NV Jacques Selosse Brut Initiale

Det som Didier Barral representerar i Languedoc, skulle man kunna säga att Anselme Selosse är för Champagne. Deras viner har det säregna, det egenartade gemensamt. Ingen av vinmakarna har någon slick webbplats, men båda har kultstatus. De delar också den perfektionistiska hantverksmässigheten, biodynamiken och övertygelsen att den hälsosamma vinrankan gör i stort sett hela jobbet. Hela? Nej, ett och annat ekfat har nog varit med i båda fallen. Hälsosamt? Ja - gemensamt är också känslan av blodtransfusion, att man dricker rena "hälsodrycken" - sensationen av nypressade blodapelsiner och en rik, opastöriserad äppelmust som fått en första kyss av oxidation, helt stinn av friska mineraler. Och den enorma drickbarheten, där syrorna är friska utan att vara hårda, där varken bubblets koldioxid eller rödtjutets alkohol får ta överhanden. Vi snackar lätthet och fyllighet på en och samma gång...

NV Jacques Selosse Brut Initiale är degorgerad 5 oktober 2006. Med imma på glaset liknar färgen oputsad mässing eller matt metallic sandguld från Volvo Personvagnar. Vi sniffar - ho ho ho, det luktar jul redan nu. Underbara brödjästaromer, bokna röda vinteräpplen, apelsinskal, hyacinther, valnötter, nougatcrème och perfekt avvägda, sherryliknande oxidtoner.

Moussen är rätt livlig vid upphällningen men i munnen är den ändå mycket mjuk och behaglig - helt infattad i munkänslan, som är rikt fruktig men ändå påfallande torr, mycket aptitligt. Denna cuvée är Brut, inte Extra Brut. Läckra, smått sherryliknande oxidationstoner sällskapar med färsk, järnrik äppelmust som fått stå ett dygn, eller aromerna i äppelcidervinäger. Samtidigt finns intensiv citruston av blodapelsiner, som märks inte minst i den långa avslutningen bak i gommen, där den får hjälp av salmiaklika mineraler.

Sablar vad gott! Det här var ett av våra favoritviner under förra året och det ser onekligen ut att bli det i år också. Men vi tar det lugnt med dem som är degorgerade hösten 2007, de behöver troligen vila minst till nästa höst...

NV Jacques Selosse Brut Initiale Grand Cru Blanc de Blancs (Anselme Selosse, Avize, Champagne)

Supertuscans 1999: Siepi vs. San Martino

När de italienska nysläppen står som spön i backen känns det gott att falla tillbaka på ett par toscanare som ger besked om vad man kan vänta sig efter en lagom mognadslagring. Vi drack de här vinerna senast under förra året. Det är med stora förväntningar vi nu återkommer för att se vad som hänt sen sist...

1999 Siepi Toscana IGT lämnar en rejäl fällning och har en mörk, varmt rubinröd uppenbarelse i glaset, utan varken blå eller bruna nyanser. Direkt när vi doftar bjuder vinet ut sig på ett öppet och vällustigt sätt. En mörk, mättad chokladsås rinner fram, påminnande om både after eight och mintchoko. Den får sällskap av toffee, brända mandlar och en allmänt kryddig stämning av julkrubba i stallet. Man kommer att bli bättre omhändertagen än Josef och Maria, det är ingen tvekan om den saken - doften är otroligt inbjudande. Den mogna, rika och expansiva frukten påminner om plommon och likörkörsbär med ett svagt inslag av julmust och fikon. Efterhand blir det tydligt att övertonerna domineras av mint och örter. De rostade ekfaten finns där utan att störa, och efterhand uppfattar vi mognadstoner av mossa, svampmycel och annan undervegetation i skogen.

I munnen är 1999 Siepi stort och samtidigt slankt, med ett underbart grepp och intensitet i mittsmaken som sömlöst övergår i en lång, mycket givande eftersmak. Friska syror, chokladigt lena tanniner och lagom kärnbitterhet planar ut i suverän balans. Vi associerar till lyx som tempererade kontinentalsängar och utsökta sammetstyger. Vinet befinner sig fortfarande i medelåldern, och är extremt tillfredsställande just i denna fas - väntar man längre blir det mera julmust.



1999 San Martino Toscana IGT ger rejält med sediment och en fantastisk doft med lager på lager av intryck. Faten känns inte riktigt lika chokladiga, snarare mer åt det mediumrostade hållet med fint kryddiga drag av sandelträ. Doften släpper fram typiska, traditionella drag av surkörsbär, syltad ingefära, lösningsmedel, mandelblom och mandelmassa. Mognaden ger mer av tomatpuré pch järn. Övertonerna uppfattar vi som mer blommiga än mintiga i detta vin. Eteriskt - så friskt och ljust! Efter ett par timmar får vi andra aromer. Läder, tjära och tryffel kommer starkt - doften blir mörkare, dovare och djupare...

Smaken är supertypisk chianti classico med aningen ljusare toner av surkörsbär och ingefära. Det finns en enorm fräschör av örter som oregano, med imponerande syrafokus och fruktintensitet i smaken. Massor av sträva druvtanniner, men mindre av mörka chokladtoner och mer av svartpeppar och järn. Faten är mycket väl balanserade och vinet växer tydligt med tid i luften.
Åldermässigt är vinet fortfarande rätt ungdomligt, i tidiga medelåldern. Det kommer att utvecklas fint och hålla länge till, särskilt eftersom det inte brukar trilla ner i julmustkaret med tiden. Vinet tycks helt obekymrat av sin längre sejour på nya barriques. Alla druvorna (100% sangiovese) lyckas uttrycka maximal terroir och typicitet.

Ja, vad ska vi säga? Vilken kväll! Gillar man toscana är man i himlen med de här kombattanterna. Likheterna är större än vad som syns i våra noteringar, exempelvis mint, örter och choklad finns förstås i båda vinerna. Det blev en extremt hård och angenäm fight där vi slutligen ger priset till 1999 San Martino. Lite sent i starten, i början underlägset motståndaren, tog det in mer och mer. I munnen avgörs segern: den tuffa, ohejdade sangiovesefrukten vinner över de lyxiga rostade faten. Ska man fortsätta förenklingarna tycks markisen ha ett stående samarbete med Willy Wonka, medan San Martino lyckas bättre med att framkalla bilder av landskapet i form av mineraler, blommor och örter. Att San Martino är en av de mer överkomliga supertoscanarna skadar inte heller - vinerna tävlar för övrigt i samma klass. Pratar vi poäng blir det ungefär 93, med en extra bonuspoäng till vinnaren.

1999 Siepi Toscana IGT (Marchesi Mazzei, Castello di Fonterutoli, Castellina in Chianti, Toscana)

1999 San Martino Toscana IGT (Stefano Farkas, Villa Cafaggio, Panzano in Chianti, Toscana)

2006 Le Serre Nuove dell'Ornellaia

Förra hösten charmade Tenuta dell'Ornellaia oss ordentligt med sitt andravin 2004 Le Serre Nuove. Årgång 2006 släpptes i måndags - det purunga vinet skuffas nu obarmhärtigt fram, det är upp till bevis utan vidare pardon eller psykologi. Italienskt lantbröd från Vasastans Ost samt olivolja och hyvlad parmesan bidrar till att skapa bekanta omgivningar.

2006 Le Serre Nuove dell'Ornellaia är mörkt och tätt blårött/rödsvart i glaset. Doften är mycket ung och primär med bittermandel, mörka mogna körsbär, likörkörsbär, cassis, katrinplommon och mörk choklad. Här finns också en frisk men subtil örtighet av menthol/eucalyptus, oregano och basilika. Trots kombinationen menthol och mörk choklad blir inte summan after eight, utan delarna märks bara var för sig. Någon rök från vedbrasa kan anas och mandeltonerna utvecklas till sötare mandelmassa efter hand.

Smaken är purung och mycket fruktig med bra viskositet, hög syra, mjuka tanniner och en framträdande kärnbitterhet i avslutningen. Vinet ger ett knutet intryck i munnen, men råmaterial finns - en potential som inte alls realiseras så här tidigt. Nollfyran hade förra året kommit betydligt längre på vägen mot en färdig helhet. Vinet är så pass primärt att det absolut inte bör drickas nu eller försvarar sitt pris än, blint skulle vi erbjuda högst tvåhundra ikväll. Den unga, modernt kostymerade berlusconifrukten måste få tid att sätta sig. Vinet kommer säkert bli mer intressant och givande om tre år eller mer. Vi håller tummarna för det...

2006 Le Serre Nuove dell'Ornellaia (Tenuta dell'Ornellaia, Bolgheri, Toscana)

Munskänkarna provar novembernyheter

Novemberlanseringen bäddar för en provning utöver det vanliga. Munskänkarna i Stockholm har laddat upp med flera av de mest intressanta vinerna i släppet - stort tack till arrangörerna för det!
Vi gör ett försök att prova blint, men någonstans halvvägs pratas det så mycket om vinerna att det inte håller längre. På slutet känns det inte alls fel med lite hederlig etikettsdrickning!

Vin nummer 1 har en ljust vitgul färg och en ung doft med nässlor, aromatisk jordton, sprite och gul äppelfrukt. Inslag av brända örter och torrt gräs. Relativt torr, stramt fruktig smak med avrundad syra och lite jordig efterbeska. Känns inte det minsta bekant och golvas av finessen hos medtävlaren i glas 2. Vi gissar halvhjärtat på sauvignon blanc med nedtonad druvkaraktär från ett udda ursprung - alltså inte Frankrike, Nya Zeeland etc.

Facit: 2007 Ladairo Godello (Adegas Ladairo, Monterrei, Spanien)

Vin nummer 2 är nästan färglöst med reflexer i silver. Vi får en mycket fin, sirlig och vitt oskyldig doft med nyputsade silverbestick, vit jasmin, sockerdricka och eleganta mineraltoner. Den klingande rena smaken bjuder på överraskande aromkoncentration av grönt äpple, vit persika och citrus, med fin balans mellan hög syra och angenäm restsötma. Det är ingen tvekan om att detta är en utmärkt moselkabinett från den nya stora årgången 2007. (När vi får reda på priset går det inte att säga annat än att detta är ett klockrent fynd. Det är kanske inte säsong för sånt här just nu, men köp och lägg undan för en längre framtid).

