Lördagskvällen bjöd på en sinnesvidgande upplevelse, i ett sammanhang som även i övrigt var praktfullt. Temat för den här programpunkten var: "Öppet: Vissa viner förtjänar att drickas med öppen etikett. Detta är ett sådant."
Det klassiskt ljusa, rödbruna vinet ser ut som en mogen bourgogne i de stora kuporna. Efter en timma i luften har 1971 Monfortino en vidunderlig doft. Här finns en definition och ett fokus vi sällan - eller snarare aldrig - varit med om. Allt man någonsin kunde önska sig i en barolo finns här: tjära, läder, torkade rosor och mängder av spearmint. Söt ungdomlig rödfrukt, apelsinskal och hallon, tjocka lager av rödbrun rost. Mineralerna sprutar likt ett fyrverkeri ur bourgognekupan. Därtill rörande vackra mognadstoner av fernissade gamla fönsterramar, fina gamla läderremmar och multnande skogsgolv.
Smaken tar oss till en annan nivå, till något vi tidigare aldrig upplevt. Kroppen svarar snabbare än hjärnan på alla stimuli - genom vällustrysningar, snurrande skalle och tårande ögon. Om vi helt sakligt ska försöka beskriva detta underverk, så handlar det om en enorm koncentration och strålande vital frukt. Det handlar om de mest tätvävda och eleganta tanniner man någonsin kan tänka sig, och om en sjungande apelsinsyra. Det handlar om ett bergfast, örtigt grepp och en oändlig eftersmak. Aromerna vecklar ut sig som en färggrann men distingerad solfjäder och ringer i munnen flera minuter efter varje klunk.
Tiden stannade just. Alla runt bordet är hypnotiserade av Monfortinos skönhet. Förstummade, liksom kippande efter ord, och i detta ögonblick inser vi nog allihop att vi aldrig någonsin kommer att få smaka ett godare vin. Det tar en stund att hantera ett tumult av glädje och sorg, för att kunna gå vidare i livet.
17 kommentarer:
Wow! Grattis, eller beklagar...? ;)
/Patrik
Poesi och magi... När det verkligen händer i ett moget vin så finns det inget som kan konkurrera. Häftigt att det fortfarande finns gränsförskjutande upplevelser - med tanke på ert track record så har ni ju betat av en del bra saker förr menar jag...
Häftigt,
Låter lite som att slå en 300-serie i bowling, med vänstern och med ögonbindel....
//P
Jamen, hur många POÄNG får det? Är det PRISVÄRT och TROGET SIN STIL? :)
Patrik! Det är bara att samla ihop sig och gå vidare. Det blir kanske inte bättre, men i alla fall annorlunda...
Konjären - nä, det tycks inte gå att tröttna på vin, vi har verkligen försökt men inte lyckats än ;) Gissningsvis finns det massor av sinnesvidgande upplevelser kvar... ja, vi hade faktiskt flera stycken under kvällen igår.
Rara - vi vet absolut ingenting om bowling men det låter både svårt och bra.
Johan - klicka på länkarna i posten så får du se hur många poäng det fick :) Monfortino '71 kostar någonstans mellan €570 och $2000 om man nu lyckas hitta den, som Ulrik gjorde. Prisvärdet är givetvis enastående. Liksom ursprungskänslan.
Mageløst!! I alle forhold er potentiale og hypotese på en måde tryggere end fuldkommenhed - det enestående står netop pinagtigt alene..
Tak for en smuk beskrivelse!
VH Niels
naturlig och osvavlad misstänker jag;)
Jesus i kortbyxor, det där var nog minst lika häftigt som när jag hade den stora äran att få dricka La Mission Haut Brion 1955, man blir nästan personlighetsförändrad liksom...
Det gick ju inte att låta bli förfalskningsdiskussionen i dessa dagar...
http://www.thewinecellarinsider.com/2012/03/rudy-kurniawan-arrested-by-fbi-on-numerous-fraud-charges/
Nu är det väl utom allt tvivel att den här flaskan var äkta, men vad hade vi egentligen sagt om en fejkad Monfortino med prima 71-juice från traditionella men undervärderade aktörer som Franco Farina eller Enrico Serafino?
Apropå Fraud och 100p ...
http://www.decanter.com/news/blogs/expert/529808/jefford-on-monday-the-gang-of-100
I övrigt, alldeles fantastiskt att ha fått förmånen att dricka Monfortino. Alldeles fantastiskt och jag sörjer inte alls. Även om jag kanske inte får uppleva något liknande igen är jag överlycklig att ha fått uppleva det en gång.
Jag räknar med att annat, även på lägre nivåer, kommer att fortsätta float my boat.
För övrigt, F&V, fantastisk not. Den där laserkärnan med frukt i absolut centrum av allt annat som pågick - jag har inte upplevt något liknande. Giacomo Conterno, vilken man. Den lille mattvävaren vävde medvetet in ett och annat fel för att inte utmana sin skapare - så jobbar inte Giacomo ...
Vinosapien - Det där var något jag kom att tänka på när vi provade den ytterst juvenila Gaja 61:an nyligen. Jag drog mig till minnes barndomens somrar i början/mitten av 70-talet hos min vinodlande farmors far när han dagarna i ända gick i raderna med sin spruta och två stora tankar på ryggen. Jag tror knappt jag såg hans ansikte mer än korta stunder - han hade ständigt gasmask. På den tiden fanns det inget som kallades farligt och inget var förbjudet i Italien, undras vad de där tankarna rymde. Nu var han förstås varken Angelo Gaja eller Giacomo Conterno...
/Patrik
Giovanni Moresco?
När det nu visar sej att inte bara den absolut bästa musiken (Haikara mayblitz comus raw material mm mm)
skapades 1971 utan även Den bästa Barolon blir man ju nyfiken o höra om ni smakat nåt annat vidunderligt från detta ubermagiska årtal
Spännande
Progg-nebba?
http://vinare.blogspot.se/2009/11/barolo-e-barbaresco-1971.html
Vad med Giovannini Moresco? 1971 Barbaresco Pajoré!
Ryktet säger att du hädat och poängsatt Cappellano?
Tack för att du håller ordning på oss, Ulrik. Så kan vi ju inte ha det - Baldo skulle på samma gång vänt sig i graven och osäkrat sin revolver! Något han iofs också hade gjort om han hört sällskapets samlade gissningar i lördags. Ordet "barriques" hördes åtskilliga gånger :)
Skicka en kommentar