Vi är kallade till högmässa i Älvsjö. Den gigantiska Victoriahallen är till stora delar fylld med små framåtvända bord där två till tre vinprovare kan sitta i bredd. Framför varje stol står fyra tjusiga och uppenbart dyrbara vinglas fyllda med vitt och rött vin, och så ett tomt litet glas som ser ut att ha hamnat fel. Långt därborta på scenen poserar de bägge svartklädda översteprästinnorna vant medan en hord fotografer fyrar av sina kameror. Snart är det showtime.
Tänk er vinprovning på parkett i Globen, det är ungefär så det känns. Som en arenakonsert med vuxenrock, med svart backdrop, närbild på storduk och massor av megawatt i ljusramperna. Men så är det också två av vinplanetens odiskutabla superstjärnor vi har framför oss:
Gaia Gaja, arvtagare till den italienska stövelns mest framgångsrika vinegendom. Och Laetizia Riedel, delägare i världens ledande vinglasfabrik. Två smarta snyggingar som representerar två jämförbara fenomen i vinets värld.
Laetizia är den mer aggressiva säljaren av de två. Hon leder massan framåt i stramt tyrolerkoppel med temperamentsfulla små utbrott, medan Gaia tar det lite lugnare och låter sina viner tala för sig själva. Det budskap som framförallt ska kommuniceras genom detta evenemang är vilken enorm skillnad rätt glas gör för vinupplevelsen. Och rätt glas kommer naturligtvis med rätt märke. Nu ska fåkunniga, spargrisar, skeptiker och tvivlare omvändas till nyfrälsta Riedel-fans. För säkerhets skull har man sett till alla provare får med sig de fyra udda Vitis-glasen från provningen, och vem vill egentligen ha bara ett glas av varje? Vips, vad många nya kunder man fick! Fråga oss.
(495 kr, RS/PI)
Aromatisk ekfatslagrad sauvignon blanc med tydlig mineralkänsla och kryddiga fattoner i doften. Krusbärsfrukten är ren och söt, med lätt vegetala druvtypiska drag. I munnen ett intensivt vin med frisk syra, rejält extrakt och småfet munkänsla. Avslutningen bjuder på dragkamp mellan elegant fruktsötma och mineralsälta.
Glaset på siffran 3 heter "Vitis Riesling/Sauvignon Blanc". Meningen är att den smalare kupan ska ge en snävare träff på tungan, och dessutom märker vi att glasets utformning med en lätt inåtböj längst upp tvingar huvudet bakåt. Vi upplever att det här glaset har en utmärkt förmåga att projicera aromer uppåt mot näsan. När vi häller över i det lilla IKEA-glaset för att jämföra får vi - som väntat - egentligen ingen doft alls. Enligt Laetizia blev nu vinet bittert, "almost undrinkable". Gaia ser inte helt nöjd ut när hon hör detta, men smaken upplevs faktiskt något bittrare vid första träffen på tungan, en skillnad som försvinner när vinet far runt i provarens mun. Enligt Laetizia är skillnaden i munnen enorm. Förutom till syradrivna vita sägs det här glaset även passa till sangiovese och champagne.
(995 kr, RS/PI)
Italiens första ekfatslagrade chardonnayvin, när det kom 1983. Doften bjuder på en elegant vit blommighet, vita fruktpastiller, citronskal, mandelmassa, vanilj, smör och en diskret arrakston från faten.
I munnen ännu ett intensivt vin med frisk citrussyra, bra struktur, viss alkoholvärme och en krämig, lätt vanillintonad avslutning.
Glas nummer 2 kallas "Vitis Oaked Chardonnay". Det utmärks av en stor kupa och en bredare öppning som sägs ge ett brett flöde in i munnen. På nosen är glaset öppet och lättläst. När vi häller över vinet i förra glaset, rieslingvarianten, upplevs doften mer ekbetonad, och det billiga IKEA-glaset ger såklart nästan ingen doft alls.
