söndag, november 22, 2009

2006 Majnoni-Guicciardini Chianti


Fiasco! Troligen är den stackars bastflaskan en av de förpackningar som fått utstå mest spott och spe, inte minst i svensk vinjournalistik. Det tycks fortfarande vara helt omöjligt att skriva ordet Toscana utan att rapa upp en utsliten harang om vilka sura och tunna viner man blev serverad ur bastflaska på sjuttiotalet. Men kanske personen ifråga inte hade lärt sig att leta upp de bra grejorna än - utan dömde allt efter Chianti Ruffino?

Den italienska bastflaskan har en historia på många hundra år, ända tillbaks till 1350-talet - en tid när man precis lärt sig blåsa en rund flaska men inte klarade att åstadkomma en platt botten. De gångbara storlekarna var quarto 5,7 liter, mezzo quarto 2,28 liter och lilla metadella på 1,4 liter. Alla människor drack sitt vin från fiaschi, både mäktiga adelsmän och livegna bönder. När DOC-lagarna infördes på sextiotalet bestämdes att endast DOC-vin fick tappas på bastflaska. Som vi vet var dock de italienska DOC-lagarna till intet förpliktande - och mängder av dåligt vin har onekligen producerats i Italien. Både i bulk, bordeauxflaska och bukig bast.

Men vem bryr sig om historien! Glöm allt det där gamla och mossiga - nu är det BiB-revolutionen som ska hamras in i det svenska medvetandet, i snart sagt varenda vinartikel i de stora dagstidningarna. "BiB är framtiden, det är bara att acceptera!" fastslår Bengt-Göran Kronstam. Hmm, vi snackar alltså om en förpackning med ett beprövat förflutet på knappt tio år - tekniskt undermålig, historielös och totalt osexig. Innehållet är strömlinjeformat att passa "marknaden", den bottilagrade ursprungskaraktären borttvättad och ersatt med ekchips och annat otyg. Särskilda produktionslinjer tappar upp det billiga andrahandsplonket till "Die dumme Schweden". Ska man skratta eller gråta?

2006 Majnoni-Guicciardini Chianti DOCG är transparent varmrött. Det är härligt att hantera den fysiska, runda 1,5-litersflaskan. I karaffen får vi en på-riktigt-doft av jord, järnmineraler och rått kött. I glaset fortsätter showen med jästa körsbär, slånbär, salvia och begynnande tredjehandsaromer med en antydan till stallighet.

I munnen är vinet ytterst behagligt, sammetslent - en fullmogen och urtypisk chianti - med aromer som av livfulla, jästa söta röda körsbär, örter, krydda och sötlakrits. Sangiovesefrukten är slösande rik och ändå typisk för ursprunget. Syrorna är mjuka men friska, en liten russinsötma är märkbar och därtill relativt generös alkoholvärme (13,5%) som ger intrycket att den traditionella governo-metoden har använts vid tillverkningen. Dock finns inget av den klassiska spritsen kvar, och greppet är väl inte det allra bästa. Skitgott pizzavin, hur som helst! (85)

Pröva att ställa detta rödtjut brevid exempelvis en låda Ricasoli Formulae och se hur det moderna, "anpassade" vinet blir fullständigt överkört. Inte bara en gång utan upprepade gånger, fram och tillbaka. Det är ett sämre, kartigare druvmaterial i boxen, helt enkelt. Carlo Merollis pris är ändå jämförbart med ett lådvin: 99 DKK för 150 cl vid köp av sex flaskor. Nä, nu måste vi grädda pizzorna!

ps. Majnoni producerar enbart vin av ekologiskt odlade druvor, kolla även in hans 2007 Chianti Superiore. Och framför allt, våga vägra box!

pps. Tidigare provad sommaren 2008. Mindre ruffigt och klart mer harmoniskt nu. Men lika typiskt för ursprunget.

13 kommentarer:

Kayaker sa...

Jag har aldrig köpt en box och jag hoppas innerligt att jag slipper.

Tryggve sa...

Jag erkänner, jag har köpt en box, men också svurit i kyrkan, hoppat över ån efter vatten och kastat en och annan sten i hus av glas, men jag jobbar på detta. Vi får utnyttja den lilla makt vi som konsumenter har, VVB :-)

Martin P sa...

På tal om pizza (försöker hitta en anledning att skriva om min fundering) så provade jag två lite enklare viner från Valpolicella, 2007 Zenato Valpolicella Classico och 2007 Monti Garbi Ripasso. Kommer då att tänka på den fina frukten från 2007 i södra Rhone. Den finns tydligen på fler ställen! Hur är det med övriga Italienare 2007? La Bastide Blanche byter årgång nu till 2007. Hur är Bandol 2007?

Finare Vinare sa...

Det lilla vi smakat av italienska nollsjuor är positivt, förutom Conterno-Fantinos Ginestrino som inte gav mersmak. Ni som provat fler viner är varmt välkomna att berätta om era intryck.

Bastide Blanche Rouge - vi vet faktiskt inte, eftersom vi inte fick några röda fatprover när vi besökte Bandol sommaren 2008. De vita och roséerna var förstås riktigt bra. Och eftersom hela södra Frankrike gjorde en home run 2007 är det svårt att föreställa sig att just Bandol inte skulle ha lyckats med sina rödviner...

Rickard sa...

