Barbera 2004: Fides, Gallina och Ca' di Pian

Vinden har vänt från en ovanligt varm nordost till en aningen mer svalkande sydväst. Riktigt varmt är det ju fortfarande och stranden numera fullknökad med folk. Ett par grillkvällar lockar till utvärdering av barberorna från lyckade årgången 2004 - ett par år efter lanseringen...

2004 Pio Cesare Barbera d'Alba Fides är transparent varmrött med bruntingering. Ur flaskhalsen kommer en pust lösningsmedel och i glaset är doften först återhållsam, men snart rullas hela Pios patentregister upp. Den välkända kryddlådan med framträdande kanel och kryddnejlika. En söt frukt liknade hallon, slånbär, nypon, cola och tomatpuré. Fattoner av mjölkchoklad, smörkola och vanilj. Plötsligt får vi en fläkt av tandkräm och i slutet av glaset järniga, grusiga mineraltoner. Smaken är slank, lite sötfruktig, behagfullt syrlig och uttalat kryddig. Helt utmognad har den blivit ganska snäll, men också harmoniskt god! Vi slås av hur snubblande nära Pios nebbioloviner man hamnar efter bara ett par års lagring. Oavsett vilken druva som råkar hamna i flaskan doftar och smakar det alltid Pio Cesare på ett nästan skrattretande sätt. (88)



2004 La Spinetta Barbera d'Alba Vigneto Gallina bjuder på en helt dominerande fatrostning av lite mörkare slag, med inslag av kaffe, tjära, frisk mint och visst, där är den galna ansjovisen som vi hittade i Ca' di Pian när den var ung. Frukten ger en tydlig ton av rödbeta förutom mer förväntade mörka körsbär och ett stråk av jordgubbe. Även i munnen tänker vi mest fat, fat, fat. La Spinetta är en enklav av nya världenstil i piemonte, där man inte tvekar att fixa bra drag under skosulorna (14,5%). Smaken är alltså rätt eldig med rondör av lakrits, tobak och kaffe. När nu den dunderladdade busfrukten från ungdomen har lagt sig tillrätta är det faten och alkoholen som kommer i förgrunden, inte precis vad man hoppats. Vi grillar ju ikväll och visst är det ett schysst grillvin - ekjuice är också ett ord som ligger rätt nära till hands. I backspegeln går det inte att låta bli att tänka att denna Gallina var som allra bäst månaderna efter släppet. Då förtjänade det (92) ikväll snarare (89).



2004 La Spinetta Barbera d'Asti Ca' di Pian har lustigt nog visat en motsatt utvecklingskurva. Från att vinet inledningsvis var burdust, bråkigt och ekigt har barberafrukten framträtt med en större renhet och harmoni. Visst finns det rostade fat men de skymmer inte alla fina bärtoner av mörka körsbär, tranbär och lingon. En aning av mjukt plommonuppkok märks i doften, med assistans av mörk choklad. Smaken bjuder på en friskt ringande fruktsyra och bra balans mellan ungdom och mognad. Ett fint möte mellan syrlighet, choklad och krydda, utan eld (13,5%). Drickbarheten på egen hand är onekligen skönare än i Gallina som dock har sitt självklara användningsområde till grillat kött. Eftersom vinet utvecklats till det bättre sedan det släpptes blir betyget även denna gång (90).

Ok, dags att summera. Fides och Ca' di Pian har vunnit på de två gångna åren, den mer uppumpade Gallina har tappat. Från de här producenterna kommer vi att koncentrera oss på nebbiolo i framtiden. 2006 Ca' di Pian har dock redan visat sig vara bättre och renare än storasyskonet från 2004, La Spinetta drar ner på eken och det är bara bra.

2004 Barbera d'Alba Gallina

2004 Barbera Gallina pockar på en halvtidsrapport efter gårdagens smakprov på Ca' di Pian. Men där det sistnämnda vinet gått från bråkigt till harmoniskt är det tvärtom med Gallina, som hade sina unga anletsdrag i perfekt ordning när det presenterades för marknaden. Tecknen är tydliga - tonåren är här, med finnar och allt...

2004 Barbera d'Alba Gallina är mörkt och extraktrikt - till och med tårarna är färgade i blårött. Vi noterar direkt att vinet inte är helt klart, snarare en smula grumligt, en fin fällning svävar omkring i glaset. Men det är inget mot vad som finns i karaffen - detta vin håller precis på att kasta fällning, big time. I glasen återstår också skrattretande många saker som inte är i flytande form.

Doften ger först ifrån sig tobak och en aning stall. Knutet, var ordet. Tre timmar senare finns en tydlig doft av Karlssons Klister som skymmer sikten, men frukten är varm och mörk i gränslandet mellan körsbär, hallon och björnbär. Gott, men en lite hudkrämig hinna ligger utanpå frukten och stänger till. S noterar skomakeri, skosulor och skoputs. Svarta laget från rhônedalen lurar runt hörnet.

Vinet är omedelbart mjukt, rikt och relativt eldigt i munnen. Söta björnbär, en del russin och löften om mörka hallon som man vill ha mer av - de vill fram men kommer ganska motvilligt med tid i luften. Paradoxalt nog finns också något rått och tufft kvar. Ungdomens syror är på väg ned och eftersmaken är angenämt alkosöt och hyggligt lång. 14,5% - kanske till och med 15? Temperaturkänsligt vin!

Det omedelbara intrycket är att vinet inte känns helt balanserat för tillfället. Mellanfas eller utförsbacke? Vi har tidigare funderat över om det är dags att dricka upp, men mycket tyder nu på att det snarare är dags att vänta. S avger domen: vinet är ofärdigt och befinner sig i tonårsfas. Det vill helst vara i fred eller ligga och somna om. "A youngster I tell you!".

ps. Manchego är liksom tidigare ett väldigt smickrande tilltugg till detta vin. Supergott! Kvällens bit har krispiga kristaller, hasselnötiga inslag och tydliga tryffeltoner. Mums!

2004 Barbera d'Alba Gallina (La Spinetta Rivetti, Grinzane Cavour, Piemonte)

2004 La Spinetta Barbera d'Alba Gallina

Efter en superlång arbetsdag är det äntligen, sent på kvällen dags att fira lite födelsedag med ostar och ett par utvalda viner. Det börjar skakigt. Skit också, 1997 Felsina Fontalloro är otvetydigt korkat, men inledningsvis inte mer än att hårdhudade vikingar kan se det som ett intressant inslag. Den syrliga, mustiga, mogna smaken bjuder på god hallontonad sangiovese med aromer av cola och earl grey, tanninerna är uppmjukade och friska flaskor bör nu vara framme i en riktigt trevlig fas - men mycket mer har vi inte att komma med. Det är lite för gott för matlagning, lite för dåligt för att få ett ordentligt omdöme. Korkaromerna utvecklas fort, vi dricker snabbt och häller ut skvätten. Skit igen...

2004 Barbera d'Alba Gallina är något helt annat. Det inledande intrycket ger täta aromer av likörfrukt, mörka körsbär, hallonsås och riktigt ny ek, alltså trä och terpentin. Smaken har en rent av skrattretande turbokraft. Alkoholen lindar frukten varv efter varv runt tungan. Tanninerna är lena och chokladiga. Eftersmaken drivs av sina två efterbrännkammare, fat och alkohol, hela vägen över Atlanten och landar inte förrän Californien är i sikte. You asked for Piemonte - well, here it is, and it tastes kinda like Zin! Skämt åsido, detta är inte riktigt vad man väntar sig när man korkar upp en barbera från Alba - but it sure is one helluva ride! Framtiden då? Ja, vi vet inte, vi har druckit dem vi högst fem års ålder. Just nu känns det som att vinet hänger mitt på gärsgårn. Den första, unga explosiviteten vi fick för ett och halvt år sedan har tonats ner lite - det smakar riktigt gott ikväll, men inte fullt ut lika knockoutgott som då - nu är den stora frågan vad som vinner på sikt, ek eller frukt? Ska de rentav ingå i en skön förening med tiden? Och den fina syran, en av vinets stora tillgångar, vad händer när den mjuknar?

2004 Barbera d'Alba Gallina (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

Förhandstitt på nya årgångar från La Spinetta

Solen steker ett Slussen som fått rena medelhavsfnatten. Gissa hur många som hänger på låset för att prova trollkarlarna Rivettis nya årgångar på Eriks Vinbar? Rätt svar: exakt två: Nettare e Gioia och halva Finare Vinare. Så mycket skönare, vi älskar vinbaren när den är just så här lugn. Bara lite diskret pianoklink och fokus på innehållet i glasen. Innan vi dyker huvudstupa före med näsorna berättar Giorgio Rivetti lite om de nya årgångarna. I korta ordalag: 2005 är ett år med finess och tidig tillgänglighet, 2006 strukturerad och minst lika tanninrik som 2004. Att 2004 är ett toppår visste ni redan...

