Med hjälp av två nyligen inhandlade nollfyror zoomar vi in på två granngårdar i Localitá Bussia, Monforte. Bara 700 meter skiljer dem åt på kartan - Aldo Conterno är den enda egendom som ligger emellan - men troligen finns större skillnader när det kommer till vinmakandet.
Giacomo Fenocchio är en förhållandevis liten egendom med en total produktion om 45 000 flaskor från 10 hektar. Man producerar tre vingårdsbaroli: Bussia, Cannubi och Villero. Metoderna är traditionella med mognadslagring i slavonska botti.
Silvano Bolmida huserar strax söderut utmed vägen mellan Monforte och Castiglione Falletto. Volymen är ännu mindre - 15 000 flaskor från 3,5 hektar. Bolmidas barolo från Bussia växer i områdets typiska bruna sandsten, skördas sent, får en längre maceration och lagras i delvis nya franska och slavonska ekfat om 500-750 liter.
2004 Giacomo Fenocchio Barolo är ljus i färgen med en diskantrik doft av viol, mandelblom, lösningsmedel och körsbärskärnor. Här finns massor av övertoner, rentav en liten hint av vit kirsch! Fruktens aromer är ljusa och helhetsintrycket är finessrikt och eteriskt. Smaken är relativt lätt och slank, men ändå riktigt intensiv med klockren syra, silkiga tanniner, bra persistens och elegans. Dag två är doften vidöppen och mer balsamisk. Attacken är sötare, hallonaromerna tätare och avslutningen uppfriskande och mineraliskt torr. En stilig, heltraditionell barolo med alla de rätta dragen på plats. (90-91+)
2004 Silvano Bolmida Barolo Bussia uppvisar inledningsvis enbart nedre mellanregister med mogna körsbär, träbåt och drivved. Rikligt med fat som en ekad toscanare, men var är de höga tonerna, var är finessen? Smaken drar åt det fylligare hållet, extraherad och smått baktung med senskördade drag. Syrorna är väl inte de mest eleganta och tyngs ner av träiga tanniner och märkbar alkohol. Vad värre är letar vi förgäves efter nebbiolodruvans typiska aromer - så den första kvällen blir intrycket sammanfattningsvis ointressant och negativt.
Men efter ett dygn i öppen flaska har det faktiskt hänt en hel del bra saker. En ton av söt mandelmassa har letat sig fram, de nebbiolotypiska hallonaromerna har kommit loss, och vinet beter sig bättre i munnen. Känslan är onekligen lent viskös och eftersmaken hyggligt lång. Nu är det framförallt ekbitterheten som stör, och syrorna maskeras fortfarande av fatbehandlingen. Till rött kött är det absolut inget tokigt vin, och det finns uppenbarligen hopp om framtiden - trots allt. (87-88+)
Priser och inköpställen: 199 DKK/Cibi e Vini, 250 DKK/Illum. Rowi Wine säljer sexpack av Bolmidas 2004 Bussia i BS för 335 kr/fl.
ps. När är det dags för Antonio Galloni att hälsa på hos de här producenterna? Vi misstänker att åtminstone Fenocchio skulle falla honom i smaken.
31 kommentarer:
Så kul med Fenocchio - vi köpte 2 st av Bussia 2005 efter att vi lagt vantarna på senaste numret av Decanter på Kastrup och kollat in Marescas 5-star tips.
Kostade EUR 24 vilket gjorde den till ett presumtivt fynd. Cibi e Vini ligger ju prismässigt bra till.
2004:an lät ju lovande.
/Patrik
Jag fick för mig att detta också var en Bussia men känner inte igen etiketten - är detta en normale? Jag trodde bara G.F gjorde vingårdsbarolo?
/Patrik
Vi var väldigt frestade av Fenocchios 1999 Riserva men passade på grund av priset runt 380 DKK.
Efter att ha lärt känna gårdens stil är vi med i fortsättningen - det här passar oss!
€24 låter väldigt bra för Bussia.
Passa på att besöka Fabio när ni åker över sundet på söndag!
Jo visst var detta deras normale!
Fenocchio hade en svensk importör ett tag men jag tror att de har lagt ned verksamheten. Minns inte namnet. Winewise/Winebrokers importerar till Danmark och hade länge flera årgångar i lager till mycket bra priser. Köpte bl a en vingårdsbetecknad 98:a för 250DKK för ett år sedan. Provade alla fyra 04orna i vintras och blev rejält imponerad.
Intressant, Ingvar! Detta är en egendom vi gärna vill se mer av i framtiden.
Förresten, Vinosapien besökte Fenocchio i somras och har säkert ett och annat spännande att berätta...
Patrik: Har ni hunnit smaka på era Bussior ännu? Vore intressant med en liten rapport.
I linje med vad du är inne på finns ingen uppgift om någon "normale" på hemsidan.
http://www.giacomofenocchio.com/
Min gissning är dock att det även i detta fall huvudsakligen handlar om druvor från Bussia (närmare bestämt Bussia Sottana och Munie), möjligen med en skvätt Cannubi Boschis eller Villero i, som man inte tyckt vara tillräckligt bra för att sätta vingårdsbeteckning på (unga stockar, sämre exponering, vädrets makter etc.).
FV: Apropå Galloni, sssccchhh! Det är väl bara bra att det finns en och annan duktig producent som han ännu inte har pejl på. ;-)
Kan för övrigt tipsa om ytterligare en sådan i just detta område som jag tycker är värd att hålla ögonen på, nämligen Franco Conterno (Cascina Sciulun). Vi har ett halvdussin av deras Bussia Munie 2004 i källaren. Priset var 20 euro per flaska när vi var där för något år sedan. :-)
P.S. Ser för övrigt just att Franco Conternos Munie 2005 kom nästan lika bra ut i Decanter som Fenocchios Bussia: 18,5 kontra 19 p.
fenocchio besöktes under en hel eftermiddag i våras. skön kille.
berättade att det finns en och annan partisan bland barolo-producenterna...
det är numera två bröder som sköter firman. de kommer dock inte 100% överens. t ex etiketterandet. den som ni har på buteljen här skiljer sig markant åt från den etikett som buteljerna har i italien. precis som italien-patrik redan noterat.
sen är det som så att fenocchio har haft en svensk importör. occasion wine hette de. har konkat. tog bl a hem deras ypperliga 1978 reserva.
http://www.occasionwine.se/produkteritalien/redwineit.html
men enligt den sköne brodern fenocchio betalades aldrig fakturan...om sådant tycker jag inte...
den sköne brodern sitter på x antal hundra flaskor av nämnda reserva. finns numera också på sturkö-baren.
träffade bl a brödernas mor. en bra bit över 80. inget konstigt med det, eftersom han berättade hemligheten till ett långt och hälsosamt liv. modern drack alltid ett par glas dolcetto till frukost. fast inte vintertid...då ska det vara ett par glas barbera. nu vet ni vad juicen ska ersättas av.
tror inte de gör någon bas-barolo.
däremot en fantastisk reserva som till stor del går till norge.
fenocchio har ett väldigt gott öga till den norska marknaden. gå till vinmonopolet och kolla in deras priser...schyssta grejer.
fenocchio är absolut värda ett besök. och priserna på plats...löjligt låga!!
på tal om andra smygare i barolo-land...scarzello!!
Tack för intressant rapport Vinsapien. Undrar dock fortfarande hur det egentligen hänger ihop med etiketterna. Som jag fattade Patrik köpte han sina flaskor i Danmark (eller i vart fall inte i Italien). Och jag har även sett Fenocchio i Tyskland med samma etiketter som de som finns på deras hemsida. Så olika etiketter för "invärtes" och "utvärtes" bruk? Tja det undrar jag fortfarande.
