs högre krav på etiken än för någon som gör något för nöjes skull. Det är skillnad på proffs och amatör, oaktat att sex årgångar Latour kostar en slant.

Finare Vinare sa...

Definitionen på franska, "vin nature", är väl ganska klar, eller hur? Den lånar begreppet "brut nature" - dvs inget socker tillsatt, men tar det vidare till "vin nature" dvs att inget - absolut inget - i vinet är tillsatt eller borttaget. Inte ens svavel, alltså. 100 procent jäst druvsaft.

Alla andra användningar av begreppet "naturligt vin" är alltför otydliga, även om vi fattar ungefär vad det handlar om. Många vill säga "non-intervention wines" och "artisan wines" istället, och båda de uttrycken är väl ganska begripliga och tilltalande, men lite luddiga i konturerna de också.

Att de industriella producenterna skulle tvingas redovisa allt jox de tillsätter i framställningen kommer förmodligen aldrig att inträffa, men visst vore det intressant att kunna läsa om det på baksidesetiketterna :)

Det var herr Mölstad som nämnde journalisternas "höga etik". Exakt vad han menade med detta var inte helt klart, men vi får anta att han inte syftade på den skamlösa crosspromotion av sina egna varumärken som dessa yrkesmän ägnar sig åt i olika publikationer. Ej heller den koppling mellan annonsintäkter och publicerade artiklar/recensioner som är så uppenbar och besvärande i svenska vintidningar.

Anonym sa...

Ouch!

Henrik sa...

Anta, var ordet, sa Bull.
Just därför, att det finns så tydliga tecken på att etiken tvärtrom knappt når knähöjd, fick mig att undra.
Vad har hänt, tre, fyra år efter Johan Francos Cerecedas chockattack på de svenska bloggarna?
Inte så mycket som jag kunde önska.
Det är en fantastiskt spännande tid i vinvärlden på alla sätt och vis. Det finns stories om människor, det finns stories om rregioner, det finns stories om auktioner, om Bordeauxs prissättning, om vin nature, om biodynamik, om ekchips.
Jag läser ingenting om något av detta i svensk press.
I dag kokar BGK i DN söndag för sjutusende gången i ordningen soppa på sin egen spik. Han påstår sig skriva om aforismer, men som vanligt skriver han om sig själv och sina "banbrytande" insatser.
Jag är faktiskt urless på svensk press.
Desto större tack för att bloggarna finns.

castor fiber sa...

Absolut FV. Begreppsförvirring från min sida, åsyftade snarast non-intervention/naturligt vin än naturvin!
Tack för rättelsen, jag antar dock att min lilla poäng gick fram :)
Ha en trevlig söndag!

Ingvar Johansson sa...

Så intressant med ett möte mellan bloggosfären och gammelmedia. Jag tror det hade kunnat bli givande för båda parter med lite tätare kontakter.

Diskussionen om innehållsförteckning är lite märklig. Det är absolut inget jag känner något behov av. De flesta producenter jag gillar har en väldigt öppen hållning och det räcker bra för mig. Samtidigt har jag inte hört ett enda vettigt argument mot och jag har oerhört svårt att förstå hur man som vinskribent kan driva en sådan linje. Å andra sidan så ägnar ju sig herrarna mölstad&BGK ät mycket annat som ter sig svårbegripligt från min begränsade horisont.

Henrik, du uppmärksammar något som jag pinsamt nog aldrig riktigt tänkt på, diskrepansen mellan vad som händer ute i den verkliga vinvärlden och det som rapporteras i svenska media. Det visar väl hur man vant sig vid sakernas tillstånd och slutat förvånas.

Finare Vinare sa...

"Ju mer utrymme vi får i media desto godare vin åt folket. Typ."

http://www.dinvinguide.se/vinskribenter-och-skitsnack/

Frankofilen sa...

Tack för kaffet!

http://blog.svd.se/vin/2012/03/10/gott-vin-for-80-kronor-per-centiliter/

Henrik sa...

@Franko: Haha! The Etik strikes back!
Som gammal journalist som verkat i gammel-Media större delen av mitt vuxna liv skulle jag också tycka att det är oemotståndligt att berätta om provningen.
Men, ett, om man nu ändå gör det, varför inte göra det ordentligt?
Och två, om man ska på pressens egna regler om textreklam så vete fan om han ska skriva ut det kommersiella företaget som bjudit ...

