tisdag, april 17, 2012

Alternativ champagnedag på Lydmar


Äntligen. Vilket strålande initiativ. Den vanliga champagnedagen har de sista åren alltmer känts som en trött firmafest för branschfolk. Ganska lite av nyfiket provande, men desto mer av klunk-klunk, hö-hö och tjena-tjena.

Fem av landets piggare importörer hade gått ihop och bokat terrassen på Lydmar Hotell. Dessutom hade de beställt strålande solsken från vädergudarna på SMHI. Åtminstone timmarna mellan tolv och tre bjöds det på hyfsat varmt väder och därmed perfekta förutsättningar för att njuta av våren och prova skumpa på samma gång.

Det kan vara på sin plats att påpeka att det här är något helt annat än storhusens mer anonyma och marknadsanpassade blandningar av olika lägen, årgångar och druvsorter i syfte att skapa konsistenta och reproducerbara produkter. En skillnad man direkt märker - förutom att vinerna är mer personliga och intresseväckande - är att dosagen är mycket lägre och ibland ingen alls. Balansen måste finnas redan i druvmaterialet.

Det här är nog den finaste uppställning av odlarchampagne vi hittills varit med om, och det var precis lagom mycket folk på terrassen för att vi skulle få gott om tid att prata med charmerande personligheter som Bertrand Gautherot (Vouette & Sorbée), Olivier Collin (Ulysse Collin), Vincent Bedel (Françoise Bedel) och Valérie Frison (Demarne-Frison).

Om vi ska försöka summera de medverkande odlarnas filosofier i några korta ord, så handlar det om att arbeta så nära naturen som möjligt och låta platsen, druvsorten och årgången få fullt genomslag i uttrycket. Som i riktigt vin, alltså. Indie istället för mainstream, om vi ska gripa efter musik-etiketter.

Man upphör aldrig att förvånas över vilken mångfald av uttryck som står till buds när det gäller champagne, och i flera fall kändes avståndet till Bourgogne ovanligt kort. Med näsorna i Olivier Collins fatjästa chardonnay - för övrigt helt suveräna viner - skulle man lika gärna kunna varit i Meursault eller Puligny-Montrachet. Vit toppklass-bourgogne med bubblor! Collins nollåttor är något i hästväg när det gäller fruktkoncentration, struktur och längd.

Vissa av rosévinerna (Vouette & Sorbé och Demarne-Frison) hade lekfullt bäriga toner av maceration carbonique - som om man hade pytsat i en skvätt Morgon från Lapierre eller Foillard. Inte oväntat bekände man sitt släktskap söderut samt vänskapsband med dessa och andra odlare i Bourgogne.

Dessutom är relationerna täta odlarna sinsemellan. Exempelvis provar Marie-Courtin och Vouette & Sorbée ihop och utbyter erfarenheter av biodynamik. Demarne-Frison fick starthjälp av Vouette & Sorbée, och Vouette & Sorbée i sin tur av av Jerome Prevost. Som inspiratör kan man inte underskatta Anselme Selosse, som också hjälpte Ulysse-Collin och Vouette & Sorbée i början.

Eftersom i stort sett allt var bra och spännande känns det nästan dumt att plocka favoriter. En del av det vi gillade finns i alla fall på bild här nedanför, och hela listan i slutet.

Vidöppen doft: brödjäst. Sämre inkörsport kan man tänka sig.

Fatjäst meunier från Jerome Prevost. Elegant, lång. Vinös.

Pur meunier. Fruktig men bentorr. Jordig men rätt elegant.

Gamla stockar och pinot meunier. Och batterisyra.

Fantastiskt vin i DRC-Montrachet-fat. Ett av dagens bästa.

Bertrand Gautherot - Vouette & Sorbée

Fascinerande viner alla tre. Givetvis biodynamiska.

Vincent Bedel med 'originell' bascuvée. Prima vara.

Françoise Bedel: pinot meunier och mineraler

Ungdomlig 96:a utan dosage. Mais c'est superbe, ça! No spit.

Emil och Tina. Och baken på Nationalmuseum.

Sköna grejer från Marie-Courtin. Sa vi biodynamiskt?

Concordance: osvavlad pinotskumpa åt 'pet nat'-hållet.

Olivier Collin gillar bourgogne. Särskilt Coche-Dury.

"Det här är min Meursault Perrières..."

"Det här är min Vosne-Romanée..."

Pur pinot blanc från Cédric Bouchard. Lång och dyr.

Winetrade-Niklas och Valérie Frison. Merci bien!

