Krogrunda i Rotsunda

Attacked by the scary meat beat monster!

Finns det något bättre än en vällagad anklevermousse för att kicka igång och lägga grunden till en rejäl vinmiddag? Till de skedformade munsbitarna dricker vi en väl utvecklad champagne med massor av hasselnötter i doften. Här finns lätta sherrytoner och - mest spännande - något animaliskt, tryffelliknande drag. I munnen får vi en fyllig, krämig och välbalanserad champagne av lyxigt slag, drickfärdig njutning i driven storhusstil. Det visar sig vara 1995 Veuve Clicquot La Grande Dame. Mums!

Nn till bords för att prova två av värdens vita viner och ett som vi tagit med oss. Det första glaset visar tydlig mineralkaraktär - typ kalkstensgrus - samt en fin liten fruktkorg med persika, päron och blommor på toppen. M påpekar en lite säregen flisa av svettig pecorino toscano, och finns här inte en kvist basilika också? Smaken är tydligt mineralisk med relativt skarp syra och en frukt som först inte fyller ut, men blir helt tillfredsställande med luft och högre temperatur. Andra glaset har en fetare doft med tydligare rostning - nötter, grillat och diskreta popcorn i smör - samt sötare toner i persikofrukten. Här är smaken lenare och mer opulent, silkig och vaxartad, med en mjuk men fast syra av högsta chardonnay-klass. Vi får ledtråden att båda vinerna kommer från samma år och samma vingård. Omöjligt att hitta gemensamma nämnare någon annanstans än i bourgogne. Den lite yppiga fruktigheten och tvåans smörighet tycker vi hör hemma i Meursault. Charmes, klämmer Franko till med.

2004 Comtes Lafon Meursault 1er Cru Charmes
2004 Domaine Roulot Meursault 1er Cru Charmes

Tredje glaset är nästan helt mineraldrivet - massor av våt sten, modellera säger N - som utvecklas mot musselkalk, hav och fuktig lovikkavante. För övrigt en komplex och subtil nos med diskreta gula äpplen, mandel och en antydan till mognadsoxidation. I munnen är det själva motsatsen till ett fruktigt vin, men ändå balanserat, sammansatt, stramt och extremt mineraliskt. M och N hamnar i grand cru-solfjädern ovanför Chablis, medan Z är i bourgogne hela tiden. 2000-2001, säger A. 2002, tycker M. Det är ofta knepigt att skilja på bra côte-de-beaune och chablis grand cru...

2000 Bonneau du Martray Corton-Charlemagne Grand Cru

Till de vita vinerna äter vi en len potatissoppa med långkokt köttfnas och smörstekt blodriska.

Fyra röda karaffer kommer på bordet.

Första glaset är opakt blårött. Kryddiga, rostade fat med vanilj, kola och mörk choklad gifter sig bra med en mörk frukt åt blåbärs- och björnbärshållet. Den höga druvmognaden bidrar med arom av banankaka. Smaken är mycket tät och fruktig, supermogen med lägre syra, rejält fyllig men inte eldig.
Hyfsat men inte alls fantastiskt, och inte vår grej. Napa Valley, som det tycks. Druvor som fått hänga (alltför) länge i solskenet. Jovisst är det en 95-procentig cabernet sauvignon från mestadels Howell Mountain, som kvällens värd fått äran att blanda själv.

Andra glaset har en grön doft åt bordeauxhållet med tobak, pelargonstjälk, paprika och gräs. Fenoliskt omogen cabernetfrukt samsas med brända, rökiga toner. Smaken är surt syrlig med oangenäm grönhet, syltig sötma - samt rökskadat av en mindre eldsvåda i vineriet. Ett ganska otäckt vin som bjuder på en hel del av det man inte vill ha från sydafrika.

Tredje glaset har en reduktivt örtig doft, som om man hade mosat runt en näve malörtskvistar med våt ylletröja i lerig, skitig gyttja. Undertill finner man frukt av kokta jordgubbar, nypon, rödbetor och andra rotsaker. Dessutom grillat köttiga drag, olivtapenade - och faktiskt även ros och syren. I sin helhet en intressant men ganska udda doftbild, väl utvecklad, och den kan väl egentligen bara förknippas med pinot från Tyskland eller Nya Zeeland. Smaken är ganska rikt fruktig, rätt silkig i sin mognad men också lite alkoholbesk och stjälkigt grön. Lätt övermoget vin, på sitt sätt kul med sina egenheter, men inte alltför bra och definitivt en besvikelse när vi får veta vad det är.

Fjärde glaset har en söt, syltig hallonfrukt med toner av aprikosmarmelad, citrontimjan, pinjeträd, vita liljor och eucalyptus. Tillsammans med massor av smarriga fat med gräddkola och choklad hamnar vi ohjälpligt i södra australien. Smaken är stor, maffig och välpolerad med malolaktiska toner, fin mineralkänsla och en troligen justerad men samtidigt skickligt infattad citrussyra. Vinet utstrålar ambition och kvalitet - en viss Mr. Krankl har varit med som konsult - och är utan större problem bäst och godast av fyra.

Tills det femte glaset kommer in. En komplex doft möter oss med balanserade komponenter av mörkröd sammetsfrukt, blåbär, skogsgolv, tobak, vitpeppar och kryddor. I munnen kan vi njuta av ett ytterst väldimensionerat vin med förtrollande munkänsla och harmoni. Här snackar vi drickbarhet på högsta nivå, strålande till maten dessutom. Till synes en perfekt mogen napa-cabernet i klassisk europa-orienterad stil, typ Beringer Private Reserve. Eller möjligen något moget från bolgheri. Eller inte. Enormt bra är det hur som helst. Dessutom ett hejdundrande fynd till priset €25-30.

2007 Conn Winery Napa Valley "M" Cuvée Rotsunda
2007 Raats Stellenbosch Cabernet Franc
2000 Felton Road Block 3 Central Otago Pinot Noir
2008 Schwarz Zweigelt Neusiedlersee
2002 Wenzel Blaufränkisch "Bandkräften" Burgenland

Till föregående viner åt vi ankconfit serverad med linser och tärnat sidfläsk.


Dags för fyra nya karaffer på bordet:

2001 Roda I Rioja Reserva
2001 Finca Allende "Calvario" Single Vineyard Rioja
2001 Castillo Ygay Rioja Gran Reserva Especial
2001 Remírez de Ganuza Rioja Gran Reserva






Ännu ett gäng röda karaffer:

2007 Achaval Ferrer Finca Bella Vista Mendoza Malbec
2003 Château Sociando-Mallet Cru Bourgeois
2004 Gaja Sorì San Lorenzo Langhe Nebbiolo
2006 Ovid Napa Valley


Här någonstans var vi mogna för ett sönderfallande mört köttben (första bilden). Såsen från långkoket och purén på ugnsstekta auberginer var underbara.


Vår bästa argentinare hittills!


En god och extremt matvänlig bordeaux.


Storslaget vin med associationer till eliten i Montalcino.


Oj. Man kan undra vad Ovidius hade sagt...


2007 Diatom Clos Pepe Santa Rita Hills Chardonnay




2006 Cesarini Sartori Semèle Montefalco Sagrantino Passito DOCG




2004 Hartley Ostini "Hitching Post" Santa Rita Hills Pinot Noir



Tusen tack till cafévärden på Rotsunda och alla andra vingalningar runt bordet. Nu måste vi pipa iväg till nästa evenemang. Det blir fler noteringar imorgon!