Munskänkarna provar septembernyheter

Här är vinerna vi provade igår. Det vore kul att få höra vad ni tyckte, ni som var där...


2009 René Muré Signature Alsace Gentil 92 kr

Ung, charmig nos med parfymerade drag av muscatdruva, vit persika och litcheefrukt. Kanske tittar alkoholen fram på ett aningen störande sätt. Den nästan torra smaken är rik i både munkänsla och aromer: mogen fruktkorg som av persika, päron, litchee, äpplen. Fullt okej syra och en lite kryddig struktur som bjuder motstånd. Har man inte problem med parfymerat vitt, så kan det vara värt att prova till en lökpaj eller liknande. Riktigt gott på ett okomplicerat sätt. (85)

Om Edelzwicker är det enkla druvblandade vardagsvinet, så är Gentil ett steg upp i kvalitet. En Gentil är oftast byggt runt sylvanerdruvan men ska också enligt reglerna innehålla minst hälften av de ädla sorterna. I detta fall handlar det om 25% sylvaner, 25% gewurztraminer, 24% pinot blanc, 16% riesling och 10% pinot gris. Druvsorterna ska vinifieras var för sig och godkännas som AOC Alsace innan de blandas. Vinet mognade på sin jästfällning under ett halvår i ståltankar.



2007 Domaine Jaeger-Defaix Rully 1er Cru Les Cloux 199 kr

Doften är fortfarande ung med drag av nötter, smör, vanilj, kryddlåda, rostat bröd och dito eneträ. I munnen serveras en skön balans mellan frukt, syra och alkohol, med aromer av gula äpplen och en hyfsat mineralisk karaktär. Faten är lite väl uppenbara just nu, men det ser ut att fixa sig med kortare lagring. Den goda syran och en viss grapefruktbeska bjuder motstånd och ger en stram avslutning och en ganska så lång eftersmak. Inte dumt alls och dessutom bra utdelning för pengarna. Kommer att vinna på något års lagring. Rekommenderas. (89)

Bonnbourgogne är ju inte det sämsta, och côte chalonnaise är bra på vitt. Vinet uppfostrades under ett år i ett- till femåriga fat, med batonnage, därefter i 18 månader på flaska.


2009 Cloudy Bay Marlborough Sauvignon Blanc 199 kr

Uttalad doft av fläder, nässlor och vita vinbär med bladen kvar, plus lite lime och fruktsoda. Syran är ganska påtaglig men också lite disharmonisk och saknar det där fokuset man gärna vill ha i en bra sauvignon blanc. Avslutningen är kort och fruktig på typiskt nyzeeländskt vis. (85)

Inte alls vår stil, och som vanligt tycker vi att Cloudy Bay underprestererar sett till både pris och (vad som är kvar av deras) renommé. Skärpning!



2006 Cloudy Bay Te Koko Sauvignon Blanc 259 kr

Vinet lockar med en ganska läcker fatrostning där vi noterar vanilj, smör, nötter, lim och en antydan till nougat/arrak över måttligt väldefinierad frukt som liknar vit persika och vinbär. Smaken har god fruktighet och en rätt ansenlig fat-kraft som tyvärr blir lite klumpigt ekbesk och snudd på eldig i slutet. Väldigt tveksamt prisvärde. (86)



2007 Arnaldo Caprai Montefalco Rosso 119 kr

Nu är det andra gången på två veckor som vi provar det här vinet. Vi trycker på resetknappen och kör igång på ny kula. Nosen är öppen med röda och svarta körsbär, cocktailbär, macererade körsbär, tobak, gummi och lite blomvatten. Ikväll doftar det godare än sist! I munnen ett fylligt vin med härligt rustika tanniner av det grövre slaget. En osöt karaktär och en viss bitterhet gör smaken ännu mer bestämd, men alkoholen håller sig undan, sitter och trycker inne i mitten utan att våga titta fram. Det här ger ett hederligt, rättframt intryck och vinner vår sympati i längden. Rejäl mat är förstås ett måste, och kortare lagring kan inte heller skada. (87)

Så mycket roligare än nolllfyran! Och har det inte blivit billigare, dessutom? Här ger vi tummen upp och bokar in omtest i skarpt läge på hemmaplan. 70% sangiovese, 15% sagrantino och 15% merlot. Ett års mognadslagring i använda fat, stora som små. 14,5% alkohol balanserar utmärkt med resten av komponenterna.


2006 Umani Ronchi Cumaro Conero Riserva 159 kr

Doften är återhållsam, med en första början till mognad. Som vanligt med Cumaro är det rätt mycket ek i presentationen, med bittermandel och choklad över typiskt italiensk frukt av körsbär och plommon. Smaken är medelfyllig och smal runt midjan, ganska tanninrik på ett lite snipigt, ettrigt sätt och heller inte helt tillfredsställande vad gäller frukten. Värme och ekbeska i avslutningen drar ner helhetsintrycket. Knappt värt slantarna. Pass. (85)

Vi gillade verkligen Cumaro när de dök upp i början/mitten av nittiotalet, men minns dem som bättre än detta smått anemiska och lätt ogina vin. De har heller inte gjort särskilt bra ifrån sig på mässor och vindagar. Nuförtiden blir det blir alltid lite för mycket ek i förhållande till frukten.