Facit: 2007 Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett (Dr. Loosen, Mosel)

Vin nummer 3 har en medelljust varmröd färg med ljust tomatröd kant. Öppen, läcker och insmickrande varm pinotdoft med smörkola, sötfrukt av jordgubb/hallon, något brända toner och goda fat med sandelträ. I munnen får vi en mycket god syra, en aning "träsmak" från eken, bra intensitet i aromerna och schysst, varm längd. Vinet är en riktigt god drick-nu-pinot som knappast kommer från den druvans hemmaplan.

Facit: 2006 Cloudy Bay Pinot Noir (Marlborough, New Zealand)

Vin nummer 4 har en tätare, mer blåröd färg med ljusare blålila kant. Doften är något knuten, kryddig och lovande pinot noir med mörkare drag av skogsbär och körsbär. Vissa associationer till barrskog och insjö. Smaken är mycket ung, råfruktig och helt oförlöst med tuff bärig kärvhet och en hel del druvtanniner. Bra råmaterial från Côtes-de-Beaune som behöver ligga åtskilliga år på rygg. Lär bli mycket bra på sikt.

Facit: 2005 Pommard La Chanière (Cathérine et Claude Maréchal, Bourgogne)

Vin nummer 5 är tätt och mörkt blårött med lila kant. Doften bjuder på malolaktisk gräddkola och vanilj med sötfrukt av mörka italienska körsbär - en insmickrande och ganska godislik doft som inte är vidare intressant att sniffa på. Smaken är ung, modern och fruktig med bra tanninsträvhet och god kärvhet. Uppför sig betydligt bättre i munnen än under nosen. Vi gissar på en valpolicella/ripasso med sponsringskontrakt från Berlusconi.

Facit: 2007 Barbera d'Alba (Prunotto, Alba, Piemonte)

Vin nummer 6 har mycket färg, en mörkt svartröd nyans med varmröd kant. Doften ger brända örter, lakrits och läkerol original. Lite eucalyptus och en gnutta stall i slutet av glaset. Rätt spännande, utvecklat och komplext att dofta på - om man gillar örter. Smaken ger intryck av ett vin som lämnat ungdomen bakom sig. Tanninerna är sandiga och det bjuds på örtiga, varma, något brända och kärva toner i munnen. Vinet känns varmodlat och något uttorkat. Inte helt kul! Vi gissar på en nollfemma från någonstans i Italien, oklart var, kanske södra delen...

Facit: 2004 La Bandina Valpolicella Superiore (Tenuta Sant'Antonio, Veneto)

Vin nummer 7, 2006 Crozes-Hermitage (Alain Graillot, Rhône) har en opak, mycket mörkt blåröd färg med lila kant och lila tårar. Doften är primärt fruktig och godisartad med söta björnbär, smörkola, örter som salvia, timjan och rosmarin, tjärpastill, lakrits och anis. Den unga smaken upplevs ikväll som mycket sträv, kärv och tuff - mycket torrare än doften utlovar. Flera års lagring känns helt påkallat.

Vin nummer 8, 2006 Château de la Negly La Falaise Côteaux de Languedoc är mörkt varmrött med svaga blåtoner, vinet är nätt och jämnt transparent. Doften är dov, animalisk och spännande - får oss att tänka på djurens boningar inklusive deras spillning. Här finns också typiska övertoner av garrigue. Grenachefrukten märks på ett mycket trevligt sätt med hallonsylt, detta är en doft man vill ha mer av. Vi får en mycket god, sötlakritstonad smak med peppar och tydlig grenachedruva. Munkänslan är viskös och rik med balanserad strävhet och kärvhet samt rondör av lakritsen. 15% alkohol känns väl infattade i helheten. Det här läckra vinet går utmärkt att dricka nu eller lagra ett bra tag - och lämpar sig därmed särskilt väl för châteauneuf-diggare.

Vin nummer 9 har en mogen uppsyn, varm rubin med granatröd kant. Doften är intressant, med slånbär, surkörsbär, örter, hostmedicin, kåda, tobak, kaffefat och en aning av stall. Det finns vissa likheter med bordeaux men också mer av torra, lite brända örter. Smaken är relativt lättviktig, den känns tunn både i mitten och i slutet. Syrorna är rätt höga, men munkänslan är inte helt harmonisk. Vinet ger intryck av snabb mognad, med otillfredställande viskositet och något torra tanniner. Detta är ännu en klen nollfemma från toscana.

Facit: 2005 Sondraia Toscana IGT (Poggio al Tesoro, Toscana)

Till slut blir det fest! Vi har fyra provningsglas framför oss med toppviner av rysningsframkallande slag.

2004 Roda I Reserva är mörkt, svartrött och respektingivande, med en liten blåton i kanten. Vi får en komplex, uttalat kryddig doft med gott om rostade fat, kaffe, choklad, vanilj, smörkola och karlssons klister. Frukten har ett mycket lovande djup med toner av blåbär och hallon. I munnen bjuds en seriöst anlagd, kryddig och fatrostad smak med rik, läcker frukt som ger intryck av att utgöra ett perfekt råmaterial för längre lagring. Alkohol, syror och tanniner är fint balanserade - man kan tycka att vinet är relativt snällt vad gäller de två sistnämnda - men frukten är jättestor och tillika det sista som märks när smaken klingar ut.

2005 Siepi Toscana IGT har en mycket tät, mörk, varmt svartröd sammet med röd kant. Det första vi får i doften är hustypisk after-eight och mintchoko, dvs både den mörka och den ljusa chokladen. Armaniskräddade fat bjuder på orientaliska kryddor, kanel och sandelträ. Det går vidare med örter, eucalyptus och en gnutta stall. Lyxfrukten är komplex och otroligt elegant att sniffa på. I munnen: mmm, vilken smak! Attacken och mitten är såå givande, frukten är sammetslen. Härliga syror, dyr finmaskig strävhet, viss lakritssälta och aningen torra, hårda tanniner som vinner över frukten först i avslutningen. Endast eftersmaken känns inte fullständig. Sammantaget ger det här intryck av en Siepi för relativt tidig konsumtion. Överhuvudtaget passar Siepi ofta bra att dricka ungt (se våra kommentarer om mer mogna 1997, 1999 och 2000) eftersom vinet kan utveckla väl tydliga drag av julmust. En bistecca fiorentina tar nog hand om de unga tanninerna.

2005 Ornellaia är mycket tätt och mörkt blårött i färgen. Doften är rik och högklassig. Först avslöjas toner av mandelmassa (bittermandel) och lösningsmedel (karlssons klister), sen kommer den lyxiga frukten med likörtoner av cassis, plommon och körsbär. Fatkryddorna assisterar ganska diskret i doften men blir desto tydligare i smaken som är intensiv, rikt viskös och svartvinbärsfruktig. Assist av örter som salvia och lakrits. Det finns massor av goda frukttanniner men det hela trillar inte riktigt på plats ikväll. Finns det inte ett lite oönskat grönt inslag? Vi föredrar nog Siepi trots allt...

2004 Barolo Bric dël Fiasc har en varmt rubinröd färg. Vi sniffar - och förtrollas i ett enda ögonblick. Det doftar, hur otroligt det än kan låta, inte olikt en stor moselriesling från Joh. Jos. Prüm. Det klingar som små silverklockor i paradiset: de allra finaste, sirliga svartvinbärsblad, blomtoner av jasmin, ros och viol, aprikoser, passionsfrukt, persikor, banan - en nektar för gudar! Här finns förstås också finfin frukt av slånbär och ljusa körsbär. Vilken elegans, vilken lätthet, vilken lekfullhet, vilken finlemmad doft - förmodligen den vackraste vi haft äran att sniffa på i år. Vi smakar: vinet är slankt, syrligt, aromintensivt och fantastiskt gott med respektingivande tanniner som tapetserar upp gommen ordentligt. Man bör förstås invända att doft och smak inte alls är i fas med varandra än, men vänta tio år! Det här är en fullträff, mitt i prick på våra preferenser, vinet kommer att ge otroliga upplevelser...

Gås med Crozes: Graillot 2006-1998

Mårten Gås närmar sig och det gör ju även årets Graillotsläpp. Vi kombinerar dessa båda nöjen och ägnar eftermiddagen åt att laga till en femkilos krabat på klassiskt vis, fylld med äppelklyftor och katrinplommon. Gräddsåsen gjord på halsen, vingarna och delar av kråset blir extra smarrig med hallonvinäger. Klyftpotatis, öst med gåsflott, serveras som tillbehör. Gåslevern blir förrätt i form av crostini di fegatini. Det här är mat som gillas lika mycket av barn och vuxna. Dessutom tycker ju gåsen, såsen och leverkrämen om att sällskapa med viner vars fruktsyror är rejäla.

För att utvärdera Alain Graillots senaste fyra årgångar, med bonus i form av en mogen tioåring, fixar vi till en halvblind provning i fem glas. Eftersom A & M gästar så är vi fyra vid provningsbordet. Möjligen befinner sig vissa av de yngre vinerna i en något sluten fas, så vi väljer att ge de fyra ynglingarna en tretimmars sejour i luften - no sniffing! - medan gamlingen endast dekanteras från sin fällning. Sen åker vinet tillbaks i flaskorna som förses med bindlar för etiketterna. A får äran att numrera flaskorna. Vinerna serveras vid 16 grader, för att sedan få krypa uppåt mot rumstemperatur i lugn och ro. Det har blivit dags att prova - spännande att samma vin kan bjuda på så pass skiftande intryck i olika årgångar och utvecklingsfaser...


Vin nummer 1 har en klar, varmt blåröd färg med ljusare kant. Vinet bjuder på en charmerande, först något blyg men snart tydligt läsbar doft där frukten för tankarna till viol, skogshallon och svarta vinbär. Det som helt dominerar intrycken av detta vin är dock de "salta" inslagen: tjärpastiller, salt lakrits, rökt korv och rostbiff. Sydfranska örter och några pelargonblad kompletterar intrycken. Det här är en doft som borde patentsökas om detta inte redan gjorts, speciellt utprövad för att tillfredställa inbitna Graillotdrickare. I munnen upplever vi vinet som mycket harmoniskt. De flesta intrycken från doften går igen i smaken, men särskilt örter, salt lakrits och läckra aromer av vildhallon och svarta vinbär, med fin balans mellan liten sötfrukt och hög fruktsyra. Inte minst syrorna i det här vinet är underbart aptitretande och eftersmaken lång och skön.

