fredag, januari 05, 2007

1997 Antinori Tignanello


Förra gången vi drack det här vinet serverades en besvikelse. Snällt, mjukt och menlöst.  Kanske säger det mer om de märkliga vägar lagringsviner faktiskt kan ta. Vi hoppas alltså fortfarande, och tror att denna hyllade nittiosjua av Antinoris famösa supertuscan är redo för ren och oförfalskad njutning utan mat. Möjligen i sällskap med ett par skivor pecorino sardo dolce.

Och japp, visst är den redo för det. Doften är urgod: stall, läder, körsbär, hallon - idag slipper vi julmusten från igår, tack och lov. Smaken är i perfekt balans och helt rätt för vårt drickasjälvsyfte - alla ekfat och cabernettanniner har integrerats i vinet, som ändå har kvar en ungdomlig saftighet med uppfriskande syror. Det handlar om elegans före kraft. Det är sangiovese när den är som flörtigast, harmonisk på ett sätt som leder tankarna till spanska godingen Alion. Trots allt ös i frukten är den förvånansvärt frisk och lättsam, för att vara en supertoskanade från ett "superår". Som gjort för vinamatörer i ordets sanna bemärkelse.

1997 Tignanello Toscana IGT (Marchesi Antinori, Firenze, Toscana)

3 kommentarer:

Henrik sa...

Blev överraskad med en Tignanello 2003 i gåva. Trevligt, men sedan infinner sig frågan - hur länge ska jag glömma bort den?
Har sett att ni tycker Ricasolis C d Brolio 2003 slinker ner fint redan, så jag tänkte fråga er snarare än Röttorp i detta ärende. Och tyvärr, har bara en flaska så jag har ingen försökskanin.
Röttorp har för övrigt inte prövat 2003, däremot 2001 och 2004 vilka han föreslår 2010-2020 respektive 2012-2020 för.
Själv tänkte jag mig nog snarare 2009 för min 2003 - jag gissar att er gissning är mer educated än min.

finare & vinare sa...

Vi tror att du kan dricka den ung, precis som 2003 Castello di Brolio. Vi drack några 1999 redan vid fyra-fem års ålder, och det gick också fint. Men så har vi alltid gillat när de tuffa toscanska tanninerna river till! Och nu är ju Tignanello oftast rätt polerad i tanninerna. 2003 Casalferro var ju jämförelsevis alldeles för ung (men vi har inte smakat 2003 Tignanello). 2009 låter som en bra uppskattning. Men det skadar inte att vänta lite till. Cellartrackers snitt: 2010-2016. Lufta ordentligt!

Henrik sa...

Jag bugar mig.
Jag föredrog ert råd framför Röttorps just av den anledningen att även jag har en faiblesse för tanniner i bland.
Det är ju det där med att 2003 var en knepig årgång (inte bara i Toscana). Jag har läst flera (Decanter, WS och någon till som jag glömt) som alla menade att just den värmedrivna frukten i kombination med tjockare druvskal=tuffare tanniner skulle göra toskanarna från 2003 väldigt lagringsdugliga - i alla fall de som lyckats.
Samtidigt har mina egna, alldeles för få eskapader, tytt på snabb mogning.
Okej, Tignanello 2003 är bortglömd till 2009 och väl där kanske den hamnat så djupt i minnets dammiga irrgångar (höll på att sktiva årgångar...) att den blir liggande till 2010.