Efter torsdagens succé för Vigna del Sorbo kan vi inte låta bli att äntra Fontodis flaggskepp. Däcket är skurat för framgång: en avslappnad lördagmiddag med entrecôte och gratäng på blomkål, broccoli, grädde och gruyère. Vinet får ingen luftning - för att undvika att accentuera eken - och serveras femton grader svalt i våra Mature-kupor som vi brukar använda till det mesta.
2007 Fontodi Flaccianello della Pieve inleder rätt så lovande med goda fattoner: köttigt rostade, lite krämiga och mintiga. Inom några minuter upplevs eken allt sötare. Frukten är i stort sett öppen med påtagligt söta och koncentrerade mörkröda likörslingor i spektrat mellan körsbär och hallon. Under tiden fortsätter faten sin framfart med vanilj, lakrits och julkryddor. Hmm...
I munnen möts vi av en omedelbar, fruktig attack. Inom ett ögonblick utvecklas en intensivt koncentrerad och kraftfull mittsmak, som rullar fram på tre nyanser av sött: fruktsötma, alkoholsötma och eksötma. Uppenbart var druvorna mycket mogna, och här finns massor av ny ek. Tanninerna kan jämföras med sammet, men vinet saknar Sorbos klassiskt sangiovesiska ryggrad - detta trots att Flaccianello är gjort av 100% sangiovese. Ska man dra till med en jämförelse blir det snarast grenache, och finishen är också rejält eldig med full frontal exposure på alla femton procenten.
Som synes har vi klara problem med det här. I Vigna del Sorbo hittade vi enbart glädje och inga invändningar mot vare sig ek eller alkohol, men nu gick vi på pumpen. Obalanserat var ordet. Glasens innehåll konsumeras i små sippar, och halva flaskan sparas för att se om det tänker hända något positivt över natten. Ni får gärna höra av er om sju år och berätta om vinet blev bra. Aj, vilken besvikelse!
ps. Jaha, vad skickar man in som ersättare när flaggskeppet gått på grund? 2008 Mas Foulaquier Le Rollier är ett alldeles underbar liten slup som guppar fram i perfekt balans redan nu, och eken slapp vi också...
8 kommentarer:
Jag vet att jag kommenterade er Sorbo-post för bara någon dag sedan och skrev att vi _aldrig_ öppnar Flaccianello före 10-årsdagen. Men nu tvingar ni oss nästan att prova själva :)
Fast vi kommer nog lufta den rejält innan...
Jag ska ju inte säga att det känns skönt, men det är ju inte ofta jag sparat pengar genom att titta in här ...
Tack för att ni ännu en gång tog en för laget!
Ikväll domineras doften av tät hallonfrukt, kryddor, körsbärskärna och eneträ. Sötman och alkoholen har sansat sig något och tanninstrukturen har tuffat till sig. Fortfarande är balansen långt ifrån hundra, trots att vinet är svalt, men det pekar möjligen åt rätt håll även om S klagar på kletig munkänsla. Det kan tänkas ordna upp sig på längre sikt, men vi satsar på Sorbo.
Vore kul att höra vad ni tycker hemma hos familjen Vinös. Det är nog en bra idé att följa vinet över flera dagar...
Henrik - vill du spara ännu mer pengar, passa på dunderladdade Quet. Samma sak där: inget vin att dricka i närtid, 2019 är nog lagom att börja...
Fler invändningar från S om kvällens Flaccianello-show: det smakar julkryddor och pepparkaksdeg, och hettan ger inte mer sig trots att vinet är svalt. Coca-cola på sikt?
Coca-Cola Company har köpt upp Fontodi. Visste ni inte det? ;)
Jo, cherry-coke finns ju redan? Men nog inte med italienska surkörsbär riktigt än?
Igår drog till slut familjen Vinös korken ur en Flaccianello -07 och det känns inte som att vi drack samma vin som er. Efter bara 3 timmar i karaff hällde vi en riktigt skönhet i glasen :)
Det finns visserligen en hel del ny, söt ek i nosen men den är ljust och varsamt rostad och bidrar mest med balsaträ och kryddor, inte brända toner av kaffe och knäck. Och när det dessutom finns så mycket annat som pockar på uppmärksamheten i näsan (vita blommor, mineral, tät körsbärsfrukt) så tycker vi inte att eken är i vägen överhuvudtaget. Alkoholen märks mer än i Vigna del Sorbo men för oss var det inget som störde. Den känns ungefär på samma nivå som i en modernistbarolo men är betydligt mindre närvarande än i de flesta andra viner på 15%.
I munnen är tanninerna bedövande men välgjorda och det kommer såklart luckras upp med tiden. Längden är fenomenal och trots fatighet, tanniner och fyllighet känns den riktigt fräsch med sin mintighet, eleganta kryddighet och fina syror. Och det är något väldigt speciellt med munkänslan, Flaccianello svävar liksom fram i munnen som ett mjukt moln.
Er liknelse med Grenache hittar vi ingenstans i våra munnar?! Sötma och glycerol är lägre, syran högre och det finns inte en enda grön ton i detta senskördade vin.
Vi tror att 2007:an kommer landa i ungefär samma område som 97:an och den var inget mindre än magisk efter 10-12 år i källaren. Poäng blir alltid fjuttigt när man dricker grand vin men vi tycker nog att det här hamnar runt ensisådär 96-97.
Ni får nog prova en flaska till ;-)
@Vinös: Hmm, övertygande försök att få mig att ändra ståndpunkt, måste jag säga. Vita blommor, mineral och tät körsbärsfrukt låter ju som om ni ägnar er åt ett Pavlovskt experiment på min sköra lekamen ...
Skicka en kommentar