Håller annars helt med om Scarzello. Han är dock något mer "etablerad" (mätt exempelvis som kritikerbevakning) än Fenocchio och Franco Conterno och priserna något högre. "Normalen" kostar 25€ och Vigna Merenda (från den bästa delen av Sarmassa) kostar 30€ vid källardörren.
tar tillbaka det där om att de inte gör någon 'normale'. får läsa lite noggrannare.
tror det kan hänga ihop så här...
ene broderna - som vill förnya - använder dessa etiketter (barolo, barbera på bib, vanlig barbera etc).
medan den mer traditionella brodern (han jag träffade) kör med de 'gamla' etiketterna.
samma firma - två fraktioner.
vi får väl se vad som händer i framtiden.
FV/IV: Notera att i DK/CPH gällar "lukkeloven" = stängt på söndagar, så jag kan nästan garantera att Fabio inte har öppet på söndag, så ring och kolla för ni åker.
Ingvar: Vore intressant att veta mer om dina intryck av Fenocchios 04:or. Om jag fattar dig rätt har du provat såväl "normalen" som de tre vingårdsvinerna. Vad har du till äventyrs att tillägga utöver ditt allmänt positiva intryck? Hur står sig de olika vinerna kvalitetsmässigt i förhållande till varandra? Vad finns att säga om smakintryck och stilarter?
andersuw
testade deras 08, 07, 06, 05 från botti i våras. samtliga cru.
generellt är villero den mest intetsägande. däremot är både bussia (den 'riktiga' delen) och cannubi viner som sjunger i min stil. river på ett personligt sätt. tänk dock på att jag diggar vigna rionda;-)
det ska sägas att vi snackar traditionella viner i kubik. långliggare. testade deras cannubi 04 på flaska på kvällen. som att tugga slånbärsbuske...
kan det vara så att deras 'normale' är inköpt frukt??
Kanonintressant lektion Vinosapien - mycket ny info där, tack!
Jag köpte mina på enoteket i Barolo som ju inte är känt för sina låga priser men Bussia 05:an ligger med sina EUR24 bland de riktiga lågprisarna där.
Re lukkeloven - jo, vi är plågsamt bekanta med detta fenomen, dock brukar det luckras upp lite framåt jul men denna söndagen är det nog bara Merolli som ståndaktigt håller öppet.
/Patrik
Tack Vinosapien,
Det där låter ju utomordentligt lovande. Det du säger om långliggare, traditionella viner, Vigna Rionda osv. oroar mig inte nämnvärt. I alla fall så länge det du menar är att det handlar om vin med en hel del ännu inte särskilt polerade tanniner. Vi (både min äkta hälft och jag) är äkta "tanningrisar" och har alls inget emot "sandpapperstunga" (förutsatt att den inte åtföljs av grönhet/bitterhet).
När det gäller jämförelsen mellan Villero och de övriga: Menar du att Villero inte är så intressant/komplex i aromatiken som de andra två? I så fall är jag med eftersom Villero är känt för att gå mer på kraft än finess medan Cannubi ligger mer åt den motsatta extremen.
Och jag hoppas detta med slånbärsbusken i Cannubi 04 är avsett som beröm eller ...? Jag har aldrig kommit mig för med att gnaga på någon dylik buske så jag känner mig lite osäker här. ;-)
Har du provat någon av de andra 04:orna också eller bara Cannubi?
Att jag har så detaljerade undringar beror bland annat på att jag sitter här och grunnar på om jag skall försöka leta upp dessa viner någonstans i Tyskland nu på stört (där det i så fall kan tänkas vara just 04:orna jag travar på) eller om jag skall vänta till sommarens Piemontebesök (där det väl sannolikt är 05 eller rentav 06 som gäller). På plats där nere kan man ju alltid prova innan man slår till men köper jag i Tyskland blir saken lite mer komplicerad.
som sagt vad grejerna finns i norge, vinmonopolet.no.
villero gick mig spårlöst förbi, ointressant och för mig intetsägande.
och slånbärsbuske är ett positivt uttryck med sikte på framtiden. inget att oroa sig för.
shoppa loss!!