Vin nummer 2 ser något grumligt ut och har en ljusare varmröd färg med brunare nyanser och ljus kant. Här finns en stor doft med underbart goda, ädla mognadstoner av järn, garrigue och torkade herbes de provence, skogssvamp, barrskog, köttbuljong och jodlösning. Frukten är avrundad med drag av svarta vinbär inklusive blad. Andra doftnoteringar är indisk rökelse, svarta oliver, choklad, kaffe samt ett lite knäckigt inslag. Vi smakar och får en salt, järnrik, mjuk och fullt mogen munkänsla med läckra ålderssyror och hygglig längd på eftersmaken. Frukten är pensionsfärdig och tar sig fram med hjälp av käpp och färdtjänstkort. Ett vänligt, klokt och vackert vin!

Vin nummer 3 har mest färg av alla glasen. Tätt purpurfärgat, blålila ända ut i kanten. Doften är öppen, kryddig och lite syltig med björnbär och hallon. Vi associerar både till "nya världen" och beaujolais.
Alltså finns här tydliga godisliknande drag som lyckligtvis tar ett kliv tillbaka senare under kvällen. Bland övriga noteringar hittar vi smörkola och kött, exempelvis rostbiff eller en rå högrev. I munnen är vinet uttalat fruktigt och upplevs först som mycket tanninrikt och strukturerat (senare under kvällen känns det betydligt mjukare). Tanninerna ger en sandig känsla i munnen. Syltigheten märks egentligen inte i smaken som snarare upplevs kryddig och syrligt fruktig, utan att vi märker av de typiska salta drag som vi lärt oss att älska i Graillots viner.

Vin nummer 4 har gott om mörkrött färgextrakt med blåröda tårar i glaset. Det ser helt transparent ut och har en fin lyster med lite blåtoner i kanten. Doften ger en mycket tydlig bild av en tub karlssons klister som snart visar sig ligga på ett båtvarv där burkar står travade med oljefärger, lacker, fernissor och tjäror. Trots de kemiska inslagen är det en elegant och smal doft med sötlakrits, svarta vinbär och körsbär i versioner som liknar aromerna hos syrliga karameller. Andra noteringar är kirsch, gammal sylt, en svag pust av stall samt underliggande örter och lakrits. I munnen får vi goda, rejäla tanniner, läcker frukt och mjuk, god syra i balans - där fruktens nickelkaraktär går igen från doften. Kanske är vinet lite vasst, men det har ett härligt bett i munnen. Den långa, goda, balanserade eftersmaken får tjejerna att välja ut det här vinet som sin favorit. Runt bordet är vi trots allt överens om att detta vin inte ska sparas längre än högst ett par år till.

Vin nummer 5 har en mörkt blåröd färg med ljusare kant. Doften är autistisk. Eller ska vi säga obefintlig, som att dofta i ett tomt glas. Det är helt enkelt tvärstängt och butikens innehavare har åkt på cykelsemester till Marocko. Med hjälp av livlig fantasi och en bra stunds lock och pock lyckas vi frammana svaga nyanser av lakrits, tjära, svart oliv, rökta inslag, lösningsmedel och kaffenickel. Vi smakar, med nedskruvade förväntningar. Det första intrycket är, trots det, förvånansvärt otillfredställande. Inget alls händer i munnen. Vinet upplevs som i avsaknad av både kropp, grepp och eftersmak, med torra tanniner i den tvära avslutningen. Var är frukten, var är din förlorade ungdom? Vinet är inne i den mörkaste av tunnlar. (Sent på kvällen, nästan tolv timmar efter att korken drogs, har vinet vaknat ur sin koma. Wow, vilken förändring! En djup, hemlig, spännande doft kan anas. I munnen börjar en stor, stenig fruktkoncentration märkas, med en gnutta eldighet. Yes, det finns hopp! Vinet för faktiskt tankarna till de större av médocs nollfyror.)

Vilket vin som är äldst och vilket som är yngst är det väl ingen tvekan om. S spikade samtliga årgångar. Gör du?


2006 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

2005 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

2004 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

2003 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

1998 Crozes-Hermitage (Alain Graillot)

Domaine du Pegau 1998-1990

Munskänkarna slår till med höstens mest nödvändiga provning. Nu ska vi få svart på vitt om vad som kan väntas av flaskorna som ligger till sig i källaren. Årgång 2005 var ytterst lovande, provad på plats i Châteauneuf-du-Pape - stort, strukturerat, kryddigt, stenigt - men gav också tydligt besked om att detta inte är ett vin man dricker ungt. Minst sju-åtta år behövs innan det överhuvudtaget är dags att börja resan. Provningen är öppen och vinerna hälls i kronologisk ordning.


Domaine du Pegau Cuvée Réservée 1998 har en varmt rubinröd färg med dragning åt blå nyanser, något ljusare i ytterkanten. Doften är först något knuten, och ger först nötiga mandeltoner och kirsch. Efterhand öppnar frukten upp: fantastisk, skinande nickel av körsbär och hallon - hard candy! Avmätt kryddighet och läcker sötlakrits kommer till. Smaken är stor och härligt ungdomlig med livlig frukt, fint infattad alkoholvärme och helt fantastiska syror, som påminner starkt om mogen apelsin. Mot slutet lägger syrorna i en högre växel och smaken ringer kvar länge, länge. Allt är i underbar balans, med stor kraft och fin kryddighet. Stor charm och ett supergott vin!


1997 Domaine du Pegau Cuvée Réservée är varmt rubin med ljusare orange kant. Doften är mycket öppen och vinös med ett moget uttryck. Tydlig stallighet samsas med stendamm, jordgubb/hallon och gott om garriguetoner som växer med luften. Känns färdigt! Smaken bjuder på mjuka tanniner i en något stramare, kärvare infattning. Vinet fyller inte ut i gommen som föregående och är betydligt kortare. Syrorna är lägre och vinet upplevs något mattare med mindre av livlig energi. Trots invändningar är det ett verkligt trevligt vin som vi gärna skulle dricka mer av. Husstilen är på plats och vinet har nått sin topp.


1996 Domaine du Pegau Cuvée Réservée är likaledes varmt rubinrött, en nyans ljusare än föregående. Här finns en bredare tegelröd kant. Doften är öppen med fina mognadstoner av stall, fikon, tjära och järn, samt en hallontonad frukt. Assist av salvia och andra örter. I munnen händer det ganska mycket i början och mitten - allt ser fint ut fram till avslutningen, som är lite snöpligt kort. Det som ges är gott och elegant, endast eftersmaken är den riktigt svaga länken. Vinet är färdigt för konsumtion.


1995 Domaine du Pegau Cuvée Réservée avviker från de andra glasen med en roströd färgton som drar åt brunt, katrinplommon och russin. Det har en mattare lyster än sina syskon. Här får vi en mörkare, djupare doft av läder, brända mandlar, tjära, kaffekaramell, svamp och soja. Mycket läckert att sniffa på, om än lite kontroversiellt. Inte alla faller för detta. Smaken är stor och stadig med lite torra tanniner och mycket bra längd. Det avviker från de andra årgångarna och bör vara ett ypperligt vin till mat. Mycket gott vin, med stort smakdjup!


1994 Domaine du Pegau Cuvée Réservée ser yngre ut än nittiofemman och tätare än nittiosexan. Doften är vinös med god likörton av körsbär och björnbär, garrigue och svartpeppar, samt en grusdammig cykelväg. Här finns en mycket fin frukt som fortfarande känns förvånansvärt ung. Allteftersom vinet får mer luft uppenbarar sig dock en misstanke om ett nästan omärkligt inslag av smygkork. Nåväl, i munnen har vinet en fantastisk vitalitet med fina syror, frukten skiner verkligen med härliga bär. Kraft, energi och en torr avslutning med inslag av jodlösning. Förvånade stort vin från ett mindre år, speciellt ämnat till mat och dessutom försett med åtskilliga års framtidspotential.


1990 Domaine du Pegau Cuvée Laurence har en fantastisk, klart lysande färgton av varmt brunröd rubin med en hel orange solnedgång i glaset. Doften är något knuten och bjuder först på en varm, mogen portvinston. Enormt läckra nyanser av pomerans, knäck och kola samsas med asiatiska kryddor, sandelträ, grusdamm och garrigue. I munnen har vinet en formidabel balans och harmoni med stor syrafräschör, milt infattad eldighet och en lysande eftersmak av apelsin. I svår konkurrens med 1998 väljer vi detta vin till kvällens bästa, ett vin att njuta i sin egen rätt. Vi skojar lite och undrar om Cuvée Laurence med sin långa fatlagring inte möjligtvis är en träport (tawny) i jämförelse med Cuvée Reservées flaskport (vintage). Mr. Rosborn tycks först perplex och svarar ivrigt "nej, nej, inte rioja". Frågan verkar ha samma effekt som en näve sand i kunskapsapparaten - vi tycker oss bevittna scenen i Wall-E när roboten är trasig! Men Rosborn finner sig snabbt och skramlar fram ett citat där Laurence Feraud beskriver nolltrean som 80% châteauneuf, 20% port och resten övriga tillåtna druvor. Det blir väl rätt många procent totalt och säger ett och annat om 2003!

