"Arkitekterne bor sjældent i lejlighederne i de almennyttige boligselskaber de har været med til at tegne..... hvem anmelder anmelderne ??..." Citatet från juni 2011 ringar in problemet med att vara vinskribent åt dagspressen. Idag handlar det inte om att smitta andra med din passion för vin och utveckla dina funderingar och insikter i ämnet. Det handlar om att så kortfattat som möjligt tala om för kreti och pleti vilka av de nysläppta volymprodukterna som kan tänkas passa. Det handlar om att kommunicera på lågstadienivå med enklast möjliga bilder, klicheer, siffror och symboler. Bakom denna sorgliga tendens ligger säkert högvis av ängsliga läsar- och marknadsundersökningar.
Stop! Arrête! Basta! Alla kan ju se att det är hög tid för vinskribent-skrået att förnyas. En ny generation måste våga gå utanför tipslådans enkla format - vässa sig och bli mer essäistiska för att vinna journalistisk integritet. Morgontidningarna måste ta sitt ansvar. Vinkulturen förtjänar att behandlas som annan kultur.
Den här gången presenterar vi:
Mikael Mölstad - Svenska Dagbladet och Millhouse Förlag
Om Bengt-Göran Kronstam hittills varit Sveriges mest inflytelserika vinskribent - ingen tvekan om den saken - så är Mikael Mölstad (MM) den store inspiratören i konsten att förvandla passion till varumärkesbyggande. Det får man ändå ha en viss förståelse för, eftersom MM har har fått till några odiskutabla hits genom åren, och det utgår inga STIM-pengar för gamla vinskriverier.
När den första upplagan av "En Värld av Vin" kom ut 1990, så var vi säkert många som imponerades av den encyklopediska ambitionsnivån och den massiva ansamlingen av information, tack vare medverkan av ett flertal specialister. Utblicken var långt vidare än Systembolagets horisont. Vi hade äntligen fått ett svenskproducerat standardverk som var värt att packa ner i väskan på vinsafarin i Europa.
Lika värd att packa, och kanske då särskilt i bilens handskfack, var "Vägarnas Bästa" som först gavs ut 1999. Åtskilliga gånger när vi varit på genomresa i en svensk småstad har vi haft nytta av boken i jakt på hyggligt ätande. Användarvänligheten gjorde boken till en win-win för alla inblandade (ja, vi lekte själva med tanken att samla ihop till något liknande, för tjugo år sen när våra band turnerade som mest). När Millhouse sedan slog sig ihop med Gourmet för att producera "White Guide", blev det förstås en given hit på alla kanaler.
Under den andra halvan av nollnolltalet har Mölstads entreprenörskap i mycket handlat om att flytta sina redan upparbetade tillgångar till internet. 2008 återföddes "En Värld av Vin" som betalsajt och mindre lyckat försök till interaktivt nätsamhälle. "Wow-News" kallar MM sin "oberoende nyhetssajt om vin", ett ganska så lustbefriat flöde av nyheter som nog ändå kan vara matnyttiga för folk som jobbar i den volymorienterade dryckessvängen. Under senaste året har MM ingått i redaktionen för Allt om Vin, tillsammans med de andra gossarna på bilden ovan. Det är för denna publikation MM emellanåt lägger manken till vid datorn.
Allt det här är ju gott och väl, men varför måste MM slöskriva i Svenska Dagbladet också? Avståndet mellan de en gång encyklopediska ambitionerna och dagens fumliga bloggsnuttar och vintips är närmast ofattbart. Problemet med MM är dels: att själva vinintresset tycks ha falnat längs med vägen, och dels: att han verkar sakna såväl skrivarglöden som den egentliga förmågan (om det inte gäller att promota White Guide, då vaknar lusten). Vilken nybakad journalist som helst skulle skämmas att signera Mölstads vinskriverier i Svenskan. Man får dra slutsatsen att MM är bättre skickad som förlagsredaktör än som skribent.
Del #1 i vår miniserie om vinskribenterna publicerades här.
ps. Kul att läsa när Red Scream agerar redaktör åt MM. Har de inga på SvD?
pps. Nu när de grå eminenserna bestämt sig för att såga hårt i aprilsläppet, kan det vara intressant att kolla in vad det är som orsakat all denna affekt. På måndag häller Stockholmsmunskänkarna femton nysläppta viner varav sju är behängda med epitetet "naturvin".
2007 San Fereolo Coste de Riavolo
2009 Paraschos NOT
2010 Domaine Pattes-Loup Chablis
2010 Cordier Bourgogne Blanc Vieilles Vignes
2010 Marcel Lapierre Morgon
2010 Jean Foillard Morgon Côte du Py
2010 Domaine Habrard Crozes-Hermitage
2010 Domaine Gauby Les Calcinaires
2008 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigne Nuove
2009 Foradori Teroldego Rotaliano
2005 Tilenus Pagos de Posada
2009 Quinta do Vallado Sousão
2009 Delas Hermitage Domaine des Tourettes
2009 Brancaia Ilatraia
2009 Aalto PS
Näringslivets Hus kl. 17.30, 250/350 pix, inget krav att vara medlem.
