Om något vin förtjänar epitetet "blogg-darling" så är det väl den här barbarescon. En snabb googling skvallrar om att vinet fått en imponerande grundlig genomlysning över tid - tidigare skriverier kan läsas bland annat här, här, här, här, här, här, här och här.
Diskussionerna är möjligen ännu mer intressanta än vinet självt. Det damp ned mitt i den svenska vinbloggosfärens spirande ungdom, och man måste glädjas och le lite åt det engagemang som en riktigt god om än inte storslagen nebbiolo från en kanonårgång kunde skapa. Those were the days.
Det går knappast att komma runt prisfaktorn. Basarin var inte minst en överprestation i förhållande till kronor och ören, dessutom i ett prisläge som passade många av oss. Och så den fysiska tillgängligheten. Det drällde inte av bra barbaresco och vi hade ännu inte vant oss vid att i stort sett alla viner faktiskt går att få tag på, hos någon handlare.
Med 600 000 flaskor om året är Neive-producenten Fratelli Giacosa ansenlig i fråga om kvantitet, och dessutom granne med kvalitetsledaren Bruno Giacosa även om det inte finns något släktband. Trots att brorsornas historia är lång var det först på 1980-talet man började skaffa egna vingårdar - idag har man hela 60 hektar. De dryga tre hektaren i Basarin förvärvades 2003, så den aktuella nollfyran blev först ut.
En rätt lyckad start, får man säga. De olika blogginläggen hjälps åt att ringa in varför detta blev så uppskattat. Ett flertal åtråväckande nebbiolo-doftnoter fanns på plats, inklusive en övertygande känsla av jord och järn och slikt. Samtidigt noterades att stilen var förvånande modernistisk och lättillgänglig för ett vin gjort med längre urlakning och i större botti. Drick när ni vill, liksom.
2013 är det en rätt fin nos som buffar försynt på oss efter kort luftning. Här dukas upp med orientaliska basarkryddor och krämigt söta toner på rätt sida om cola-träsket, saftig hallonlakrits, frisk menthol, torkade rosor, lädersnören, rostigt järn och grusjord. Vi har nog kramat ut det mesta av vad som finns i fråga om komplexitet - en mer utvecklad fas kan tänkas plussa på med undervegetation, båthus, soja, torkad karl-johan och tryffel.
I munnen bekräftas att vi har att göra med ett vin som är mer gott än stort, men det har fortfarande en hyfsad syra och kick i tanninerna som faktiskt tjänar på tid i karaffen - de upplevs spänstigare, kryddigare och stenigare, med en behaglig läskpapperstorka i det rätt långa slutet. Samtidigt har smaken en del av den söta krämighet man förknippar med producenter som La Spinetta, och liksom hos de flesta av modernisterna en smått värmande alkohol.
Det dricks hur som helst riktigt bra nu, både med och utan mat, och har nog fem goda år framför sig - kanske mer under svala omständigheter.
6 kommentarer:
Härlig läsning om gamla bloggdarlings, det märks att det är bistra vindar och talrika skurar över Falsterbo. ;) Sitter själv i ett soldränkt Monferrato och håller all form av bloggeri på sparlåga.
Kul att Fr Giacosas Basarin håller stilen, har själv ett par vilande som nog ska kollas av i rappet. Har inte sett röken av dem sedan det begav sig.
/Patrik
Den var så uppskattad att jag till och med släpade med mig en flaska till Singapore:
http://vinovis.blogspot.se/2010/05/byob-singapore.html
:-)
Jag har en flaska kvar, och det låter som om den bör få sätta livet till snart. Tack för påminnelsen.
Vid tolvtiden var det 13 grader, skurar och snålblåst.
Som gjort för att blogga alltså!
Lyckligtvis ändras saker och ting snabbt härnere, de tre senaste bilderna togs igår kväll...
Vi ser verkligen fram emot att få läsa om era förlustelser i Monferrato med omnejd.
Tack Ulrik - mosade in dig bland de andra länkarna.
Ingen akut brådska, det kan nog va kul att få med den där lilla svamp-koefficienten också.
Vi har sneglat på samma flaska i källaren nu i ett par år. Kul att få ett klartecken. Vad gäller senare årgångar får vi kolla runt när vi kommer ner till Piemonte till helgen!
Fredrik/VinumVitaEst
Those were the days indeed ... Jag har en flaska kvar som jag tänkt ska få fylla 10.
I övrigt, klart pris och tillgänglighet spelar roll. Vad fanns på SB från B&B då runt 250 pix? Produttori dB i BS och Fontanafreddas Serralunga, var det så mycket mer?
Klart den här gick hem då. Då, en homerun. Nu, många upplevelser senare, jäkligt gott, sympatiskt, men inte storslaget. Tyvärr får man sällan mer för 226 pix och inte sällan mindre.
Men SB:s Barbarescosortiment är fortfarande helt undermåligt ...
Skicka en kommentar