Sammanfattningsvis: vilka underbara viner! De stora överraskningarna är hur lite av eldighet man upplever i helheten och vilka otroliga syror vinerna har i varma år. 1998 och 1990 har större skala och mer ös än de övriga, men också ännu bättre syror. Allt är i balans i de stora årgångarna. En rolig detalj är att samtliga etiketter anger alkoholhalten till 13,5%, så slipper man trycka en massa etiketter i onödan. Ett djupt känt tack går till Janne Rosborn som ställt arton flaskor till förfogande för denna provning. Vem vet när man får uppleva en liknande Pegau-vertikal nästa gång... nej, vi får göra ett nytt besök hos Laurence Feraud snart, förhoppningsvis utan en busslast amerikaner. Här står hon i alla fall, framför sina kära gamla gobelet-stockar...


ps. 2004 Cuvée Laurence släpps i februari. Det är i grunden samma vin som Cuvée Reservée, fast med runt tre år på stora foudres i stället för 18 månader. Ett slags hommage till pappa Paul Feraud och hans gamla metoder.

1998 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1997 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1996 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1995 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1994 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

1990 Domaine du Pegau Cuvée Laurence

2005 Château Clément-Pichon

Som en speldosa - vi tjatar vidare: sånt här saknar vi på systembolaget och åker gärna över till Köpenhamn för att handla till ännu bättre pris - opretentiös och drickbar cru bourgeois. 2005 glänser även de modesta vinerna på sitt sätt, trevliga att dricka medan man väntar på de mer seriöst anlagda.

2005 Château Clément-Pichon är relativt ljust och körsbärsrött i färgen med antydan till mognad i kanten. Doften är blommig och charmig med vanilj, saft av hallon, körsbär och röda vinbär, vitpeppar och en gnutta tobak och stall. Rosendoften är tydlig och får sällskap av örter och milda kryddtoner av kanel och sandelträ. Ekfatskaraktären djupnar med luftning.

Smaken är saftig och charmig, lättsam och god. Syrorna är höga och frukten uppvisar röda körsbär och vinbär med assist av cigarrettobak och örter. Innan och till maten känns vinet ganska snällt och tillgängligt, men efteråt stramar det upp sig ordentligt och ger tydligt besked att det allra helst önskar några års lagring. Vi associerar till medelfyllig chianti classico, rödfruktig Saint-Emilion (inte helt olikt nyligen testade 2004 Haut-Plantey) eller varför inte en ultralight version av 2004 d'Armailhac...

2005 Château Clément-Pichon Haut-Médoc Cru Bourgeois (Clement Fayat, Parempuyre, Bordeaux)

2005 Château de Fieuzal

Likt Robinson Crusoe vadar vi i omkring vrakresterna efter bordeauxsläppet. Kanske finns där någon träspillra att klamra sig fast vid? Javisst - en låda Fieuzal ser lockande ut! Den lär väl inte duga som flytetyg, men vi kan gärna tänka oss att gå till botten med den under en längre framtid.

Fieuzal har ingen lång historia, men lyckades få styrfart lagom till klassificeringen i Graves 1953. Idag är det irländaren Lochlann Quinn som driver egendomen, där man odlar 39 hektar blå druvor varav 60% är cabernet sauvignon, 33% merlot, 4.5% cabernet franc och 2.5% petit verdot. Stockarna har en snittålder på 30 år och är tätt planterade. Efter handskörd följer cuvaison i fyra veckor. Vinerna mognar i 16-24 månader på hälften nya ekfat.

2005 Château de Fieuzal har en först knuten, samtidigt komplex doft av rök, jord, krossad sten, smörkola, gott om kaffe och tobak i stallet, saltlakrits, mandelmassa, körsbärskärna, citrusskal och subtil fatkrydda. Alla noter kommer i fina, återhållna doseringar som ändå är läsbara och har ett mycket lovande djup undertill. Frukten är mörkröd mellan vinbär, hallon och körsbär och ger ett solitt och välbyggt intryck. Mmm, det här doftar gott och öppnar upp på någon timme. Kaffe, tobak och lakrits tar ännu ett steg fram.

Vi smakar och får ungefär vad som utlovas i doften: en rejäl, lite plump frukt med syror och kaffetanniner i fin balans. Strukturen är stram och greppet i munnen oklanderligt. En kärnig bitterhet i par med unga sensationer av bikarbonat mynnar ut i en rätt lång, tuff, aningen bläckig, smått kryddig eftersmak med stenig känsla. Redan ikväll smakar det bra till en lite tuffare lammgryta med nejlika och kryddpeppar som gifter sig bra med vinets kryddighet. Detta är, helt enligt förväntningarna, ett utmärkt lagringsvin och kommer av allt att döma utvecklas finfint med tiden. Vi har en svaghet för området Pessac-Léognan och det ska bli kul att följa vinet framöver.

2005 Château de Fieuzal Pessac-Léognan (Léognan, Gironde, Bordeaux)

Champagne & Fine Wine i Örebro

Barbro Carlson heter en driftig dam i Örebrotrakten. 1996 var hon först i landet med att få tillstånd för en vinmässa riktad till allmänheten - och dessutom inne i självaste Örebro Slott. Lokalpressen blev ganska intresserad - hur skulle det gå, kanske invånarna i gnäll- och brännvinsbältet skulle ragla omkring redlöst berusade och göra sig till allmänt åtlöje? Men se inget i den vägen hände. "De enda som blev fulla var spottkopparna" konstaterade Nerikes Allehanda, belåtna över sin "fyndiga" formulering. Sedan dess har mässan varit regelbundet återkommande. I år huserade den i det gamla Badhuset, nära Svartån som ger en speciell stämning åt staden, inte minst kvällstid. Närkes svar på Paris, liksom...

Mässans rubrik är "Champagne & Fine Wine". En vag begränsning kan tyckas, men den gör det i alla fall rätt svårt för de deltagande företagen att pytsa ut ointressanta volymviner. Utställarna är en lite brokig skara: några få av de stora, men betydligt fler av de små okända uppstickarna, varav några är specialister på områden som Kroatien, Slovenien, Sydafrika och Italien. Under dagen provade vi ett knappt sextiotal viner. De första timmarna satsade vi uteslutande på champagne, förhållandevis mindre krävande att prova än rött. Trots att provandet emellanåt känns som rätt hårt arbete i munnen, är det riktigt kul när man hittar sina tveklösa favoriter. Vi sovrar lite i noteringarna, så att de mest intressanta vinerna hamnar först. Hela listan finns i botten. Here goes:

1999 Perrier-Jouet Belle Epoque är en elegant dröm av vita försommarblommor, havsmineraler och gräddighet. Både stramt och lent som en smekning. Lämnar ett långt farväl. 1060 kr.

1998 Mumm Cuvée René Lalou doftar suveränt lyxigt och komplext med valnötiga oxidationstoner, bränt socker, fudge och röda äpplen. Smaken är underbar - stor, komplex, krämig och rödäpplig. 50/50 PN/CH och åtta år på jästfällningen. Dagens bästa vin? Släpps 14 december till priset 1190 kr.

1999 Gratiot Delugny Blanc de Blancs Millésimé är på sitt bjussigaste humör med mogen frukt av citrus, höstäpplen, bröd och valnötter. Stor, generöst fruktig smak. Givande och supergott från Vallée de la Marne. Dyker upp i BS 1 december, säljs i kolli om sex för knappt 450 kr flaskan.

NV de Venoge Cordon Bleu Brut är en standardskumpa som levererar massor av karaktär till ett oslagbart pris. Det är tredje gången vi testar och vi gillar den skarpt. Musselskal, fiskbutik och havsmineraler, citron, grapefrukt, bröd och smör i doften. Bra storlek och harmoni i smaken, där samma aromer går igen. Behaglig mousse, viss mineralbeska i avslutningen och ett långt, fruktigt eftermingel. 279 kr i ordinarie sortimentet.

2004 Produttori del Barbaresco Barbaresco är en fullträff. Helt underbar nebbiolo med mognadstoner i traditionell, finlemmad stil. Ett mycket kärt återseende i BS, från Red & White till attraktivt pris: 219 kr.

2005 Leon Barral Faugères Cuvée Jadis har vi ju smakat tidigare, men det räcker med en sniff och en slurk för att bekräfta att det rör sig om ett av årets mest intressanta röda. Vi älskar detta vin! 199 kr i novembersläppet.

2005 Plenkovic Zlatan Plavic Grand Cru är det första röda vin vi någonsin smakat från Kroatien. Uttaget är endast 15 hl/ha från urgamla stockar i hisnande vackra lägen. Doften befinner sig någonstans mellan cabernet sauvignon och carignan, med framträdande lakritstoner. Smaken är enorm, imponerande, rund, varm och len som en smekning, med dyra, sammetsmjuka tanniner och intagande mogen sötfrukt med märkbart restsocker. Ett jättestort och ändå genomhyggligt charmtroll. 490 kr.


Dagens sötaste etikett? Arabian Nights möter Le Petit Prince...

FONDBERG

NV Taittinger Brut
Grönäpplig, ung, fräsch och kartig i doft och smak. Något bitter i slutet. 329 kr.

NV Taittinger Prestige Rosé
Liten doft. Smultron och hallon i doft och smak. God, bärig, smakrik och något parfymerad, hallonsoda. 385 kr.

NV Taittinger Les Folies de la Marquetterie
Gummi och popcorn, fatkaraktär. Smörig, nötig, god, smakrik. Bourgogne med bubblor. Släpps 1 december. 449 kr.

NV Taittinger Nocturne
Gräddig, kritig doft med citrus och fat. Bra syror, 20g restsocker väl infattade. Len mousse, en insmickrande smekning. I sängkammaren eller till gåslever. 360 kr.

PERNOD-RICARD

NV Perrier-Jouet Grand Brut
Fin chardonnaydoft med brioche, citrus och mineral. Fräsch citrustonad smak med något bitter avslutning. 339 kr.

1999 Perrier-Jouet Belle Epoque
En elegant dröm av vita försommarblommor, havsmineraler och gräddighet. Både stramt och lent som en smekning. Ett långt farväl. 1060 kr.

NV Mumm Cordon Rouge Brut
Mycket god, ren doft med gula och gröna äpplen. Ren, fint fruktig smak. Mumm är äntligen på G. 319 kr.

NV Mumm Brut Grand Cru
Djup, mognande doft med svamp, undervegetation och röda äpplen. Stor krämig smak med rejäl längd, för pinotfantaster. 495 kr.

NV Mumm Rosé
Blyg smultrondoft. Smaken är större, med lakrits, smultron och lite bitter kartighet. 349 kr.

