måndag, augusti 15, 2011

Pinot Nero: Bressan vs. Boccadigabbia


Kvällens kursavsnitt blir lite mer av typen pilkastning. En sport där det händer att man missar tavlan, vilket kommer att ske inte bara en gång utan två.

Friuli-odlaren Fulvio Bressans viner har bäst och grundligast presenterats av Billigt Vin-Ingvar. Det här är väl så långt man kan komma från en dussinproducent, och förväntningarna på 2003 Pinot Nero är förstås höga efter fina 2001 Ego och 1999 Pignol.

Som motspelare hade vi tänkt oss en nolltrea från Toscana, men 2003 Lanciola Riccionero är så sjukt korkad att vi drabbas av temporärt illamående. Som stand-in slänger vi fram något så exotiskt som en pinot nero från Marche. Boccadigabbia har fått uppskattande omdömen från bland andra Wine Advocate. Vem vet, kanske kan det bli en jämn fight ändå.

2003 Bressan Pinot Nero är en transparent, intensivt varmröd uppenbarelse med blå reflexer och tegelorange kant. Doften fängslar verkligen med sina sagolikt fokuserade aromer av vilda hallon och björnbär, vinbärsnickel och crème de cassis/framboise. Här finns en tydlig mognadsutveckling mot undervegetation, lövhögar, vedbrasa, örter och läder. Ett sniff som sätter unika avtryck i hjärnbarken.

I munnen är det som att suga på en röd pastill. Frukten är rik med hög druvmognad men samtidigt slank med en frisk, snudd på hård grönhet och kompromisslös syra som fokuserar cassis-aromerna till spetsen av en nål för att etsa en lång och intensiv avslutning.

2004 Boccadigabbia Il Girone har en djupare varmröd färg med lite tegel i kanten. Doften är rejält ekad med oskönt balsamiska drag av terpentin, nysågat trä, mandelmassa, svedd kork, stekt lök och unket farinsocker. De här intrycken är svåra att komma förbi för att sätta ord på den generiskt mörkröda frukten. Inte särskilt tilltalande, faktiskt.

I munnen får vi en medhårsbrygd som balanserar sina tillgångar rätt bra, sånär som på eken som helt stjälper lasset. Det är på tok för mycket ek även i smaken, även om den är bättre än doften. Syran saknar spets i jämförelse, istället får vi lite mer av tanniner. Kan tyckas behagligt, men helheten blir alltför jolmig och all ek tar verkligen emot att sätta i sig. Det här är inget för oss, bäst att frysa in eländet för framtida matlagning.

Slutsats: Bressans Pinot Nero är ett märkligt och minnesvärt vin som bör upplevas. Il Girone är roligare att låta bli.



Winewise/Terroiristen, 195 dkk. Nollfyran finns i BS för 693 kr/3-pack.
Carlo Merolli, 270 dkk (vinet finns inte till försäljning).

Inga kommentarer: