Weingut Siegrist, Leinsweiler

En Pfalz-producent vars viner aldrig har synts till i Sverige är Weingut Siegrist. Ändå hör Thomas Siegrist till de viktigare pionjärerna i den tyska barrique-bestyckade rödvinsrörelse som så sakteliga tog fart i mitten av 1980-talet. Här är han i gott sällskap med lite mer kända namn som Werner Näkel, Friedrich Becker, Paul Fürst och Werner Knipser.

Gården ligger i södra utkanten av Leinsweiler - en charmig liten by längs Südliche Weinstrasse, där landskapet är som mest kulligt. Släkten har ägnat sig åt vinodling i åtskilliga hundra år, men det var först på 1970-talet som man började att utvidga vingårdarna från 2,5 ha till nuvarande 14,5. Siegrist är medlemmar i de tyska kvalitets-producenternas förening VDP, och tillsammans med sina fyra kolleger från södra Pfalz ("Fünf Freunde") har man gjort insatser för att höja områdets status.

Men status och prestige är inte precis vad man tänker på i det rustika och ombonade provningsrummet - så olikt flera av VDP-kollegernas strama arkitektdrömmar. Sedan flera år är det Thomas' dotter Kerstin och svärsonen Bruno Schimpf som tagit över ansvaret för gården och vinmakandet. Vi tillbringar en och en halv timme tillsammans med den lågmälde Bruno, som i ett makligt, eftertänksamt tempo guidar oss igenom ett smärre stjärnfall av pinot noir. Läs långsamt för att få in rätta tonträffen.

Man blir nyfiken på etiketternas stjärnor, berätta lite om hur ni tänker.

"Stjärnsystemet kom till eftersom vi har så många olika vingårdar... 65 lotter i tre byar. Hälften av våra vingårdslägen finns här i Leinsweiler, resten i Ilbesheim och Wollmesheim, som ligger tre och fem kilometer härifrån. Så oftast skriver jag inte ut vingårdens namn på etiketten, utan slår ihop de olika lotterna till en cuvée. På nittiotalet började vi rita dit stjärnor på jästankarna. En stjärna för baskvalitet. Två stjärnor för högre kvalitet, och tre stjärnor för de bästa vinerna. Efter hand överförde vi det till etiketterna. Våra återkommande kunder vet då att det enstjärniga röda vinet har uppfostrats delvis i gamla barriques och delvis i tank."

Så ni använder inga Fuder, Stück, Doppelstück, Halbstück längre?

"Nej nej, inte över huvudtaget. Min svärfar, Thomas Siegrist, var en av de första vinmakarna i Tyskland att börja arbeta med barriques för drygt 25 år sedan, och det är bara sådana vi använder."

Ni är medlemmar i tyska Barrique-Forum?

"Ja, vi var med och grundade den föreningen på riksnivå. Vi har massor av barriquer, jag älskar barriquer!"

"Vår baspinot har fått en del tanklagring för fruktigheten, och en del fat för volymen. Det är en 2008, som synes är vi... ganska långsamma med att släppa vinerna till marknaden. Vi vill ha våra viner i barrique under minst 16 månader... men gärna i två år. Och cabernet sauvignon i tre år. Baspinoten får kortast tid på fat, mellan 12 och 16 månader. Faten är mellan tre och åtta år gamla - vilket bara är till fördel för det här vinet. Det får inga aromer av ek. Bara mer volym."

Snygg fruktig nos... strukturerat och tanninrikt... seriös kvalitet för en basversion. Man upplever ingen fruktsötma.

"Nej, det gillar vi inte i rött vin. För mig är det väldigt viktigt att rött vin är torrt. Det kommer en massa folk till vårt vineri och frågar om vi inte har något rött vin med lite sötma i. Nej, då har ni kommit fel, säger jag. Min svärfar och jag vill producera viner som vi själva vill dricka, och jag kan inte dricka rött vin med sötma."

"Vi skriver 'Pinot Noir' på etiketterna eftersom vi exporterar lite till USA, Japan och Kina. Figuren på bilden är budbäraren Hermes, en avbildning av skulpturen vi har i entrén."

Så ni har inte kommit fram till 2009 ännu?

"Vår baspinot från 2009 buteljerades förra veckan. Vi ska börja sälja vinet först till våren 2012. 2009 är en årgång av hög kvalitet, det var ett mycket lyckat år för röda viner. Det här skulle mycket väl kunna buteljeras med två stjärnor, men vi kommer att nöja oss med en stjärna och låta kunderna glädjas åt kvaliteten istället."