43 kommentarer:
Innan den stora hyllningsvågen bryter ut här i kommentarstråden så låt mig säga att det de här gubbarna/gummorna (Mölstad et al) tycker och tänker får så mycket vikt som man själv tillskriver det. För min del, som vinälskare, är det inga som helst problem att helt bortse från vad som skrivs i de stora morgontidningarna.
Att inte vin tillmäts samma kulturella tyngd som exempelvis litteratur eller balett kan väl ha att göra med att det i grund och botten handlar om något som mest påminner om en konsumtionsvara för den måttligt intresserade.
/Patrik
Tre gånger är precis lagom för att folk ska lära sig OCH komma ihåg.
Antalet gånger T och S kommer att säga "men man måste väl kunna skilja på sak och person" på kommande finprovningar med MM och BGK och deras hang arounds i stan: 65386.
Nej, T och S. 99.9 procent av mänskligheten kan inte detta.
Det var faktiskt rätt kul att leka redaktör! :-) Jag har också haft En värld av vin i bokhyllan och tyckt att den varit mycket behändig, men nu i senaste utgallringen åkte den ut. Ha det gott!
Vi passar på att lansera Erica Landin som kandidat att ersätta Mölstad/Kronstam. Hon är nyfiken, talar de stora vinspråken flytande, skriver personligt och resonerande, reser frekvent och har vad som behövs för att vidga vyerna i morgonpressen:
http://twosisterswinetripping.com/2012/03/time-to-get-naked/
Patrik - visst kan man slå dövörat till, men man kan också försöka ändra på sakernas tillstånd (inte minst om man är kund/prenumerant). I den här frågan är vi ute efter att bedriva opinionsbildning :)
Alla som tycker att det är hög tid för nya vinskribenter i dagspressen räcker upp en hand.
Ok, FV, jag är som då ofta med er. Men. En sak är bloggen inget bra format för - handuppräckning.
M
Så länge vi har ett så här pass trögt monopolsystem som vi har i Sverige tror jag att det är bäst om vinjournalisternas nyfikenhet håller sig på en "moderat" nivå. Ska det bedrivas opinionsbildning så finns det i så fall mera fundamentala frågor att ställa sig på barrikaderna för. Inte vem som eventuellt är bäst skickad att recensera boxar i SvD.
Hur fungerar förresten vinjournalistiken i Norge?
/Patrik
Gillar också Erica! +1
Patrik - om den svenska morgonpressen skulle våga vidga sina vyer från SB:s träliga journalist-provningar till ett förutsättningslöst rapporterande från den stora härliga vinvärlden - behandla läsarna som vuxna och vinet som en av de främsta gemensamma nämnarna i kulturväg vi överhuvudtaget har - så är det snart fler saker som kommer att ändra på sig. Go girl :)
Norge tycks ha en högre nivå på sin bevakning
och en skarpare syn på vinkulturen, trots att man har Polet. Berätta gärna mer, ni som följer DN.no med flera...
Ja vi hade en fet bonfire med våra gamla En Värld Av Vin-böcker på tomten och grillade korv och pinnbröd och det var ju på sätt och vis att räcka upp en hand. Hade gärna sparat Tysklanddelen egentligen men Janne Rossborn får ju skriva egna böcker (Flera områden i Tyskland i den upplagan som jag hade var ungefär lika stora eller större än Bourgognedelen. Hahahaha ! Kul!). Det man måste komma ihåg är ju att det som vanligt handlar om dineros. Trötta inlägg i Svenskan eller fåniga vinprovartips i DN handlar ju bara om kommers som redaktörerna tror att läsarna vill ha och om att gubbarna ska kunna köpa entrecôte till helgen istället för fläskkarré. Vi vet ju såklart att karrén allt som oftast kickar butt med kotten men här har vi givetvis problemet. Det är ju de som bestämmer vad som är gott oavsett hur sanningen (vad är den?) ser ut. Hur i helvete kunde vi tillåta att det blev så? Förmodligen är det vårt fel som inte sa ifrån i tid. Det är dags för revolution och vi kommer förmodligen aldrig att vinna. Både jag och ni vill ju ha mer och vi känner ju alla till massor av duktiga vin/mat-skribenter som förmodligen aldrig får möjlighet att skriva i tryckt dags/kvälls-press. I övrigt är prenumerationen på DN sedan länge uppsagd (det finns ju för fan inte något att läsa) och Svenskan är ju helt omöjlig (Jag skriver inget om kvällspressen för då blir jag förmodligen censurerad och polisanmäld). Detta fick mig givetvis att tänka på tv och i synnerhet morgon-tv som UHHH är helt jävla omöjlig. Jag kräks oavbrutet när jag tittar på TV4 (egentligen oavsett tid på dygnet) och får Svennebanan-ångest när jag slår på SVT Morgon. Men de prickar nog in det. Våra intressen får nog inte plats i vanlig media? Vi kanske bara får inse det? Eller? Förmodligen är det så att när vi halvautistiska jävla miffon kräver vår plats så blir vi förmodligen brända på bål och det som vi tycker är viktigast i livet bara förblir utfyllnad i en ständig ström av ängslig kommers. Svensk tv kan vi med något litet undantag givetvis glömma men den tidning eller annan media som, oavsett politisk tillhörighet, tar mat och dryck på riktigt allvar för en gångs skull får mig som trogen prenumerant och tills dess får nyheterna komma via webben. Jag läser under tiden bloggar, pang-pang-tidningen Livets Goda, Fokus Krog och snart den nya tidningen FOOL (där händer det grejer tror jag men man får hoppas att det inte blir för mycket Vin Nature-tjafs bara) för genuina och intressanta tankar om mat och vin. PUH!!! Glad Påsk!
