Munskänkarna provar Ch9 2007

Södra Rhône 2007 har redan skördat så många superlativer att den största utmaningen blir att bibehålla kritisk sans och måtta ikväll. Parker har nyligen sagt sitt, kvällens viner har fått mellan 96 och 100 poäng - och det kanske mest intressanta med kvällens provning är att klura ut var vi har våra egna preferenser.

Första glaset är ljusare granatrött med blå reflexer. Doften är vidöppen, med tveklös wow-faktor - i alla fall i vår nos. Mörkt aromrika hallon - även hallonbåtar - samt jordgubbar och lakrits. Ett rent och fint intryck med tydlig mineralitet och lätt parfymerade övertoner. Smaken är intensiv, slank och läskande i en lättare medelfyllig kropp. En attack av rödfruktiga aromer som söta vildhallon och jordgubbar övergår i stramare mineraler där avslutningen blir elegant torr och påtagligt salmiaksalt. Bettet i gommen är skönt, och tanninerna sticker ut en smula så här på egen hand, men de verkar ypperligt lämpade för matsammanhang. Ett traditionellt, väldigt sympatiskt vin i burgundisk stil.(93+)

2007 Domaine Gerard Charvin

Vad gäller mognadslagring tycks vinet lyda under den normala sjuårsregeln, men är förstås jättegott redan nu.



Andra glaset kommer i mörkare rubin med blåa inslag. Den smått knutna doften ger mer av kirsch och garrigue än föregående - också mer av läder och animaliska charktoner. Här finns också en ungdomlig hint av lösningsmedel och större komplexitet. En ljuvlig, ung doft, men i munnen står det alldeles klart - detta är ett storslaget vin. Makalöst lent och visköst, med en enorm skala på frukten som lindar in både alkohol, tanniner och syror i ett vänligt lull-lull. Aromer av hallonreduktion och söta röda inlagda körsbär med krossade kärnor, orientkryddor och fet lakrits i avslutningen. Smaken blir till en stor, varm våg där allt sitter ihop på ett föredömligt vis. (97+)

2007 Clos des Papes

Sweet harmony! Hallelujah! Praise the Lord! Amen! Fullträff på våra smaklökar, och vinet kommer nog att smaka lika gott närhelst man väljer att korka upp inom de närmaste decennierna. Men det räcker faktiskt bara till andraplats ikväll...



Tredje glaset har ännu ett steg mörkare färgnyanser med bruna inslag. Doften är kanske kvällens mest komplexa, med skolboksexempel på den lilla svampen brettanomyces - toner av stall, spillning och plåster. Här är också det glas som ger allra mest garrigue-örter, särskilt mynta och pinjebarr. Därtill köttsafter, cocktailbär, jästa körsbär, pinjenötter och choklad. Smaken drar åt det relativt slankare hållet - drygt medelfyllig - med sandiga tanniner och en matkrävande stjälkighet samt friska lingonsyror i slutet. Extremt gott och fräscht, man längtar direkt efter grillade lammet med rosmarin! Precis som med Charvin... (94+)

2007 Domaine du Pégau Cuvée Réservée

Kanske inte fullt så imponerande som den strukturerade, tuffa nollfemman, men ändå väldigt bra. Gårdens egenheter står onekligen ut i en jämförande provning. Pegaus nollsjuor är inte buteljerade än, så dessa flaskor tappades upp av Laurence Feraud speciellt för denna provning. Hon påpekade att de kunde lida av en smärre bottle- och travel-shock.



Fjärde glaset ser ut ungefär som tvåan, ungefär lika tätt, men något blåare. Doften är knuten med framträdande likörtoner, skogsbärsreduktion och smält sötlakrits. I munnen har vinet inte den fräschör och det lyft vi förknippar med årgången - i vår smak är det alltför tungt och likörtonat med en skvätt Jägermeister i avslutningen. (92+)

2007 Clos du Mont Olivet La Cuvée du Papet

Detta är inte vår likör att dricka ung, ej heller förrförra höstens smakprover av 2000 och 2003. Däremot gillade vi nollsexan en hel del, och sedan vi smakat några äldre årgångar begriper vi att Papet kan utvecklas väldigt fint om man ger sig till tåls i sisådär femton år.



Femte glaset är en tät, klar, varmt blåröd uppenbarelse. Nosen har en sällsam finess och elegans som är svår att beskriva. Först ut är rostade toner av kolabönor, blommiga fat, lösningsmedel, cassis och jordgubbar. Vilken fantastisk spets och och fokus här finns i doften! Dessa intryck går igen i smaken som är rentav överjordiskt fräsch och harmonisk med burgundiska jordgubbar - och helt utan tunga likörtoner. Alkoholen är alldeles borttrollad och avslutningen ack så frisk. Vi snackar enbart harmoni och finess, ändå är det ett jättestort vin. Kanske inte den allra mest typiska av châteauneufer nu som ung, snarare associerar vi till andra nyligen provade moderna världsklassviner som de bästa från Château Pavie eller Scavinos Rocche dell' Annunziata. (98+)

2007 Domaine de la Janasse Vieilles Vignes

Kvällens stilmässiga överraskning! Med tanke på att även Janasse Tradition är ett mäktigt vin trodde vi att Vieilles Vignes 07 skulle vara rena likören - men det är så otroligt elegant. To die for.



Sjätte glaset är det mörkaste, nästan opakt blålila. Doften har ungbäriga godistoner som faktiskt påminner en del om ung, bättre beaujolais. Söta och salta remmar och färska blåbär. En nattamörk frukt med inslag av rök och mörk choklad. Smaken är stram, kantig och rätt bråkig med kärnbitterhet, ektanniner och kärvhet. Lite klumpigt faktiskt, en smärre chock efter föregående vin. (92+)

2007 Domaine de la Mordorée Cuvée La Reine des Bois

Möjligtvis ordnar det upp sig med tiden, men som det verkar artar det sig till för mycket kärv bitterhet och för mycket ny ek för att passa oss. Detta lockar inte till inköp.



Samtliga betyg är en värdering av vinerna som de visade sig den här kvällen och inte ett försök att se genom väggar. Plustecknen tolkas så att alla sex har en utmärkt framtidspotential, men nu vet vi i alla fall vilka vi är intresserade av.

ps. Tack till Stefan Thunberg som körde hem vinerna från Vaucluse och ledde provningen.