Det är andra gången vi umgås med senaste versionen av von Buhls Pechstein. Första dejten hade vi för en månad sedan, på egendomen i Deidesheim (rapport kommer). Alla deras 2010:or var förresten härliga att prova - det är något särskilt med dessa tyska tior som på ett ovanligt sätt kombinerar hög fruktkoncentration med höga syror och måttlig alkohol - och särskilt imponerande var Kirchenstück och Ungeheuer, som fick åka med hem. Pechstein gav också ett oerhört lovande och mineralstint intryck, men verkade behöva lite mer tid innan drickning. När så gröna lyktan på Passagen lockar med nysläppta flaskor till hyggligt pris kan vi inte hålla oss längre utan måste testa på hemmaplan.
2010 Reichsrat von Buhl Pechstein Riesling GG uppvisar extremt tydliga mineraltoner på nosen, med mörka stenar, kallt stål och ett par droppar petroleum. Frukten håller igen, men antyder stort djup med aromer av gula persikor, citronskal, honung och granny smith. På toppen hittar vi lite flintrök, örter och kryddor. Karaktärsfullt och snyggt som tusan.
Smaken är tajt och ungdomlig, men butiken är definitivt öppen för besökare. Det som serveras är ett extraktrikt vin där de koncentrerade, fokuserade aromerna utgör samtrimmat radarpar med visslande hög citrussyra. Tillsammans skjuter de iväg likt en gyllene pil ända in i den långa, imponerande eftersmaken. Från första sniff till sista minglande efterklang är mineralerna obönhörliga, kraftfulla, linjära - de släpper inte greppet för en sekund. Alkohol och bitterhet är väl egentligen de enda egenskaperna som håller sig på mattan.
Ikväll är intrycket lite mer öppet än för en månad sedan, och vi dricker det unga vinet med stor behållning - ja, under avsevärd njutning.
Om fem år kommer det att visa upp allt vad det har, men redan nu är det så uppenbart att här finns pallvis med klass och karaktär. Alltså: underbara grejer, snudd på fullträff, enkel biljett till rieslinghimlen.
Weingut Reichsrat Von Buhl, €30. Janake via SB, 299 kr.
Eloge för det svenska priset.
2010 Ungeheuer GG bloggade vi här.
5 kommentarer:
Hej,
jag har en fråga om prisskillnad på vin beroende på inköpsställe, men först vill jag bara passa på att tacka för det arbete ni lägger ner på er blogg och berätta att det ger ett stort mervärde för mig. Det som gör er blogg så speciell är i mitt tycke förmågan att presentera ett smalt, nördigt och elitistiskt ämnesområde på ett ledigt och spännande sätt och alltid med en häpnadsväckande ämneskunskap. Grattis, ni har skapat ett monster :)
Nu till min fråga: hur stor skillnad i pris (för privatperson) är det att handla vin hos SB, vinimportör i Sverige/Danmark eller direkt hos producent?
Priserna kommer så gott som alltid upp i era bloggposter, men jag hittar ingenstans en "lathund" som man kan använda sig av.
Jag frågar er då ni verkar ha bra koll på hela spektrat av inköpsställen och provat det mesta.
Jag hoppas ni har tid att svara, men förstår om ni drunknar i frågefloran. I alla fall, jag ser fram emot nya bloggposter med största nöje.
Med vänlig hälsning
Oskar Kirkbakk
Hej Oscar, tack för ditt beröm och din fina beskrivning. Den kunde man trycka i pannan på vårt lilla monster...
Vilken fin blogg du har! Kul att läsa om när ni snattade Didier Barrals rosmarin :)
Nu till svaren:
Prisskillnaderna är *väldigt* skiftande och därför intressanta att bevaka och kommentera. En 300-kronorsflaska kan vara uppåt 200 kr dyrare i Sverige, eller bara ett par tior som i fallet Pechstein. Mer sällan händer det att priset i Sverige är lägre än i hemlandet, och då särskilt när det gäller viner som fått uppåt 100 USA-poäng och/eller kommer att bli eftertraktade på andrahandsmarknaden. Frågan varför prisskillnaden ibland är uppseendeväckande stor får ställas till importören. Vi gör det genom en enkel jämförelse.
Lathunden heter wine-searcher. com. Alltså betalversionen som visar alla träffar. Vinopedia.com är ett alternativ som inte kostar något.
Vad som oftast inte syns bland träffarna där är ju alternativet att handla direkt av producenten. Det är det mest önskvärda, som vi ser saken, eftersom priset oftast är bäst där, alla pengar tillkommer odlaren och man bygger en direkt relation med producenter man gillar. Men man får ha förståelse för de producenter inte kan finna tid att ta emot eller sälja till privatkunder.
Din fråga leder oss till en mer allmän fundering om hur vi har det här uppe i norden med våra monopol.
1. Alkoholskatten brukar beskrivas som ett statligt "styrmedel". Den borde också kallas "handelshinder" eftersom den ställer till avsevärda besvär för konsumenter som vill utöva sin rätt att fritt välja inköpsställe på en fri marknad. Som styrmedel betraktat har vinskatten tappat sin trovärdighet, inte minst sedan syndafloden av lådvin tilläts skölja över landets systembutiker.
