tisdag, november 10, 2009

Munskänkarna provar Ch9 2007



Södra Rhône 2007 har redan skördat så många superlativer att den största utmaningen blir att bibehålla kritisk sans och måtta ikväll. Parker har nyligen sagt sitt, kvällens viner har fått mellan 96 och 100 poäng - och det kanske mest intressanta med kvällens provning är att klura ut var vi har våra egna preferenser.

Första glaset är ljusare granatrött med blå reflexer. Doften är vidöppen, med tveklös wow-faktor - i alla fall i vår nos. Mörkt aromrika hallon - även hallonbåtar - samt jordgubbar och lakrits. Ett rent och fint intryck med tydlig mineralitet och lätt parfymerade övertoner. Smaken är intensiv, slank och läskande i en lättare medelfyllig kropp. En attack av rödfruktiga aromer som söta vildhallon och jordgubbar övergår i stramare mineraler där avslutningen blir elegant torr och påtagligt salmiaksalt. Bettet i gommen är skönt, och tanninerna sticker ut en smula så här på egen hand, men de verkar ypperligt lämpade för matsammanhang. Ett traditionellt, väldigt sympatiskt vin i burgundisk stil.(93+)

2007 Domaine Gerard Charvin

Vad gäller mognadslagring tycks vinet lyda under den normala sjuårsregeln, men är förstås jättegott redan nu.



Andra glaset kommer i mörkare rubin med blåa inslag. Den smått knutna doften ger mer av kirsch och garrigue än föregående - också mer av läder och animaliska charktoner. Här finns också en ungdomlig hint av lösningsmedel och större komplexitet. En ljuvlig, ung doft, men i munnen står det alldeles klart - detta är ett storslaget vin. Makalöst lent och visköst, med en enorm skala på frukten som lindar in både alkohol, tanniner och syror i ett vänligt lull-lull. Aromer av hallonreduktion och söta röda inlagda körsbär med krossade kärnor, orientkryddor och fet lakrits i avslutningen. Smaken blir till en stor, varm våg där allt sitter ihop på ett föredömligt vis. (97+)

2007 Clos des Papes

Sweet harmony! Hallelujah! Praise the Lord! Amen! Fullträff på våra smaklökar, och vinet kommer nog att smaka lika gott närhelst man väljer att korka upp inom de närmaste decennierna. Men det räcker faktiskt bara till andraplats ikväll...



Tredje glaset har ännu ett steg mörkare färgnyanser med bruna inslag. Doften är kanske kvällens mest komplexa, med skolboksexempel på den lilla svampen brettanomyces - toner av stall, spillning och plåster. Här är också det glas som ger allra mest garrigue-örter, särskilt mynta och pinjebarr. Därtill köttsafter, cocktailbär, jästa körsbär, pinjenötter och choklad. Smaken drar åt det relativt slankare hållet - drygt medelfyllig - med sandiga tanniner och en matkrävande stjälkighet samt friska lingonsyror i slutet. Extremt gott och fräscht, man längtar direkt efter grillade lammet med rosmarin! Precis som med Charvin... (94+)

2007 Domaine du Pégau Cuvée Réservée

Kanske inte fullt så imponerande som den strukturerade, tuffa nollfemman, men ändå väldigt bra. Gårdens egenheter står onekligen ut i en jämförande provning. Pegaus nollsjuor är inte buteljerade än, så dessa flaskor tappades upp av Laurence Feraud speciellt för denna provning. Hon påpekade att de kunde lida av en smärre bottle- och travel-shock.



Fjärde glaset ser ut ungefär som tvåan, ungefär lika tätt, men något blåare. Doften är knuten med framträdande likörtoner, skogsbärsreduktion och smält sötlakrits. I munnen har vinet inte den fräschör och det lyft vi förknippar med årgången - i vår smak är det alltför tungt och likörtonat med en skvätt Jägermeister i avslutningen. (92+)

2007 Clos du Mont Olivet La Cuvée du Papet

Detta är inte vår likör att dricka ung, ej heller förrförra höstens smakprover av 2000 och 2003. Däremot gillade vi nollsexan en hel del, och sedan vi smakat några äldre årgångar begriper vi att Papet kan utvecklas väldigt fint om man ger sig till tåls i sisådär femton år.



Femte glaset är en tät, klar, varmt blåröd uppenbarelse. Nosen har en sällsam finess och elegans som är svår att beskriva. Först ut är rostade toner av kolabönor, blommiga fat, lösningsmedel, cassis och jordgubbar. Vilken fantastisk spets och och fokus här finns i doften! Dessa intryck går igen i smaken som är rentav överjordiskt fräsch och harmonisk med burgundiska jordgubbar - och helt utan tunga likörtoner. Alkoholen är alldeles borttrollad och avslutningen ack så frisk. Vi snackar enbart harmoni och finess, ändå är det ett jättestort vin. Kanske inte den allra mest typiska av châteauneufer nu som ung, snarare associerar vi till andra nyligen provade moderna världsklassviner som de bästa från Château Pavie eller Scavinos Rocche dell' Annunziata. (98+)

2007 Domaine de la Janasse Vieilles Vignes

Kvällens stilmässiga överraskning! Med tanke på att även Janasse Tradition är ett mäktigt vin trodde vi att Vieilles Vignes 07 skulle vara rena likören - men det är så otroligt elegant. To die for.



