2004 Fenocchio Bussia Riserva vs. 2004 Bauccio Aglianico del Vulture

Vi har längtat ett tag efter en stor vinupplevelse - och ikväll kom den. Helt otippat var väl det inte, eftersom vi bäddat med luftning redan vid tretiden. Då var barolo-riservan knuten men extremt lovande. Aglianicon jämförelsevis mycket mer öppen, men också klart rustik, stallig och animalisk. Båda vinerna behövde luft, av helt olika skäl.

2004 Giacomo Fenocchio Barolo Bussìa Riserva liknar en ljus rubin, med hög lyster och briljans. Doften är ganska knuten under omhällningen, men efter tre timmar har den öppnat upp fint. Nu skiner rödfrukten med eleganta drag av röda vinbär, hallon, nypon och en gnutta fruxo. På toppen dansar eteriska övertoner av rosor, mandel, rosmarin och grusmineraler. I fonden finns fetare drag av läder, tjära, funghi porcini och ljus lakrits. En förfinad doft med fenomenalt sug.

En enda klunk, och det är fullträff i munnen. Smaken är frisk, slank, ren och intensiv med ett underbart grepp. Nervigt rödfruktig med inslag av nypon och ljusa örter. En fin liten grushög tippas av på tungan och torkas av med dyrt sämskskinn. Strukturen har en spänst och finess som måste beskrivas som burgundisk. En aptitretande mineralsälta läskar i den långa, rena eftersmaken. Ek finns inte med på kartan i ett botti-lagrat vin som det här. Ej heller de volatila målarpytsar som emellanåt ger botti-viner en rustik kant.

2004 Cantine Madonna delle Grazie "Bauccio" Aglianico del Vulture är några nyanser mörkare, dovt djuprött till oxblodsfärgat. Inledningsvis domineras doften av stalliga och animaliska drag. Efter tre timmar har de vädrats ut och öppnar upp för en utvecklad, lite bränd frukt som liknar mörka plommon och korinter. Samtidigt bjuder doften på en härligt uppfriskande och sammansatt örtbukett samt mognads-toner av tobak, läder, järn och köttsafter. Det är fortfarande en bra bit från elegant, men väldigt uttrycksfullt.

I munnen en fyllig, osöt smak med stora mogna tanniner. Trots avsaknaden av sötma finns toner av bränt socker och muscovado. Strukturen är fortfarande spänstig med massor av örter, järn och en bestämd mineralsälta. I slutet finns en liten bitterhet likt grapefruktskal, och nog är det rejäl längd på eftersmaken.
Detta är knappast elegant i jämförelse med barolon, men väldigt karaktärsfullt med givande mognadsutveckling. Gott som grovsnus!

Fenocchio har åstadkommit total transparens för druva och terroir.
De har mejslat fram klarhet, renhet och skönhet. De har gett oss ett exceptionellt elegant vin, och vi lämnas kvar med en djup känsla av tacksamhet. Bauccio är ett klassiskt vin de garde - vad nu det heter på italienska. Vi associerar till Bandol - ett hederligt arbete i större skala, lite ruffigare och skitigare, lite mer fat och tobak under naglarna.


Winewise/Terroiristen, 375 dkk.
Vinik via PI, 250 kr.

Bauccio tidigare bloggat här.