@FV: Jag har inga problem med en juste konspirationsteori, men som medievärlden ser ut i dag får nog dinvinguide finna sig i att folk tycker och tänker om det som skrivs. Skulle hon vidga sina vyer skulle hon upptäcka att oavsett vem som har skrivit och oavsett område pågår diskussionen i cyberspace om skribentens kvalitet. Dessutom oftast oändligt mycket mer ohyfsat än våra rants om BGK, Mölstad och gänget. Fråga dem som skriver om fotboll och ishockey - eller för den delen kungahuset ...

Men återigen, om nu Mölstad finner det oemotståndligt att berätta om provningen vilket jag sympatiserar med - varför i helvete gör han det inte ordentligt? Dessutom, ett av världens mest ryktbara och dyraste viner får som bäst 18,5p av 20. Låt vara att jag uppskattar en viss återhållsamhet i när man poängbedömer viner, men är det inte en story i sig att Latour i sex årgångar inte orkar upp över 18,5p? Nu har jag aldrig sett Mölstad poängbedöma viner från SB enligt 20-poängsskalan, men kollar man t ex BKWine och Munskänken så hittar man rätt ofta 17-18p för 400-600 spänn flaskan. Om man hade lite journalistiskt driv och/eller berättar glädje finns massor av stories där.

@Ingvar: Som sagt ...

Italienska viner sa...

Men hörrni, vad skönt att MM i alla fall drar en lans för prisvärdhetsaspekten! ;))

/Patrik

Viktor sa...

Låter som en mycket rolig provning att vara med om. Debatten om gammelmedia vs bloggare är intressant men det jag slås av allra mest är arrangörens genialitet. Precis som Peder kommenterar på Mölstads blogg har ju Magnusson Fine Wine fått en helt enorm marknadsföring för i sammanhanget småpengar och som dessutom når ut till precis sin målgrupp. Bara att applådera. Lek med tanken på vad det skulle kosta att annonsera för att nå samma exponering.

Finare Vinare sa...

Mer debatt här:

http://www.finewines.se/ovrigt/finare-vinare/

Finare Vinare sa...

En intressant aspekt är att ingen inbjuden hade en susning om vad som skulle serveras...

Mölstad hade en poäng i att bloggare i första hand skriver för sig själv och likasinnade. Men motsatsen - att skriva på uppdrag för en tänkt allmänhet och tvingas spekulera i den publika smaken - känns mer problematisk.

Det är onekligen väldigt intressant att diskutera fenomenet bjudprovningar och varuprover. Det är självklart lockande att få tillfälle att prova mer och utvecklas, och det är nog nödvändigt ge sig in leken för att förstå fullt ut vad det innebär. Vi känner faktiskt ingen - vare sig bloggare eller skribent - som nobbat en inbjudan som träffar högt upp i deras intressesfär. Men det här är inte enkelt, trovärdigheten är ömtålig, och bloggare som låter kursen styras av allsköns inskickade varuprover och bjudningar får oss att tänka på små båtar utan vare sig segel eller kompass på stormigt hav.

Vad tycker ni, kära läsare? Borde den självständiga bloggaren nobba allt i den här vägen? Är vår ideala roll att leverera gratis vinfunderingar och dra upp nya friska spår helt på egen bekostnad? Och vad ger läsarna i retur? Diskussionen är väl lite av själva poängen med allt det här? Annars får man vara nöjd med de perspektiv en blogg kan ge med tiden.

Sveriges mest inspirerande provare finner ni här. Inga bjudningar, inga kommentarer.

http://vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400&TasteDate=30

positiva klubben sa...

Förstår inte riktigt debatten som förs här. På vilket sätt har Magnusson Fine Wine intresse i Ch Latour? Så vitt jag vet håller inte Magnusson på med import eller? För det andra, vad har Magnusson vunnit på detta i marknadsföring? Vad är det för etablisemang? Trodde det var en plats för vinlagring? Där man får betala för att vara med? Eller är det en restaurang? I vilket fall som helst, det måste väl stå herr Magnusson fritt att bjuda in vem han vill för att äta? Men framförallt, nu är jag inte journalist utan vinentusiast, men jag har mycket svårt att förstå skadan i att ett antal jorunalister, vinbloggare blir bjudna på vin, blir det inte oerhört kostsamt och snävt att bara skriva om viner man köpt in själv? Håller inte systembolaget provningar för journalister? Tala om gratis marknadsföring! Nej hörni, FinareVinare - hoppas du hade en riktigt trevlig lunch där du uppenbarligen vidgade dina vyer och fick nya smaker och erfarenheter att delge oss andra. Ni som bara kritiserar..... er tid i rampljuset är räknad!