2006 Barbera d'Asti Ca di Pian är mörkt blårött och har en doft där ekvanilj och mandeltoner svävar ovanpå den ännu knutna frukten. I munnen en rejält skön snyting - intensiv, ung mörk körsbärsfrukt med kryddiga inslag. Mer smak än nos idag. Lagra ett par år.

2006 Barbera d'Alba Gallina är tätt som blårött bläck. Doften ger mycket tydlig cassis - eller svartvinbärssylt kokt med vaniljstång och bredd på rostat bröd, om man så vill! Smaken är tuggbar och tät, med mer betoning på tuffa tanniner än nollfyran. Inte riktigt lika vinnande i detta tidiga stadium, men bör komma loss fint med kortare lagring.

2006 Langhe Nebbiolo Vigneto Starderi är helt enkelt lillasyrran till Barbaresco Starderi. Skillnaden är att stockarna står på tillväxt, för närvarande är de 7 år gamla. Den nya årgången visar sig vara elegant och finessrik med ljusa körsbär, cassis, aningar av jordgubbsylt, örter och blommor. Färgen är åt det ljusare hållet, klart sammetsröd. De mediumrostade faten bidrar med lite söt piptobak och tobaksrök men håller sig för övrigt i bakgrunden. Den intensivt syrliga smaken har lite torra, bara aningen gröna tanniner och frukten går på lättare elegans före kraft. Ungefär lika trevligt vin som nollfemman. Vi kommer att prova vinet mer utförligt redan i sommar...

2006 Monferrato Rosso Pin är som brukligt en mix av nebbiolo och barbera där den förra står för merparten (65%). Pin är familjens smeknamn på den framlidne fadern, egendomens grundare, Giuseppe Rivetti. Vinet brukar som ungt ha en framträdande karaktär av nya rostade ekfat. Färgen är mörkare blåröd, ser ung ut. Doften är först lite otydlig, med en frukt mellan mörka körsbär och vinbär. Faten står för en kryddighet som leder tankarna till 2005 Pin. Plötsligt kommer cassisen och kliver fram i förgrunden på ett nästan lika tydligt sätt som i Gallina och Starderi. Tät, tuggbar, tufft tanninrik smak som mjuknar lite i samma ögonblick som doften öppnar upp sig. Mer druvtanniner och mindre yxiga fat än nollfemman. Kräver lite väntetid, men bör bli jättefin.

2005 Barberesco Starderi har varit öppen i två timmar. Glaset har en glansig, varmt sammetsröd ton med påtagligt ljusa, nästan klara kanter. Här finns en mycket vacker blommighet med både violer och liljekonvaljer. Faten bjuder på mandelmassa och orientaliska kryddor. Liksom i tidigare viner bjuds en supertydlig doft av svartvinbärssaft, faktiskt helt komplett med blad och buske. Den saftiga cassistonen känns verkligen bekant från 2005 Langhe Nebbiolo, som vi druckit några flaskor av till stor förnöjelse. Ja, det är ju faktiskt samma år och samma vingård! Smaken är elegant, kryddig och ovanligt finlemmad för en Starderi, fortfarande något knuten med lägre tanniner. Jämfört med de fyra årgångar vi har på lut är detta lättare doningar. Ett ord som besvikelse är förstås fel i sammanhanget. Låt oss bara konstatera att 2005 Langhe Nebbiolo är minst femhundra kronor billigare...

2004 Barolo Campé öppnades redan igår kväll. Det kan vara en del av förklaringen till varför det sista glaset bjuder på en komplexitet som redan idag går långt bortom resten av vinerna. Glaset ser ädelt, glansigt, rödbrunt ut - helt enkelt en suverän uppsyn! Nya lädertoner och köttiga toner går först i doften, kompletteras av asienkryddor, vecklar ut sig med lakrits och nylagd asfalt, rosmarin, violer, slånbär och gammal tranbärssaft. En härlig, ungdomlig barolodoft som bär löften om ljuvliga upplevelser i framtiden. Smaken domineras idag av storslagna, sandiga, uttorkande tanniner. Men här finns också början till komplexa drag av löv och undervegetation. Riktigt, riktigt bra! Det här vill vi ha i källaren - och ska man dricka tidigt lär man få man trolla bort lite av tanninerna med en smakrik ragu på vildsvin och rökt fläsk...

Slutintryck: detta är viner för näsan. Fin cassiskaraktär och vacker blommighet förenar de flesta av vinerna. Vi får intrycket att La Spinetta arbetar på en försiktigare användning av sina dyra ekfat. Nivån är som vanligt generellt hög och jämn - vi har aldrig druckit ett vin härifrån som inte levererat på ett eller annat sätt. 2004 Barolo Campé är outstanding, potentiell framtida världsklass, en skönhet i vardande som hamnar högt upp på julens önskelista...

Vi kunde ha suttit och sniffat hela kvällen, men redan efter en dryg timme kallade andra plikter. Bilden lånade vi av La Spinetta. Grazie, Giorgio!

2004 Gallina Barbera d'Alba

Jaa! Här har Fratelli Rivetti hittat en beundransvärd balans. Doften är mer lågmäld, nyanserad med toner av hallon, mogna körsbär och smörkola, ja faktiskt en smula som en elegant fruktig whisky. Smaken är fokuserad, jättegod utan överdrivet eldiga drag. Ändå samma höga alkoholhalt (14,5%). Allting är fint ihopknutet, med tät textur som lovar gott för kortare lagring. Vi gillar det här vinet mycket, som mer är i stil med Barbaresco Vigneto Starderi från samma producent. Osten passar ruskigt bra till, manchego extra. Vi tror alltså egentligen mer på ost än mat till de här vinerna. Satisfying and hedonistic är amerikanska adjektiv som passar. La Spinetta är ändå barberans trollkarlar. Första leveransen Gallina såldes slut på en enda dag. Men nu går den tydligen att beställa igen. Super-duper gott !

2004 Gallina Barbera d'Alba (La Spinetta, Castgnole Lanze, Piemonte)

Pinot Noir Party

Ikväll är det kalas och Lulles Fågel & Vilt står för majskycklingarna. Helstekta i ugn blir de helt läckra och får sällskap av en calvadosspetsad gräddsås, vinbärsgelé, klyftpotatis och sallad. Busgott!
Vi har bestämt oss för att dricka god pinot noir hela kvällen vilket vi nästan lyckas med. Och så är vi nyfikna på att se hur en välrenommerad "kiwi-pinot", nämligen Tim och Judy Finns legendariska Moutere, står sig i det burgundiska sällskapet. Först ut är Beaune Les Grèves, en mjuk, rund och lättsam start som är god för sig själv. Doften har en del rostade fat och ett animaliskt drag, lite som fårfett. I smaken kommer smörkola och generöst saftig pinotfruktighet med lite veka fruktsyror. Klart tuffare och stadigare i strukturen är Aloxe-Corton, med mörk tät färg och rätt kraftig frukt av mörka bär, med mer matkrävande tanniner och en tydlig dos ny ek. Mycket pinot för pengarna. Båda dessa har vi skrivit om nyligen. Ny för oss är däremot Clos de Fonteny från Bruno Clair. Färgen är ljusare röd, inte så tät. Här finns en återhållen, lite sluten men elegant doft, Anne säger att det doftar stensöta. Smaken är torrare än de två föregående med tranbär och hallon, god slank struktur och fin markerad syra. Traditionell sparsam stil med måttlig fatkaraktär av mest äldre fat. Gott, finstämt och finessigt! Om man lagrar får man troligen belöning för sitt tålamod, när vinet vecklat ut hela sin skönhet om fem år. Bruno Clair gör också ett par prisvärda Marsannay för ungefär halva slanten. Nu har vi kommit fram till osten och provar Neudorf Moutere. På etiketten står 14,5% men det märks inte på något negativt sätt. Vad som däremot märks är att vinet har lite mer av det mesta än fransoserna: ett generöst men ändå smakfullt vin, i fin balans med bra friskhet. Det är verkligen gott och välgjort. Ska vi vara kinkiga så blir det en aning i mesta laget av rökiga och rostade toner från nya fat, som är lite i vägen för själva vinet. Lagring kan möjligtvis mildra det problemet...
Som final vill både vi och osten ha en riktigt kraftpaket. Därför måste vi överge vårt pinottema och dra korken ur en Barbera Gallina från La Spinetta. Vi skrev om den för någon vecka sen och intrycken stämmer. Ett toppenvin till ost att dricka nu eller spara.


2004 Beaune 1er Cru Les Grèves (Domaine Maillard)

2002 Aloxe-Corton (Tollot-Beaut)

2002 Gevrey-Chambertin 1er Cru Clos de Fonteny Monopole (Bruno Clair)

2004 Neudorf Moutere Pinot Noir (Neudorf Vineyards, Nelson, New Zealand)

Tasting in Ljunghusen

"Det här är precis som Jurassic Park!" ropar sonen medan vi cyklar förbi en flock av jättelika långhåriga och behornade skotska nötkreatur. Skanörs Ljung är nordeuropas största fuktljunghed - naturreservat sedan 1969 - och den sägs vara orsaken till att Näset har ett så fördelaktigt klimat. De fem kilometrarna förbi Ammebukten tar längre än väntat att cykla, och det finns mycket att titta på utefter vägen. Efter ett par välbehövliga glas fläderblomssaft vid ankomsten får vi smaka på en överbliven vinslatt från igår.