Provat:

Laherte Frères (Vin & Natur)

Blanc de Blancs Brut Nature (mg)  2008 - 230 kr
Les Vignes d'Autrefois, vieilles vignes de pinot meunier 2007 - 295 kr
Les 7 (Les Clos), sju druvsorter, solera - 385 kr

La Closerie, Jerome Prevost (Vin & Natur)

Les Beguines, Extra Brut 2008 - 330 kr
"fac-simile", rosé 2009 - 400 kr

Cristophe Mignon (Vin & Natur)

Pur Meunier, Brut Nature - 225 kr

Bérèche & Fils (Vin & Natur)

Les Beaux Regards, chardonnay 2007 - 250 kr
Extra Brut Reserve, 2008 plus 2007 och 2006 - 245 kr
"Le Cran" Premier Cru de Ludes 2005 - 395 kr
Reflet d'Antan - 380 kr

Olivier Horiot (Vin & Natur)

Sève, Blanc de Noirs 2006 - 245 kr
Sève, Rosé de Saignée 2006 - 245 kr
Rosé de Riceys, Valingrain 2006 - 210 kr
Coteaux Champenois, "En Barmont" 2006 - 210 kr

Vouette & Sorbée (Vin & Natur)

Blanc d'Argile, chardonnay 2009 - 290 kr
Cuvée Fidèle, pinot noir 2009 - 375 kr
Saignée de Sorbée, pinot noir 2009 - 395 kr

Françoise Bedel (Franska Kvalitetsviner)

Origin'Elle, pinot meunier 57%, 2004 - 225 kr
Dis Vin Secret Brut Nature, pinot meunier 86%, 2003 - 240 kr
Entre Ciel et Terre, pinot meunier 80%, 2004 - 280 kr
Comme Autrefois, 1999 - 407 kr
L'Âme de la Terre, 2003 - 354 kr
Cuvée Robert Winer Brut Nature, 1996 - 472 kr

Marie-Courtin (Vinik)

Resonance Extra Brut, pinot noir, ståltank, 2009 - 230 kr
Efflorescence Extra Brut, pinot noir, fatjäst, 2007 - 295 kr
Efflorescence Extra Brut,  pinot noir, fatjäst, 2006 - 295 kr
Eloquence Extra Brut, chardonnay, fatjäst, 2007 - 325 kr
Concordance Extra Brut, pinot noir, fatjäst, osvavlad, 2009 - 375 kr

Ulysse Collin (Grande Bouteille)

Blanc de Blancs Extra Brut 2006 - 356 kr
Blanc de Blancs Extra Brut 2007 - 356 kr
"Les Pierrèles" Blanc de Blancs Extra Brut 2008
"Les Maillons" Blanc de Noirs Extra Brut 2008
"Les Roises" Blanc de Blancs Extra Brut 2008

Cédric Bouchard (Grande Bouteille)

Inflorescence "Val Vilaine", pinot noir 2009 - 292 kr
Roses de Jeanne, Blanc de Blancs, pinot blanc, 2006 - 588 kr

Demarne-Frison (Wine Trade)

Cuvée Goustan Brut Nature, pinot noir, 2009 - 259 kr
Cuvée Lalore Brut Nature, chardonnay, 2009 - 333 kr
Cuvée Eliot, Rosé de Saignée, pinot noir, 2009 - 355 kr

Larmandier-Bernier (Wine Trade)

Blanc de Blancs Extra Brut, chardonnay - 279 kr
Terre de Vertus, non dosage, chardonnay 2007 - 325 kr
Vieilles Vignes de Cramant, chardonnay, 2005 - 445 kr
Rosé de Saignée, pinot noir, 2007 - 379 kr

Priser till restaurang exklusive moms

ps. Läs Peter Liems fina presentation av Vouette & Sorbée.

37 kommentarer:

Guran i vinkällaren sa...

Gudomliga droppar för själen och slipsten för emaljen - jo jag tackar ja - hade gärna deltagit.

Anonym sa...

Då är vi där igen. Storhusen! Smått är bättre än stort enligt FV. Stort är anonymt, smått är oanonymt. Smått är balans, stort är obalans i druvmaterialet. OSV. De flesta viner du nämner är årgångschampagner, inte blandar väl de större husen sina från olika årgångar?
Det kanske finns en anledning till att de är så små. Vissa är bra, andra rätt mediokra, några är strålande. Här får man igen, av FV, en generell beskrivning som går ut på att smått är bäst, stort är kass. Det är inte så att FV som så många andra har blivit förblindade av små, små, knappast synliga producenter som importeras av ännu mindre, duktiga och ambitiösa importörer som visar upp sina viner på en solig terass? Jag har provat flera av de champagner som är med på din lista och många av dem gillar jag inte alls. Äppliga, jag dricker hellre cider, några glesa och tråkiga, bla. en rosé från en av producenterna. Flera är obalanserade, där lite högre dosage hade varit bra. Några är riktigt bra. Cédric Bouchard är däremot strålande, så smakar deras viner också som en prestigecuvee från ett bättre storhus i Champagne.

Alternativ Champagnedag låter däremot uppfriskande. Och det är alltid roligt att möta människan bakom vinet. Jag gillar inte heller mingelparty

Anonym sa...

Bra där anonym. Om fv nu klankar på bg, möllstad mfl, så har man lite ansvar att balansera sina inlägg själv oxå, annars blir det som stordrakarna, fast tvärtom, bara man är liten, "naturlig" så är allt bra... Så är det knappast. Lite ifrågasättande tack, annars luktar det reklam...// per

Finare Vinare sa...

De stora champagnehusen klarar nog att hantera lite kritik från en marginell svenskspråkig blogg. Liksom de stora importörerna..

Nej, inte blandar storhusen sina vintage från olika årgångar. Poängen här är att de små ofta gör sina icke-årgångsbetecknade viner från EN årgång till skillnad från "les grandes marques". Vi har skrivit ut året även när det inte frontar på etiketten.