Halleluja till allt det där! Men nog känns väl nykterhetslobbyn starkare nu än på många år? Kvalitets- och diversitetskorten är spelade för länge sedan utan någon genklang. Det är mycket begärt av en stackars vinskribent i en morgontidning att förmås rucka på blytunga politiska beslut. En initierad och intresserad vinspalt riskerar nog att läsas av, till största delen, de redan övertygade?
/Patrik
Nu när "naturvinerna" finns att köpa på Systembolaget, så slipper vi kanske träffa på dem på restaurangerna. Restauranger med hög svansföring vill ju aldrig ha viner på sin vinlista, om de finns att köpa på Systembolaget, oavsett om de strålande bra eller inte. Borde väl gälla "naturviner" också?
Underbar rant, Crespi. Och underbar mat :)
Patrik, vi har funderat länge och väl på detta. Vår teori är att vad läsarna av en morgontidning vill ha - då inte vinnördarna i synnerhet utan alla normalt nyfikna och intresserade tidningsläsare - är LÄSVÄRD TEXT. Den typen av texter skrivs av språkbegåvade skribenter som betraktar, resonerar och funderar. Exempelvis har DN en sådan skribent i Ove Säverman, på resa var som helst. Vintematiskt och internationellt: kolla in Jay McInerney, Matt Kramer eller Eric Asimov.
Man måste nog börja där. Vin går att lära sig om man har passion och lite talang, se på nämnda Erica som är på god väg. Texten och idén är det viktiga, med några vintips som bonus.
jag skulle vilja lyfta fram en vidsynt och nyfiken bloggare. därtill utbildare i sommeliergebitet.
http://ohmansmatovin.wordpress.com
läs personens senaste inlägg...säger det mesta.
Selvom vi ikke har monopol i DK, er vinjournalistikken umådeligt sløv. Og herovre findes ikke engang rigtigt den mangfoldige bloggerkultur (endnu?), som er et så meningsfyldt alternativ.
Et eksempel på hvor galt det står til i DK (også) kan man læse i Politiken hver lørdag, hvor Thomas Ilkjær - en passioneret og sublim formidler af vin - er låst inde i 100tegns-anmeldelser af ugen BiB-tilbud. De rammer kan selv den bedste ikke få noget interessant ud af. Men jeg er helt enig, FV: det betyder ikke at man skal acceptere den tilstand, problemet er nok bare ikke udelukkende personrelateret.
VH!
Niels
Några av de bäst skrivna och mest inspirerande rese-essäerna i vinets värld finns i Kermit Lynchs "Adventures on the Wine Route":
http://www.amazon.com/Adventures-Wine-Route-Buyers-France/dp/0374522669
Och så borde det införas punktskatt på uttjatade klyschor. Snälla, kan vi få slippa dessa framöver:
(c/o BGK)
"Kluckande klappar",
"Veckans vin(n)are"
"Intet är som väntans tider"
"Intet ont som inte har något gott med sig"
"Listan visar vägen"
"På toppen av vinberget"
"Solsken på flaska"
"Säkra röda kort"
"Allt är inte guld som glimmar"
"Mini-amarone"
"Förföriska festfixare"
"Gamla bekanta i ny tappning"
"Listan talar sitt tydliga språk"
"Osten får vinet att sjunga"
"Min gud, jag dricker stjärnor"
och givetvis den redan klassiska:
"Naturliga skräpviner gör entré"
Tack FV för boktipset. Inköpt för 0,01 pund (eller nåja, 4 pund med frakt) från brittiska amazon. Vin journalistik i reseform är oftast riktigt spännande läsning.
Men, allvarligt. Hur kan det vara såna enorma skillnader i omdömena? När det gäller Beaujolaiserna verkar det inte finnas några mellanlägen alls – antingen tokhyllningar eller totalsågningar. Vad beror det på? Jag har inte uppfattat de här vinerna som så "speciella" att det kan förklara saken. Känns svårt att gå med på att det bara skulle handla om prestige.
Niels - du har en poäng, vi känner ju Thomas Ilkjaer genom hans finfina böcker och läser inte dansk dagspress. Formatet "tipslåda" är förödande om inte skribenten tillåts att bestämma själv över innehållet:
http://politiken.dk/mad/ECE1583711/to-fremragende-hvidvine-er-ugens-koeb/
A - särskilt som BGK ofta brukar rekommendera beaujolais, kunde man ju tänkt sig att han skulle vara mottaglig för ett riktigt bra exempel. Men icke. Visst katten är det prestige och principer det handlar om.