Färgen är rikt gul. Nosen malolaktiskt smörig med diskret ek. Solmogen gul frukt, mandel och några örter. I munnen är vinet rikt men välbalanserat utan störig alkohol, med avrundad syra och en bitter twist i avslutningen. Gott! Det är lätt gjort att tänka fatad chardonnay, men den här stilen går att göra med ett flertal druvsorter, så den fällan går vi inte i. Mandeltonerna och bitterheten leder oss till nordöstra italien och gissningen blir en ambitiösare, ekfatsjäst soave. Vår värd säger verdicchio - och då är det väl Plenio som ligger närmast till hands.
(88)

2005 Umani Ronchi Plenio Riserva DOC Verdiccio di Castelli di Jesi Classico

En crowdpleaser med stil - inte överekad, som andra ambitiösa viner från firman varit på senare tid. Väldigt mycket vin för pengarna.



Uppsynen är ungdomlig med livlig mousse och grönt metalliska reflexer. Doften är förvånansvärt utvecklad med toner av kavring, valnötter, honung och lätt sherry-oxidation över frukt där vi gemensamt hittar drag av både chardonnay och pinot, med en rätt tydlig andel meunier. Komplext och givande att sniffa på, utan tvekan från champagne och troligen en vintage. I munnen framstår vinet ett par storlekar mindre och yngre än doften antydde, med en fruktig, lättsam mittsmak, ganska snäll syra och alltför kort avslutning för att vara stort. Inget att spara särskilt länge på, men riktigt gott och apéritifvänligt i alla fall. Vår värd berättar att det rör sig om ett mindre, inte särskilt känt hus, så vi avstår från vidare gissningar. (88)

2002 Baron Fuenté Grand Millésime Champagne

Ser man på, där dök den rea-filuren upp. Kul, den borde vi ha känt igen!



Ett mörkt, varmt brunrött vin i glaset, med tegel i kanten. Doften har en del gemensamt med fullmogen cabernetdominerad bordeaux - här finns både ceder, cigarrlåda och sadelläder - men på ett varmare, mer plommonlikt vis, med lite dilliga amerikanska fat som indikerar spanien. I munnen är tanninerna mjuka och nedsmälta, och syrorna åt det låga hållet men ändå helt okej. Frukten är skönt mogen och fortfarande givande, utan tendenser till att torka ut. Det är riktigt gott på ett klassiskt, proffsigt, men kanske också något anonymt sätt. Med notering cabernetdruva plus spanien landar vi i penedès, och gissningen blir en Mas la Plana från åren runt millennieskiftet.
Ska vi slå till med 2001? (89-90)

1996 Raimat Vallcorba Reserva Cabernet Sauvignon DO Costers del Segre



Om inte nästa glas är från bordeaux så ska vi bada med korna på vägen hem. Doften lockar med helklassisk merlot från högra stranden, precis lagom utvecklad med härlig mylla och de där positivt syltiga och korintiga egenskaperna som är så lustfyllda. Smaken är drygt medelfyldig, blød og harmonisk. Eken är väl integrerad och ingen alkoholvärme syns till. Längden är måttlig om man ska vara riktigt kritisk, men här finns ett piggt litet tanninbett i svansen. Det är en Saint-Émilion - och den är så drickbar att man bara vill njuta i stora klunkar. Frukten fyller ut på ett skönt sätt, året är ett av de bättre, vi gissar på 2000. (90-91)

1998 Vieux Fortin Saint Émilion Grand Cru

Ett slott vi aldrig provat förr, fångat i en riktigt trevlig drickfas men bör hålla i fem år till. Den lilla tanninkicken i slutet kunde ha varit en ledtråd till året. Ekmonstret från CT-noteringarna dök aldrig upp. Inköpt i Schweiz under förra året för omkring €28. Härligt att ha tillgång till mogna grejor. Tack, F.



Färgen är tät, brunröd, mörk som natten. Doften är urbota italiensk - åtminstone när man vet vad det är - med bittermandel och rikliga doser rostade fat och krydderier som skymmer eventuell druvkaraktär. Smaken fläskar på med mycket av allt: mörk frukt, nya fat och alkohol. Tyvärr är det de två sistnämnda som får övertaget. Vinet är helt enkelt inte i balans längre: de 14,5 procenten putar ut, faten blev lakritscola och den initiala fruktbomben har säckat ihop. Övriga runt bordet har svårt att gissa vad detta är, så vi upplyser om att det är ett endruvsvin, och ännu en nyckel delas ut när F påpekar att det verkligen osar nya världen. Jo, nog verkar det så alltid, men firman är italiensk och siktar av allt att döma på en amerikansk kundkrets. Efter en vända i amaroneland vänder vi blicken mot hög lingonsyra och låga tanniner och då måste det väl ändå vara en barbera? Om än hårt extraherad och iklädd klumpig ekfrack. (87)

2004 La Spinetta Barbera d'Alba Gallina

Bäst utdelning fick den som drack detta direkt efter släppet. Suckling hade rätt 2006 - drink now! Men alla är inte lika negativa: enligt Å kör vinet rakt upp på hennes gata med sin yvigt generösa stil.



Här har vi en tät blåröd krabat, med juvenila rödkörsbärs- och blåbärstoner av en sort vi exempelvis hittat i 2007 Domaine La Barroche Terroir Châteauneuf-du-Pape. Därtill rejäla doser insmickrande vanilj från nya fat som för övrigt håller sig i bakgrunden. Frukten är grenachelikt ren och maffigt sötmogen, med rejäl koncentration och hög men väl integrerad alkohol. Förvånansvärt graciöst för att vara så kraftfullt. Här finns potential till något stort om fyra-fem år, men det är faktiskt gott och tillgängligt redan ikväll - med visst avdrag för övertydlig vanilj. Nollsjua, utan tvekan. En bra priorat eller en modern châteauneuf? (91)

2007 Wine and Soul Pintas Douro

15% ställer inte till med några problem i det här vinet, och vaniljen fixar sig nog med tiden. Tilltalande Douro!



En slatt från igår, presenterad öppet och direkt från kylen, men snart tempererad eftersom det fortfarande är bortåt 25 grader ute. Det är bara att konstatera att den här nollfemman gått och knutit sig! Inte mycket att hämta, förutom renbärig mix av svarta vinbär/hallon. I munnen är det mörkaste tunnel - den var ju annars rätt tillgänglig när den släpptes.

2005 Château Cantemerle Haut-Médoc Cru Classé



Sista blindpavan är ett fantastiskt trevligt vin. Mogen, utvecklad, vitpepprig bouquet. Fjäderlätt till sin kropp, syradrivet och kalkstensmineraliskt med uppfriskande kärvhet i avslutningen. Sånt här kan man dricka hur mycket som helst av! Men vad tusan är det? Vi slirar runt i Juras bergstrakter, i Bourgognes svalare randappellationer och Roussillons kalkrikaste bergstrakter. Inget är rätt, vi ska vara mitt i Languedoc - Montpeyroux. Aha, kan det vara d'Aiguelière eller d'Aupilhac? (87)

2001 Domaine de l'Aigueliere Tradition Coteaux du Languedoc-Montpeyroux

Såväl nittionian som nollettan reas för 60 DKK hos danska The Wine Company. Det här vore kul att dricka igen!



Tack M & Å för trevlig kväll och allt gott ni bullade upp med.

ps. Första mulna dagen på flera veckor. Bloggväder!

WSET Diploma - vad är det?

Funderar du på att plugga vin på högre nivå? Eller är du bara nyfiken på en smygtitt bakom kulisserna? Välkommen, hur som helst. Efter ett par år på insidan av Diploma-programmet och med några månaders distans till avklarad examen har det blivit dags att rekapitulera och summera intrycken.

Stiftelsen Wine & Spirits Education Trust startades 1969 och är baserad i London. Det fanns på den tiden ett sug efter organiserad utbildning för att förse folk i branschen med en bättre bas av kunskaper som underlag för att kunna fatta informerade beslut om inköp. Idag är WSET aktiva i 70 länder. Fler än 600 certifierade utbildningsställen ger kurser på fyra nivåer, där Diploma är flaggskeppet. 950 personer har hittills avlagt examen, varav cirka 50 i Sverige.