Henrik sa...

Det är klart att det inte är okomplicerat med fria luncher då sådana per definition inte finns ...
Likafullt, denna blogg och de andra annonsfria/lösa bloggarna, driver inte bloggarna av kommersiella skäl. Det gör LG, SvD, Allt om mat/vin, WoW News etc. De tar in pengar på sin kunskap, de tillhandahåller en tjänst och tar betalat för det av någon - må det vara en annonsör eller en läsare.
Ett säljare/kundförhållande kräver någon form av förtroende, annars slutar man vara kund.
När jag läser en blogg ser jag mig inte som kund, utan som någon som tar del av andra människors entusiasm och får en chans att diskutera ett ämne jag håller kärt.
Vad är då problemet med att ni t ex får dricka Latour gratis?
Problemet uppstår ju först då jag får anledning att misstro det ni skriver, att jag börjar tro att ni/andra bloggare betalar för lunchen/kaffet med en positiv recension, med lite gratisreklam. Att era omdömen är färgade dollargrönt.
Den dag det börjar ploppa upp annonser på bloggarna och annonsörernas varor får 101p, då drar jag öronen åt mig.
Men, för mig är amatör fortfarandde ett vackert ord, någon som gör det han/hon älskar utan betalning.
I Sverige, vad gäller vin, föredrar jag att läsa amatörerna framför proffsen.
Om vi tar Mölstad som exempel, det etiskt korrekta i hans fall är antingen att tacka nej eller låta bli att ge Magnusson "gratisreklam". Mölstad hade enkelt kunna skriva att han blev bjuden på en provning av sex Latour utan att nämna vem som bjöd. Varför gjorde han inte det?
Varför bjöd han inte på mer från provningen? varför ställer han inga frågor? Varför delar han inte med sig mer från provningen? Det han berättar är att han har provat vinerna och vem som bjöd, vad för poäng vinerna får i hans bok och om man ska vara generös något som liknar en not om 2003:an.
I mina ögon är det ofantligt oproffsigt.

Anonym sa...

Hörni, nu blev det sån där taskig stämning i ankdammen. Funderar ju mest på om något av vinerna passar bra till anka? Kvack-kvack!

positiva klubben sa...

och en sak till! Om jag hade ett antal årgångar av Ch Latour och dessutom råd att bjuda på dem så skulle jag nog också välja att bjuda in ett gäng som har vett att uppskatta dem, att detta sedan är ett gäng, som i Magnussons fall, som kan delge oss andra av sin smakupplevelse..... need I say more?

Finare Vinare sa...

Om man nu bestämmer sig för att skriva "tack för kaffet", borde man väl i alla fall se till att det är någotsånär läsvärt?

Mölstad berättade att hans vinblogg i SvD inte kommit till på eget initiativ, utan ingick i uppdraget när han började för ett drygt år sedan. Det kan möjligen förklara det trötta och pliktskyldiga tonfall han brukar ha i sina poster.

Om vi hade fått i uppdrag att skriva för landets näst största dagstidning - och kallade oss journalister - skulle vi skämmas svårt över att publicera material på en sådan oinspirerade nivå. Ja, den kritiken gäller förstås även redaktionschefen på SvD Mat & Vin.
Hen borde höra av sig till Anders Wennerstrand ;)

Peder sa...

Jag har personligen inget emot den fantastiska lunchen som Magnusson verkar ha bjudit in till. Jag tror inte vi är många som har det, utan det är upp till honom vad han vill lägga pengarna på.

Finare vinare har åtminstone valt att skriva om provningen och gett oss läsare något mervärde när varje vin har fått minst 400 tecken. Under tiden Mikael Mölstad på SvD skriver högst ett par 100 tecken om dessa dyrgripar till viner. Det hela känns mer som ett försök till att lyfta fram företaget som har bjudit in honom till en mycket dyr lunch och den måste man ju tacka för på något sätt.


Jag tycker det är pinsamt av SvD att man inte ha något journalistiskt tänkande när det gäller vad som publiceras på en av deras bloggar samt i tidningen på fredagar. Detta av en person som man ofta på SvD kallar för experten etc.

Mikael Mölstad har tidigare fått tillåtelse av tidningen att såga vinfirmor/vinklubbar utan att överhuvudtaget ha provat deras viner.