1998 Mumm Cuvée René Lalou
Suveränt lyxigt och komplext med valnötiga oxidationstoner, bränt socker, fudge och röda äpplen. Smaken är underbar - stor, komplex, krämig och rödäpplig. Bäst idag. Släpps 14/12 för 1190 kr.

ENJOY

NV de Venoge Cordon Bleu
Musselskal, fiskbutik och havsmineraler, citron, grapefrukt, bröd och smör i doften. Bra storlek och harmoni i smaken, där samma aromer går igen. Behaglig mousse, viss mineralbeska i avslutningen och ett långt, fruktigt eftermingel. Basvinet kommer från 2004, dessutom ingår 30% reservevin från 2001 pch 2002. 279 kr.

NV de Venoge Blanc de Noirs
Flintrök, röd frukt, animaliska toner. Harmonisk rödfruktig smak utan efterbeska. 359 kr.

1998 de Venoge
Fin, nötig oxid/sherryton, grädde, smör, valnötsskal. Avrundad syra, låg mousse. Harmonisk, lång, mineralisk smak. Fem år på jästfällningen. 425 kr.

GRANQVIST
NV Champagne de Pompadour Brut
Liten, knuten, god doft med bröd och apelsin. Balanserat, ärligt och välgjort i enklare stil. Obs priset: 199 kr.

2006 Kahuvagi Nelson Chardonnay Unwooded
Sauvignonlikt: vinbärsblad, krusbär, vingummi, modellera. Stor smak, ej elegant. 105 kr.

2000 Château Larrivet-Haut-Brion Pessac-Léognan
Härligt ursprungstypisk doft med lantlighet, svarta vinbär, cederträ och smörkola. Renfruktig, behagligt mjuk smak. Tuff, uppstramande bitterhet i slutet. 269 kr.

RED & WHITE

NV Baron-Fuenté Tradition Brut
Trevlig, enkel apéritifstil. Ren, fruktig, lättdrucken. 173 kr.

NV Baron-Fuenté Les Galipettes
Mer av bröd, mineraler, små nötiga oxidtoner. Fruktig och smakrik. 250 kr.

2002 Baron-Fuenté Grande Millésime
Klassisk vintageskumpa med brödjäst, mineraler, citrus. Stram, strukturerad, god, bra! 349 kr.

2006 Louis Michel Chablis 1er Cru Butteaux
Öppen och tillgänglig, smått gräddig, med mycket tydliga anis- och lakritsminereraler. Personlig, len, lång smak. Bästa köpet ur denna kvartett från ståltankstalibanen Louis Michel, eftersom skillnaderna är relativt små. 219 kr.

2006 Louis Michel Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre
Liknar i stort sett föregående men är mer knuten idag. 249 kr.

2006 Louis Michel Chablis Grand Cru Les Clos
Doften går i samma stil som föregående. Torr, mjuk smak med något högre koncentration. 395 kr.

2006 Louis Michel Chablis Grand Cru Grenouilles
Röda äpplen, smör och lakrits. Stor och stilig, intensiv smak där lakritsen går igen. 395 kr.

2006 Produttori del Barbaresco Langhe Nebbiolo
Körsbär, cocktailkörsbär, balsamtoner, sandelträ och kryddor. Härligt tanninrik, typisk "nebba". Faten märks i form av ektanniner. 4 månader på små ekfat. 135 kr.

2004 Produttori del Barbaresco Barbaresco
En fullträff. Helt underbart med mognadstoner i traditionell, finlemmad stil. Lövbrasa, vinbärsnickel, torkade rosor, lakrits sandelträ och orientaliska kryddor. Traditionell barbaresco på pricken. 219 kr.

2004 Vicchiomaggio La Prima Chianti Classico Riserva
Körsbärskärna, körsbärsnickel, fatrostning, mörk choklad, fikon/russin. Fruktig och fatrostad smak. Internationell chianti tillrättalagd för amerikanska bussturister. En crowdpleaser som smakar riktigt gott. 216 kr.

2004 Vicchiomaggio Ripa delle More Toscana IGT
Tätt, koncentrerat vin med likörfrukt. Elixir, mättnadskänsla, överextraktion. Poängjägare som nätt och jämnt klarar 90-strecket. 262 kr.

FRANSKA KVALITETSVINER

NV Françoise Bedel Dis "Vin Secret"
Jordigt i doft och smak. Biodynamiskt och matorienterat från Vallée de la Marne. (2001) 80% PM. 345 kr.

NV Françoise Bedel Entre Ciel et Terre
Liten nötig oxidton och mognande harmoni. Mycket god, något jordig smak. (1999) 70% PM. 389 kr.

1998 Françoise Bedel L'Âme de la Terre
Säregen, vingummiliknande doft. Fantastiskt god, tycker S. T inte lika såld. 40CH/40PN/20PM. 450 kr.

2006 Stephane Tissot Arbois Chardonnay Les Bruyères
Florjäst, kalkstensmineraler, vingummi i doften. Lakrits och anis i smaken. Liknar Les Gravières.

2005 Domaine Leon Barral Cuvée Jadis
Årets mest efterlängtade släpp i vår bok. Ren blodtransfusion med järn, skogsbär, röd äppelmust och knallpulver. 199 kr.

2005 Domaine Leon Barral Cuvée Valinière
Djup personlighet av lakrits och mörk frukt som kommer bli superb om tre-fyra år. 345 kr.

2005 Château le Puy Côtes de Francs
Stalligheten märks inte alls eftersom det är blomdag idag. Självklart, vi tänkte inte på det ;-)

2005 Montirius Gigondas Cuvée Confidentiel
Kärnig mörk frukt, malolaktisk gräddkola, nötiga toner. Powerfrukt och tanniner delar ut en rejäl smäll. Maffigt Parkervin med extra allt. Fram med lammsteken. Men lagra först.

ROWI /MONDIVIN

1999 Gratiot Delugny Millésime Blanc de Blancs
Bjussig frukt av citrus, höstäpplen, bröd och valnötter. Stor, generöst fruktig smak. Givande och supergod BdB från Vallée de la Marne.

2005 Rimauresq Côtes de Provence Rouge
Cassis, skogsbär, vinbärsnickel, rök, blyerts, animaltoner, knallpulver, gummi. Lakritstonad smak med sv vinbär. Mjuk, fyllig, tillgänglig. 50% cabernet, 20% carignan, 30% syrah och mourvèdre.

2003 Silvano Bolmida Barolo Bussia
Knuten doft med körsbärskärna, likörfrukt och svettiga, kryddiga nya fat. För modern för vår smak.

2004 Lenotti Amarone della Valpolicella
Modernt fruktig upp-i-ansiktet-stil med rostade fat. Inte vår kopp te.

NEBBIA

2002 Frascole Venia Toscana IGT
Lite syltig doft med undervegetation. Gott och kort. 240 kr.

2001 Frascole Chianti Rufina Riserva
Läder och fina blommiga övertoner med körsbärsnickel. Traditionell riservasmak. Bra! 197 kr

2006 Il Marroneto Rosso di Montalcino
Liten, knuten doft med surkörsbär. Kärv, ung, svår smak som kräver lagring.

2003 Il Marroneto Brunello di Montalcino
Körsbärsnickel och fina fattoner i en mjuk och harmonisk helhet. Gott! 42 månader på stora fat.

2004 Spoletoducale Sagrantino di Montefalco
Först: frukt. Sedan: tanninchock. 235 kr.

2003 Casale Triocco Sagrantino di Montefalco Pagina
Torr, tuff och sträv smak för folk med hår på tungan. 360 kr.


WOSA

2004 Rust en Vrede Estate Stellenbosch
Tobak, grön paprika och lakrits. Ett grovt och oslankt vin utan bordeauxelegans.

NIGAB

2005 Capezzana Barco Reale Toscana IGT
Kärv och bitter med mörk frukt och choklad. Varken jättekul eller alltför personlig.

2004 Capezzana Villa di Capezzana Carmignano DOCG
Mintchoko, eucalyptus och rostade fat i doften. Tuff, sträv, strukturerad, något bitter smak. Behöver minst två år.

2005 Argentiera Poggio al Ginepri Maremma Toscana IGT
Rostbiff och franskorienterade cabtoner. Gott i både doft och smak. Drickvänligt nu.

2004 Argentiera Villa Donoratico Maremma Toscana IGT
Elegant, komplex fransk cabernetstil med italienska körsbär och mint i eftersmaken. Stramt vin med stor framtidspotential. Mycket bra.

2003 Poderi di Sorano Barolo Ascheri
Körsbärsnickel och körsbärskärnor på nosen. Viol, körsbär, choklad i smaken. Goda tanniner. Bra i modern stil.

NJ CONSULTING & IMPORT (Nenad Jelisic)

2006 Steyer Sauvignon Blanc
God och druvtypisk, men ändå i en lite gulare stil man inte riktigt känner igen.

2005 Sutor Chardonnay
Smörig, citrustonad meursaultkopia. Två år på nya barriques.

2004 Enjingi Rainski Riezzling Late Harvest
Mäktig doft med aprikos, torkad frukt, honung och mängder av petroleum. Wow!

2005 Plenkovic Zlatan Plavic Grand Cru
Doft mellan cabernet sauvignon och carignan, med framträdande lakritstoner. Smaken är enorm, imponerande, rund, varm och len som en smekning, med dyra, sammetsmjuka tanniner och intagande mogen sötfrukt med märkbart restsocker. Ett jättestort och ändå jättesnällt charmtroll.

2001 Steyer Royal Wine Gewurztraminer Ice Wine
276 g socker, 9 g syra. Färg som bärnsten - trögflytande konsistens, liknar laktulos. Honung, honung, honung och passionsfrukt. Mycket rikt och simmigt med något låg syra.


ps. Örebro är en bra restaurangstad med A Mano och Ågatan 3 i täten. Båda är fullbokade, så vi hamnar på Wobbler där vi äter en suveränt mör och vällagad entrecôte och delar en flaska 2003 Saint-Benoît Grande Garde Châteauneuf-du-Pape. Med förlamade smaklökar upplevs vinet lite tunt och russintonerna är tydliga, men hur som helst doftar och smakar det bra. Servicen är snabb och uppmärksam med gott humör - väntetiderna korta trots fullt hus. Ett schysst och lagom opretentiöst ställe. Notan slutar under tusenlappen. Dags för mjuklandning på hotellet.