(1095 kr, RS/PI)
Ljusare varmröd färg. Öppen doft, friskt rödbärig med eteriska drag. Charmigt primära aromer som röda vinbär, lingon, hallon och rabarber. Tjusig komplexitet med drag av nyponros, örter, te, muskotnöt, lakrits, jordgrusiga mineraltoner och en elegant ekfatskaraktär med ljusa orientkryddor och diskret bittermandel.
Smaken är vidöppen med vidunderligt fräsch röd nebbiolofrukt.
Frisk syra, behagfull kropp, gott ört/mineralbett, och presenta men samtidigt ytterst eleganta tanniner. Smaklökarna hålls i perfekt grepp ända ut i den långa aromrika efterklangen. Superb drickvänlighet nu och något år till innan den förväntade tunnelfasen kommer. Wow, vilken läcker nebbiolo!
A-glaset "Vitis Pinot Noir/Nebbiolo" gör naturligtvis barbarescon full rättvisa, liksom ett motsvarande glas från Spiegelau eller Orrefors säkert också hade gjort. Det är ingen tvekan om att det här glaset är bra på att utveckla och projicera den eteriska typen av rödvinsdofter. Men vi har en allvarlig invändning, och det är att glasets innerkant är så vasst avskuren att det känns som om man ska skära sig i överläppen när glaset lämnar munnen efter att man svalt (problemet gäller bara denna typ av glas, inte de andra tre). Det höga bordeauxglaset går miste om en hel del av aromatiken, och framhäver en kärvhet vi inte alls noterade i bourgogneglaset. Vi instrueras att hälla över i chardonnay-kupan, och Laetizia låter oss veta att vinet plötsligt blev "light and watery". Gaia ser inte helt lycklig ut åt den beskrivningen, men vi kan i alla fall trösta henne med att vi inte instämmer. IKEA-glaset är vid det här laget ett skämt. Hade det inte varit mer spännande att ställa fram en billig utmanare med tulpan- eller ballongform, åtminstone?
(349 kr, RS/PI)
B-glaset "Vitis Cabernet/Merlot" passar såklart bra här, liksom andra större glas av bordeauxtyp troligen också hade gjort. Vi häller över i rieslingglaset som framkallar en grönörtig stjälkighet vi först inte noterade, samt tydligare kolatoner. Frukten upplevs mer återhållsam på nosen, liksom - förvånande nog - också fruktsyran i munnen.
Nå, kom vi ut ur salen som troende Riedel-lärjungar? Nja, åtminstone kom vi hem från mässan med åtta vinglas ur en serie vi inte hade sedan tidigare. Vi blev knappast religiösa på kuppen, men det är uppenbart att olika glas får en att se olika aspekter av vinet, och det gäller kanske främst syn- och doftintrycken. De flesta vinälskare far runt med vinet i munnen och då kompliceras det "förstaträffen"-smakintryck varpå Riedel baserar sina ideer och teorier.
Grymt god barbaresco.
14 kommentarer:
Hmmm, visst, väckelsemöte. Fast verkar det inte lite väl mycket “riggad match” när man som referens ställer upp ett glas som vilken nybörjarvinprovare som helst direkt skulle klassa som otjänligt för vinprovning...?
Fast det är väl så det fungerar på alla väckelsemöten.
-P
Ku att läsa din balanserade och sunt kritiska rapport från provningen. Hade själv gärna deltagit men var bara på mässan under onsdagen (för övrigt mer eller mindre en dag för mycket).
Dina synpunkter stämmer ganska väl överens med mina från ett blindtest vi gjorde på skolan häromåret:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/2010/06/21/vinet-och-glaset/
För övrigt bygger ju Riedels upplägg på att tungan har olika ”smakzoner” vilket är en teori som numera är helt förkastad av smakfysiologer.
Frågan för mig, slottsägare, är om Riedel även säljer tillhörande vitrinskåp model megasuperduper-xxxxxl?