Vad det inte är: en sommelierutbildning. Den befattar sig överhuvudtaget inte med service på restaurang. För den yrkeskategorin finns Court of Master Sommeliers som första internationella alternativ. Men vad är det då? Jo, ett slags syntes av akademisk och kommersiell utbildning om vin och sprit i en stramt skuren kostym/tvångströja av typiskt brittiskt snitt. Framförallt handlar det om metodik, får man nog säga. Ett systematiskt sätt att hantera och formatera enorma mängder kunskap. En systematisk metod att begripa sig på och kvalitetsbedöma i stort sett vilket vin eller destillat som helst. Och om man vänder på det - ett systematiskt sätt för WSET att utvärdera och kvantifiera kursdeltagarnas kunskaper. Ett resultat på minst 55% av möjliga poäng ger betyget Pass. Minst 65% ger Pass With Merit. 75% och uppåt belönas med Pass with Distinction.

Fyrkantigt? Absolut. Men metodik är utan tvekan användbart för alla som jobbar med vin. Och för den som själv sysslar med utbildning i ämnet är det förstås i högsta grad intressant. Det går ju faktiskt att välja vad man vill ta till sig och använda.

Diploma-utbildningen består av sex ”Units”. 1) Global and national business. 2) Viticulture and vinification. 3) Light wines of the World. 4) Spirits of the World. 5) Sparkling wines och 6) Fortified wines. Den estimerade tidsåtgången för att ta sig igenom hela programmet är 600 timmar, varav hälften är allokerade till det biffigaste avsnittet Unit 3. Av de 600 timmarna är 118 schemalagda klassrumstimmar. Merparten av föreläsarna är antingen MW (examinerade från Institute of Masters of Wine) eller erkända specialister på sitt särskilda område.

Vad krävs då för att söka? Helt enkelt att steget innan är avklarat. Det vill säga: WSET Level 3 Advanced. Det är ett prov som i Sverige ges parallellt med examen för sommelierutbildningen på Restaurangakademien i Stockholm, men även hos utbildningarna på Grythyttan, Vinkällan i Stockholm och Göteborg samt hos Gustibus i Malmö. För övrigt kan det hjälpa att ha en solid kunskapsbas redan i förväg och gärna också erfarenhet av akademiska studier, samt att man är någorlunda bekväm med att skriva på engelska. Annars väntar en brant uppförsbacke.

Restaurangakademien har nu kört tre omgångar av Diploma-programmet, den första startade 2012. Priset vid kursstarten 2014 var 65 250 kr. För de som börjar i höst kostar det 75 900 kr. Båda priserna är exklusive moms. Lokalerna i Slakthusområdet är ändamålsenliga, särskilt det nya stora loftet uppe på tredje våningen. För att i någon mån lindra svedan i plånboken serveras fenomenalt goda luncher alla kursdagar.

140811 Introduktion till programmet

Vi var väl sisådär sexton hoppfulla aspiranter som träffades på RA, i de flesta fall för första gången. En brokig skara av importörer, anställda hos importörer, importörer in spe, säljare, inköpare, sommelierer med inköpsansvar, skribenter, utbildare, amatörer och entusiaster. Blandade åldrar, men inte de allra yngsta. Trevlig grupp. Utbildningsansvariga Åsa W Karlsson lade ut tidtabellen och spelreglerna samt förklarade vilken arbetsinsats vi hade framför oss.

140819 Unit 2. Wine production. Viticulture. 
(Justin Knock MW)

Mjukstart med en halvdag om odlingsmetoder, växtbetingelser och druvsorter, rotstockar och uppbindningsmetoder, täckgrödor, bevattning och besprutning. Vår föreläsare, australiensaren Justin Knock, lyckas både engagera och underhålla. Han har duktigt på fötterna efter gedigna utbildningar och massvis med uppdrag som master blender åt den australiensiska vinbranschen. Extremt kunnig i detaljerna och öppen till sinnet.

140820 Unit 2. Wine Production. Vinification. 
(Justin Knock MW)

Heldag om framställningsmetoder. Krossning och avstjälkning, skalkontakt och pressning, filtrering och svavel. Ingående resonemang och djupare förståelse. Målet är givetvis att vi ska förstå precis varför ett vin är som det är. Vi provade visst fyra enklare viner också.

2013 Boulder Bank Sauvignon Blanc, Marlborough

2013 Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen, Wachau

NV Dufouleur Frères Beaujolais Royal

2012 Barone Ricasoli Brolio Chianti Classico 

140903 Unit 2. Wine Production. Maturation/treatments/packaging. (Justin Knock MW)

En heldag utan vin. Fortsatt intressanta ämnen, massiv kunskap och givande diskussion.

141016 Unit 1. National Business. (Madeleine Stenwreth MW)

En glad och pratsam dag med fokus på vår svenska monopolsituation. Madeleine Stenwreth är numera frilansande vinkonsult och arbetar bland annat med producenter i Argentina och Sydafrika. Under ett antal år innan Madeleine blev Master of Wine var hon inköpare på Systembolaget för områdena ifråga och gav oss några inblickar i hur det gick till. Importörens matematik behandlades rätt grundligt, likaså alla tänkbara olika typer av importörer.

Vi diskuterade vem som driver utvecklingen av monopolets sortiment, Systembolaget eller kunden, eller bådadera? Madeleine tog upp tendenser som lättviktsflaskor, PET, Stelvin, Fairtrade, organic, biodynamic, naturvin, nya vinstilar, druvor och ursprung. Vi provade också ett drygt halvdussin viner tillsammans. Själva föreläsningen var lös och ledig i konturerna, trots monopol-stelt och fyrkantigt ämne. Men attans vilken skarp provare och analytiker hon är, Madeleine! Det enklaste vin framstår i stunden som intressant.

2010 El Coto Crianza, Rioja

2013 Home of Origin Wine "The Apprentice" GSM, Stellenbosch

2013 José Maria da Fonseca Ripanço Private Selection, Alentejano

2013 Domaine Bousquet Cameleon Selection Malbec, Mendoza

2013 Xavier Grenache Vieilles Vignes, Rhône

2010 Renato Ratti Barolo Marcenasco, Piemonte

2013 Quarisa Wines Caravan Durif, South-Eastern Australia

141110 Unit 2. Examination.

Det här är Diplomas enda tentamen som består av flervalsfrågor. De 100 frågorna ska besvaras med ett eller flera kryss. Om nu själva formen för provet verkar enkel, så krävs det rejält med detaljkunskaper för att svara rätt. Via en digital plattform (DAPS) har kursdeltagarna möjligheten att i förväg öva på frågor av samma typ som ska komma på provet, i en provliknande situation fast hemma. På så sätt kunde vi avgöra hur mycket vi behövde vässa leveransen. Till slut var det nog rätt många av oss som lyckades skriva Pass with Distinction här. 

141114 Unit 1. Global Business & Marketing. 
(Konstantin Baum MW)

En vinfri heldag med internationella trender och tendenser. Entonigt och lite enahanda, med massvis av diagram i cirklar och staplar samt diverse kurvor och tabeller. Snark. De stora trenderna är alltså: 1) ”Consumption shift to premium wines” samt 2) ”Consolidation… AND fragmentation” och att 3) ”Technology changes everything”. Jaha. Om det nu är IT Herr Baum syftar på, så kan vi absolut skriva under. Mycket riktigt avslutar han sitt föredrag med en närstudie av den alltmer utbredda näthandeln med vin (det är för övrigt vad han själv arbetar med). Två exempel: Jon Rimmermans Garagiste och tyska koncernen Hawesko.

141121 Unit 3. Burgundy. (Mark Andrew MW)

Ett väldigt solitt och underhållande heldagsföredrag av Mark Andrew, till vardags inköpare hos Roberson Wine och initiativtagare till magasinet Noble Rot. Marks kunskaper bottnar djupt i historisk mark, och samtidigt finns en stark ambition att göra det komplexa området begripligt. Han har oss på kroken redan med det första diagrammet som visar den tvärbrant stigande kurvan mot Yoda-status i ”Burgundy Geekdom”. Dessutom provar vi ordentligt med vin!

2012 Maison Josèph Drouhin Aligoté

2012 Maison Olivier Leflaive Bourgogne Blanc Les Sétilles

2012 Maison Louis Jadot Beaujolais-Villages

2012 Maison Albert Bichot Bourgogne Rouge Vieilles Vignes

2012 Domaine Christophe Cordier Macon-Charnay

2011 Château de Fuissé  Pouilly-Fuissé Tête de Cru 

2009 Domaine Jules Desjourneys Fleurie Vieilles Vignes

2010 Maison Albert Bichot Mercurey

2012 Domaine William Fèvre Chablis 1er Cru Beauroy

1996 Domaine Ghislaine Barthod Chambolle-Musigny Les Charmes

2011 Maison Bouchard Père & Fils Meursault Perriéres 

2011 Domaine Michel Lafarge Volnay

2010 Domaine Jean Grivot Vosne-Romanée 

2012 Domaine René Bouvier Gevrey-Chambertin La Justice

2012 Domaine Tortochot Gevrey-Chambertin Lavaux Saint-Jacques

2012 Domaine Rossignol-Trapet Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes

2007 Domaine Bruno Clair Chambertin-Clos de Bèze

141211 Unit 3. Bordeaux. South West. (Andreas Larsson)

Bordeaux och världsmästare Andreas Larsson är ju i stort sett synonymer vid det här laget. Vi får intressanta utläggningar, om sambandet mellan kalksten och tryffeldoft i Saint-Émilion. Ibland blev det mer Andreas Larsson än pedagogik. Föredraget kunde också ha vässats genom att stryka allt som hör hemma på Level 3 (läs: klassificeringen från 1855 etcetera) för att få mer lektionstid över till de mer avancerade resonemang som ligger på lut i den ytterst solida kunskapsbanken.