Vanligtvis pålitliga smaklökar tycker såhär:
http://vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400&Grape=252
http://italienska-viner.blogspot.se/2012/03/morgon-cuvee-corcelette-2010-jean.html
http://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=358243577551741&id=183596571683110
http://winevirtuosity.com/2011/04/29/2009-beaujolais-the-vintage-of-a-lifetime/
Det kan kanske vara lite prestige att en vinskribent i de större media inte känner för att skriva upp den typen av viner som under en längre tid har hyllats av bloggarna, att "följa John" är nog inget de etablerade skribenterna vill göra. Då kan de (BGK, MM och HL) inte hylla sig själva som "upptäckare" av de nya vinerna.
Men en mycket mer trolig förklaring ligger nog i det faktum att väldigt få svenska vinskribenter regelbundet och djupt provar viner utanför det vanliga sortimentet (detta sortiment är tyvärr deras huvuduppgift och de globala vinvyerna är dessvärre rätt snäva).
Det i sig leder till att deras referenser för många vintyper ligger i de viner som Systembolagets inköpare har köpt in, vilket är djupt beklagligt.
Alltså är Lapierre lite annorlunda än Duboeuf, som är deras referens, och inte alls "lika lätt bärigt och elegant".
Alltså är Domaine des Malandes och Raveneau lite annorlunda är J-M Brocard, som är deras referens, och inte alls "lika föredömligt rena".
Och så vidare ...
Dessa djupt rotade referenser har nästintill gjort det omöjligt för andra producenters viner att bli stilbildande för den nya vinkultur, vi så många önskar oss här i Sverige.
Vi får helt enkelt leva med att Les Fumées Blanche är Sverige mest prisvärda vin, år ut och år in.
Vi som vill annat, får helt enkelt ta saken i egna händer och göra allt vi kan på våra håll för att skapa en nyfikenhet för andra viner, vintyper, regioner och producenter.
Där fyller andra tidningar än de stora dagstidningarna och AOV, ett par bloggar (tyvärr i alldeles för liten skala eftersom det inte rör sig om tiotusentals läsare, dessutom "bara redan frälsta"), några vinklubbar och landets restauranger en mycket stor uppgift.
För övrigt håller jag med om Erica Landin, en mycket skärpt tjej som tillför precis det nya tänkadet som behövs.
Tyvärr är hon både ung, tjej, smart och nyfiken - en bunt egenskaper som inte verkar ha så stor betydelse när det ska anställas en skribent på de större tidningarna.
F&V En granskning av granskarna vore välkommen men den får vi ju inte riktigt. Snarare en recension av MM vilket ju inte är riktigt samma sak... Det är ju naturligtvis lätt att hålla med er i allt ni skriver men jag tycker det är att slå in öppna dörrar. De usla skriverierna om vin är ju heller inget isolat. Det jag skulle önska är en granskning av kopplingar mellan skribenter och importörer och andra delar av vinindustrin.
För min del tänker jag luta mig tillbaka och försöka inta en mera mellow hållning. Det ger sig nog med tiden. Genom att skriva, ordna provningar och lyfta fram det som förtjänar att lyftas fram kan man möjligen åstadkomma någon förändring i marginalen. Och det kanske är vad man kan förvänta sig utifrån de viner de flesta av oss som är här gillar.
Grunden i den perverterade situationen som råder på den svenska vinscenen i stort är och förblir monopolet. Där tänker jag att vi möjligtvis kan åstadkomma något genom att strunta i dem och upplysa om alternativ.
Vinosapien !! Tack för länken. Mycket god underhållning. Man måste beundra energin. Undrar varifrån den kommer.
Café Rotsunda! Mycket intressanta och insiktsfulla tankegångar
Hej! En annan sak. Ska jag försöka lägga vantarna på en Dr Bürklin-Wolf Kalkofen GC 2001 eller en Dr Bürklin-Wolf Wachenheimer Rechbächel P.C 1999 på SB:s släpp i morgon. Ni var ju där och hälsade på. Ni kanske har lite koll på dessa två? Tack!
på samma två teman som i förra tråden:
kan ju i och för sig vara så att samtliga morgontidningskribenter faktiskt råkade ut för ett par riktigt unkna exemplar av nämnda finbeaujolaiser på SB:testet? eller är det en för enkel förklaring? Hur många flaskor öppnas på en dylik provning? Vad är sannolikheten?
ps har för mig att jag drack en foillard morgon 2010 på 19glas häromsistens och den var ju mkt trevlig.
Erik,
Jag har själv suttit på samtliga lanseringsprovningar på Vin & Sprit och senare Systembolaget mellan 1989 och 2006 (därefter bara sporadiskt) och är mycket väl insatt i hur det fungerar.
Din tanke är god, men den är inte sannolik. Det sitter cirka 15-20 skribenter och provar vinerna samtidigt, och så fort ett vin är defekt, uppför sig märkligt eller får en hel del kommentarer, brukar någon/några skribenter klaga (dock inte alla), och då byts flaskorna ut. Det finns alltså flera flaskor av varje vin, särskilt på de två första av de tre lanseringsprovningarna.