2000 Ch Plince vs. 2000 Ch de Fonbel

Längtan att öppna en drickbar bordeaux är stor just nu - inte så konstigt när många lagt en bra slant på nya viner som inte ens är i närheten av sitt mognadsfönster. Vi bestämmer oss för att jämföra två merlotviner från högra stranden i årgång 2000. Ingetdera hör till de mer hyllade slotten utan brukar rekommenderas för sin förmåga att leverera hygglig kvalitet i relation till priset. Ändå är det knappast några billiga viner det handlar om, så vissa förväntningar är ändå på sin plats...

2000 Château Plince är varmt rubinrött i glaset med en aning av brunton och ljusare tegelröda kanter. Flaskan hade en rejäl fällning och även i glaset svävar mängder av mikroskopiska partiklar. Vi får en mogen, avrundad, ämabel och järntonad doft med lager på lager av komplexitet. Frukten är mörkröd, med vinbär, hallon, slånbär, rönnbärsgelé och tydliga inslag av bokna röda äpplen. Animaliska, lite funky toner av djur och rått kött är också omedelbart närvarande, och det är nu om inte förr vi börjar associera i linje med Barrals Cuvée Jadis: järniga jordmineraler, en gnutta tjära, enbär, eneträ och kardemumma. Mognadstonerna bjuder på härliga associationer till torr höstskog, med diskreta inslag av knäck och kola. Och ovanpå alltihop svävar en ljuvlig, blommig fräschör av liljekonvalj, äppel- och mandelblom. Vi blir ganska bortkollrade och börjar föreställa oss softade scenerier från engelska lantgods. Här ryms ännu fler intryck som vi inte hittar orden för, men som synes bjuder vinet på både finess och rustika drag.

Smaken är hyfsat stor, rund och syrlig med mogna, lite torra, pulvriga och sammetsmjuka tanniner. Surt sa räven om rönnbärsgelén, för den går igen även i smaken, tillsammans med mörkröda vinbär, lakrits och järn. Det finns en bra energi i avslutningen och eftersmaken ringer kvar en bra stund. Vinet är underbart gott och drickmoget nu, och besitter på samma gång både finlemmade och robusta drag. Som synes gillar vi dess personlighet!


2000 Château de Fonbel har en likartad uppenbarelse men ser möjligen något yngre ut, fortfarande varmrött men ett hack åt det blå hållet. Även här finns tydlig fällning, om än inte fullt lika riklig. Vi får en lantlig doft med brettiga, stalliga lädertoner och övertoner av vanilj och nybakad paj. Frukten bjuder på röda vinbär, cocktailkörsbär och svaga inslag av lösningsmedel eller aceton. Mognadstoner av svampig, våt undervegetation kommer till.

De röda vinbären och stalligheten går igen i munnen, med assist av cederträ. Det här är en jämförelsevis mindre smak med något vass syra och en aning av gröna toner. Tanninerna märks knappt och eftersmaken är också betydligt kortare. Vinet känns i provningssammanhanget smått obalanserat. En liten giftig beska drar också ner intrycket. S är mycket kritisk till en början, men till maten känns det klart bättre och vinet landar till slut på nätt och jämnt godkänt. Nota bene om man glömmer vad det kostade.

Vårt intryck är att de här vinerna spelar i olika serier och att det skiljer minst ett halvdussin poäng om man väljer att mäta kvaliteten på det sättet. Wine Spectator har betygsatt dem till 92 respektive 83 och det är väl i stort sett rättvisande. När vi jämför med Barrals 2005 Jadis, som vi tycker förtjänar 92 utan minsta tvekan, är det ändå svårt att hitta sådan imponerande kvalitet på frukten i 2000 Plince. För oss är det den komplexa, mogna doften som framförallt meriterar till ett högt betyg på det här vinet - men Stephen Brook hittade endast "little complexity". Exemplet tydliggör också hur konstigt det blir att jämföra poäng mellan olika distrikt. Sett ur ett bordeauxorienterat perspektiv förtjänar kanske 2000 Plince ett rätt högt betyg, men i en direkt jämförelse skulle smaken få stryk av sydfransosen. Och då har vi inte ens börjat prata om prisvärdet...

2000 Château Plince Pomerol (Fam. Moreau, Pomerol, Gironde, Bordeaux)

2000 Château de Fonbel Saint-Emilion Grand Cru (Fam. Vauthier, Saint-Emilion. Gironde, Bordeaux)

Franska Vin & Gastronomidagarna: Bristly

Måndagens skräll är regisserad av Bristly Wines. Vi möter som förväntat grundaren Gabriel Enning, men vid hans sida hittar vi, överraskande nog, en av våra favoritskribenter: Gunnar Westling, den eminente provaren bakom Barolobrevet (saligt i åminnelse). Det här måste vara en av de mer välkomna samkörningarna av kunskapsresurser i den svenska vinimportsvängen. Vilka fördjupningar av piemonte-sortimentet det kommer att innebära kan vi bara fantisera om, helt klart är dock att nya spännande producenter är på ingång inom kort. Men idag får vi förstås franskt för hela slanten...

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Puligny-Montrachet har en vaniljtonad, ljust rostad doft av citrus och vingummi. Den fruktiga smaken har bra grepp, medelstor kropp och mycket smak, märkbart eldig avslutning och därmed bra längd. Tillgängligt och generöst, utan att vara överdrivet elegant.

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Meursault Les Caillerets 1er Cru har mognat på häften nya ekfat. Här finns en rejäl ekfatskaraktär i doft och smak, med ordentlig generositet som lutar åt den californiska chardonnaystilen. Bör vara en hit till grillad fisk. Ca 360 kr.

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Volnay har en tydlig doft av god fatrostning. Tyvärr tycker vi inte att fruktens koncentration riktigt håller måttet, och Volnays berömda silkighet hittar vi inte heller här. I munnen efterlämnar vinet en smått otillfredsställd och lite snopen känsla. Men det smakar ändå inte SÅ lite, och priset är verkligen inget att bråka om - 199 kr är billigt när det gäller Volnay.

2006 Domaine Fernand et Laurent Pillot Pommard Clos de Verger 1er Cru har en framträdande kryddig fatrostning. Här finns fina vinbärstoner, mörkröd frukt och hyggligt grepp. Ett klart steg upp i kvalitet.

2005 Domaine Fernand et Laurent Pillot Pommard Les Rugiens 1er Cru har en vinbärstonad, något knuten doft med rostade fat. Vi smakar och nu börjar det bli riktigt bra. Här finns seriös koncentration i frukten, bra grepp, god kryddighet och ett dyrare, exklusivt uttryck i smaken. Årgången förnekar sig inte. Om detta är representativt för Pillots andra nollfemmor är vi glada att vi lagt undan ett litet gäng. 100% ny ek. Pris ca 375 kr - sex lådor kvar.

2005 Les Verrières Côteaux de Languedoc Clos de Soutyères är en mix av 70% syrah, 20% grenache och 10% carignan. Vinet har mognat på barriques, varav två tredjedelar var nya. Här finns en rätt säregen doft av mörk, tät frukt med inslag av jordnötssmör. Smaken är våldsamt sträv och ett bra exempel på hur tanninerna i Languedocs druvmaterial inte kommer särskilt väl överens med tanninerna i nya ekfat. Pass.

2005 Cuvée de Vatican Châteauneuf-du-Pape Réserve Sixtine har en mörkt renfruktig, bra doft där vi dock inte hittar någon större charm eller komplexitet i detta tidiga stadium. Smaken känns monolitisk med mogen frukt och gott om tanniner. Det här är välgjort men inte riktigt vår kopp te idag. Kom igen om fem-sex år och läget kan mycket väl vara ett annat.

2006 Mas de Boislauzon Côtes-du-Rhône Villages kommer från nedklassat frukt som har vuxit inom appellationen Châteauneuf-du-Pape. Här finns en öppen, tillgänglig, parfymerad doft med inslag av syrah. Smaken är sötfruktig och parfymerad med sötlakrits och kryddor. Lättdrucket och rätt trevligt om man kommer överens med parfymen.

2005 Mas de Boislauzon Châteauneuf-du-Pape Cuvée du Quet har en komplex doft med garriguens örter och blommor, samt inslag av tjära och läder. Man kan sluta ögonen och se landskapet framför sig - sånt gillar vi skarpt. Smaken har hög koncentration av mogen frukt och tanniner i bra balans. Ett ofärdigt men extremt lovande material för längre lagring. Märk väl att vinet endast har legat på foudres, inga små fat - bra.

2006 Mas de Boislauzon Châteauneuf-du-Pape Tintot kommer från ett enda läge - Tintot. Stockarna är 80-100 år gamla och här handlar det till 100% om mourvèdre. Doften är uttalat björnbärsfruktig med en ton av fin hudkräm. Smaken har massor av mogen sötfrukt och massiva, silkeslena tanniner med visst eldunderstöd. Inget av druvans sydfranska vresighet står att finna här, snarare går tankarna till californien. Lämpar sig att dricka ungt. Ett imponerande hantverk och ett stooort, fruktigt vin som gjort för jänkare och höga poäng. Pris ca 500 kr.

2005 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Réserve har en underbar, hustypisk doft med en komplex mix av sylt, bland annat fikonkompott och farmors jordgubbssylt. Vår enda invändning, när vi först testade vinet i våras, var eldigheten. Liksom när vi smakade i Julien Barrots källare, märker vi just nu inte av någon särskild hetta - speciellt inte efter föregående viner. Däremot känns det lite parfymerat. Mycket gott är det hur som helst.

2006 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Signature har en mindre doft än nollfemman. Smaken är istället snäppet större, med ännu bättre balans och stadga. Mer av lakrits, mindre av parfym. Vinifikation och blend har ändrats lite, i och med det nya namnet. Det här är ännu bättre än väntat och ett givet köp när det är dags - i marssläppet.