Sjätte glaset är det mörkaste, nästan opakt blålila. Doften har ungbäriga godistoner som faktiskt påminner en del om ung, bättre beaujolais. Söta och salta remmar och färska blåbär. En nattamörk frukt med inslag av rök och mörk choklad. Smaken är stram, kantig och rätt bråkig med kärnbitterhet, ektanniner och kärvhet. Lite klumpigt faktiskt, en smärre chock efter föregående vin. (92+)

2007 Domaine de la Mordorée Cuvée La Reine des Bois

Möjligtvis ordnar det upp sig med tiden, men som det verkar artar det sig till för mycket kärv bitterhet och för mycket ny ek för att passa oss. Detta lockar inte till inköp.



Samtliga betyg är en värdering av vinerna som de visade sig den här kvällen och inte ett försök att se genom väggar. Plustecknen tolkas så att alla sex har en utmärkt framtidspotential, men nu vet vi i alla fall vilka vi är intresserade av.

ps. Tack till Stefan Thunberg som körde hem vinerna från Vaucluse och ledde provningen.

6 kommentarer:

Winepunker sa...

'07 är bara för mycket! Snuskigt goda redan med enorm potential, jag tror inte man kan få för mycket av dem. Jag gick helt i spinn på Pure '07 i torsdags, den var till och med bättre/mer lovande än Cristias VV.

Mina Vinare sa...

Hej FV!

Vilken härlig läsning. Kul att Munskänkarna anordnar en provning som denna. Håller helt med om intrycken för de viner jag provat. 2007 Janasse VV är sagolik, tror det är årgångens vinnare. Även Clos des Papes är fantastisk. Däremot känns 2007 Clos du Mont Olivet, La Cuvée du Papet klart överskattad av Parker - jag förstår inte alls lovorden. Även Wine Spectator är märkligt positiva. Nästan så man undrar om de fått ”extra prima vara” i sina varuprover.

Pegau kommer säkert loss med lite mognad. Mordorée har jag inte provat men kan tänka mig att eken är plågsam. Mitt intryck av flera barriquelagrade CndP från 2007 är att de förlorar på eken jämfört med de mer mineral och fruktdrivna vinerna. I en årgång som 2005 kan det nog fungera bra men kanske tar eken död på finessen i 2007orna. Fast vem vet vad som händer med tio års mognad.

Ha det fint!

/ MV

Frankofilen sa...

Härlig genomgång. Det stod verkligen ett moln av ung potent körsbärsfrukt i upphällningsrummet med alla glasen innan provningen. Själv satt man vägg i vägg och spottade Señor Tinto på ettbetygstentan. Inte lika kul att blogga om "artificiell bärig doft, stendöd i munnen, läbbig beska"...

anders wennerstrand sa...

Hm, man kanske skulle ha tagit en semesterdag för att skriva tvåbetyget i alla fall... Mrrghllrrghrr...

Spännande att du gillade Janasse VV så mycket - med lite läsning på fickan skulle man ju tippa att det inte riktigt vore mitt i tavlan. Jag velar mellan att tycka att 2007 verkar vara en fantastisk årgång som kanske inte riktigt är min sorts Châteauneuf och att befara att man måste krossa spargrisen och skaffa allt. Och kan då Janasse VV vara elegant tynger det i vågskålen för det senare.

Gabriel sa...

Stackars er som tvingades genomlida den här provningen. Jag lider med er... ;-)

98+, det är rekord va?

Anonym sa...

Hej FV,
Efter att ha läst era omdömen så inser jag att ni liksom del flesta är sålda på 2007.

Hur är er syn på 2007 i relation till alla de andra goda årgångarna?
Man kan ju nämna 1995,1998,2000,2001,2003,2005
Vissa, inte minst producenterna själva, vill säkert knuffa in även 1999 och 2004.

Personligen så tycker jag mycket om 2007. Jag är dock inte helt övertygad om att haussen är helt berättigad.
Har inte 2005 ett annat djup, koncentration, mineralitet...

Det är lätt att tycka om det unga vinet. När 2006 var nybuteljerat var de underbara. Nu uppvisar många lite torra nästan Piemontiska tanniner.

Hur är er syn på årgångarna?
Jag är själv inte övertygad om var jag står, det får tiden utvisa.
2001 och 2005 samt i vissa fall 2000 och 2003 anser jag står upp mycket väl vid en jämförelse med 2007.

Vad tycker ni?