Jo, det är ju ett välkänt förhållande bland erfarna provare att många av storhusen underpresterar, och då särskilt när det gäller de enklare cuvéer där man tjänar de största pengarna. Visst finns det lysande undantag, men det är så tendensen ser ut.

Som vi ser saken finns det gott om anledningar till att smått ofta är bättre än stort. Många odlare är väldigt bestämda med att inte vilja växa över en viss storlek. Det handlar då om att de inte vill tappa kontakten med själva hantverket. Ju större skala på företaget och ju större volymer av samma vin, desto mer anonyma och strömlinjeformade brukar tyvärr ofta produkterna bli. I ett riktigt stort företag är det ju inte odlaren själv som i första hand ska bli nöjd med resultatet utan aktieägarna.

Till sidst och syvende är det ju helt olika marknader vi snackar om här. Volymprodukter till en bredare allmänhet med måttlig vilja till fördjupning vs. småskaligt till ultra-intresserade finsmakare.

Per - exakt vad är det du vill att vi ska ifrågasätta?
Vi gillar små, hantverksmässigt orienterade producenter och vi gillade vad vi provade igår. Den här bloggen handlar huvudsakligen om sånt vi gillar (och lite grann om att klanka på gamla vingubbar i dagspressen;-)

Anonym sa...

Hej igen FV,
Jag vänder mig egentligen bara mot generella beskrivningar. Och jag ville få lite fart på kommenterandet.
Positiv eller negativ kritik är bra, i alla lägen, så länge den baseras på innehållet i flaskan, snarare än om ett vin är gjort i Frankrike eller Australien, stor eller liten producent. ekologisk eller biodynamisk eller "vanlig" mm. Och det är bara människor som är personligheter tycker jag. Olika smaker är inte personliga, de har sällan något med människan som gör vinet att göra.

Och visst skall du skriva om viner som du tycker om. Eller inte tycker om. Det är väl det som bloggandet går ut på.

Vinosapien sa...

ofta finns det en personlighet när hantverket är småskaligt. det är inte alltid bra, men när det är bra är det ofta jävligt bra.

tyvärr när det gäller de stora husen/negocianterna är det inte bara vin det är frågan om...marknadsföring, strategier, bygga varumärke, konsulter och spelande hemsidor är bisaker som tär på det självklara fokus. visst gör de bra viner, men det är toppcuvéerna som verkligen briljerar. basen är allt som ofta slapp och ointressant.

flera av de hantverkare som nämns i inlägget har sedan länge gått att få tag på i cph (petillant är en bra adress) och jag har druckit ett flertal. inga har varit äppliga (har väldigt svårt för oxade vitingar), utan de har nästan uteslutande varit klockrena i stilen och riktiga energiknippen med stor elegans. man vill bara ha mer...

och inte att förglömma att det är bland dessa små verksamheter som nästa stjärna kommer att födas.
förhoppningsvis bibehåller de sin ledstjärna och fortsätter att sätta kvalitet och personlighet i fokus.

JW sa...

Låter som en trevlig tillställning. Vi drack vår enda flaska 1996 Cuvée Robert Winer på nyårsafton och den var fullständigt lysande, mmm. Skall nog kolla upp Ulysse Collin...

Guran i vinkällaren sa...

Tack FV och Vinosapien. Ibland är bra att noten är kort (generell), personlig, vinklad och med EGO (eget tycke och smak). Det gör att vi andra får ta tag i plånboken och testa själva - fint att berätta om "smörgåbordet" (stimulerande) vilket bara skapar NYFIKENHET!!

Anonym sa...

Fv, jag menar att allt ni provade kan ju inte vara lika bra, ert skrivande om naturligt, bio, blir i er blogg likställt med bra, o om man är storproducent, så är det dåligt... Det blir ju större trovärdighet om man får en mer nyanserad bild, för jag håller med anonym, allt är inte bra, bara för man är småskalig o brinner för sin vingård o har en story att berätta. Jag tror helt enkelt inte på det ni skriver, verkar som ni blir förblindade av det alternativa o provar utan ifrågasätta. Per

Anonym sa...

FV är lite som en modern Kronstam. utgår från en "jag vet bäst, så här ligger det till"-attityd. jag uppskattar i många fall den bloggosfär som uppstått senare år, den enda invändningen är att många personer med begränsad erfarenhet uttrycker starka åsikter om områden av vilka de saknar en tillräcklig erfarenhet.

Finare Vinare sa...

VS - nog får man säga att vissa av vinerna hade en äpplig smakprofil, utan att den var oxiderad.

Precis - kvalitet. De här producenterna är extrema och kompromisslösa i sin kvalitetsinriktining. Se på Vouette & Sorbée som haft så låga uttag som 15 hl/ha - unikt i Champagne. Biodynamisk odling hör heller inte till vanligheterna i Champagne, och är förstås högintressant om man vill ge uttryck för terroir och höja kvaliteten på vinet. Som Bernard Gautherot sa: vi är inga flummiga naturvinshippies, det här handlar enbart om stenhårt och envist arbete ute i vingårdarna och hög noggrannhet i källaren. Han jämförde sig med Jean Foillard på dessa punkter.

JW - superharmonisk mousse, spänstig struktur och krämig munkänsla i Robert Winer -96. Inte minsta tecken på trötthet, den kommer att hålla länge till. Bra förhållande pris vs. kvalitet också.