Här finns högre intensitet och koncentration, och mer tanniner i avslutningen. Det här vill man gärna spara i ett par år. Ska ni hålla samma pris på nollnian?

"Ja, det kommer vi att göra. €7,80."

Bravo. Exporterar ni något till Skandinavien?

"Små kvantiteter - lite till Norge och lite till Finland. De testar våra viner på ProWein i Düsseldorf. Ibland har man tur och får sälja."

"Som ni märker är syran frisk också... vi har ett lite svalare klimat här än i Mittelhaardt."

Och jämfört med Wonnegau?

"Mmm... Wonnegau är lite tidigare. Här nere har vi en jordmån med mycket kalk och lera (=ton), medan de har mer lössjord. Våra Grosses Gewächs växer i Muschelkalk, vår baspinot i löss, vår chardonnay i lera, i Wollmesheim."

Här har ni ju en fyrstjärnig pinot i listan också!

"Fyra stjärnor, ja. VDP gillar inte alls när man gör ett toppvin som ligger över Grosses Gewächs i pris. Men i årgång 2005 var det här vinet bättre än alla våra grands crus."

Lite som Stoddens Alte Reben eller Deutzerhofs Melchior.

"Ja, men VDP är inte alls förtjusta i det upplägget."

Det är deras problem, inte ditt (skratt). Förresten, vi missade att fråga Fritz Becker om historien bakom namnet "Tafelwein".

"Jo, det kan jag berätta. Jag gick ett år i lära hos Friedrich Becker. När han och min svärfar började med barriquer 1985, så stoppade myndigheterna produktionen med hänvisning till att vinet inte var tillåtet att sälja som kvalitetsvin. Det ansågs inte vara typiskt, och det ansågs heller inte vara bra. Friedrich Becker gick tillbaks till provningspanelen året efter, och då sa de att han kunde sälja vinet som bordsvin. Alltså den lägsta kvaliteten, då skulle det inte vara något problem."

Det var alltså hans enda barrique-vin vid den tidpunkten?

"Ja, precis, och han har behållit namnet sedan dess. Själva slutade vi att använda beteckningen Tafelwein år 2000."

Nästan exakt samma historia fick vi höra hos Deutzerhof. Wolfgang Hehle tog sitt barrique-vin till AP-panelen som förbjöd honom att använda Prädikat. Han blev skitsur, och efter det har han aldrig brukat orden Spätlese eller Auslese igen.

"Nä, det var länge sedan vi använde dem också. Begreppen är knappast intressanta när det gäller torra viner. För tio år sedan slutade vi med Kabinett och Spätlese även för de vita vinerna. Det blir bara förvirrande för kunderna när toppvinet GG är QbA trocken och de enklare vinerna har Prädikat."

"Nästa vin är en vingårdsselektion - Ilbesheimer Kalmit - som idag inte är GG, men som kommer att klassas upp nästa år. Vinet är märkt med två stjärnor. Det här är 2009 Kalmit, och det är första gången vi gör vinet. Jordmånen är lera och kalk."

Elegant vin... mjukare och lenare i munkänslan än basversionen. Inte alltför kraftfullt trots sina 14%. Balanserar fint tack vare syra och mineraler.

"Färgen är ovanligt mörk, eller blå. Vi skördade vid 102 Oechsle. Ingen chaptalisering förstås, eller saignée. Jag skulle säga att det är som bäst att dricka om fem år."

Är 102 Oechsle optimalt?

"Nej, egentligen räcker det bra med 95-100 Oechsle, som ger drygt 13% alkohol. Om man får mer än 105 Oechsle kan vinet börja lukta marmelad."

Ganska vanligt förekommande i Tyskland, fast inte hos de bra producenterna.

"Nej, för oss är det väldigt viktigt att frukten är frisk och sund, inte övermogen. 2011 skördade vi faktiskt pinot noir före pinot blanc."

Kalmit är lättare att dricka nu än basvinet från 2009.

"Det buteljerades i maj och har varit i flaska ett halvår. Den tiden gör all skillnad."

"Nu ska vi till över 2008 Sonnenberg GG ***. Av det här vinet producerar vi bara 900 flaskor per år. Sonnenberg är en vingård med Muschelkalk, som ligger bakom kyrkan här i Leinsweiler. Det är ett av de bästa lägena vi har här i byn. För hundra år sedan producerade byborna "Leinsweiler Edelburgunder" härifrån, som serverades till resenärerna på tyska lyxkryssare. Pinot noir har en lång historia här i Leinsweiler, men nu är det inte så många i byn som odlar den."