Dessutom har jag för mig (jag läser dock inte morgontidningarna längre) att BGK "sågade" många av naturvinerna, och därmed faller sannolikheten ännu mer att just alla dessa flaskor skulle vara i dåligt skick.
Han liksom de allra flesta provar vinerna öppet, och det är nog därför troligt att det har påverkat honom och några av skribeneter åt "fel håll", baserat på deras åsikter.
Ytterst är hela den här diskussionen en generationsfråga, tyvärr.
Både bland skribenter, vinmakare och konsumenter.
Tittar man lite snabbt i Frankrike så finner man en helt ny generation av vinmakare som väljer att arbeta helt naturligt, med höga kvalitetskrav. Det lilla som visades på SB var bara en fraktion av allt som finns tillgängligt just nu.
Och motsatt; tittar man bland skribenter i Sverige, så finner man en hel generation som byggt sin karriär på att upptäcka och lansera "moderna" Parkerviner och Nya Världen, under en period när Frankrike och Italien producerade ganska slappa viner, i låt oss säga klassen under 250 kr. För dessa skribenter var det en revolution med Amarone, super-Tuscans och Argentina, bang for your buck. Någonting helt nytt! Nu är den tiden helt över, Gamla Världen har hittat nya värderingar och skärpt till sig, en sorts ekologisk och naturlig kontra-revolution.
Det är nu oundvikligt att vi stillsamt tackar av den generation recensenter (och vinmakare!) som fastnat en smula. Som inte längre har möjlighet och förmåga att se bortom formaliserade monopolprovningar och som inte längre har energi att ta egna initiativ till vingårdsbesök som inte är förpackade av de stora importörerna. Tack för allt, tack för era år i vinets tjänst, luta er tillbaka i fåtöljerna och njut av åren med era favoritviner i glasen, för era åsikter och bedömningar tillhör nu historien. No hard feelings.
Om tio år arbetar de flesta kvalitetsmässiga vingårdar så gott som helt naturligt, med liten inverkan av fat, svavel, enzymer och designjäst. Förhoppningsvis kommer även då de flesta problem med oxidering/reduktion och brettanomyces har arbetats bort, med hjälp av erfarenhet. För hur mycket jag än älskar naturliga viner generellt, och propagerar hårt för det och provar dem aktivt sedan flera år, så är det bara att erkänna att många av dem är olyckligt eller klantigt gjorda i dessa avseenden. Viner ska vara rena, friska och ha tydligt definerade fruktsmaker från druvan och växtplatsen, och det är bara vinmakaren själv som kan se till att vinifieringen sker så skenbart enkelt som möjligt. Jag säger skenbart - för att vara enkel i uttrycket så krävs det talang och erfarenhet, det gäller även matlagning, konst mm. Lapierre är definitivt en av dessa. Eller var, han dog ju faktiskt för två år sedan...
Komplexitet? Well, för mig är det är inte alltid önskvärt, om man med komplexitet menar teknisk vinmakning som lyfter fram "integrerade" eksmaker och designade fruktsmaker. Cheval Blanc '90, Latour '88, Le Pin '88 är väl inte de värsta exemplen, men är ändå bara några konventionella och "komplexa" viner som lämnat mig ganska kall bara det senaste året. Min smak har ändrats och utvecklats genom åren, jag letar efter helt andra smaker i ett vin, så är det med det bara. Sen, efter det objektiva omdömet, så är det trots allt personlig preferens som avgör om man föredrar stilen/smaken hos Lapierre eller hos Duboeuf.
Så sorry old guys, men vi verkar leva på helt olika smakplaneter. Jag slutade hänga med i den äldre svenska vinjournalistkårens bedömningar för flera år sedan. "Lyxig" ekfatslagring är lika mycket en defekt som brett. Så ni hittar mig även hädanefter på naturvinsbarerna i Paris, och sliter upp korkar i källaren efter stängningsdags, i jakt på framtidens talanger: de rena vinerna.
Jag förstår inte debatten fullt ut. Jag äter inte bara kokt fisk, jag äter oxkött, älg, rådjur och annat vilt, morötter, älskar skaldjur, kalvlever, rå fisk, bönor och äpple. Grönsaker och bär av alla slag är toppen. Alger och råräka är strålande. Lamm, ostron och kyckling är superbt. Jag äter gärna vällagad husmanskost och lyxig exklusiv mat som serveras på Esperanto. Jag äter nästan allt som är av hög kvalité.
Jag tycker om Beaujolais från många producenter, Kalifornisk Cabernet, älskar ung frisk Bourgogne, både röd och vit. Ännu mer gillar jag mogen vit och röd Bourgogne, Sassicaia, Cote Rotie och Riesling från Tyskland. Champagne är gott, om den inte är för äpplig. JAG TYCKER MYCKET OM VÄLGJORDA NATURVINER OCH ANDRA VÄLGJORDA VINER. Jag vill ibland ha ett ungt friskt rött vin helt utan ekfatslagring och ibland vill jag ha ett maffigt ekfatslagrat vin. Jag tycker om att dricka unga friska, strama vita viner OCH mogna mjuka nötiga vita Bourgogner med ostnyanser. Jag tycker Cheval Bland 1990 är fantastiskt och jag dricker gärna Lapierre:s Morgon. Jag älskar bra Aussi Shiraz! Jag tycker att en bra Amarone är gott till ost.