Guran - precis "titta, allt det här finns faktiskt att få tag på i Sverige. Vad kul!". Som sagt, nyfikenheten är det viktigaste. Men uppenbarligen finns det folk som har underliggande negativa agendor mot denna kategori av producenter (och importörer).

Per - du generaliserar hårt och förenklar vår ståndpunkt betydligt. Är det inte bra kan vi vara jävligt kritiska, och vi är i princip öppna tills vi smakat. Sen blir vi subjektiva. Om du inte tror på vad vi skriver så är det väl bäst att du låter bli att läsa.

Anonym - snälla, använd gärna en pseudonym eller liknande så att man vet vilken anonym det är man pratar med.

Själva har vi sedan tonåren haft ett gott öga till punk, vars hela idé bygger på att "personer med begränsad erfarenhet uttrycker starka åsikter".

Vår främsta invändning mot den svenska bloggosfären att det uttrycks för lite starka åsikter.
För att då inte tala om den svenska vinpressen...

Med åren har vi skaffat oss alltför mycket erfarenhet och inslag av gråa hår, så nuförtiden blir det oftare ett nyanserat "å ena sidan, å andra sidan". Inte så punk ;-)

Anonym sa...

Jag tror det var i o m detta inlägg med inledning "Fem av landets piggare importörer...", som jag slutar läsa FV. De importörer som inte var med på detta event är då alltså tröttare? Väldigt tråkig generalisering mellan raderna. Med den aktiva polariseringen av importörer visar FV ännu tydligare att det finns mycket viktigare värden än själva kvaliteten på vinet. Något som FV självklart inte är ensam om idag. Det är som att skriva "vin utan skit" (Winetrade). Är viner från andra importörer då med skit? Är Winetrade ett tvätteri som legitimerar att vi ska gilla vissa viner?

Inlägget om OFF-Champagnedagen påminner om när Mölstad "recenserade" M Dahlgren Matsalen i SvD.
http://blog.svd.se/vin/2012/01/18/vaxtratter-och-naturviner-ar-mathias-dahlgrens-framtid/

Vi har inga andra lojaliteter förutom våra smaklökar?

vänligen,

Johan

Henrik sa...

Johan, jag tror inte att du ska sluta läsa, snarare börja ...
"Fem av landets piggare" är inte detsamma som landets fem piggaste, eller de fem enda pigga i landet.
Det kan fortfarande finnas 7 miljarder pigga importörer - rent språkligt alltså.

I övrigt, jag har inte vågat mig ner särskilt djupt i champagne-träsket och tror inte jag vågar börja nu heller.
Det oaktat låter framför allt Collin grym ...

I övrigt, det finns ju storhus som klarar sig genom nålsögat också. Se här t ex:
http://vinare.blogspot.se/2011/11/byo-26-november.html

Till sist, sa de något om varför de väljer just biodynamiskt istället för typ lutte raisonnée? Om de inte är naturvinshippies, menar jag :-)

moltobenevino sa...

Måste man tolka alla ord på molekylnivå kära Johan. Att skellefteå var pigga igår mot Brynäs betyder inte automatiskt att Brynäs var dåligt...
Att vi alla sedan har olika erfarenheter och tyckande av drycker är en annan sak.

Anonym sa...

Och plötsligt så vet jag som undrar var alla vindiggande(?) internettroll håller hus mitt på blankan dag. Om detta nu är en så jävla urusel blogg - läs inte då! Förslagsvis kan ni dela med er av er avundsjuka och era champagnebubblande teorier på Newsmill istället?
/M

Gôut sa...

Ojdå, här spretar det åt alla håll. Finns det ändå plats för en till, pojkar? Var ska man börja?

Små Champageproducenter och små importörer
I Champage finns massor av små producenter. En del tror och satsar stenhårt på kvalitet och några av dessa lyckas odla och vinifiera riktigt bra grejor. Det kan vi nog alla vara ense om. Sedan tror jag att deras lilla årsproduktion, som dessutom ska fördelas på olika geografiska marknader, är inte tillräckligt stor för att intressera de stora importörerna. De kan inte heller bidra med något starkt varumärke till importörens portfölj, så de är helt enkelt inte intressanta för de stora importörerna. Däremot finns det små importörer som inte har samma krav på volym och som gärna bygger sig en nischprofil som passar som hand i handske med små, ”naturliga” kvalitetsproducenter. Att kalla dessa små firmor ”pigga” tycker jag är en rättvis beskrivning. Stora företag är av naturen ofta trögare och mindre snabbrörliga. Vi som vill ha mer mångfald stöttar givetvis den här verksamheten, såväl i ord som i handling.

Stora Champagnehus
Jag kan inte tänka mig någon annan region där de största producenterna kan sälja så otroligt mediokra viner till sådant överpris som i Champagne. Som varumärke betraktat är ”Champagne” ett av de mest värdefulla i vinvärlden, om inte DET mest värdefulla. Den som tvivlar köper lämpligen en standard Moët för 354 pix på SB och jämför den med nästan vilken annan Champagne som helst i samma prisklass. Då blir det smärtsamt tydligt hur mycket man betalar för varumärket. Producenter med lägre profil (t.ex. utar super-duper prestigecuvée i snajdig flaska som älskas av minst en pop- eller rapstjärna) kan inte tillgodogöra sig samma utväxling på varumärket ”Champagne” som t.ex. Moët. De största husen bygger sitt varumärke med prestigecuvéen och finansierar det hela med inkomsterna från massproduktionen. Jag tror inte vi får se Bond beställa in en Bedel…
Själv är jag intresserad av att få så mycket kvalitet och uttryck som möjligt för pengarna , i en stil som jag gillar. Därför väljer jag gärna bland de mindre producenterna i Champagne.

