Trentino-Alto Adige växer i rollen som leverantör av hyfsad pinot-dricka. Vi har aldrig smakat något stort därifrån, däremot en hel del gott. Bäst tycker vi att det blir när man känner närheten till alperna i en svalt syrlig och slank smakprofil som påminner om lättare Ahr-pinot. För kvällen får vinerna sällskap av kyckling som fått sjuda i Lapierre-beaujolais tillsammans med skogschampinjoner, sidfläsk och chalottenlök.
2010 Pojer e Sandri Pinot Nero är en ljust granatröd uppenbarelse. Nosen är öppen och ljust rödbärig med drag av rönnbärsgelé, lingon, röd vinbärssaft och rödvinsvinäger. Dessutom en gnutta ljus lakrits och diskret blomparfym. Karaktären är svalvuxen och genomluftad, fin att sniffa på.
I munnen ett fjäderlätt vin (12,5%), fint bärigt med mjuk munkänsla och friskt småkärv syra åt lingonhållet, som får diskret tassande komp av ljus kola och ljusa kryddor. Stilen är elegant och läskande, en harmonisk upplevelse helt utan beska eller bitterhet. Omedelbart lockande att dricka rakt upp och ner.
2010 Istituto Agrario San Michele all'Adige Pinot Nero har en djupare, dovare doft som inger respekt med sina lätt köttiga toner samt drag av läder, mossa och skog. Här finns märkbara men inte alls störande kaffefat och en kärnigt knuten frukt som sakta öppnar upp mot mörkare körsbär, körsbärskärnor och bittermandel.
Smaken är oväntat tät och rik - jämförelsevis mer bourgognelik - med hårdare tvinnad frukt och bestämd struktur som tar hjälp av en god apelsin/pomeransskalbeska och rätt gott om tanniner. En relativt sett mer kraftfull pinot (14%) som balanserar sina tillgångar väl och har anständig längd.
Bägge är riktigt goda, men Pojer e Sandris lättfotade pinne blir vår favorit både på egen hand och i samspel med maten. San Micheles tia vinner en hel del i drickbarhet på tre timmars luftning, och som lagringsprojekt betraktat är den klart lovande - man kan lätt vänta fem år. Nyligen drack vi nollfemman, den bjöd på riktigt trevlig utveckling.
Carlo Merolli, 130 muk och 122,50 muk*
*(MyntUnionKronor)
2 kommentarer:
San Michele 10:an tänker vi inte missa. Gillar verkligen deras PN-stil och den här låter som den har en hel del att ge. Som ni säger; 05:an (och 06:an - lite lättsammare och fruktsötare) är mycket trevlig att dricka just nu.
Av ren inspiration kramade vi just korken av en annan norditaliensk pinot nero från 2010, fast från Aosta. Les Cretes' PN är ultra-ren och edelweiss-frisk, känns riktigt nyttig att sörpla - smockfull av vitaminer och antioxidanter vid sidan av all mineralitet och den attraktiva lingonkärvheten.
/Patrik
Bürklin-Wolf Pinot Noir "S" är en annan störtskön nollfemma som vi har satt i oss utan att berätta för någon. Finns hos Dorst om man frågar snällt.
Les Cretes låter som vår melodi. Vi har sneglat på dem sedan i somras, men inte fått till det. Borde funka fint som friskus-dryck under påsklovet?
För tillfället får vi hålla till godo med en pinot som efterjäst i flaskan... Efflorescence heter den visst ;)
Skicka en kommentar