2006 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Fiancée har tydliga fattoner och en mer framträdande syrahkomponent än i nollfemman. Doften är lite knuten och kryddig (nejlika, kryddpeppar). Smaken upplevs tyvärr som spretig, sträv och parfymerad. En klar besvikelse jämfört med förväntningarna efter den föregående läckra årgången.

2006 Domaine La Barroche Châteauneuf-du-Pape Pure öppnades för en timme sedan och befinner sig i den fina, tidiga fasen av doftutvecklingen. Många viners doftintryck mattas av efter hand och man måste ta en paus - inte här. Det är som om en himmelsk sjuksköterska satt ett dropp rakt in i doftcentrum, som kontinuerligt avger noggrant uppmätta doser av ljuvligheter. Vi blir kvar länge med ett fånigt leende och näsan i glaset. Den hedonistiska smaken uppför sig lika ouppfostrat och syndigt som förväntat. Här ska vi passa på att påpeka att det är en god idé att låta vinet stå i öppnad flaska något dygn för att få ännu mer harmoni...

Till slut en tråkig nyhet. Antalet tillfälliga lanseringar ska skäras ner betydligt nästa år - systemets nålsöga blir ännu snävare i framtiden. Det får vi bekämpa med ännu fler beställningar och privatimporter. De är ju dessutom tillgängliga oavsett var i landet man bor...

Franska Vin & Gastronomidagarna: Vinsummum

Vinsummum är en ren passionshistoria. Två trevliga trafikpiloter jobbar trekvartstid och lyckas underligt nog hitta utrymme att lägga ner ytterligare 180% energi på sin vinimportfirma. Beundransvärt! Man berättar entusiastiskt om lustfyllda sextimmarsprovningar i nordrhônska källare. Portföljen innehåller en hel del intressanta franska viner, och kanske ännu mer kul från Piemonte. Nu planerar man att utöka den franska katalogen med viner från Bourgogne. Vi tycker oss hitta en gemensam nämnare i charmiga, vinbärstonade viner med relativt tidig drickbarhet. Nu håller vi tummarna för att vingarna bär även i framtiden...

Jean-Pierre och Héléne Mucyn gjorde sin första årgång 2001, och egendomen gick först under namnet La Batellerie. 2006 Domaine Mucyn Crozes-Hermitage kommer från granitjordar i den norra (oftast bästa) delen av appellationen. Doften är renfruktig, med örter, körsbär och cassis. Smaken är saftig, mjuk och angenäm med lite avrundande lakrits. Ett perfekt bistrovin - gott, lättsamt och inte det minsta komplicerat. 139 kr i BS.

2006 Domaine Mucyn Saint-Joseph har samma renfruktiga personlighet. Doften är mer knuten, smaken tuffare, mer strukturerad och tanninrik. Rent och gott, ännu utan komplexitet. 179 kr i BS.

2005 Château de Chantegrive, Graves blandar 50/50 CS/Merlot och har legat 18 månader på fat varav en tredjedel nya. Doft och smak är fortfarande återhållna, örtiga med fatrostning och körsbärig frukt. 178 kr i BS.

2005 Château La Croix-Canon, Canon-Fronsac är ett slags andraslott till La Dauphine och kommer fortsättningsvis att uppgå i det vinet. Smaken är rätt slank, tanninrik och rödfruktig. Här finns början till mognadstoner av tobak och höstlöv. Det är en bra, enklare merlot (80 Merlot/20 CF). En ännu roligare nyhet är att vi snart kan se fram emot 2005 Château La Dauphine i BS. Slottet brukar göra bra ifrån sig i goda årgångar och vi brukar gilla det här vinet en hel del, när det fått lagom mognad under korken. Med nya ägare sedan 2001 är vinerna bättre än någonsin, enligt Parker. Priset kommer att ligga i området runt 220 kr. Det ska bli mycket intressant att prova vinet framöver.

2004 Château Les Grands Marechaux, Premières Côtes de Blaye är gjort på 70% Merlot och 15/15 CF och CS. Vinet bjuder på rättfram, mörk, modern körsbärsfrukt och kafferostade fat. Här finns gott om ektanniner och en örtig, modern, lite kort smak som vi inte faller för. Ska visst vara betydligt bättre i 2005, om man gillar stilen.

2007 Château d'Etroyes Mercurey Clos des Corvées är en côte chalonnaise på bynivå. Domaine Maurice Protheau har varit igång sedan 1720. Stockarna är runt 35 år gamla och växer i sydvända lägen. Uttaget är 45 hl/ha. Mognadslagring på fat i 12-14 månader. Vinet har en fint vinbärig doft med ungdomlig charm. Smaken är rättfram, syrlig och saftig.

2005 Château d'Etroyes Mercurey Cuvée Signature mognade i 12-14 månader på 25% nya ekfat. Här finns en rejälare, mörkare frukt än i föregående, som behöver minst ett par år för att integreras med eken.

2007 Domaine Gerin Les Amis de l'île Vin de Pays des Collines Rhôdanniennes är ett charmerande, ungt syrahvin med lysande cassisfrukt och god, saftig och lättdrucken smak. Assist av kryddor och bra, livligt grepp i munnen. Detta är ett riktigt charmtroll i bistroligan. Kommer den 9 januari i BS med en prislapp under 150 kr. Från samma producent finns fem årgångar Côte-Rôtie Les IV Saisons. Nollfemman var verkligt god, tyckte vi.

2006 Savigny-les-Beaune 1er Cru Les Peuillets har en ungdomlig, fruktig doft av röda vinbär, vingummi, örter och pinotkrydda. Saftig smak med bra grepp i munnen och bra kryddighet - men fortfarande i yngsta laget. Behöver ett år för att hitta sin harmoni. Charmigt vin. Vi missade tyvärr producentens namn, men vinet lär väl snart dyka upp i Vinsummums prislista. Släpps den 1 december i BS och kostar då runt 315 kr.

2004 Domaine de la Boutinière Châteauneuf-du-Pape har en något knuten, saftig doft med lite brända och kryddiga drag. Smaken är saftig, balanserad och något utvecklad med kryddig avslutning, men saknar tyvärr koncentrationen hos nollfemman som vi gillade stort i fredags.

Ny hemsida är på gång - där man också utlovar en blogg. Vi ser fram emot att läsa den!

Franska Vin & Gastronomidagarna: Johan Lidby

Johan Lidbys bord brukar vara ett givet stopp på varje vinmässa. Den här gången passar vi på att fylla kunskapsluckorna med oprövade viner, framförallt från Bourgogne. Mr Lidby himself tar hand om presentationen och sprutar vingårdsdetaljer i en takt som trotsar pennans hastighet.

2004 Château Fuissé Pouilly-Fuissé Tête de Cuvée kommer från den största och mest välkända egendomen i byn Fuissé. Vi har följt deras viner i ett antal år och gillar den traditionella, nötiga, lite fatoxiderade stilen. Ägaren Antoine Vincent strävar dock efter större elegans och mineralitet, och kanske har de senaste åren visat på en sådan utveckling. Detta vin är det som görs i störst volymer. Stockarnas ålder är 15-30 år och vinet mognadslagrades i 9 månader på använda fat. Doften bjuder på typiskt nötiga, fatoxiderade toner med bokna äpplen och mineraler. Smaken bjuder på massor av kraft och karaktär, men mindre av elegans. En givande vit bourgogne från ett varmare makroklimat - och till rimligt pris.

2005 Château Fuissé Pouilly-Fuissé Les Combettes kommer från ett läge på 1,8 hektar som sägs producera eleganta viner. Doften är mycket finstämd och stilig med fokus av mineraler, blommiga övertoner och en gräddig, lyxig känsla som går igen i den slanka smaken, där syrorna är ack så fina. Snyggt på ett sätt som liknar William Fèvres Chablis Grand Cru Bougros.

2006 Domaine Charlopin-Parizot Bourgogne Blanc har en typisk bourgognedoft av vanilj och smörbulle. Smaken har fin kryddighet och harmoniska syror. Ovanligt nog för en vit bourgogne kommer druvorna från norra delen av côtes-de-nuits där klimatet är lite svalare. Karaktären är därför slankare och syrligare än bourgogne blanc från côtes-de-beaune. Inte alls dumt.

2004 Bruno Clair Marsannay Les Grasses Têtes kommer från 30-åriga stockar på en jordmån av kalkrik lera. Vinifikationen är traditionell med i öppna träkar med lagring på foudres. Doften är lövrökig med brända örter, pinotkrydda och angenäma stjälkiga toner. 2004 har gett en tuffare struktur och smaken är därmed mycket torr, stram och ung. Johan Lidby påpekar att humöret på Bruno Clairs viner är lite vresigt idag, kanske på grund av lågtrycket... Vi kan inte låta bli att citera Jean-Pierre Vanel, och frågar oss om vi måste vänta på soliga dagar för att öppna de lite kinkigare vinerna. Hur som helst gör Bruno Clair traditionella bourgogner som absolut måste lagras bortåt 8-10 år för att ge sitt bästa. Vi gillar stilen.

2004 Bruno Clair Marsannay Les Longeroies kommer från mer kalkrik mark och liknar föregående vin, men är ännu mer knutet på doften. Smaken är ännu tuffare med betoning på jord och mineraler. Motvilligt tittar jordgubbsfrukten fram.

2004 Bruno Clair Chambolle-Musigny Les Veroilles hämtas från ett namngivet byläge som gränsar till grand cru eftersom det inte finns någon mellanliggande premier cru just här. Stockarna är unga på kalkrik jordmån och ger rätt tidig drickbarhet. Doften är något knuten men har klart mer av charm, med tydligare jordgubbstoner, svamp och pinotkryddighet. Smaken är större och mjukare än föregående viner med liten lakritsrondör och tydlig elegans.

2004 Bruno Clair Savigny-les-Beaune La Dominode växer på stockar från 1902, i lerig jordmån. Här finns gott om tanniner och en torrare frukt som känns lite tvär och kort idag. Hållbarheten är desto längre. Sammanfattningsvis var de här vinerna svåra att prova i detta tidiga skede eftersom de är så knutna, men har man bara en rejäl dos tålamod så tror vi att nollfyrorna kommer visa riktigt fina egenskaper med tiden.