Samtidigt är det inte ofta man ger dåliga betyg till viner man faktiskt provat och skrivit om.

Troligtvis väljer man att inte ta med dessa dåliga viner och ge dom några SvD-tärningar, eller så finns det bara bra viner på vårt monopol?

Det finns fantastiska vinskribenter. Men så länge man inte gör något åt sin egna förening så kommer man tyvärr få ta en del kritik mot sig.

Är det sådan vinjournalistik som jag skrivit om ovan vi vill ha i detta land? Då läser jag hellre en vinblogg.

Med vänliga hälsningar

Peder

Vinosapien sa...

skoj att jag lyckas inspirera någon;)

innehållsförteckning...behövs det verkligen? kanske en skala motsvarande zh's indice, där 0 är osvavlat och 5 är penfolds kalimna;)
en 'renhets'-barometer helt enkelt.

om jag bott i sthlm och hade haft samma möjligheter/erbjudande...vem hade tackat nej? inte jag i alla fall. självklart ska ni tacka ja till dessa inbjudningar. självklart! ni skriver ju nyanserat om vad ni tycker. är det bra är det bra, om inte...förstår man ju det också.

varuprover...samma sak här egentligen. men här gäller det kanske att även våga såga redigt när det är befogat.

när det gäller vinjournalisterna i dagspressen är ju det mesta redan sagt...men det ska bli intressant att läsa vad de får ur sig om 'natur'-släppet i april. eller inte...

de trovärdiga bloggarna fyller för mig samma funktion som public service gör i mediabruset hyfsad renhet...men självklart är det upp till mig som läsare att kritiskt fundera vad som skrivs...oavsett vem som skriver...

Italienska viner sa...

Håller helt med Vinosapien - det vore givetvis tjänstefel att tacka nej till en sån här provning. Alla invändningar känns mest som unken avundsjuka. Fast pass på Ålandskryssningarna tack! ;)

Innehållsförteckningsdebatten känns helt irrelevant, tycker jag. De som köper de viner där en dylik hade behövts mest bryr sig minst.

/Patrik

Anders sa...

Finare Vinare ska ha cred för att ni har varit så pass öppen med vad som diskuterades.

Men ni har också nått den nivån att ni som troligen den mest kända vinbloggen i Sverige måste hålla på er trovärdighet. Om ni inte visste om vad som skulle serveras så är det ju svårt att resa sig från bordet, det är rätt lätt att förstå.

Har observerat att ni skriver tydligt när ni varit på provning hos en leverantör, det är bra och gör att läsaren själv kan bedömma eventuella problem med trovärdighet, Där ligger ni ljusår före era "kollegor" i papperspressen.

Läst en hel del kommentarer om att det är helt ok att Magnusson bjuder journalister på den här typen av vin och att det är upp till honom vem han bjuder. Håller med, om det är personen Johan Magnusson som betalar ur egen ficka. Om det är företaget Magnusson Fine Wine så är det en helt annan sak. Förutom att det finns regler kring det så bör nog båda partner, företag och journalist fundera en extra gång på om det är helt ok.

Tack förresten för en trevlig blogg

Anders aka Shorepower på finewines.se

Anonym sa...

Hålla på sin trovärdighet? Varför då? För vem? Förtoende är något som bygga upp och kan raseras, visst, men jag förstår verkligen inte problemet i detta fall? Problemet är möjligen det motsatta - att övrig gammlmedia har så låg trovärdighet. Men det kan ju inte FV lastas för?

Anonym sa...

Som läsare känns det lite olustigt att bli utsatt för försäljning i ett sammanhang som faktiskt upplevs som ganska privat (rätt eller inte, men bloggmediets tilltal, möjligheten till interaktion, det faktum att man får en inblick i folks vardag osv. bidrar ju till detta).

Jag tror inte att svenska vinbloggare i allmänhet har några som helst intressen i försäljningen. Jag tvivlar inte heller på att de låter sig styras av sitt uppriktiga intresse och har ryggrad nog att såga när detta krävs, men det går ju inte att komma ifrån att de i någon mån gör sig till verktyg för importörer och andra som knappast skickar varuprover/bjuder in till fest av ren godhet. Det är ingen okomplicerad balansgång och jag tycker att liknelsen med småbåtar på stormigt hav är väldigt träffande.

Med det sagt så tycker jag ändå att den här bloggen hittills har skött de här frågorna på ett bra sätt.