Vinbloggare
Viljan att uttrycka sina åsikter är nog en av de mest grundläggande för bloggare, oaktat ämnet på bloggen. Trots sin position som Übervinbloggare tycker jag FV lyckas undvika von oben-perspektivet och är tydligare än många av oss med sin stilpreferens. FV har också varit tydlig med åsikten att personerna och historien bakom ett vin är viktiga. Jag håller mig själv mera till ”the proof is in the pudding”, men när bloggaren är öppen med hur man ser på sakernas tillstånd gör det lättare för mig som läsare att sålla.
Det är helt sant att vi vinbloggare inte har genomgått någon som helst ”kvalitetskontroll”. Vinskribenter i etablerad media har ju i alla fall oftast en väl dokumenterad erfarenhet av vinprovning, men om man inte hittar en skribent vars smak man delar hjälper ju inte det att recensenten är erfaren. Där erbjuder ju vi bloggare ett alternativ, för den som vill läsa. Det är ju inte hjärnkirurgi vi pysslar med direkt och jag hoppas ingen av mina läsare får allvarliga men. Hur är det hos FV? Några stämningar för sveda och värk på sista tiden?
En särskild del av vinintresset som kommer till uttryck i de flesta vinbloggar är väl upptäckarlustan? Visst vill vi gärna dela med oss av nya upptäckter och leda andra till våra nya kantarellställen? Inte konstigt då att små producenter och importörer kommer i vinbloggars strålkastarljus.

Allt gôut!

Anonym sa...

Gout, till saken hör ju att FV tycker lite om allt, inte bara vinerna som provas. Utan branschen inkl journalisterna får sig en punk-känga ibland, helt okej, o uppfriskande, men det öppnar ju också för moteld. FV verkar ta på sig rollen som "så här ligger det till i branschen". Då kan man gott få lite mothugg om hur man skriver och lägger in sina värderingar, som gör att man kan fundera på att allt är så objektivt (som FV kritiserar att vinskribenterna inte alltid är...). Fattar också att FV är en blogg, och det ligger i dess natur att man skriver efter egen huvud. Men man kan ju undra varför man lägger energi på att kritisera bransch och vinskribenter? För att man ska vara punk... att bloggen ska verkar oberoende, eller få läsare... vem vet, jag tycker mest om att läsa om vinerna. Resten blir ganska pubertalt, sorry punk menar jag... ;)Per

Anonym sa...

Kritiken är något orättvis. Om man driver en entusiastblogg så får man väl för fan skriva vad man vill. Pajasarna i tidningarna har ju betalt av läsarna, ett förhållande som tyvärr inte verkar betyda något i svenska journalistkretsar. Att fv har någorlunda tydliga preferenser underlättar för oss läsare att själva bedöma om vinet är intressant för oss eller? Tack för mycket intressant läsning hursomhelst.
HP

Anonym sa...

Kul debatt!

Som vanligt förekommer det smått idiotiska "påhopp" på skribenter i största allmänhet, vilket mer är fölöjligande av kritikern (= okunnighet om hur det egentligen förhåller sig) än en verklig gångbar kritik mot skribenten och dennes yrkesroll som sådan.

Jag kan inte annat än atthålla med Per och några andra i trådarna här, om att FV lever i tron att de besitter "sanningen". Med med än 40 års liv och leverne i det som idag kallas "vinbranschen", känns det närmast pinsamt att läsa FV och dennes "sanningar".
JAg brukar ofta läsa bloggen, och tycker ofta - men långt från alltid - att det finns substans i det som skrivs här. Men, jag lovar alla, FV själva som de närmast religiöst troende på FV, att de inte behövs mer 15 minuters blndprovning för att totalt klä av FV helt naken ... att FV inte på något sätt blint kan känna skillnad mellan de små husen och de stora, än mer att FV inte har näsa nog (och det har ingen!) att notera om ett vin är biodynamiskt eller koncentionellt odlat, om det innehåller 10 mg svavel eller 70 mg.
Allt det "militanta" skriveri som FV ägnar sig åt, är underhållande och intressant, men saknar total förankring i verkligheten.
Jag kan inte annat än att hålla med om att FV inget annat är än en modern version av BGK, om än nästan lite mer högtravande.

Däremot måste jag tillstå, att många av inläggen visar på en stor entusiams om viner som faller utanför den radar som svenska journalister normalt sett lever under, och det är såklart en frisk och tacksam fläkt.

Läsvärdet skulle dock öka markant med en betydligt mer ödmjuk och mer genuint passionerad hållning, för det är ju det som en bloggare kan tillföra det som den etablerade pressen oftasre saknar.

När det gäller små hus eller stora hus i Chamnpagne, skulle jag mer än gärna sponsra till en provningdär FV likt en tankeläsare dominerar och prickar in småskaligt som bättre än de sorter som kommer från de stora husen, blint såklart.