2008 L’Isle Fort, Bordeaux Supérieur

2006 Clos Fourtet, Saint-Émilion

2008 Poupille, Castillon

2008 De Fonbel, Saint-Émilion

2005 Clos du Clocher, Pomerol

2008 Roc des Cambes, Côtes de Bourg

2008 Poujeaux, Moulis

2008 Montrose, Saint-Estèphe

2008 Gruaud Larose, Saint-Julien

2008 Giscours, Margaux

2003 Haut-Condissas, Médoc

2007 Montdoyen, Bergerac

2012 La Reyne L’Excellence, Cahors,

2009 Bouscassé, Madiran

2001 Montus Cuvée Prestige, Madiran

2007 Domaine de Chevalier Blanc, Pessac-Léognan

2010 Le Sartre Blanc, Pessac-Léognan

2009 Esprit du Chevalier Blanc, Pessac-Léognan

2005 De Myrat, Sauternes

2010 Bouscassé Jardins, Pacherenc de Vic-Bilh

2010 Montdoyen Blanc, Bergerac

2009 Bouscassé Brumaire, Pacherenc de Vic-Bilh

150115 Unit 3. South of France. Loire. (Madeleine Stenwreth MW)

Ännu en kompetent och trivsam leverans av Stenwreth, även om hon inte var på sin hemmabana (existerar förresten begreppet bortaplan för en MW?). Teoridelen gav bland annat ett intressant närstudium av röda viner från Touraine, där förebilderna nu alltmer finns i Bourgogne snarare än i Bordeaux. Hur cabernet franc alltmer lyckas förverkliga en unik potential till örtiga parfymer, men fortfarande dras med uppfattningar om negativ grönhet på olika exportmarknader, särskilt i USA.

2013 Jolie Fleur Val de Loire

2013 Josèph Meillot Menetou-Salon

2013 Domaine de Burgaud Pouilly-Fumé

2013 Domaine Vacheron Sancerre

2012 Roger Champault Côte de Champtin Sancerre

2012 Yves Huchet Clos les Montys Muscadet de Sèvre et Maine Sur Lie

2011 Château de la Mulonnière L’Effet Papillon, Savennières

2012 Nicolas Joly Le Vieux Clos Savennières

2011 Domaine du Petit Clocher Coteaux du Layon

2013 Bourillon d’Orléans Vouvray VV Coulée d’Argent Sec

2008 Domaine Huet Vouvray Le Mont Première Trie Moelleux

2008 Château Lamothe Rouge, Côtes de Bordeaux

2011 Couly-Dutheuil Chinon Clos de l’Echo

2012 Domaine Wilfrid Rousse Chinon Les Galuches

2013 Domaine de Collavery Rosé Coteaux d’Aix en Provence

2013 Jeanjean Ormarine Picpoul de Pinet

2013 Delas Viognier Vdp d’Oc

2013 Domaine Jones Blanc VdP des Côtes Catalanes

2011 Matassa Blanc VdP des Côtes Catalanes

2013 Mas Janeil Special Edition Côtes du Roussillon-Villages

2013 Mont Tauch Réserve de la Condamine, Fitou

2012 Domaine de la Roche Trouée Rouge, Saint-Chinian Berlou

2011 Gérard Bertrand Saint-Chinian

2013 Pech-Latt Corbières

2007 Château Saint-Jacques d’Albas La Chapelle, Minervois

2010 Isabel et Claude Fonquerlé Giocoso, Minervois

2010 Domaine Jones Rouge, Vdp des Côtes Catalanes

2011 La Peira en Damaisela Les Obriers, Terrasses du Larzac

2009 Mas du Soleilla Les Bartelles, La Clape

2012 Domaine Maubernard Bandol

150129 Unit 3. Spain. (Susanne Berglund Krantz, DipWSET)

2013 Pazo de Senorans Albariño, Rias Baixas

2013 Valdesil Godello Sobre Lias, Valdeorras

2010 Bodegas Chivite Colleción 125, Navarra

1999 R. Lopez de Heredia Reserva Blanco, Rioja

2006 R. Lopez de Heredia Viña Cubillo Crianza, Rioja

2002 R. Lopez de Heredia Viña Tondonia Reserva, Rioja

1994 R. Lopez de Heredia Viña Tondonia Gran Reserva, Rioja

2009 Marques de la Murrieta Dalmau, Rioja

2013 Viñas del Vero Colección Gewurztraminer, Somontano

2001 Gran Clos Blanco, Priorat

2005 Viñas del Vero Secastilla, Somontano

2001 Bodegas Chivite Arinzano DO Pago, Navarra

2013 Telmo Rodrigues Basa Blanco, Rueda

2012 Descendientes de J. Palacios Petalos, Bierzo

2012 Juan Gil Silver Label Monastrell, Jumilla

2011 Emilio Moro Malleolus, Ribera del Duero

2008 Torres Mas La Plana, Penedès

2008 Pintia, Toro

2012 Rene Barbier Clos Mogador, Priorat

2013 Anselmo Mendes Contacto Alvarinho, Vinho Verde

2011 José Maria da Fonseca Periquita Branco, Peninsula do Setubal

2012 Quinta do Ameal Branco Seco, Vinho Verde

2012 José Maria da Fonseca Periquita Tinto, Peninsula do Setubal

2012 Vila Santa, Alentejano

2008 Quinta de Mouro, Alentejano

2011 Churchill’s Touriga Nacional Julia Kemper, Douro

2009 Niepoort Vertente, Douro

150212 Unit 3. Italy. South-Eastern Europe (Susanne Berglund Krantz, DipWSET)

Föreläsningen upplevdes rätt mycket som de Susanne gör för WSET Level 3 - fast mera.

Bulgarien fick väl i sanningens namn ingen ärlig chans med två riktigt simpla viner. Bland italienarna var det roligt att se Princic och Donati bland mer förväntade namn. Dubbelplus för alla jordprover och stenar från olika platser i Italien. Att gammal torr mark kan dofta så mycket och så olika! 

2013 Zenato Soave, Veneto

2013 Cantina Winkl Sauvignon Blanc, Südtirol

2011 Dario Princic Pinot Grigio, Friuli-Venezia Giulia

2013 Fontana Candida Frascati, Lazio

2013 Bigi Orvieto Amabile, Umbria

2011 Garofoli Podium Verdicchio dei Castelli di Jesi, Marche

2012 Feudi di San Gregorio Cutizzi Greco di Tufo, Campania

2012 Fattoria di Felsina Chardonnay I Sistri, Toscana

2011 La Spinetta Barbera d’Alba Gallina, Piemonte

2010 Renato Ratti Barolo Marcenasco, Piemonte

2011 Nino Negri Valtellina Sforzato Cinque Stelle, Lombardia

2013 Corte Giara Valpolicella, Veneto

2010 Allegrini Amarone della Valpolicella, Veneto

2010 Camillo Donati Lambrusco dell’Emilia, Emilia-Romagna

2009 Valle Reale Montepulciano d’Abruzzo

2011 Fattoria di Felsina Chianti Classico, Toscana

2010 Il Carnasciale Il Caberlot, Toscana

2008 Eredi Fuligni Brunello di Montalcino, Toscana

2013 Sella e Mosca Cannonau di Sardegna

2010 Tasca d’Almerita Rosso del Conte, Sicilia

2009 Arnaldo Caprai Collepiano Sagrantino Montefalco, Umbria.

2006 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva, Campania

NV Kourtaki Retsina, Attika

2013 Domaine Lazaridis Amethystos White, Drama 

2010 Gerovassiliou Syrah, Peloponnesos

2014 Domaine Boyar Light as a Feather Chardonnay, Bulgaria

2012 Domaine Boyar Pinot Noir, Bulgaria

150226 Unit 3. Germany. (Romana Echensperger MW)

Rakt igenom Diploma-värdigt upplägg på denna föreläsning, levererat med humor och djupa specialkunskaper. Förmiddag med fokus på spätburgunder, detaljerade redogörelser för klonalt och massalt urval i olika områden -  enormt intressant. Efter lunch går vi till botten med orsakerna till TDN i riesling - den kemiska föreningen som doftar petroleum och gummi. Sedan en ordentlig jämförelse mellan stressad teknisk vinmakning och mer naturliga metoder som får ta sin tid. ”Post-modern winemaking”, som Romana kallar det. Exempelvis påpekar hon hur mikrobakteriellt stabil riesling-druvan är, tack vare lågt pH och hög syra, så de tyska vinmakarna borde kunna vara modigare än de är idag. Romana Echensperger är dessutom en stark anhängare av ekologiskt/biodynamiskt jordbruk och hade tänkt skriva sin MW-dissertation på ämnet ifråga, men blev avrådd av sina handledare. Så den avhandlingen får vi aldrig läsa.