Tycker att Riedel vinum bourgogne ger stora upplevelser. Har även riesling- och bordeauxglasen. Tycker att jag täcker det mesta med dessa. Riktiga glas är förbannat men de kanske inte behöver heta Ridel.
Arghhh!! Lost in the supermarket: 1095,- SEK for en Barbaresco 2008!! Just idag at jeg havde skrevet om balance i vin...Verden er smuk fordi den er varieret....
Jag var enormt skeptisk till glasets inverkan på upplevelsen så länge det var någorlunda vettigt, till dess jag av en slump skaffade ett Spigelau Authentis. Som resultat bytte jag hela servisen, provningsglas och vanliga dryckesglas, alla Orrefors åkte ut (eller upp i ett skåp) och nu kör jag enbart med Authentis.
Att glaset har en direkt inverkan på smaken är tveksamt, men en del forskning pekar på att att det tidigare _doftintrycket_ kan påverka smakupplevelsen så länge som tio minuter efter doftregistreringen. Det verkar som att om man doftar ordentligt först så smakar vinet bättre.
Inte helt orimligt faktiskt, vilket gör ett bra glas mycket viktigt (även om det kanske inte måste vara ett från Riedel).
Vi gör precis ett A/B-test med Vitis Pinot Noir/Nebbiolo och Orrefors Difference Mature (våra mest använda glas). Vinet är Pillots Volnay årgång 2005.
Vårt spontana intryck är att Mature-kupan ger en mer intensiv och omedelbar doftupplevelse, men att den också betonar alkoholen och faten lite mer. Närmikat vin, liksom - bra träff i nosen. Vitis har cirka 50% längre avstånd till vinets yta och känns därför mer subtilt och tredimensionellt, fast ändå med bra projektion av dofter - mer ambiens kontra direktsignal om vi ska snacka i termer av ljud. När vi nu pratar skillnader måste vi understryka att de är små, men märkbara.
Båda glasen är förstås väldigt intressanta som förstärkare av egenskaperna i pinot noir, men vi har använt oss av Mature sedan de kom och därför begriper vi dem (ännu åtminstone) bättre än Vitis - på samma sätt som vi använt oss av samma pålitliga högtalare i minst tjugo år och vet precis hur de låter (finska Genelec på jobbet och amerikanska Snell hemma).
Oavsett typ av glas får man ofta bra napp precis vid glasets kant.
Vi prövar att putsa den ruffa innerkanten på Vitis Pinot Noir/Nebbiolo med en *mycket* finkornig nagelfil av papp. Det blir kanske något bättre men inte på långa vägar lika bra som Mature-kupornas fina innerkant. Det är nog läge att klaga på kvaliteten för att det ska bli en förändring.
I det senaste numret av the world of fine wine så provar en panel 4 olika pinot-noir viner i ett 20-tal olika glas, rätt intressant att se vilka enorma skillnader det var mellan hur de olika vinerna upplevs i olika glas.
Det är skillnad på glas. Sedan kan man förstås fundera över om skillnaderna är så genomgripande som Fräulein (Frau?) Riedel hävdar... i doftupplevelsen är det enligt vår erfarenhet stor skillnad. Kul analogi (Sic!) med ljudreferenserna :-) Vilka Snell använder ni hemma förresten? MVH - Vintresserad
Dök förbi Riedels monter på Vinordic och blev utsatt för en av deras säljare...
"Jag provade en DRC mot Jadot's bas-Bourgogne förra veckan, satte man vinen i rätt glas blev det ingen skillnad!" "Jaha... själv tycker jag inte jag känner så mycket skilnad mellan glasen faktiskt..." "Nä, men om du skulle vara som jag och prova 200 viner i veckan skulle du ju känna det såklart!" Trevlig prick (med tonvikten på am. prick)!
/JK
Ja, inte för inte det alltså finns klara fördelar med att INTE prova 200 viner i veckan..
Min gissning är att de har Snella högtalare hemma och elaka högtalare på jobbet.
/The Wall
Skicka en kommentar