Det slog oss just att de flesta i den här tråden har en låda av 2004 Cerrati på lut (och Ingvar har nära till Carlo). Därför tar vi oss friheten att länka till Vinosapiens smaknotering från häromdagen. Intressant fundering om tunneltendenser:
http://vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400
Vi drack en samma kväll som vi testade CampoRe och tyckte att den behövde en halvtimme att öppna upp (kom också från källare på ca 14 grader), men att den sedan körde sin show ungefär som förväntat.
Den aktuella Fenocchion har alldeles egen poäng i sina silkiga tanniner som låter de fina fruktsyrorna komma till tals utan minsta bråk.
Samma 1978 Riserva som Vinosapien provade och fick med sig finns även hos Töpler. €59 måste väl anses vara ett brakfynd i sammanhanget. Men hur smakade den??
jo den smakade...
svårigheten är att ge ett vettigt utlåtande, utan att blanda in känslor...fantastiskt bemötande...fantastisk provning och som kronan på verket hem till familjen och testa en 78:a. inte lätt att vara kritiskt granskande vid ett sådant tillfälle.
just då är det upplevelse (precis som i lördags) som står i centrum.
bort med penna och papper. bara att ta vara på stunden och njuta.
men visst f-n smakade det ypperligt...klassisk mognad nebba i näsan och en bibehållen struktur rakt genom hela halvflaskan.
kanske kan jag återkomma på söndag. tänkte överraska min fru med riservan redan i morgon...och som vanligt...inga poäng;-)
Jag har haft flera upplevelser nu av nedstängda Baroli-nollfyror.
Bara för det så stod jag nyss på Regeringsgatan och hörde när en försäljare talade om för en kund hur otroligt goda de är att dricka nu, Baroli från 04. Visst kunde de lagras, men varför när de är så goda nu?
Jag säger bara glöm bort, glöm bort, glöm bort och glöm bort lite till och sedan ska vi ha kul tillsammans med Barolo 2004.
Vi har väl hunnit prova ett femtontal 04:or (Barolo & Barbaresco) under hösten. Merparten har varit utmärkta och bara ett fåtal mindre bra. De allra flesta har förstås varit lite primärfruktiga och samtidigt barska, precis som man kan vänta sig i detta tidiga skede. Men jag kan faktiskt inte erinra mig en enda som varit just sluten, d.v.s. inte riktigt velat berätta vad den har att bjuda på.
Sedan kan förstås Gabriel ändå ha rätt i att det klokaste man kan göra sedan provet väl är överståndet är att glömma bort återstående pavor ett antal år. Så vi tänker åtminstone försöka följa det rådet. ;-)
Först står dock ytterligare ett smakprov på tur, nämligen just Cerrati 2004 (tack än en gång F&V) som vi hoppas få tillfälle att ta oss an redan nu i helgen. Återkommer gärna med en liten rapport.
Jag kontaktade Stefan Jensen på Winewise/Winebrokers/Terroiristen i Köpenhamn och fick svar på lite frågor om Fenocchio.
Mina minnen av 04:orna är inte helt tydliga de provades sist efter ett 30-tal andra viner. Mina flaskor ligger fortfarande kvar i Köpenhamn.
"På lager er temmelig pæne mængder af Bussia 2004, lidt Villero 2004 (275 kr/fl) og en enkelt kasse Cannubi 2001 og lidt 2001 Villero (325 kr/fl). Der er pt. kun 1 kasse Bussia Riserva 2003 (325 kr/fl) tilbage, men der kommer mere hjem. Der skulle også være lidt Bussia og Villero 2003 (250 kr/fl) tilbage på lageret – men nok kun ca. 1 kasse af hver.