2011 Dr. Heger Blauer Spätburgunder, Baden

2010 August Kesseler Spätburgunder, Rhengau

2010 Philipp Kuhn Kirschgarten Spätburgunder GG, Pfalz

2012 G.H. von Mumm 50 Graden Riesling Reserve trocken, Rheingau

2013 Juliusspital Würzburger Stein Riesling GG, Franken

2012 Hammond Grauburgunder, Rheingau

2011 Gunderloch Pettenthal Riesling GG, Rheinhessen

2013 Gut Herrmannsberg Traiser Bastei Riesling GG, Nahe

2013 Dönnhoff Oberhäuser Leistenberg Riesling Kabinett, Nahe

2010 Reichsrat von Buhl Forster Jesuitengarten Riesling Spätlese, Pfalz

2010 Mehrlein Oestricher Lenchen Calle Fegt Edition Riesling Auslese, Rheingau

2006 Heinz Schmitt Riesling Beerenauslese, Mosel

2007 Markus Molitor Wehlener Klosterberg Riesling Eiswein, Mosel

2010 Bischöfliche Weingüter Trier Erdener Treppchen Riesling Beerenauslese, Mosel

150311 Unit 1. Examination. Case Study.

Omfattande hemstudier, sedan 75 minuters skrivuppgift i lektionssal. Ämnet gällde söta viner och annonserades någon månad i förväg, med en ganska detaljerad brief. Mer specifikt handlade det om att söta fina viner säljer dåligt trots hög kvalitet, samtidigt som uppsötade massprodukter är publikt attraktiva i den andra änden av marknaden.  De korta men specifika frågorna ställdes först på plats och handlade om sammanhanget mellan produktionsmetoder och produktionskostnader. De skulle besvaras i form av ett antal sidor fritt skriven text. Examinatorerna tittade särskilt efter relevanta fakta och research, kritisk analys, egna och klara tankegångar, samt god struktur och presentation. Själv hade jag förberett mig rätt grundligt genom att i förväg skriva tio resonemang kring olika fenomen inom sötvinsmarknaden, delvis mot historisk bakgrund. Ändå hade jag nog inte fokuserat tillräckligt på briefens ”unique challenges” som möter både odlare och säljare av söta viner. Hur som helst, inte mycket av den planerade strukturen höll på plats. Det här var nog första gången många av oss på allvar blev varse begrepp som ”Diploma-panic” och ”Brain-dump”. Resultatet blev ett blygsamt Pass.

150326 Unit 3. Rhône. Alsace. (Mark Andrew MW)

Rhône: talking points. ”Power of critics/sommeliers and shift in wine style/prices.”

2011 Rieflé Pinot Blanc, Alsace

2013 Paul Buecher Pinot Gris, Alsace

2012 Domaine Marcel Deiss Riesling, Alsace

2011 Hugel Gewurztraminer, Alsace

2007 Rolly Gassmann Pinot Noir Rodern, Alsace

NV Louis Schoepfer Crémant d’Alsace Brut

2012 Domaine Marcel Deiss Alsace

2013 André Ostertag Muenchberg Riesling Grand Cru

2011 Kuentz-Bas Riesling Collection, Alsace

2013 Hugel Gentil, Alsace

2007 Domaine Schlumberger Gewurztraminer Vendagnes Tardives

1998 Leon Beyer Quintessence Pinot Gris SGN

2012 Delas Domaine des Tourettes Hermitage Blanc

2012 Stéphane Montez Condrieu

2012 Domaine du Colombier Crozes-Hermitage

2011 Alain Voge Cornas Les Vieilles Vignes

2010 E. Guigal Côte-Rôtie

2013 Saint-Cosme Côtes du Rhône Blanc

2011 J.L. Chave Sélections Mon Coeur Côtes-du-Rhône

2012 Cuvée de Vatican Châteauneuf-du-Pape

1999 Château de Fonsalette Côtes-du-Rhône

150407 Unit 1. Examination. Course Work Assignment.

Skriftligt hemarbete. Ämnet som gavs alla kursdeltagare var ”Aggressive Discounting in the Wine Market”. Vi hade fyra veckor på oss att göra research och skriva en akademisk uppsats om högst 3000 ord. En rätt tuff begränsning till formatet, som innebar att en del mindre viktig text fick flyttas till notapparaten. Jag fokuserade på champagne och australiensiska viner. Särskilt vad gäller området Champagne var uppsatsen uttalat kritisk och kontrasterade massproduktionsmetoder, höga skördeuttag och sockerberoende mot den mer samvetsgranna etiken hos ett flertal odlarproducenter. Måhända vågat tillspetsat men väl underbyggt med referenser, inte minst historiska. Det verkar ha gått hem - vi var två i klassen som lyckades skriva Pass with Distinction med våra uppsatser.

150408 Unit 3. North America. (Michel Jamais)

Don efter person, precis som med Bordeaux-avsnittet. Dagens höjdpunkt var den jämförande provningen av pinot noir från Melville. I synnerhet trion på temat avstjälkning eller inte.

2010 Alienor Cellars Sauvignon Blanc, Lake County

2011 Lioco Chardonnay Demuth Vineyard, Anderson Valley/Mendocino

2011 Peter Michael Ma belle Fille Chardonnay, Knights Valley/Sonoma

2012 Littorai Hirsch Vineyard Pinot Noir, Sonoma Coast

2011 Spring Mountain Estate Cabernet Sauvignon, Napa Valley

2011 Carlisle Saitone Vineyard Zinfandel, Sonoma

2012 Trisaetum Ribbon Ridge Riesling, Willamette Valley

2011 Evening Land Seven Springs Vineyard Pinot Noir, Willamette Valley

2010 Reynvaan In The Rocks Syrah, Walla Walla

3x Melville Pinot Noir - samma klon, olika jordmån (sand, sandy loam, sandy/clay loam)

3x Melville Pinot Noir - olika kloner (90, 459, 37)

3 x Melville Pinot Noir - olika mängd stjälkar (0%, 30%, 100%)

150409 Unit 3. South America. (Madeleine Stenwreth MW)

Utmärkt föreläsning. Dock slående hur många av vinerna som var passé eller defekta.

2014 Torres Río Claro Sauvignon Blanc, Curicó

2013 Castillo de Molina Sauvignon Blanc Reserva, Elqui (DEFECT)

2014 Leyda Reserva Sauvignon Blanc, Leyda Valley

2014 Leyda 1865 Viña San Pedro Sauvignon Blanc, Leyda Valley

2012 Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc, Casablanca (TOO OLD)