Men, eftersom jag "vet" att FV aldrig skulle klara av denna uppgift, låter jag mitt förslag kvarstå som ett irriterande och provocverande inslag i denna annars rätt trevligt blogg.

Johan, servitör på en trevlig restaurang i Stockholm

Anonym sa...

trevlig resturang? Är du säker på det? Det måste ju betyda att alla stockholms övriga resturanger INTE är trevliga. Eller hur? ;

J sa...

Johan:

Jag tycker inte att den här bloggen utger sig för att leverera nån annan sanning än sin egen och det är väl precis vad en blogg ska göra? Man är dessutom väldigt öppna med sina bevekelsegrunder (som också påpekats ovan), så jag kan inte se problemet riktigt? Så hemskt militant är väl inte tonläget heller?

Dessutom, om nu framställningsmetoderna har så oerhört liten påverkan på slutprodukten att ingen kan känna skillnad, är inte det en desto större anledning att välja småproducenterna? De är ju billigare.

Finare Vinare sa...

Det behövs inte mer än 15 minuters blindprovning för att klä av vem som helst naken.

Som Claes Lindquist påpekade i ett av våra samtal: en rutinerad provare brukar kunna lyckas med ett par spikar per kväll men också några rejäla praktmissar och allting däremellan.

Det är lättast att spika på igenkänning, men det kräver ett gott minne och en rejäl erfarenhetsbank. Problemet är att ju mer man provat desto mer tenderar man att söka bland obskyra grejor istället för det mest självklara alternativet.

Vi har aldrig gett oss ut för att vara särskilt skarpa blindprovare, vilket väl också framgått i diverse genomdrag av vilsegångna blindbockar och missade 3b-prov. Men vi har heller inte stuckit under stol med våra misstag.

Men även andra, vassare provare missar grovt ibland och så kommer det nog alltid att vara. Möjligen kan det kännas lite jobbigt för folk som byggt sin karriär på att kunna spika det mesta blint, exempelvis Richard Juhlin.

När vi pratar om det här ämnet brukar Munskänkens Ulf Jansson påpeka att blindprovning är överskattat. Det ligger i sakens natur att man hamnar vilse och vimsar till det. Därför provar han SB-nyheterna halvblint i "peer-groups".

Slutligen, det här snacket om att vi skulle vara så "militanta" och i enögd besittning av "sanningen" - då känner ni inte oss. Vi skriver gärna om vår syn på saker och ting men är generellt öppna och nyfikna på det mesta och är inte det minsta förvånade att det finns helt andra åsikter.

Hammerhead sa...

FV, vad ger biodynamiskt för annorlunda smakupplevelse, jämfört med icke biodynamiskt?

Jag passar samtidigt på att tacka för en mycket bra blogg! Jag håller inte alltid med och mina smakpreferenser är inte alltid som era, men jag får väldigt mycket bra information här, oavsett.

Finare Vinare sa...

Bra fråga.

Först ska det påpekas att vi på inget sätt är prenumeranter på antroposofiska läror och liknande. Vi utgår enbart från det empiriska, från vår provningshistorik.

Det vi har kommit fram till är att biodynamiska viner ofta är bra på att visa upp detta svårdefineriade fenomen som brukar kallas mineralitet. Detta verkar vara nära förknippat med syrorna som ofta är ovanligt spänstiga i dessa viner. Vid många tillfällen när vi hittat en slags extra "je ne sais quoi" i vinet så har det visat sig vara biodynamiskt odlat.

Jaha, varför då då? Förutom att dessa odlare är besatta av sin vision om en levande jord och förmodligen pga denna motivation jobbar hårdare än andra odlare, så tror vi på deras huvudsakliga förklaring till den förbättrade kvaliteten - nämligen en större aktivitet av mikroorganismer i jorden. Dessa organismer behövs för att rötterna ska kunna tillgodogöra sig de mineraler som utsöndras i den vittrande berggrunden. Resultat - mer mineraliska viner.

Detta säger naturligtvis inte att andra duktiga odlare också skulle kunna producera mineraliska viner, vilket de bevisligen gör. Och lika givet finns det biodynamiska odlare som producerar sämre viner. Men som sagt, när de där "je ne sais quoi"-egenskaperna dyker upp så är det ofta bio.

Andreas Larsson sa...

Oj, vilken livlig diskussion! Det är väl det som är kul å andra sidan att vi tillåts ha olika åsikter.