Desuden enkelte flasker Cannubi 1998, Bussia Riserva 1993 og 1995 (525 - 550 kr/fl).
Standardbarolo er gjort på egne druer – han købte marken for nogle år siden, den ligger i Monforte, lige uden for Bussia-marken. Der findes pt. enkelte kasser 2004 på lager til 185,- kr/fl.
Winebrokers eksisterer stadig, men er ikke aktiv på nettet mere. Men det er stadig der igennem at Fenocchio importeres.
Jeg er netop ved at skrive medimporttilbud på 2005’erne. Det kommer ud i løbet af få dage. Decanter har Bussia 2005 med blandt årgangens 10 bedste baroloer."
Stefan Jensen tar gärna emot "medimportbeställningar" och kan nås på sje@winewise.dk
Kanoninfo Ingvar, dock inget pris på Bussia 2004:an?
Förresten, det där med ett par glas dolcetto på morgonen låter helt rätt och logiken tas ett steg längre när man får höra att på vintern är det barbera som gäller.
Sann livskunskap i ett destillat...
/Patrik
Hmm, tunnel minsann. Inte helt överraskande. Ändå, jag kommer inte att kunna hålla mig, jag lär sannolikt ge mig på en Ceratti i morgon lördag jag med.
Återkommer med rapport.
Själv karafferade jag precis en 2004 Cerrati. Verkar vara öppet här, svårartad charmör redan ur karaffmynningen...
Hehe, svårflörtad är inte ordet för 04 Cerrati ;-)
Då var det äntligen dags för den hett efterlängtade derbymatchen. Vi ordnar en halv ”verticale” i kombination med en halv ”orizzontale” hemma på köksbordet. På den västra planhalvan Vigna Cucco 2001, på den östra Cerrati 2004.
Det skiljer inte mer än ett stenkast mellan de båda lagens träningsanläggningar, som mellan Stadion och Östermalms IP ungefär. De skulle i själva verket båda kunna bära namnet Cerrati, som är den övergripande beteckningen på sydsluttningen från den åsrygg som skjuter ut rakt österut vid norra infarten till tätbebyggelsen i Serralunga. Båda lagen drivs i samma regi, av Cascina Cucco och dess ägare Fernando och Fiorindo Stroppiana. Och Beppe Caviola håller här, liksom på så många andra håll i Langheområdet, ett vakande öga på att allt går rätt till i källaren.
Vigna Cucco har sin bas på den västra halvan av Cerrati, som ligger något högre och är riktad rakt söderut. Cerrati hör hemma på den östra halvan och borde därför i logikens namn egentligen heta Posteirone snarare än kallas vid ett namn som avser sluttningen i sin helhet. Posteirone ligger aningen lägre, är genomsnittligt sett exponerad mot sydöst snarare än syd och har ett lite djupare och lerigare jordlager än Cucco.
När lagen kommer ut på plan är de till en början förvillande lika. En noggrannare optisk inspektion ger dock vid handen att Vigna Cuccos röda tröjor drar aningen mer åt brandgult, har en lite bredare genomskinlig bård längst ut och bär små fläckar av fällning som om man inte brytt sig om att tvätta dem ordentligt. De första nasala observationerna avslöjar också att Cerrati bär tydligare spår av nya fat trots att den bara legat 12–16 månader på småtunnor och 12–14 på botti, jämfört med 18 respektive 9–10 för Vigna Cucco.
Ganska snart framträder ytterligare skillnader. Vigna Cuccos aromatik har börjat få de lite honungsliknande övertoner och den komplexitet som kännetecknar ett mognande vin medan Cerrati nästan uteslutande går på en lika ren som fokuserad kraft. Den avslutande tanninchocken är också starkare och mer abrupt hos Cerrati. Det gemensamma ursprunget är dock inte att ta miste på. Inte så mycket av de slanka och lingonröda tonerna från La Morra och Verduno men desto mer av ”Saft und Kraft” (för att låna ett av Eckhard Supps favorituttryck).
