fredag, juli 26, 2013

3x Vittoria 2010: Judeka


När Cerasuolo di Vittoria upphöjdes till Siciliens första DOCG i slutet av 2005 var det för omväxlings skull helt rättvist. Till skillnad från andra delar av Sicilien där man sökt efter sin identitet är Vittoria ett område med solida traditioner, precis som Etna. Sedan åtminstone två sekel har man blandat sina blå sorter - frappati e calabresi - i ungefär lika proportioner. Man måste tidigt ha insett att de båda druvsorterna kompletterade varandra perfekt.

I ett modernt internationellt perspektiv behöver varje område ha en fixstjärna, och det är nog vad som har fattats Vittoria tills ganska nyligen. Visst finns det kompetenta större producenter som Valle dell'Acate, och nog finns det respektabla vinhantverkare som COS. Men varken Gaetana Jacono eller Giusto Occhipinti kan sägas vara den där stjärnan. Det krävdes en ung kvinnlig rebell för att ge Vittoria ett ansikte mot världen.

Arianna Occhipintis SP68 har blivit en given referens för cerasuolo, även om hennes version uppträder incognito. Eftersom den enbart uppfostrats i ståltank och under kortare tid än reglerna föreskriver, står det Sicilia IGT/Terre Siciliane IGP på etiketten. Men strunt samma - till hela sitt uttryck är det ändå en renfruktig cerasuolo med lika delar lyster från frappato och djup från nero d'avola.

Staden Vittoria är ganska liten medan DOCG-zonen är ansenlig till ytan. Självklart varierar jordmånen, från mer kalksten i den centrala delen till mer sand i söder och mer lera i norr. Caltagirone ligger i den norra delen, uppåt Catania-slätten till, och det är här man hittar producenten Judeka. Det verkar röra sig om en ordentligt påkostad satsning med utpräglad ekoprofil - solpaneler, elfordon, solvärme och vattenreningsverk - förmodligen med visst stöd från EU.

2010 Judeka Cerasuolo di Vittoria DOCG är, om vi nu utgår från SP68, lite rundare och rikare till sin läggning men ändå transparent. Helt logiskt, eftersom Judeka odlar i lerigare marker och Occhipinti har mer kalksten i backen. De två femtedelarna frappato bidrar med skinande röda och lätt parfymerade aromer av körsbär och granatäpple medan nero d'avolan backar upp med sina mörkare bär. Här finns en avsevärd charm och drickvänlighet, helt utan fat eftersom vinet är jäst i stål och uppfostrat i betong. Alkoholen stannar på behagliga 13%. Alldeles utmärkt att dricka nu och inom de närmaste åren.


2010 Judeka Nero d'Avola Vittoria DOC har en malolaktisk gräddkolaton som stör oss en smula, och en rik mogen frukt. Det vilar något generiskt över aromatiken i nero d'avola som gör att den druvan i vårt tycke mår väldigt bra av att sällskapa med just den aromatiska, parfymerade frappato. Det här blir helt enkelt inte lika intressant på egen hand. Man kan jämföra med Siccagno, som kanske är Arianna Occhipintis minst charmiga rödvin. Där finns en tuff kalkstenssyra som ger en spänstigare och mer utmanande struktur än vad man hittar här. Efter en stund tappar vi intresset för det här runda och bussiga men samtidigt lite opersonliga vinet.


2010 Judeka Frappato Vittoria DOC ger oss precis så mycket frappato vi vill, nämligen 100%. Precis som i cerasuolon finns en skinande och utpräglad aromatik med maraschino och granatäpplen flankerat av mer druvmogna jordgubbssyltiga aromer. I munnen lika silkeslent som den vänligaste pinot utan den tydliga bitterhet som exempelvis Valle dell'Acates frappato har, och med en mjuk syra som tittar fram tydligast och bäst vid tolv-fjorton grader. Utvecklingen är lagom framskriden, så det är klokast att dricka nu och relativt snart eftersom frappato är en oxidationskänslig druvsort vars livslängd är ganska kort på egen hand. Inte lika spänstigt som Occhipintis frappato men riktigt gott hur som helst.


Carlo Merolli, 145 muk (Cerasuolo) 139 muk (Frappato, Nero d'Avola)
Blandat sexpack 720 muk.

1 kommentar:

Anonym sa...

Någon som testat beställa från Carlo via SBs privatimport än? Känns som enda alternativet för oss Stockholmare.

/Robert