Hur smakade spätburgunder härifrån för hundra år sedan, tror du?

"Den smakade bra. Den var torr. Trettio år senare ville man ha ut större kvantiteter, och kvaliteten sjönk mer och mer, allteftersom vinerna blev tunnare och sötare. Det var först på åttiotalet det vände. Min svärfar, Friedrich Becker, Hans-Jörg Rebholz, Wehrheim, Kessler - "Fünf Freunde" - de ville göra bättre vin igen, precis som deras farfäder gjort."

Förändringen kom nästan samtidigt som i Ahr. Men farfäderna för 100 år sedan hade väl inga barriques?

"Nej, alla viner gjordes i Fuder eller Stück/Doppelstück. Min svärfars far var den lyckligaste människa i världen, eftersom han hade allt han behövde. Han jobbade i sina vingårdar och drack sina tre liter vin om dagen. Men han hade bara två hektar, och sålde druvorna till kooperativet. Som ung längtade min svärfar efter att göra sitt eget vin, och han började att buteljera under egen etikett 1965."

"Nu så kan vi jämföra med 2007 Sonnenberg GG."

Det är kul att jämföra de här två årgångarna, vi fick en del exempel i Ahr förra året.

"Det är det som gör det så intressant att prova tyska viner... ingen årgång är den andra lik."

Wow - 2007 är verkligen öppen, rätt ur nyöppnad flaska. Bra årgång att dricka nu.

"Visst. De har kommit loss under det senaste året. I början var de inte alls lika goda."

Blev det 900 flaskor i 2007 också?

"Ja. Vingården är på 12,5 ar, och vi får producera högst 50 hl per hektar, men vanligen landar det mellan 20 och 30 hl. Det blir tre barriquer, det vill säga 900 flaskor. Jag gillar nollsjuan eftersom den är så burgundisk i stilen. 2009 liknar mer en varmklimatspinot som Nya Zeeland, frukten är tätar. Vi hade högre temperaturer under skörden. 2007 var det kallare under skörden."

2007 är mer harmonisk än 2008 idag, den verkar behöva två år till på rygg. Men nollsjuan är ändå fortfarande ung, den borde väl hålla i minst fem år till?

"Jag skulle säga fem till tio, där finns en bra syra. Och det behövs om man ska lagra."

Hur mycket ny ek använder du?

"100%."

Såpass. Ibland har vi problem med det, men inte här, direkt.

"2008 använde vi bara ek från Pfalz. I 2007 var hälften fransk ek och hälften tysk. Vi köper virket i skogarna här ovanför - Pfälzer Wald - och kör dem till två tunnbinderier, ett i Frankrike och ett i Österrike. Varje år producerar de barriquer så att det ska räcka till "Fem-gänget". De lufttorkar virket utomhus under flera år, det är viktigt för att undvika beska i smaken."

"Här har vi 2007 Pinot Noir ***. Det är ett vin med mer tanniner, som uppfostrats helt i ny fransk ek. Tre stjärnor betyder nästan alltid 100% ny ek, och de här vinerna behöver lång tid på sig."

Rätt sluten fortfarande, men bra material. 2007 är inte listad, du har inte börjat sälja den än?

"Nej, det är 2005 vi säljer nu. När vinet blir tre till fem år äldre, så mjuknar tanninerna och frukten kommer fram. Idag har vi en hel del torra tanniner från ekfaten. Om vi hade tid att vänta två timmar, eller två dagar, så skulle det förändras till det bättre."

Det är ingen söt ek, inga kola- eller vaniljtoner.

"Nej, sånt gillar jag inte."

Den är diskret, men också sträng.

"När mina viner är unga, är det många som har problem med tanninerna. När vinerna är äldre, så brukar folk uppskatta det. Jag vill inte producera högkvalitetsvin som man kan dricka under första året.
Om de är så direkta, så är de sällan lika bra som våra efter fem år."

Beckers 2009 Sankt Paul GG är en intressant jämförelse.

"Ja, det kan du dricka redan nu. Jag brukar prata om det med Friedrich Becker, hans viner är ofta väldigt tlllgängliga som unga, men när de blir äldre kan de lättare tappa greppet och bli övermogna."

Bättre att dricka unga, alltså?

"Jo. Jag tycker ofta så."