Det är i alla fall fascinerande att bevittna det som har skett i Champagne de senaste 15 åren – under sent 90-tal då jag började min sommelierkarriär så jobbade jag med den första vågen av odlarchampagne som äntrade marknaden (Selosse, Larmander-Bernier, Pierre Peters, De Sousa, Egly-Ouriët m fl vilka fortfarande tillhör mina favoriter inom denna kategori och i synnerhet Pierre Peters Cuvée Speciale som var husskumpa på Bon Lloc under min tid där, det ni…).
Jag föll också till en början för argumenten att litet är bättre, att extra brut är bättre, den lustiga teorin om att en liten produktion uttrycker terroir bättre. Jag vet inte var gränsen går för hur liten en vingård måste vara för att uttrycka terroir (2,3 hektar ifrån en plätt i Aube, 300 hektar i Mesnil eller 10000 hektar från diverse grand och premier cruer i hela Champagne) eller om det är ok att uttrycka champagnes terroir som region då man blandar både druvor och årgångar för att få djup och komplexitet. Jag finner en stor del av de nya odlarchampagnerna ytterst ointressanta, en del helt ok, ett fåtal fenomenala. Det är precis lika mycket marketing att prata om biodynamisk odling, att man bara har 2, 3hektar och vill framhäva storheten i fatjäst Pinot Meunier utan tillsatt socker som släpps alldeles för ung, precis som de stora husens framhävande hur mästerligt blandade deras Brut NV är. Jag tror att många faller för nyhetens behag, Och det är förmodligen roligare att prata om den lilla odlaren som fatjäser ren pinot noir, inte tillsätter socker och lagrar den i gamla bourgognefat, än att tala sig varm för vilken strålande djup och komplex champagne Charles Heidsieck NV eller Bollinger Special Cuvée är. Jag blindprovar åtminstone 500-600 Champagner per år och inser att jag gått tillbaka till en viss preferens för hus och blandade champagner som oftast hamnar bättre (för min smak), då pratar jag framförallt om djup och komplexitet – här anser ju jag att stort ofta är bättre så man har reservviner, fler högklassiga vingårdar att välja mellan, lång tradition av att göra högklassiga viner etc. med detta hävdar jag inte att Veuve Clicquot standard är en genialisk champagne men att det är lätt att underskatta Heidsieck, Bollinger, Deutz eller de stora överraskningarna från min senaste blindprovning då vanliga Ruinart NV och Laurent Perrier NV verkligen briljerade. Jag tycker fortfarande om bra odlarchampagne, i synnerhet Blanc de Blancs om det är bra terroir, jag är mindre förtjust i extrema stilar, fat, överdriven oxidation, extra brut som är för torr etc. Jag tycker oftast ett en bra blandad champagne har mer djup och komplexitet i förhållande till många odlarchampagner som känns unga, kartiga och endimensionella i frukten.
Nu säger jag inte att FV inte vet vad han talar om men det skrämmer mig att många av dagens sommelierer och restauranger i blindo serverar rent bedrövliga champagner för att det är en lustig och extrem stil snarare än att den smakar gott…
Intressant tråd.
Jag kanske börjar bli gammal?

Finare Vinare sa...

Matig kommentar, Andreas.

Renhet och komplexitet - ständigt dessa motsatser.

Ett av de mest komplexa vinerna i showen var mycket riktigt den årgångsblandade Reflet d'Antan från Berèche. Tre druvor och reservårgångar ända tillbaks till 1988 som lagrats på flaska.

Sedan måste man ju berömma Bedel för att de ligger så länge på sina viner. En standardcuvée med 2004 i basen och sex år på jästfällningen - hur ofta hittar man det? (magnumbuteljer av Pierre Peters Cuvée Speciale ligger visst fem år, enligt vad vi hört) Kolla även åren på Bedels övriga viner. Comme Autrefois 99 och Robert Winer 96 har fått elva år sur lattes...

Å andra sidan var det upphetsande att få prova purunga nollåttor från Olivier Collins olika vingårdar och möta en stor årgång i vardande. Lagring 5-10 år är förstås att rekommendera för att förlösa dessa juvenila fatjästa skönheter...

Anonym sa...

Goda och riktigt bra champagner som man längtar efter på nördiga krogar som bara har äppliga och oxiderade champagner är:

Deutz NV
Louis Roederer NV
Charles Heidsieck NV

Pierre Peters les Echantillon 2002 och 2004

Louis Roederer Vintage 2004 och 2005

Och för lyxiga tillfällen:
Dom Perignon 2002, vad bra den är!
Slutsåld nu, men inte en enda bloggare skrev om denna strålande champagne.

Hurra för storhusen! (Och några få riktigt bra småhus)

"Prova blint"

Ezra sa...

...så tror vi på deras huvudsakliga förklaring till den förbättrade kvaliteten - nämligen en större aktivitet av mikroorganismer i jorden.

Aj, aj. Detta har det forskats om och är motbevisat. Den ekologiska aspekten ger ökad aktivitet av mikroorganismer, inte biodynamik. Se artikel nedan.

Carpenter-Boggs, Lynne, A.C. Kennedy, and J.P. Reganold. 2000. Organic and biodynamic management: effects on soil biology. Soil Science Society of America Journal 64(5) (Sept/Oct): 1651-1659

För övrigt var flera av vinerna väldigt bra. De var iof sig även Roederer 2004 på magnum, yummy!

Finare Vinare sa...

Anonym - instämmer om att dessa är goda, och tänk: fem av dem går att köpa från Vingruppen.

Det är lite fult att bunta ihop alla duktiga småodlare under etiketten "äppliga och oxiderade".

Vi fick 2002 Dom Perignon blint för en månad sedan och var ärligt talat "underwhelmed"... har faktiskt inte kommit oss för att blogga än ;-)

Finare Vinare sa...

Okej Ezra, vi vet att du hör till skeptikerna. Men hur vanligt är det med ekologisk odling i Champagne? Inte särskilt, eller hur...