2006 Charlopin-Parizot Bourgogne Rouge kommer från byarna Gevrey, Fixin och Marsannay. Färgen är lite mörkare än Bruno Clairs viner. Doften ger aromer av lingon, röda vinbär och rostade fat. Frukten är god men känns kanske lite "billig". Smaken har en förvånansvärd, beaujolaisliknande mjukhet.

2005 Charlopin-Parizot Morey-Saint-Denis kommer från 70-åriga stockar i jordmån dominerad av lera. Vinet har mognat 20 månader på nya fat. Vinet har mörkare färg och en saftig, stor och yppig, lite syltig vinbärsfrukt med liten kryddighet och tydlig fatkaraktär.

2005 Charlopin-Parizot Vosne-Romanée har vuxit på en kalkrik jord som ger bra mineralitet och längd, men också en mer sluten karaktär. Saftig, fruktig, knuten och ganska tanninrik smak. Helhetsintrycket av de här tre vinerna är en fruktig, aningen vingummiliknade stil som lämpar sig för tidigare konsumtion än Bruno Clairs viner.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Tradition ger ungefär det intryck vi förväntar oss i en snabb stående provning: charm, saftig bärighet, animaliska toner och assist av kryddor. Gott vin! Dagens överraskande nyhet är att det faktiskt finns några flaskor kvar på vinkällarbutikerna.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape À la Gloire de Mon Grand-Père Cuvée Grenache är som namnet utlovar gjort på 98% grenache från ett sandigt läge i den norra delen av appellationen,
"La Gardiole". Stockarnas ålder är 60-80 år. Det här vinet har en förödande läcker och ren doft av hallonpaj, jordgubbssylt och stenmineraler - ett elixir av grenache. Smaken är mycket renfruktig med direkt attack, hög koncentration, påtaglig alkohol och massor av mogna tanniner i en munkänsla som ändå har lite väl skarpa kanter i detta tidiga skede. Alltihop behöver lite tid att sätta sig, men det kommer bli strålande gott i en förhållandevis nära framtid. Enligt etiketten 14,5% - lägg på en eller ett par procent så är vi hemma. 360 flaskor släpps i februari 2009, till priset 299 kr.

2005 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Chante le Merle Vieilles Vignes måste förstås komma från ännu äldre stockar än det förra vinet, alltså är åldern hela 100 år. Uttaget blir därmed ännu mindre. Doften är mer återhållsam och samtidigt mer komplex. Lite hallon och jordgubbssylt finns förstås, men också mycket annat: körsbär, mjuka plommon, salta tjärtoner, lakrits, fikon och fina kryddor. Smaken upplevs idag som klart mindre kraftfull, men mer harmonisk än i föregående vin. Även här lanseras 360 flaskor i februarisläppet. Pris 359 kr.

Franska Vin & Gastronomidagarna: Caveau

Trots en halv dag i Spegelsalen på Grand Hôtel finns det inga möjligheter att överblicka det stora utbudet, så vi koncentrerar oss på fyra importörer istället för att stressa runt. Caveau har bjudit in Benoit Vigoureux (från teamet bakom Ausone) för att bland annat presentera ett urval av Lurton-klanens röda bordeauxviner. Med största sannolikhet kommer en del av vinerna att bli tillgängliga i BS inom kort. Vi som emellanåt brukar tjata om mer bordeaux cru bourgeois och liknande på systemet välkomnar det här tilltaget och hittar några viner som ger mersmak.

2002 Château Moulin St-Georges Saint-Emilion görs av det skickliga teamet bakom Ausone, och brukar beskrivas som ett billigare sätt att få smaka på karaktären av det berömda vinet. Färgen är mörk och vinet har en komplex, läcker doft med mognadstoner, jordig lantlighet, stall, mörkare mogen frukt, tobak, kaffe och mörk choklad. Smaken är rejält munfyllande, med stor mörk vinbärsfrukt, oklanderligt finmaskig tanninstruktur, balans, kraft och elegans. Smakar det så kostar det - men 800 kr är alldeles för dyrt i ett europeiskt perspektiv.

2004 Château Desmirail Margaux 3ème Cru Classé är gjort på hela 60% merlot och resten cabernet. Här finns en komplex, mycket god, klassisk och charmerande doft med svarta vinbär, mjuka plommon, vanilj, ceder och lagerblad. Smaken är saftigt medelfyllig, med en mjuk, skön margauxtypisk munkänsla, tydlig elegans utan större kraft och en suverän drickbarhet åtminstone fem år framåt. Visserligen har Desmirail ett klent renommé, men det här är ett vin att dricka med poängräknaren avslagen. Vi håller tummarna för att få se mer av detta konsumtionsfärdiga vin. Pris ca 250 kr.

2006 Château Haut-Barrail, Médoc Cru Bourgeois har en nickelliknande cassisfrukt med tobak och örter. Smaken är ung, medelfyllig och trevligt svartvinbärig med lakritstoner. Frukt, syror och tanniner i rätt hyfsade proportioner. 160 kr.

2006 Vieux Château Landon, Médoc Cru Bourgeois har en lite lantlig och rätt lovande doft med stall, tobak, ceder och cabernettypiska svarta vinbär. I munnen är vinet medelfylligt, jordigt och saftigt med en lätt och kort eftersmak. Pris ca 180 kr.

2005 Relais de Durfort-Vivens, Margaux säljs även med en mer modernistisk etikett i svart och silver under namnet Vivens - det är alltså exakt samma innehåll. Vinet har en knuten nos med tobak och sammetslik plommonfrukt. Smaken är fruktig, rätt mjuk men framförallt ofärdig för konsumtion. Inte helt kul idag. 60% CS. Pris ca 285 kr.

2005 Le Baron de Brane-Cantenac, Margaux är andravinet till Château Brane-Cantenac. Doften är knuten med virginiatobak, lite tjärat läder och svarta vinbär inklusive buske. Smaken är återhållsam med plommonlik frukt. Inte jättekul nu och framförallt absolut inte färdigt. Bör drickas tidigast om ett par år. 60% CS. Pris ca 400 kr.

2005 Château Duplessis, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois har en knuten, ren och god doft med typiska médocdrag av cabernet. Bra fokus i doften med assist av tobak och örter. Rätt bra frukt i smaken, bra grepp av kryddor och mineraler, hyggliga tanniner, viss längd. Till priset 160 kr är det ett hyfsat köp för kortare lagring.

2006 Château Lamothe-Bouscaut, Pessac-Léognan är andravinet till Château Bouscaut. Den rökiga doften ger torkade, lite brända örter. Smaken har ingen större charm och känns inte drickfärdig än. 65% Merlot, resten CS och CF. Pris ca 200 kr.

2006 Château Camarsac Cuvée Classique, Bordeaux Superieur kommer från odlingar mellan Bordeaux och Libourne. Det här vinet har vi sett i Köpenhamn för ynka 45 DKK. Doften är liten och rätt harmlös med vinbär och en gnutta rök. Smaken ger mer än doften och vinet är troligen helt ok som måltidsdryck betraktat. 70% Merlot, 30% CS. Pris ca 90 kr.

2006 Château Camarsac Cuvée du Prince Noir, Bordeaux Supérieur är trots högre ambitionsnivå än standardcuvéen ett ganska enkelt vin med mörkare frukt som inte lämnar några större intryck. 65% Merlot. 140 kr.

2002 Château de Fonbel, Saint-Emilion är slott nummer tre i Ausone-familjen Vauthiers ägo. Vinet har en mycket god doft med fin rödfrukt av vinbär, gräs, tobak, fat och fina mognadstoner. Smaken är slank, syrlig, medelfyllig och varm med en lång mineralisk eftersmak. Ett gott och elegant vin som går utmärkt att dricka nu. 70% Merlot, resten CS, Petit Verdot och lite Carmenère! Pris ca 300 kr.

2001 Château de Villegeorge, Haut Médoc Cru Bourgeois har en tilltalande, djup och rustik doft med lantliga mognadstoner, stall, mörk tobak, lakrits, kaffe och fat. Smaken är god, rätt fyllig, skönt avrundad och helt drickmogen med uppmjukade tanniner och lite dalande syror. 60% CS, 40% Merlot. Pris ca 175 kr. Ett trevlig årgång och ett gott köp för omedelbar konsumtion.

Som uppfriskande kalibreringshjälp mitt i bordeauxträsket (eller grushögen, more likely) smakar vi på en Picpoul de Pinet från Cave de l'Ormarine - 2006 Duc de Morny. Vinet har en mycket intressant doft, mintig som kokta päron med after eight. Därtill malkulor från garderoben och bokna gula äpplen. Smaken bjuder på rik gul äpplighet med dalande syror och läckra inslag av oxidation. Gott vin! Enligt utsago klarar en picpoul inte mer än 18 månader i flaska, så det är dags att dricka upp. En upplevelse vi rekommenderar. Pris ca 90 kr.

Vi får också chansen att krypa till korset för några sågningar av Caveaus viner.

2005 Chante-Cigale Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition har en rätt öppen doft med medelmörka vinbärsnickeltoner, en dutt av kirsch, herbes de provence och kryddighet av piemontesiskt snitt. Smaken ger en saftig och hyfsat tät fruktighet med mjuka tanniner och modern kryddighet som antyder inslag av nya fat. Det vassa inslaget i doft och smak vi upplevde vid förra testet märktes inte alls. Ett rätt så trevligt vin till slut! 60% Grenache, 20% Syrah, 10% Mourvedre och 10% Cinsault. Mognadslagring på foudres (60%), nya ekfat (10%) och cementtank (30%). 249 kr är lite i dyraste laget.

2007 Château d'Aquéria Tavel Rosé är senaste årgången av vinet som vi vanvördigt döpte till "nagellackerian" i årgång 2006. Vinet har en intensivt ljusröd färg och en parfymerad, fruktig doft av vinbär, jordgubb och hallon. Inget nagellack syns till, men vi är ändå kvar på parfymavdelningen. Det är bara att konstatera, den fruktiga, smått eldiga roséstilen är inte riktigt vår påse. Vi efterlyser fler eleganta blekfisar från Côtes-de-Provence. Snälla Caveau, ta in några innan nästa sommar. Ni vet vilka...