Hej på er vinvänner. Själv är jag en glad amatör som följer er blogg storögt. Just vid detta tillfälle tänkte jag inte lämna en komentar utan ställa en fråga till några som verkligen kan vin. Jag har i min lilla, men dock helt ok "källare" en Clape, Cornas 2002. Vad jag läst mig till är det en usel årgång, men visste inte det vid inhandlandet. Nu till min fråga... När skulle ni rekomendera ett öppnande av flaskan?

Hoppas på svar från några som kanske vet?

/Rickard

Finare Vinare sa...

Hej käre sybarit! Clape är "vin de garde". Vi har inte testat 02an, men vänta åtminstone till 2012 så bör du ha du en öppen och mogen version...

Kayaker sa...

Martin P: Precis som Finare Vinare skriver så var 2007 mycket lyckat i hela södra Frankrike så La Bastide Blanche 2007 borde också vara bra. De få nötter som finns på Cellartracker antyder också detta.

andersuw sa...

Ser man på! Ingen "Bricco Fiasco" men väl en "Basta Fiasco" till pizzan.

Kul att höra att det finns sådana tingestar där även innehållet förmår charma. Jag har hittills svävat i den fördomsfulla förvissningen om att de kvarstående exemplaren av denna flasktyp entydigt kan hänföras till avdelningen turistfällor.

En Chianti Melini ur SBs glasskåp, båda saliga i åminnelse, var nog den senaste vi konsumerade ... för sådär tjugo år sedan.

Därmed inget ont sagt om Melini, som ju ryckt upp sig sedan dess. Vi är svårt charmade av deras "La Selvanella", som för tillfället tjänstgör som vår hus-Chianti. OK, det är kanske inte direkt boxprisklass på det vinet men någon dyrgrip är det ju inte heller.

Anonym sa...

Angånde 2007 i Toscana verkar det bra.
Jag beställde ett par lådor blandat från den lilla vingården Tiberio (www.tiberiowine.com) utanför Loro Ciuffenna i östra Chianti. Fyra sorter varav en var 2007. Ren Canaiolo och väldigt god. Vi köpte deras övriga röda också Sangiovese som är ett ok bordsvin, Malvasia Nera och Nocens (50% Cab o 50% Canaiolo) vilka alla var 2006. Vi har druckit Nocens på plats tidigare flera gånger och tyckte den var bättre då. Men Canaiolon var grym.

Fonterutoli 2007 är också rätt trevlig så jag tror att 2007 är ett fint år även i Toscana.


/ Peter

Umelelle sa...

BIB-vinernas dilemma är sulfiterna. Med 100 - 140 gr/liter tar man bort den eventuella doft och smak som en gång fanns i ursprungsvinet.
Själv känner jag mig som en korsriddare som ska frälsa de ofrälste. På provningar känner sig folk lurade...
Jag besökte T. Allemand (Cornas) och tog hem en helt osulfitad flaska Cornas. Väl hemma var den var klart bättre än "standardflaskan" på en halvblind Cornasprovning.
Min värsta fiende är konserveringmedel!!!

Rickard sa...

Mycket tack för tipset på min Clape. Riktigt gött att knäcka den lagom till vår 10-åriga bröllopsdag. Vill gärna återkomma om frågor och funderingar på viner från några som verkligen är kunniga.

Tack för all hjälp...
/Sybarit-Rickard

Anonym sa...

Tror inte att man skall överskatta svavlets inverkan på vinet. Mig veterligen är många av de dofter vi associerar med vin ett resultat av att svavel finns med under jäsningsprocessen. Dessutom är de höga svavelhalterna i BiB bara höga om man jämför med annat vin torrt vin idag. Säkerligen innehåller många fantastiska 20-30 år gamla viner av mycket hög kvalitet mer svavel per liter än så, och mängderna innan det blir påtagligt för människans näsa är ännu högre.

Har tyvärr inte provat något helt osvavlat vin, men tror att riskerna med dem överväger fördelarna för alla som bor på något som helst avstånd ifrån en vingård.

Konserveringsmedel är ju också spännande eftersom i princip alla matlagningstekniker, kryddningar etc. huvudskaligen fyller en konserverande funktion.

Personlighetsbrist och likriktning handlar om industri,marknadsföring och dess anpassningsbarhet till rådande ideal. För de flesta människor gäller att vin skall vara billigt, inte smaka illa och ge lite snurr på tillvaron. Det vi borde uppröra oss över är inte att de finns utan att det inte finns regler för "innehållsförteckningar" och tydligare regler mot fabricerade historier med släkt-traditioner, ekfat som egentligen är ek-chips etc. De borde marknadsföras för vad de är. Modernt bordsvin.

/ Niklas

Frankofilen sa...

Jag har inte heller smakat 2002 Clape, men drar mig ändå inte för komma med en åsikt ;-)

Visst är tio år ingenting för en Clape i vanliga årgångar, men nolltvåan? Jag har medvetet hållt mig borta från årgangen, men det fåtal nordrhônare jag har smakat har absolut inte känts som något för lagring. Visserligen var det inte samma katastrof som i södra delen, men ändå riktigt illa - Clape kände sig ju tvungen att chaptalisera. Jag skulle dricka den här flaskan snart, till och med Guigals La Landonne verkar ju rätt färdig för konsumtion enl Anders rapport. Frukten tycks ha varit rätt klen från början om man skall tro omdömena på CT. Men har man riktig permafrost i källaren och inte är lika mycket fruktslampa som jag så kan man förstås chansa på att spara...

Men det kanske finns någon som smakat?