2. Vi har för många mellanhänder jämfört med länder som Danmark, Tyskland, Frankrike, Belgien, Österrike etc. I de här länderna finns det generellt sett en enda vinhandlare mellan producent och slutkund, och det finns många fler vinhandlare än det finns importörer i Sverige. Den europeiske vinhandlaren nöjer sig oftast med ett påslag på 1-5 Euro utöver gårdspriset, beroende på prisläge.
De s.k. distansförsäljarna - "den grå marknaden" - handlar sällan direkt från producenten och är egentligen inget fenomen vi gillar.
3. Systembolaget tar ut ett rörligt påslag om 19%. När det gäller dyrare viner, och viner i beställnings-sortimentet samt privatimport, blir det rörliga påslaget orimligt stort och missgynnar starkt de svenska importörerna i konkurrensen. Vad gör SB för de pengarna egentligen? Och inte blir det bättre av logistikkostnaderna i BS som den svenske importören också får stå för.
4. Slutligen - moms på hela klabbet. Moms på skatt, sug på den fulingen! Jämför med elräkningen - man betalar ju inte moms på energiskatten.
Som du märker är vi inga monopolförespråkare. Men våra främsta invändningar gäller faktiskt inte priset, utan att systembolagskunderna undanhålls den mångfald av hyggligt prissatta, gårdsproducerade viner som finns på den europeiska marknaden...
Ett litet tillägg till FVs utmärkta svar:
Det är precis som FV säger vanligtvis billigast att handla direkt hos producenten när tillfälle ges. Det är dessutom, precis som de säger, vanligen mest givande av andra än rent ekonomiska skäl att handla där. För mig ger det ofta ett särskilt mervärde att dricka ett vin som jag köpt av odlaren själv därför att det framkallar minnen av resan, människorna bakom vinet, vad de hade att berätta, själva gården och naturen runtikring. Dessutom har man vid gårdsbesök ofta förmånen att prova vinerna först.
Men hur mycket billigare det är på gården än hos en konkurrenskraftig vinhandlare varierar enligt mina erfarenheter ganska kraftigt. Ibland kan det vara avsevärt mycket billigare men inte sällan är gårdspriset bara marginellt lägre, i vissa fall rentav högre. Gissningsvis väljer somliga producenter att ta ut de kostnader i form av arbetstid och provningsflaskor som gårdsbesöken medför medan andra säljer på gården till ett nästintill lika förmånligt pris som det en vinhandlare som köper större kvantiteter kan få.
FV: Kan bara hålla med om att de tyska 10:orna är speciella, i vissa fall så speciella att man nog får hålla korkskruven i styr ett bra tag. ;)
Vi hittade förstås ett och annat exempel hos "kändisarna" i Pfalz men rekordet tror jag för vår del togs av de viner vi träffade på hos en av våra gamla bekanta från Mosel, Paul Schunk i Bruttig-Fankel. Förutom ett stadigt parti av hans eminena Roter Weinbergspfirsich Likör fastnade vi här för hans två bästa torra Rieslingar. Jag tror för en gångs skull att redan de numeriska värdena säger det mesta, särskilt syravärdena i kombination med resten:
Steilstlage Bruttiger Götterlay Spätlese (8,40 euro): restsocker 8, syra 9,6, alkohol 13
Vinovation Premium (utvalda druvor från flera olika "Steillagen", € 10,70): restsocker 9, syra 10,2, alkohol 13,5
Vilken syrastruktur! Vi tänkte inte ens på alkoholen trots att den ligger på maxnivån för Riesling. Samt mycket lovande, ännu återhållen frukt förstås. Det skall bli spännande att försiktigt börja öppna dessa om något år eller två.
Hej FV, jag lyfter på hatten för ett informativt svar, TACK.
Jag håller med om att det ur många aspekter är bäst att handla vin direkt från producenten. Mervärdet är så mycket större när man på plats får prova de olika produkterna, känna på jorden där vinet odlas och få en känsla för vinmakaren själv. Man kommer därifrån med så mycket mer en en flaska vin och odlaren själv får maximal utdelning för sin produkt. Sen förstår jag att det inte alltid är billigare att köpa direkt från producenten, något som jag själv upplevt. Detta kan ju mycket väl bero på de orsaker som @Andersuw påpekar. I de fall jag råkat på har det förvisso löst onödiga logistikproblem och då får man väl säga att det känns helt okej att stödja driftiga importörer, som ju också har en viktig roll att fylla.
När det gäller SB och svårigheterna för svenska importörer kan jag bara hålla med och hoppas att det kommer en förändring snart. Jag var själv en förespråkare för monopolet för inte allt för länge sedan, men när man granskar de produkter som dominerar det fasta utbudet och inser hur SB:s inköpsstrategi rent av blockerar den fantastiska flora av viner från producenter som lägger ner sin själ i arbetet blir man ju allt annat än glad. Risken är ju som sagt att andelen producentviner minskar så mycket att hela "vinkulturen" urholkas och produkten blir lika anonym som mjölk.
Kul att ni gillar min blogg, ett litet kakmonster sammanhanget. Som ni kanske förstår kommer jag lämna de mer klåfingriga delarna av familjen hemma nästa gång jag åker till Faugeres ;)
Med andra ord, wine-searcher, here I come!
Återigen stort tack,
Mvh Oskar
Skicka en kommentar