2013 Korta Viognier-Roussanne, Lontué/Curicó

2014 Cono Sur Bicicleta Gewürztraminer, Bío-Bío

2014 Norton Finca La Colonia Chardonnay, Mendoza (DEFECT)

2013 Emiliana Novas Gran Reserva Chardonnay, Casablanca

2012 Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, Leyda/San Antonio

2014 Santa Helena Varietal Merlot, Central Valley

2013 Torres Las Mulas Carmenère, Central Valley

2013 Finca La Escondida Reserve Malbec Torrontés, Mendoza 

2013 Lapostolle Cuvée Alexandre Pinot Noir, Casablanca

2012 Maycas del Limari San Julián Pinot Noir, Limari Valley

2011 Santa Helena Notas de Guarda Carmenere, Colchagua (PREMOX)

2012 Arboleda Cabernet Sauvignon, Aconcagua 

2012 La Mascota Cabernet Franc, Maipú, Mendoza

2011 La Celia Pioneer Reserve Cabernet Franc, Uco Valley, Mendoza (CORKED)

2012 Ciclos Cabernet Sauvignon, Cafayate 

2012 Viña San Pedro 1865 Cabernet Sauvignon, Maipo (OXIDIZED)

2011 Tarapacá Gran Reserva Etiqueta Negra CS, Maipo (PREMOX)

2012 Matetic Corralillo Syrah, Aconcagua 

2011 Leyda TH Syrah, Leyda Valley

2011 Las Moras Gran Syrah, San Juan 

2009 Viña San Pedro 1865 Limited Edition Syrah, Elqui (BRETT-DEFECT)

2011 Trapiche Iscay Syrah-Viognier, Mendoza  (OXIDIZED)

2011 Susana Balbo Brioso, Luyan de Cuyo, Mendoza

2014 Viñalba Malbec-Bonarda, Mendoza

2013 Chakana Estate Selection Malbec, Luyan de Cuyo, Mendoza

2010 Trapiche Orellana Single Vineyard Malbec, La Consulta/Uco Valley, Mendoza

2011 Viñalba The Grand Reserve Malbec-Cabernet Sauvignon-Merlot, Patagonia 

2010 Michel Torino Altimus, Cafayate (CORKED)

2010 Gran Malbec Flechas de Los Andes, Mendoza (CORKED)

150420 Unit 3. South Africa. (Madeleine Stenwreth MW)

2014 KWV Classic Collection Chenin Blanc/Chardonnay/Sauvignon Blanc

2014 Spier Savanha Tercet, Western Cape

2013 Spioenkop 1900 Riesling, Elgin

2013 Avondale Jonty’s Ducks Pekin White, Paarl

2014 Jordan The Real McCoy Riesling

2013 Ghost Corner The Bowline Cederberg Cellars, Elim 

2013 Bellingham The Old Orchards VV, Chenin Blanc 

2013 Spioenkop 1900 Chenin Blanc, Elgin

2013 Jordan Chenin Blanc, Stellenbosch

2013 Rall White 2013, Coastal Region 

2012 Mullineux White, Swartland

2014 Bodega El Esteco Amaru Torrontes, Valles Calchaquies, Argentina

2014 Bodega El Esteco Don David Torrontes, Valles Calchaquies, Argentina

2012 Tabalí Talinay Chardonnay, Limari, Chile

2013 Jordan Chardonnay, Stellenbosch

2012 De Wetshof Estate Bateleur Chardonnay, Robertson 

2011 Springfield Estate Wild Yeast Chardonnay 2011, Robertson 

2011 Jacobsdal Pinotage, Stellenbosch 

2013 Spioenkop Pinotage, Elgin

2013 Spioenkop 1900 Pinotage, Western Cape

2012 Chamonix Pinot Noir Reserve, Franschhoek 

2012 Radford Dale Freedom Pinot Noir, Elgin 

2010 Kanonkop Pinotage, Stellenbosch

2013 Simonsig Cape Blend Cabernet Sauvignon-Pinotage-Shiraz

2014 Zonnebloem Organic Shiraz Cabernet Sauvignon

2014 Kleine Zalze Vineyard Selection Sangiovese Cabernet Sauvignon

2010 Glenelly Lady May, Stellenbosch 

2010 Morgenster Estate, Stellenbosch

2012 Bodega El Esteco Fincas Notables CS, Valles Calchaquies, Argentina 

2013 Bellingham Old Orchards Malbec Mourvèdre Tannat, Paarl 

2012 Rudi Schultz Syrah

2010 Fable Syrah

2012 Mullineux Syrah, Swartland 

2012 Bodega El Esteco Fincas Notables Malbec , Valles Calchaquies, Argentina 

2012 Bodega El Esteco Fincas Notables Tannat, Valles Calchaquies, Argentina 

2015 Bodega El Esteco Amary Torrontes Rosé, Valles Calchaquies, Argentina

2012 Nederburg Noble Late Harvest

150507 Unit 3. Australia. New Zealand. (Niklas Bergqvist, DipWSET)

NV Aussie Kangarooge Shiraz, Australia

2012 Peter Lehmann Portrait Shiraz, Barossa Valley

2006 Yalumba The Octavius Old Vine Shiraz, Barossa Valley

2012 By Farr Shiraz, Geelong

2011 D’Arenberg The Laughing Magpie, McLaren Vale

2014 Lindemans Bin 65 Chardonnay

2013 Giant Steps Chardonnay, Yarra Valley

2012 Shaw & Smith Tolpuddle Vineyard Chardonnay Coal River, Tasmania

2008 Pewsey Vale The Contours Riesling Museum Reserve, Eden Valley

2013 By Farr Viognier, Geelong

2013 d’Arenberg The Hermit Crab Viognier-Marsanne

2012 Shaw & Smith Tolpuddle Vineyard Pinot Noir Coal River, Tasmania

2009 d’Arenberg The Custodian Grenache, McLaren Vale

2004 Tahbilk ESP Cabernet Sauvignon, Goulburn Valley

2013 Saint Clair Sauvigonon Blanc, Marlborough

2013 Cloudy Bay Sauvignon Blanc, Marlborough,

2013 Craggy Range Te Muna Road, Martinborough

2013 Saint Clair Riesling, Marlborough

2012 Felton Road Bannockburn Chardonnay, Central Otago

2014 Saint Clair Pinot Noir, Marlborough

2013 Felton Road Bannockburn Pinot Noir, Central Otago

2013 Te Mata Estate Syrah, Hawke’s Bay

150615 Unit 3. Examination. Tasting & Theory. 

Toksjuk, deltog inte. Veckor av förberedelser till ingen nytta. Detaljer är färskvara, som bekant.

150824 Unit 5. Sparkling. (Romana Echensperger MW)

Inte lika vasst som Romanas lysande föredrag om tyska viner, men helt okej ändå.

NV Deutz Brut, Champagne

NV De Venoge Blanc de Noir Brut, Champagne

2005 Taittinger Comtes de Champagne Blanc de Blancs Brut, Champagne

NV Drappier Brut Nature Sans Soufre, Champagne

NV Bestheim Crémant d’Alsace

NV Bourillon d’Orléans Vouvray Mousseux Hélène d’Orléans, Loire

NV Henkell Trocken, Tyskland

2013 Reichsrat von Buhl Riesling Sekt Brut, Pfalz

NV Drusian Prosecco di Valdobbiadene Brut, Veneto

NV Bellavista Cuvée Brut, Franciacorta

2008 Ferrari Perlé Brut , Trentino

NV Araldica Asti DOC, Piemonte

NV Freixenet Cordon Negro Brut, DO Cava

NV Segura Viudas Reserva Heredad Brut, DO Cava

NV Arras Elite Brut, Tasmania

NV Roederer Estate Brut, Anderson Valley

NV Pongracz Brut, Western Cape

NV Lindauer Rosé, New Zealand

151104 Unit 5. Examination. Tasting & Theory.

Provtiden var 65 minuter. Tre glas mousserande provades blint, därefter besvarades tre teoretiska frågor. Totalt cirka sex sidor handskriven text. I glasen fanns en fyllig riesling sekt från Von Buhl i Pfalz, en utmärkt rosé-champagne från Gratiot-Pillière och en sparkling shiraz från Langhorne Creek. Jag uppfattade von Buhls sekt som en cava (gummi, jordig, gulfruktig), men för övrigt gick det bra. 

De tre teorifrågorna handlade om ”Pressing and the first fermentation in Champagne production”, ”New Zealand Sparkling”, ”Styles of Cava”. Varje ämne hade en maxpoäng på 25 och svarstiden i snitt alltså cirka tio minuter. Frågan om bubbel från Nya Zeeland var nog tunn is för de flesta och orsakade säkert en hel del betygssänkande svammel. Provningen bedömdes i alla fall som Merit, teorin som Pass, men sammantaget räckte resultatet till Pass with Merit.

160125 Unit 4. Spirits. (Thomas Håkansson)

Thomas Håkansson är till vardags utbildare på Systembolaget. Han inleder med att berätta om aktuella tendenser i den internationella spritvärlden. Det står snart klart att den här branschen är långt mer konsoliderad till ett fåtal gigantiska spelare än vad vinvärlden någonsin kan eller kommer att bli. Föredraget är i alla fall späckat med information och levereras med engagemang. Thomas pratar provningsmetodik, effekten av olika slags destillationspannor, diverse maltsorter, fatlagringens betydelse, med mycket mera. Det vi verkligen kunde sakna i utbudet är väl den aktuella trenden av småskalig hantverkssprit, samt mer fördjupning i den gamla vinvärldens traditionella destillat av druvrester och frukter.

Purity Vodka, Sverige

Kronvodka, Sverige

Bacardi Carta Blanca, USA

Nardini Grappa Aquavite, Italien

Saint James Rum Blanc Agricole, Martinique

Josèph Cartron Eau-de-Vie de Kirsch, Frankrike

Cluny Blended Whisky, Scotland

Johnny Walker Black Label, 

Singleton of Dufftown 12 years Single Malt Whisky, Scotland 

Bunnahabhain Mòine Islay Single Malt Whisky, Scotland

Nikka All Malt Whisky, Japan

Woodford Reserve Bourbon, Kentucky

Captain Morgan Original Spiced Gold Rum, Virgin Islands

Sauza Blanco Tequila, Mexico

Hendrick’s Gin, Scotland

Los Tres Toños Reposado Tequila 100% Agave, Mexico

Patrón Añejo Tequila 100% Agave, Mexico

Nuestra Soledad Espadín Mezcal, Mexico

Captain Morgan Jamaica Rum, Virgin Islands

El Dorado 15 Years, Guyana

ABK6 VSOP Grand Cru Single Estate, Cognac

Calvados La Ribaude Hors d’Age 8 Years, Pays d’Auge

Veuve Lafontan et Ses Enfants XO 12 Ans, Armagnac

Le Reviseur Extra Old XO, Cognac

160309 Unit 4. Examination. Tasting & Theory.

Provtiden var 65 minuter. Tre glas sprit provades blint, därefter besvarades tre teoretiska frågor. Totalt cirka sex sidor handskriven text. Den här gången visade det sig vara tre olika sorters whisky i glasen. Jag upplevde det som en irländare, en japan och en islay. Det visade sig inte vara helt åt fanders - Tullamore Dew, Ardbeg - fast mittenglaset innehöll en Jim Beam. Teorifrågorna gällde ”The distillation of Armagnac”, ”The maturation and finishing of Tequila” samt ”Flavoured vodka”. Varje ämne hade en maxpoäng på 25 och svarstiden i snitt alltså bara cirka tio minuter. Jag skrev ingående om tillverkningen av armagnac men svamlade bara på ytan av smaksatt vodka, absolut! Svaren räckte till Merit i praktiken, Pass på teorin och ett sammantaget Pass with Merit.