Vi har inte så stor erfarenhet, men för ett par år sedan fick vi smaka på Beckers 2007 Pinot Noir Tafelwein blint. Det var ett omedelbart "Wow"! Ganska utvecklat och de flesta gissningarna gick till 2002. Fem år fel är rätt mycket.

"Ja, jag förstår precis vad ni menar. Mina viner är mycket långsammare att utvecklas, mer avsedda för lagring. Becker använder inte lika mycket ny ek, och de har en mjukare stil. Jag tror att våra viner har minst fem år längre hållbarhet."

Smakar du ofta på äldre viner, från 90-talet och så?

"Ibland. Inte med Fünf Freunde... men på egen hand. Vi har inte möjlighet att dricka äldre viner från alla kollegerna... men jag dricker relativt ofta äldre årgångar av mina egna viner. Jag ska se om jag kan hitta en 97:a eller 98:a någonstans."

"Här har vi 2005 ***. Här har vi olika slags ek från fem franska producenter. Vi gjorde två barriquer av det här vinet. Det låg på ek i två år. 2005 var en stor årgång för röda viner. Ganska sval växtsäsong, och en varm avslutning med riktigt fint väder innan och under skörden. Vi lyckades producera väldigt bra pinot noir. Jag gillar verkligen den här årgången med sin värme, kropp, frukt, tanniner, och lite avrundade syra."

Ett kraftfullt vin som borde funka bra med vilt.

"Ja, jag är faktiskt jägare och äter mycket av viltet som finns i skogen här bakom.

"Så har vi kommit till 2005****. Vi gjorde den i 2005, och planerar att göra den i 2009. Om allt går vägen ska vi buteljera den nu i december."

Ovanligt tidigt för att vara ni.

"Ja, men 2009 var varmt, och jag tror att vinet kommer att vara tillgängligt lite tidigare än vanligt. Och då har det ändå fått två år i ekfat, eller åtminstone 22 månader."

Imponerande näsa med riktigt mogna körsbär, mörk skogsbärsfrukt och stort djup.

"Inte ett vin man dricker varje dag...."

Det vore kul att slänga in det här vinet i en provning av Côte de Nuits PC och GC.

"För två år sedan hade vi en provning med tyska viner och internationella viner från Bourgogne, Gantenbein från Schweiz, viner från Australien, med mera. Provningen arrangerades av Stuart Pigott och Joel Payne. I varje par var det en tysk spätburgunder som utmanade en internationell pinot noir. Vinnaren var ofta det tyska vinet, och det var ofta billigare än sin medtävlare."

Det är en viktig poäng. Och det kommer till de lägre prisklasserna så är ni konkurrenskraftiga. Här i Tyskland börjar det att smaka gott redan på basnivå.

Mmm, massor av frisk mörk frukt, och svart lakrits i avslutningen...

"Jag tänker ofta på bären i skogarna här ovanför, det gillar jag".

Väldigt silkigt i början, ja hela vägen egentligen, det är först i slutet som tanninerna knockar en med sin kraft.

"Här är det också 100 % ny ek".

Man kan känna det. Visst är det uppenbart gott om ek, men integrerad i den stora täta frukten. Eken bidrar med sina svarta, svedda toner till det hela. Men ändå är det så harmoniskt att det går bra att dricka nu, på egen hand.

"Så kommer vi till 2003... det heta året. Det här är inget... typiskt vin. Årgången var inte precis... typisk. Det här trestjärniga vinet från 2003 har mer av en 'kokt' frukt."

Verkligen! Både kompott, sylt, torkade körsbär och russin. En annan etikett också.

"Vi bytte etikett först år 2000 och igen 2004. Det var då vi började med Hermes. Förut hade vi en Schnecke (=snigel) på etiketten för de röda vinerna, eftersom de behöver massor av tid. På de vita vinerna hade vi istället en kanin - eftersom de är så snabba, och vi bor här på Hasensprung."

"Det här vinet har mer... jag gillar inte 2003."

Helgalet år! En gång fick vi en pinot noir från Alsace serverad blint. Leon Beyer Cuvée des Comtes d'Eguisheim. Den doftade som en amarone eller ripasso, med massor av russin (skratt)

"14,5%... det är mycket alkohol. Den är inte en typisk pinot noir, för oss. Den är intressant, men..."

... druvkaraktären går förlorad. Torkad frukt.

"Russin! Det var för varmt, för hett".

Era druvor mognar ju varje år, så man väljer hellre ett svalare som 2008 eller 2007.

"Verkligen. Här har vi nu 1998 Spätburgunder trocken***, hoppas att den är ok".