Men trots allt finns det en stor kvalitetsskillnad mellan vinerna som jag dricker och som jag nämner ovan. Ett strålande 150 kronorsvin är fortfarande ett strålande vin i sin prisklass och kan inte på något sätt konkurera med ett strålande 2000 kronorsvin. Jag har provat usla berömda Bordeauxviner och usla naturviner i 150 - 250 kronorsklassen.
Vissa viner kan lagras länge andra inte. En del sk naturviner är riktigt dåliga andra är riktigt bra.
Mattias, en fråga. Enligt dig, får ett naturvin kosta 1500 kronor och komma från Bordeaux, Bourgogne eller Australien eller måste det kosta 239 kronor och komma från Loire? Är alla naturviner lika bra oavsett producent, region eller druva, bara de kommer från Frankrikes mindre berömda regioner?
Min erfarenhet är att många riktigt bra viner idag görs från helt eller delvis ekologiskt eller biodynamiskt odlade vingårdar, med naturlig jäst, utan enzymer, med så lite svavel som möjligt. Få omdragningar och man rör vinet så lite som möjligt. Och det är stora berömda vinhus som går i spetsen för detta tillsammans med många mindre odlare. Jag arbetar själv med Louis Roederer, som idag äger 40 hektar vingårdar som är biodynamisk eller ekologiskt odlade. Man började år 2000 och är idag i särklass störst inom ekologisk och biodynamisk odling. En annan producent som jag också arbetar med, Louis Jadot, började ställa om vingårdar för ekologisk och biodynamisk odling för drygt 10 år sedan. Idag sköts huvuddelen av deras egna vingårdar på detta sätt.
Men jag kan inte se att ekfatslagring kommer att försvinna framöver och jag vill personligen heller inte att den gör det.
Jag hoppas verkligen att jag aldrig blir en vinfanatiker som bara tycker om en viss sorts vin! Vad tråkigt mitt liv skulle bli.
Claes Lindquist
Var en rätt okej diskussion till skryt-Mattias Kroon gled in och började skrävla om Cheval Blanc '90, Latour '88, Le Pin '88 då blev hela tråden 2/10 :-(
Jag har funderat lite till, några frågor:
Är naturviner som är bra bättre än andra viner som är bra? Eller är det tvärtom!
Är mindre odlare mer naturviniga än större odlare som jobbar på samma sätt? Varför i så fall?
Varför köper Systembolaget in vissa viner som naturviner och inte andra, fast de är gjorda på samma sätt?
Måste naturvin vara gjort för att drickas inom 1-3 år eller kan det lagras i upp till 50 år?
Det stora problemet är och förblir: VEM BESTÄMMER ATT ETT VIN ÄR ETT NATURVIN? Jag, Mattias Kroon, odlaren själv, Systembolaget, svenska bloggare, importörerna, Kronstam?
Jag kommer att fortsätta att dricka alla typer av goda viner, oavsett region, framställningssätt och storleken på producenten.
Claes Lindquist
Cleas: Systemet och BGK. Staten och kapitalet.
Claes, inget annat. Ursäkta.
Jag trodde det var Anders Öhman som avgjorde det.
Det verkar som om ALLA diskussioner förvandlas till naturvinsdiskussioner i dessa dagar? Oftare än inte instigerat av de som med störst emfas säger sig rata begreppet...
/Patrik
Kan inte annat än att hålla med Patrik, och diskussionen är hur tråkig som helst, inte minst med tanke på att den har delat vinälskare i Sverige i två läger.
Samtidigt är det inte oväntat att diskussionen har blossat upp med tanke på hur hårt förespråkarna för "naturviner" har provocerat den vanliga vinvärlden med sina märkliga uttalanden om "fusk" inom vinmakning och vad jag tycker är idiotiska uttalanden om "kemikalieviner" och "farliga tillsatser". I mina ögon faller trovärdigheten hos kritikern platt till marken när den typen av argument förs på tal.
Det intressanta är att ingen av kritikerna mot vanliga viner i alla fall dricker de viner som är volymproducerade och därmed regelbundet är gjorda med små tillsatser av enzymer, odlad jäst, jästnäring, tanniner, syror, etc. Så varför ens bry sig?
(En av de mest militanta förespråkarna för "naturviner" brygger öl med tillsatt jäst.)
Jag tycker det är märkligt att man ens använder ordet "naturviner" eller "naturliga viner", istället för att tala om dem som "bra viner med autentisk ursprungskaraktär".
Inget vin i världen blir bättre av att vara ett "naturvin", lika lite som något annat vin blir bättre av att vara sådant. Det är alltid helt andra värden som avgör om ett vin är bra och intressant eller inte.