Det behövs inget analytiskt skarpsinne för att avgöra vilket lag som vinner första halvlek. Det syns i glasen. Gammal är ändå äldst och Vigna Cucco tar hela tiden slut först. Därmed inte sagt att något av dem är riktigt drickfärdigt. Vigna Cucco skulle säkerligen må bra av åtminstone tre år till i källaren och Cerrati behöver minst det dubbla. Tilläggas bör att vi konsumerade båda helt utan mat för att helt kunna koncentrera oss på vinet. Med mer tilltugg hamnar kanske saken i ett delvis annat läge. Men som meditationsvin behöver båda mer tid i källaren.
Hur det går i andra halvlek återstår fortfarande att se. Just nu pustar båda lagen ut i varsin halvflaska i kylskåpet. Hur saken ställer sig i ett längre perspektiv är än mer osäkert men grundtipset är nog ett kryss för oavgjort. Båda vinerna känns utomordentligt lovande och det försteg Vigna Cucco har i dagsläget är svårt att hänföra till något annat än åldersskillnaden.
Mäkta intressant. Vi har också njutit av 2001 Vigna Cucco, men aldrig jämsides med 2004 Cerrati. Nu har vi druckit den sistnämnda så pass många gånger - ett halvdussin - att det känns mest spännande att lägga locket på lådan och realisera vinets potential.
Undras nu bara om Cascina Cucco klarar att göra om tricket med nollfemmorna?
Dags att sjösätta en egen blogg, Anders?
Vi misstänker att de som är specialintresserade av piemonte lägger ett bokmärke direkt...
78:an testad.
lite blandad kompott. färg och doft utan anmärkningar (fullständigt lysande). smaken var tyvärr en ruggig besvikelse. ihålig, platt, metallisk.
flaskvariation?? kanske...
så kan det gå när man har höga förväntningar...lite rysk roulette med dessa gamlingar.
Vinosapien: Tråkigt att höra att 78:an inte var riktigt i form. Men som du säger kan man åtminstone hoppas att det handlar om flaskvariation. Onekligen finns det rätt stora inslag av roulette när man öppnar dylika antikviteter ... fast inte rysk hoppas jag. ;-)
FV: Tack! Har ni själva kvar något exemplar av Vigna Cucco 2001? Eller var den flaska ni skrev om på bloggen er sista/enda?
Här kommer i vart fall en liten rapport från andra halvlek, som blev osedvanligt lyckad. Vi njöt om möjligt än mer av det spel de båda lagen förmådde prestera när de kom in igen efter paus.
Jag brukar annars ha måttlig framgång med att spara vinskvättar till morgondagen eftersom jag är väldigt känslig för de toner av överoxidation som gärna vill uppstå. Den här gången lyste de dock helt med sin frånvaro, kanske därför att jag var ovanligt rigorös vid omtappningen på halvflaska (såg till att göra den omedelbart, lutade den mottagande flaskan ordentligt och hällde mycket långsamt för att undvika skumbildning, och sedan bums in i kylen).
Båda vinerna har vunnit en hel del ifråga om aromatisk komplexitet och intensitet. Cerrati har också rundat till sig på ett behagligt sätt utan på något sätt tappa stinget. Vigna Cucco är däremot nu på gränsen till för tam vad syror och tanniner beträffar. Andra halvlek blir således väsentligt jämnare än den första med knapp fördel för Cerrati. Totalt vinner fortfarande Vigna Cucco, men intrycket att detta enbart beror på större mognad bekräftas helt och fullt av gårdagskvällens övningar.
Även jag - som inte var fullt lika varsam i min förvaring till dagen efter (locket på karaffen och in i kylen, bara...) - tyckte att Cerrati klarat 24-timmarsprovet med glans och kommit närmast stärkt ifrån det. Torde väl säga något om potentialen...
Skicka en kommentar