Wow, vilken doft! Massor av undervegetation, jord, svamp och tryffel... och vilken harmoni i smaken...

"Det här var vinnaren i Eichelmann-guiden 2008".

Mogna viner, det är verkligen något annat. Vilken skönhet, allt har hunnit sätta sig.

"Inte så mycket alkohol - 13,5% - men massor av komplexa aromer... ja, för mig är pinot noir mest intressant, inte bara att prova men också att framställa."

Så spätburgunder är ohotad nummer ett för dig?

"Ja, utan tvekan. Riesling för de vita, och pinot noir för de röda".

Vi har hunnit prova en del tysk pinot under de senast åren. Ni har definitivt er egen stil, som inte smakar som andra producenters.

"Det är väldigt viktigt för mig. Vi har ibland problem med vinskribenter, de förstår sig inte på vinerna när de är unga."

Beror det på eken?

"Oftast på tanninerna, och kanske på eken också. Men när vinerna är äldre och skribenterna smakar blint, så har de inga invändningar. Jag vill inte göra viner som man kan dricka när som helst. De får gärna vara krävande, så att man får smaka - och sedan vänta på att de ska mogna."

Inget för nybörjare...

"Sant. Så vill jag ha det. Nu är det tre år sedan jag smakade det här vinet, så det är spännande för mig också".

Jaha, om vi ska plocka favoriter från idag så blir det nog 2007 Sonnenberg GG, den fyrstjärniga nollfemman, och självklart den här 98:an. Baspinoten från 2009 också, den behöver bara lite tid.

"Ja, jag börjar sälja den först i vår, och då har det nog hänt en del."

Är dina mogna vinerna känsliga för luft i öppen flaska, hur snart måste man dricka dem?

"Jag inte använder så mycket SO2, så när man öppnar ett vin som är äldre än tio år så bör man dricka det inom några timmar."

Så hur mycket SO2 har de vid buteljeringen?

"Fritt SO2 - mellan 20 och 30 mg/l. Totalt en bit under 100"

Det är väl fullt tillräckligt? Tanniner, syror och alkohol är ju också konserveringsmedel.

"Jag gillar tanniner - hellre mer tanniner än mer SO2. Helst skulle jag vilja klara mig helt utan SO2. När vinet har för mycket SO2 får jag huvudvärk."

Då dricker du inte mycket söta viner?

"Näe..."

Vi har druckit en del helt osvavlade röda under det senaste året, som har varit väldigt fina i munkänslan, och har en bestämd känsla av att svavel gör viner kantigare i deras ungdom.

"Mitt intryck är att vinerna tappar i karaktär och typicitet med för mycket svavel."

När man får chansen att jämföra samma unga vin med och utan, så är det osvavlade vinet silkigare och det svavlade kantigare.

"Jag känner väl igen det fenomenet. Och med lite högre alkohol och tanniner behövs inte mycket."

Men det kräver mer av hanteringen hos mottagarna...

"Jag besökte ett vineri i Frankrike där man hade infört en sensor på etiketterna, som visade om vinet varit utsatt för hög temperatur - eller för låg."

Vissa skriver ut temperatur-rekommendation på kartongen. Kan man kräva det av kunderna?
Det är ett intressant ämne. Kombinationen av hög alkohol, mycket ek och mycket SO2 blir rätt svårsmält... tänk Spanien...

"Nej, jag gillar inte såna viner... inte mycket i alla fall".

Ja, din fyrstjärniga nollfemma lär väl hålla i minst tjugo år hur som helst.

"Jo, jag hoppas det. Det är ett av de bästa viner jag någonsin gjort."

Den fyrstjärniga nollnian, hur länge ska man glömma den.

"Fem år, skulle jag tro".

Nu ska vi bege oss hem till Rhodt. Tack för en intressant provning!

"Det var intressant för mig också, det är inte varje dag man öppnar lite äldre flaskor."

Provat:

2008 Pinot Noir *   (€7,80)
2009 Pinot Noir *   (€7,80)
2009 Kalmit Pinot Noir **   (€22)
2007 Pinot Noir ***  (€33)
2008 Sonnenberg GG ***  (€35)
2007 Sonnenberg GG ***  (€35)
2005 Pinot Noir ***   (€33)
2005 Pinot Noir ****   (€45)
2003 Pinot Noir Barrique ***
1998 Spätburgunder trocken ***

Disclaimer: Resan sponsrades av Rheinland-Pfalz Tourismus GmbH. Vi åkte vart vi hade lust.