Jag får väldigt ofta känslan av fundamentalism från förespråkarna för "naturviner", lite grand som veganer som irriterar sig på folk som äter kött. Det hela är ytterst förvånande.
Ska man vara extremist, ska man vara det i alla delar av sitt liv, och det går inte om man bor och lever i ett modernt samhälle. Man måste tumma på en hel det ideologier, och svavel i vin är en sådan faktor man inte nödvändigtvis måste vara militant med.
Det är inte tillsatsen av stabiliserande svavel (långt under gränsvärdena, och i nästan 100% av kvalitetsvinerna inte heller kännbart för den mänskliga näsan) som är särskilt uppseendeväckande, och helt ärligt vet jag inte ens vad som har föranlett påståenden om "kemikalieviner". För mig är det mest tafatta försök från ett par importörer att marknadsföra viner på, för att göra dem mer intressanta.
Mest intressant vore det förstås att marknadsföra vinerna för sin kvalitet, inte för någon filosofisk ideologi.
Väldigt få av de riktigt bra biodynamiska producenterna nämner ens att de arbetar biodynamiskt, eftersom det överhuvudtaget inte är intressant för dem ur en marknadsföringsaspekt.
Problemet med "naturviner" så som jag ser det är den kategori som jag har sett kallas "orangea viner", alltså vita viner som är skaljästa utan tillsats av skyddande svavel.
Det är den typen av vin som nästan ingen tycker om, men som hyllas av ett litet antal "naturvinälskare" som "intressanta och autentiska", som har legat till grund för debatten om kvaliteten på de så kallade "naturvinerna".
Jag tillhör dem som har väldigt liten förståelse för dessa grumliga, missfärgade och enligt mig dåligt smakande vinerna. Och jag vill för inget guld i världen ha dem i de vinpaket jag betalar kungligt för på en bra restaurang. De krogar som satsar åt det hållet, förlorar dessutom många gäster, och en restaurang har egentligen inte råd med det.
Att jag har den här åsikten har inget att göra med min ålder eller att jag inte är påläst.
Att klaga på andra viner som "onaturlig", "kemikalieviner", "fuskviner", och tala om "giftiga tillsatser" och så vidare, är nog det sämsta anhängarna av "naturviner" kan göra.
Min förhoppning är därför en mer sansad debatt med logiska snarare än känslomässiga och fundamentalistiska argument.
Jag är säker på att Systembolaget kommer att ta in fler biodynamiska och "naturliga viner", det ligger i tiden. Att MM och BGK inte kommer att hylla dem, behöver vi andra inte bry oss om.
Min bild är nog att om ett ifrågasättande upplevs som så störande att folk känner sig manade att avfärda det som extremism, så brukar det vara hög tid och ligga en del i det. ;-)
@ Claes : Kært barn har mange navne men efterhånden er der flere “protokoller” der beskriver hvad
en “naturvin” er. Om man kan lide navnet eller ej , er det en smagssag men det er ikke definitioner, der mangler. Snarere tværtimod: "Vini Veri", Vivit, Triple A, Naturvin.
Det ville være flueknepperisk at diskutere på titlerne.Det der er interessant er, at vi har en bevægelse der vil give vinmarken sin naturlige cyklus tilbage og producere vine der er sunde og smager godt, glædeligt befriet fra overdrevet kemi og industriel kælderarbejde. Det er ikke bare en bevægelse MOD standardisering af smagen men især en bevægelse FOR en genopdagelse af smagen. Det kan næppe genere nogen sand vinelsker. Eller hur ?
Intressant diskussion. Michel sammanfattar det bra, som vanligt. Dock tycker jag om en del skalmacererade viner, tex Vernaccia di San Gimignano "Evoe" av Panizzi.
Hamnade i en intressant diskussion idag som började i dagens naturvinssläpp och slutade i hur uppdaterade vinskribenter är. Vilka vinskribenter ser man utanför de vanliga forumen som systembolagssläppen, vindagar etc?
Vilka ser man hos importörer som tex Wine Trade (naturvinförespråkarna #1)? Susanne Berglund-Krantz, Michel Jamais, Hans Artberg, Per Bill och undertecknad. Har nog inte sett några andra, rätta mig om jag har fel.
Det är inte ett bombsäkert lackmustest men ger en bild av vilka vinskribenter som "hänger med" i vad som händer. Finns det kanske en röd tråd att de som har en koppling till restauranger är bättre på att följa dessa riktningar (Bill har det dock inte)? För mig är det en självklarhet.
Claes:Läs mitt inlägg ordentligt nu. Inte står det väl någonstans att viner måste kosta 239 kr och komma från Loire? Självklart får ett naturligt vin kosta 1500 kr och komma från Bordeaux, Bourgogne eller Champagne, den här retoriken är bara barnslig. Jag är alldeles tokig i DRC och Prieuré Roch, som jag även räknar som helt naturliga viner. Men mindre förtjust i Cabernet Sauvignon och generell Bordeaux. Och visst äter vi väl alla alla fantastisk mat från hela världen och ur alla discipliner, bara den är god, och man är tillräckligt nyfiken.