Den här senare studien menar att forskningen om biodynamikens effekter i den djupare underjorden fortfarande återstår:

https://research.wsulibs.wsu.edu:8443/xmlui/bitstream/handle/2376/145/j_reeve_121803.pdf

Detta är intressant:

"In an experiment in which
earthworms were allowed to migrate either to soil sprayed with BD preparations or soil
sprayed with water only, a significant difference in worm preference was found for the
biodynamic treatment"

Och detta är väl som sagt inte gjort än:

"In addition, an evaluation of wine made from the two treatments is the next major step
needed in determining whether the high quality observed in biodynamic wines is a result
of use of the preparations, the vineyard management, or a combination of both."

Japp, Roederer 04 är mums, ingen tvekan om det :)

Ezra sa...

Jag tog mig tid att läsa din ref. För det första är det biodynamiker som står som finansiärer, lite som en artikel om tobak finansierad av tobaksbolagen.
Men, den huvudsakliga delen av artikeln kommer fram till följande:

No consistent significant differences were found between the
biodynamically treated and untreated plots for any of the physical, chemical or biological
20
parameters tested (Tables 2, 3 and 4). Also, no differences were found in the biological
quotients: dehydrogenase activity per unit CO2 respiration (BR), dehydrogenase activity
per unit readily mineralizable carbon (RMC), respiration per unit microbial biomass
(SIR) or SIR per unit RMC (Table 4).

Alltså, biodynamiska metoder gjorde ingen skillnad jmf med den organiska odlingen. Att ha denna ref. som positiv för BD är verkligen att plocka russinen ur kakan.

En mindre del handlar om jordmaskarna du nämner. Tittar man på metoddelen ser man att den ena får BD-behanding + kompost medan den andra inte får någonting, enbart vatten. Vart går maskarna, jo, där maten är, alltså där komposten finns. De har alltså två parametrar i försöket. Ett undermåligt underbyggt experiment. Den andra delen borde givetvis också fått kompost, annars går det inte att säga någonting. Att kompostberikad jord har högre aktivitet är ju redan bevisat, vilket är vad de ser.

Kollar man detaljerna så faller alla positiva BD-försök på liknande vinklade metoder.

Sen finns det typon som en kemist inte ska göra, som felskrivna kemiska formler etc.

Nevereanonymus : Carlo sa...

'alló biutiful pipol!

Is small beautiful ? Not necessarily, but: small is obliged to be beautiful, if it wants to survive. Beauty is an essential quality of the small's DNA. There is no alternative: therefore it attracts the interest of wine lovers.

There is a new generation og producers and of customers, who are appealed by a rediscovering of what good food is all about. This krave is supranational and it follows different tags ( øko, bio, natur, terroir, etc.) which all have the common denominator: so much taste as possible, so little chemistry as possible.

How difficult can it be to understand this, if not to accept it ?

Winepunker sa...

Ezra for president!

Finare Vinare sa...

Ezra - som sagt, hur vanligt är det ens med ekologisk odling i Champagne? De som väljer att gå den där extra milen för kvalitet är värda allt beröm. Oavsett eko eller bio.

Hur som helst har vi lättare att tro på franska bönder än på svenska skeptiker. Vilka är det egentligen som har daglig närkontakt med vinrankor och jordar? Ezra och Öhman? När rader av ledande egendomar som odlar biodynamiskt gläds åt positiva resultat så kan man väl inte bara avfärda det? Och som sagt, gillar man vinerna så räcker det gott. Varför ska utövarna ställas mot väggen av en inkvisitionspatrull av medelålders svenska män? Varför är det här korståget så viktigt? Det verkar handla om något annat än vin.

Winepunker sa...

Man skall tro på den neturvetenskapliga metodiken, annars skiter det sig, det är allt. Gör man inte det kan kirurgin ägna sig åt 'healing', cancer bekämpas med förbön och global-warming behöver vi inte bry oss om alls (fråga amerikanska presidentkandidater). Mer forskning kring biodynamik behövs givetvis, men låt för katten inte religion och ogrundad (alltså anekdotisk information utan statistisk grunddata) övertygelse ta över. Extraordinära påståenden kräver extraordinärt starka bevis och bevisen rörande många moment inom biodynamiken är svaga, lika svaga som för homeopati (dvs. fullkomligt obefintliga).
Däremot är det nog få, eller ingen, här som ifrågasätter att mycket kring 'Organic' hantering i vingården skulle vara nonsens (där finns det dessutom en hel del indikationer på högre kvalitet inom all jordbruk, även direkt kvantifierbart genom mindre/inga giftresidualer och högre halter av smakbärande ämnen), mindre gifter och mer tid bland rankorna ger givetvis bättre resultat (pss. som tomaterna i köksträdgården smakar bättre än de man köper). Var sansad, kolla fakta och var skeptisk, det är bara sunt.

Men, i slutändan är det hur det smakar som är viktgast, och som älskare av _både_ storhusstil _och_ annat blir i alla fall min slutsats självklar (till dess brett forskningsmaterial och statistisk data talar ett annat språk, det finurliga med att vara naturvetare är att man får ändra sig när _fakta_ talar emot en).

Anonym sa...

Alla äppliga och oxiderade Champagner är äppliga och oxiderade, oavsett om de görs av Storhus eller små odlare, dvs ingen ihopbuntning av alla duktiga små odlare. Läs igen!

"Prova blint"

Anonym sa...

Kan meddela att dompa 02 finns i en gammal butik i en gammal stadsdel...