160404 Unit 6. Fortified Wines. (Niklas Bergqvist, DipWSET)

Heldag med provning. Niklas är relativt nyexaminerad från Diploma och har tagit över ansvaret för hela kursen från föregångaren Åsa W Karlsson. Föreläsningen sköttes med den äran, dessutom en skarp och analytisk provningsledare med förkärlek för sherry. Roligt hade vi också.

Gonzales-Byass Tio Pepe Fino

Hijos de Rainera Pérez La Guita Manzanilla

Lustau Amontillado Los Arcos

Gonzales-Byass Tio Pepe En Rama 2016

Emilio Hidalgo La Panesa Fino Especial

Gonzales-Byass Del Duque Amontillado VORS

Barbadillo Cuco Oloroso

Sanchez Romate Regente Palo Cortado

Grupo Estevez Vintry’s Altiado Medium Dry Sherry

Cossart-Gordon 5 Years Sercial, Madeira

Emperador Harvey’s Bristol Cream

Vintry’s Madeira Fine

2013 Domaine Paparotier Muscat de Beaumes-de-Venise

Offley La Cachucha White Port

Domaine Pouderoux Maury

Kopke Fine Ruby Porto

1990 D’Oliveiras Malvazija Madeira

1996 Pocas Colheita Port

Campbell’s Rutherglen Muscat

1965 Riveyrac Rivesaltes

160614 Unit 6. Examination. Tasting & Theory.

Även här var provtiden 65 minuter. Tre glas starkvin provades blint, därefter följde tre teoretiska frågor. Modellen är vid det här laget bekant - vi förväntas lämna in ungefär sex sidor handskriven text, allt som allt. I glasen fanns tre typiska sorter av portvin: en ruby, en tawny och en vintage. Trots att jag läste den övergripande praktikfrågan slarvigt och satte mittenglaset som en banyuls, ansåg de brittiska rättarna tydligen att själva analysen var värd Distinction, medan teorisvaren räckte till Merit och gav ett sammantaget Pass with Merit.

NV Taylor’s First Estate Ruby Reserve

NV Niepoort Tawny Dee Port

1999 Ferreira Quinta da Leda Vintage Port

In relation to fortified wines, write about each of the following: 

a) Key Madeira shippers (25 marks) 

b) The fortification and maturation of vins doux naturels (VDNs) (25 marks) 

c) Pale Cream Sherry (25 marks)

170614 Unit 3. Examination. Tasting & Theory.

”The big one”. Vi snackar alltså heldagstenta. Först två timmar blindprovning med inalles tolv viner presenterade som fyra flighter om tre, i två omgångar med en kort paus emellan. Viss ledning fanns som tur var att få i följdfrågorna, ett roligt och vettigt upplägg. De första tre glasen har druvsorten gemensam, de andra tre vinerna är av samma ursprung. Den tredje trion fokuserar på olika nivåer av kvalitet, underförstått av mer eller mindre gemensam vintyp och ursprung, medan det sista urvalet helt saknar gemensam nämnare. I genomsnitt tio minuter per vin att skriva en uttömmande smaknotering med konklusion och motiveringar.

2010 Château Plince, Pomerol

2015 Luis Felipe Edwards Gran Reserva Merlot, Colchagua

2014 Shafer Merlot, Napa Valley

2014 Langlois-Château Coteaux du Layon, Loire

2016 Domaine des Trois Versants Muscadet de Sèvre et Maine Sur Lie

2015 Domaine Couly-Dutheuil Chinon Le Gravières

2014 Joseph Phelps Chardonnay, Sonoma Coast

2014 Ca’ Momi Chardonnay, Napa Valley

2015 Gallo Chardonnay, California

2011 Pauletts Aged Riesling, Clare Valley

2013 Bodegas Alejandro Fernandez Pesquera Crianza, Ribera del Duero

2007 Tokaji Oremus 5 Puttonyos, Tokaj

I den första flighten hade nog de flesta av oss tre cabbar. Mina kom från Médoc, Coonawarra och Stellenbosch. Den andra gick bättre, med spik på Coteaux du Layon och Chinon samt en menlös sauvignon från Touraine i mittenglaset. Kvalitetsnivåerna i tredje flighten var rätt genomskinliga, med Phelps som enastående och Gallo på sin höjd acceptabelt. Aussie-rieslingen hade som brukligt adressen skriven i pannan, medan mitt tanninstinna röda kom från Madiran. I sista glaset blev det ren botrytisfest.

Efter stärkande lunch var det så dags för tre timmars teoriskrivning. Först en obligatorisk fråga.

Why is Pinot Noir a difficult grape to grow? (60% weighting) 

Comment on the use of this variety in each of the following regions: (40% weighting) 

a) Martinborough 

b) Carneros 

Sedan är det fritt fram att välja fyra frågor av följande sex.

2. “Alsace is one of the great, under-appreciated treasures of the wine world.” (Jancis Robinson, Oxford Companion to Wine). Discuss the challenges of selling Alsace wines. 

(An essay format is COMPULSORY for this question) 

3. Climate varies significantly across the vineyard regions of Chile. Describe these differences with reference to Limarí, Maipo and Maule. (60% weighting) 

How do these differences influence the wines produced in each region? (40% weighting) 

4. Explain how grape growing (35% weighting), winemaking (35% weighting) and industry structure (30% weighting) influence the style, quality and price of red Rioja. 

5. Discuss the factors in the vineyard (30% weighting) and winery (70% weighting) that account for the style and quality of the dry and sweet red wines of Valpolicella. 

6. Discuss the two WHITE wines pictured below (Tyrrel’s Hunter Valley Semillon, Domaine de Chevalier Blanc) under the following headings: 

a) Viticulture (40% weighting) 

b) Winemaking (30% weighting) 

c) Resulting style (30% weighting) 

7. With reference to winemaking in France, write about FIVE of the following: 

a) Michel Rolland 

b) Lirac 

c) Picpoul de Pinet 

d) Sancerre 

e) INAO (Institut National des Appellations d’Origine) 

f) Guigal 

Min omedelbara ryggmärgsreaktion var - panik och flykt! Efter att ha sansat mig lite och funderat några minuter började jag kasta ner några stolpar och satt igång med skriva på de frågor som kändes mest hanterliga. Precis som på föregående tentor är tidsbrist den mest kritiska faktorn. Halvvägs genom sittningen trodde jag aldrig att jag skulle hinna klart. Men… när det var tio minuter kvar så låg det tio sidor fullklottrade med blyerts på bordet. Jag hade skrivit svar på alla frågor, fast jag hade ingen aning om innehållet skulle räcka.

Tolv veckor senare kom beskedet. Pass with Merit på Unit 3! Därmed samma betyg på hela kursen. Vilken oerhörd lättnad att vara klar. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig den känslan.

Kritik? Ja, programmet är fortfarande ungt i Sverige och det finns en hel del som kan blir bättre. Diploma marknadsförs som en internationell topputbildning. Då bör ju samtliga föreläsare hålla internationell toppnivå både vad gäller resonemang, vinval och pedagogik. Flera av dem levde upp till detta, åtminstone delvis. Men helheten kan bli mer professionell, och samtidigt mer ödmjuk. Omfattande vinområden fick ingen eller styvmoderlig behandling, allra mest tydligt Öst- och Centraleuropa där viktiga och alltmer intressanta vinländer som Ungern förbigicks med tystnad trots stor kvalitativ och kommersiell potential. Men i det stora hela minns jag ändå alla kursdagar med glädje. Det har varit väldigt givande. 

Sedan starten 2012 har det gått rätt trögt för Restaurangakademien att examinera studenter. Av de mer än femton kandidater som påbörjade programmet hösten 2014 är vi nu efter tre år fem stycken som är helt färdiga med WSET Level 4 Diploma. De andra kursstarterna har haft ett liknande utfall, i den senaste kullen fullföljde två studenter i juni. Slutsats? Det krävs en helhjärtad satsning för att ta sig från WSET Level 3 till Diploma.