Bloggdarlings #3: 06 Nino Negri Le Tense Sassella

"Ni vet hur det känns. Om inte kärlek, så åtminstone femton år av varm vänskap. Hon kom från bergen och hade så mycket att berätta. Och som hon pratade. Om svala nätter och heta sommardagar, om snösmältning och vårflod, om alpina blommor och ljusa örter, om branta terrasser och hisnande linbanor.

Hon hade en storasyster som bodde söderut och var mer berömd och framgångsrik. Själv hette hon Chiavennasca, lite udda kanske men rejält och ordentligt på något sätt. Sent om kvällarna brukade vi äta färska bär, ta ett glas röd bourgogne och se en gammal film tillsammans.

Så pigg och frisk, så käck och rask hon var! Spänstig som en liten bergsget skuttade hon fram i backarna med halmhatt på svaj, gnolande på Sound of Music. Vart vi än kom och vem vi än mötte, så fanns det ingen som inte föll för hennes charm. Andra stunder kunde hon vara allvarlig och lite sträng, med en bestämd knyck på flätan.

Men så var det smörkolorna, de där med vaniljsmak. Hon var som tokig i dem, hade alltid en i munnen, smaskade och tuggade, och med tiden blev det allt svårare att höra vad hon hade att säga. Det var när hon erkände att hon brukade toppa upp volnayn med Southern Comfort som vi insåg att det måste få ett slut."

2006 Nino Negri Le Tense Sassella Valtellina Superiore

Le Tense Sassella är nog ett av våra mest sönderkramade viner, och så har det ju bokad hyllplats sedan femton år på systemets hyllor. I det här fallet kunde hela Svenska Vinskribentföreningen och Sveriges Fria Amatörtyckare förenas i en enda stor och lycklig famn under ledning av hedersordförande Kronstam.

Firma Nino Negri grundades redan 1897 och är marknadsledaren i alpdalen Valtellina. Företaget ägs idag av Gruppo Italiano Vini. Varje år dunkar man ut 800 000 buteljer från 31 hektar egna terrass-vingårdar samt inköpt frukt från mindre odlare. Här handlar det i stort sett enbart om nebbiolo.

Sassella är den största subzonen i Valtellina, medan Le Tense är ett givet namn som går tillbaka till 1700-talet när man lydde under schweizarna. De bästa terrasserna var "tense", det vill säga beskyddade, av väktare som kallades "arbostrari". Idag produceras
60 000-90 000 buteljer under denna etikett.

Traditionellt sett brukade nebbiolon macerera länge och mogna under uppåt fyra år i stora liggare av kastanjeträ eller slavonsk ek. Det här kom att ändras av chefsvinmakare Casimiro Maule. Till dags dato har han erfarenhet av bortåt fyrtio årgångar hos Nino Negri och är väl ungefär så hyllad som man kan bli i italienska vinmedier.

Liksom kompisarna i Piemontes hjärtland satsade Maule på kortare urlakning i temperaturkontrollerat rostfritt, ner till fyra-fem dagar. Tre fjärdedelar av det aktuella vinet fick en uppfostran i små andraårsfat av fransk - och nota bene - amerikansk ek. Alkoholen är relativt hög för ett såpass svalt klimat, uppåt 14% med en restsötma om tre gram.

Det har som sagt skrivits om Le Tense i positiva ordalag: bland annat här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här. Men den essentiella länken när det gäller diskussioner finner man här. För vår del var det just 2010 som det började gnissla i relationen. Vi bestämde oss för att ta en paus från vinet och gömma resterande flaskor några år.

När vi korkar upp i slutet av juni 2013 möts vi av en rätt ekig doft, åtminstone med dagens FV-preferenser mätt. Det är söta fatkryddor, vaniljkola, lite tobak, söta röda bär och mognare plommon-toner. Aromatiskt sett påminner det mer om en modern ekstukad bourgogne än om en klassisk nebbiolo, inte minst eftersom faten pratar såpass högt.

Näsa och mun balanserar dock fint och uttrycker ungefär samma saker utan att det känns träigt, och smaken har en rätt imponerande koncentration och längd. Visst är det proffsigt och visst är det gott, när man väl ger efter för den inställsamma stilen och plockar fram ostarna. Fast inte nödvändigtvis godare än det var från början.

Problemet är vaniljsötman, som upplevs smått kletig och tar ner vinets uppfriskande egenskaper. Alkoholen märks också i form av en viss tyngd och värme - vi undrar om inte musten sockrats upp en halv grad eller mer. Om kolatonen kommer från tillsatta malo-kulturer eller amerikanska bourbonfat må vara osagt, men den verkar inte ha några omedelbara planer på att försvinna.

För ett par månader sedan mötte vi en nebbiolo från Sassella gjord helt enligt traditionen, med längre maceration och två års lagring i större botti. Långt mer elegant i både parfymer och smak, mer viktlöst i munnen med en grad lägre alkohol, svepte det in som en fin slöja av rödbärigt silke. Sannare, renare, skönare. Producenten heter ArPePe och vinet 2006 Stella Retica Riserva.

En ny darling! Hello, and goodbye.

Nollsexan av Le Tense köptes i januari 2010 för 129 kr (Enjoy via SB)