Men varför är back-upen för naturligt gjorda viner så klen, varför kan så få se framtiden i dessa? Och varför sågar alla etablerade vinskribenter Lapierre just nu? Det är frågan här. Ingen här är fanatisk eller taliban. Det är bara en fråga om att försöka stötta en rörelse av vinmakare som är mestadels unga, moderna och kvalitetsmedvetna, men kanske inte så kommersiella.
Men, och detta vill jag gärna göra klart, så det inte uppstår missförstånd, för jag är samtidigt hemskt ledsen om jag stöter mig med någon här; för både Amarone och Aussie Shiraz är vidriga vinstilar, jag ser personligen inga användningsområden för dem, alls. Det är helt och hållet en subjektiv bedömning från min sida, jag är helt ointresserad av om någon annan gillar dessaa viner eller inte. Precis som att jag inte funnit något bra från Sydafrika, som passar min smak. Vi har olika smak på de här punkterna, så är det med det bara, inget att göra något åt. Jag dricker hellre vatten.
/Mattias - från ett pyttelitet hotellrum på en av de mer avlägsna öarna på Färöarna, efter en lång och delikat middag bestående av fermenterad sjöpapegoja, valapäck och halvruttet lamm.
Allt är sannolikt redan sagt, så med risk för viss upprepning...here goes!
Mattias; utan att jag riktigt tror du menade det, så var din senaste kommentar huvudet på spiken.
Du är ärlig, vilket jag uppskattar, och säger du har inget över för Amarone, Aussie Shiraz och fortfarande söker en sydafrikan som du gillar. Och avslutar det hela med: "Vi har olika smak på de här punkterna, så är det med det bara, inget att göra något åt."
Det är väl just detta som är hela problemet, även när det kommer till naturvinsfrågan? Folk tar ställning helt enkelt. Att någon inte väljer att backa upp naturligt gjorda viner är ett ställningstagande; oavsett vi gillar beslutet eller inte. Varför man inte gör det kan ha flera orsaker och behöver inte vara kopplade till deras produkter.
En person som tror stenhårt på något är alltid den svåraste att övertyga om motsatsen, eller att förklara sitt eget ställningstagande för.
MVH
Niklas Jörgensen
@Niklas,
Ja så är det, du har så rätt.
@Mattias
Maten som du åt låter sådär, tveksam om det skulle vara min grej. Men eftersom jag inte har provat, så vem vet.
Ja, jag är medvetet lite barnslig i mitt resonemang, allt för att definiera vad som är ett "naturvin".
Vi börjar närma oss någon form av "naturvinsdefinition" Om jag fattar det rätt skall det helst komma från Frankrike, vara ekologiskt eller biodynamiskt odlat och framställt, det kan i vissa fall lagras i nya ekfat under rätt lång tid (DRC) men bör helst inte få någon eksmak, naturlig vild jäst och så lite svavel som möjligt. Vinet kan kosta mycket eller litet.
En hel del frågor återstår dock som jag ställde tidigare:
* Får det komma från en stor producent?
* Kan det komma från Chile, Sydafrika eller Australien?
* Kan en negociant göra ett naturvin eller måste det vara en odlare
* Kan vilka druvor som helst komma ifråga
Mattias, jag försöker bara själv förstå. Diskussioner skapar klarhet i min värld.
Claes Lindquist
Då vi representerar Terres Dorées och Jean Paul Brun i Sverige vill vi gärna hänvisa till en intervju gjord med Jean Paul som ni kan hitta här http://louisdressner.com/producers/Brun/ . Vi kan tillägga att vi inte använder begreppet naturvin i marknadsföring och att SB heller inte köpt in vinerna som sådana.
Vidare kan vi informera om att Jean Paul kommer till Sverige i slutet på maj då det finns möjlighet att möta denne mycket intressante producent. Vid intresse går det att kontakta någon av oss på Prästgårdens Vinhandel.
Hej Claesarna med flera,
äntligen någon som instämmer i vårt tjatande om att vara mer restriktiva med användningen av ordet "n******n".
Kan vi inte nöja oss med att tillgripa ordet när det gäller viner där inget tillsatts eller tagits bort ("vin nature") ? Då är definitionen glasklar. De andra vinerna kan vi väl helt enkelt kalla "viner" så länge? Okej?
Om vinerna är goda och respektfullt framställda så lär det ju märkas när man smakar på dem. Ett vin i taget, i vanlig ordning. Utan att klumpa ihop och generalisera, med så öppet sinne som möjligt, utan förutfattade meningar.
Det blir svårt att känna förtroende för provningsnoteringar och omdömen från folk som agiterar, oavsett sida. Ödmjukhet och vin går ofta bra ihop, både hos vinmakare och provare.
ledsen för att återkomma väl sent i en debatt som redan flyttat vidare. Hittade dock en artikel av MM i SvD som skulle kunna varit skriven av Borges, Cortazar eller Willy Kyrklund: http://www.svd.se/mat-och-vin/vin-ol/vinagermamma-tar-hand-om-slattarna_6644646.svd
högklassig ironi helt utan riktning och avsändare
Skicka en kommentar