2007 Craggy Range Te Kahu Gimblett Gravels Vineyard 199 kr

Doften är god, och aningen syltig med mogna solvarma bär, inte minst plommon. Fin mynta och eucalyptus, varm kryddighet och ljus tobak. Smaken är ganska rik och intensivt fruktig, slank och läskande, vänlig till sin karaktär, utan större motstånd i tanniner eller syror. Tydlig värme i avslutningen bidrar till hyfsad längd. Lagom utvecklat nu och därmed fullt drickfärdigt. (87)

Inte riktigt vår stil men utan tvekan rätt skönt och gott ändå. Hawke's Bay på östra nordön är Nya Zeelands odiskutabla ledare när det gäller bordeauxdruvor. Här handlar det om 54% merlot, 17% cabernet franc, 14% cabernet sauvignon, 14% malbec och 1% petit verdot. 20 månader på franska ekfat, varav 20% var nya. 14% alkohol.


2007 Château La Tour Carnet Haut-Médoc Cru Classé 283 kr

Så där ja, nu snackar vi! Färgen är tät, mörk, rödsvart som sig bör. Doften är rent ut sagt skitläcker med oblyga noter av mynta, mörk bitter choklad, rostat kaffe, mörk kola, vanilj, inlagda mörka och röda bär, samt en perfekt liten blaja precis runt hörnet.
Smaken är sval, medelfyllig, helt osöt, och rätt så tanninrik med karaktären av mörk bitter choklad och espresso. Visst kan man anklaga vinet för att sakna lite stoppning i mitten, och visst är väl längden inte mer än måttlig. Men vad gör det, då är det ju bara att ta en klunk till. För detta är inte ett vin man spottar ut. Vi provare fann oss plötsligt stå och svälja, njuta i fulla drag - och så en klunk till för säkerhets skull. Med sin tydliga merlotkänsla representerar vinet en modern, publik, kommersiellt vinnande stil som måste vara helt omöjlig att värja sig för. Vi faller alltså pladask. Så langa fram entrecôten, eller drick vinet till en brie de meaux, eller rakt upp och ner. Njutning garanterad, om man bara är det minsta sugen på bordeaux. Bör drickas igen. (89-90)

Bernard Magrez vet uppenbarligen hur en slipsten ska dras. La Tour Carnet blandar 50% cabernet sauvignon, med 39% merlot och 11% cabernet franc. Vingårdarna domineras av samma grus som vi hittar i Pauillac och Saint-Julien. Vingårdsmetoderna är moderna med beskärning av lövverket för maximal mognad. För att koncentrera vinet, eller snarare öka andelen skal i musten, använder man sig av saignée. Jäsningen sker vid högre temperatur - 32 grader - och hela macerationsperioden är en månad lång. Uppfostran tar arton månader i rostade fat, varav hälften är nya.


2006 Torbreck The Steading Barossa Valley 329 kr

Mörk, tät färg med bruna och blå reflexer. Doften är rätt châteauneuf-lik, men mer bränd i tonerna, ungefär som smält socker, vidbränd kola och läder. Vi får varm grenachefrukt med plommon och jordgubbssylt, och så rostade fat med lakrits och varmt kryddiga drag av nejlika. Eucalyptusen svävar ovanpå och berättar tydligt att vi är i Oz. Smaken är sötfruktig, kryddig och rätt välbalanserad. Varm förstås, men utan direkt eldighet. Tanninerna är lena och syran känns inte tillsatt. Dock saknas den där riktiga intensiteten och det exceptionella lyftet vi noterar i glaset bredvid. Avslutningen blir lite för söt och eftersmaken lite kletig vilket drar ner intrycket. Inte precis de salmiaksalta mineraler man brukar bli bortskämd med i châteauneuf-du-pape! Genom att kombattanten i glaset bredvid är så bra, framstår vinets svaga sidor tydligare. Men det borde vinna på lagring, inte minst genom att sötman torkar in i vinet. Pass, men (89) om man gillar stilen.

Torbrecks tolkning av den legendariska förebilden från rhône. 60% grenache, 20% shiraz och 20% mataro (mourvèdre). Druvorna kommer mestadels från gamla bush vines. Musten jäste i öppna kar och vinet mognadslagrades under två år i 300-liters ekfat.



2007 Domaine de Villeneuve Châteauneuf-du-Pape Vieilles Vignes 338 kr

Sådär, nu snackar vi igen. Wow, vilken doft! Först lite sydfransk funk, som dock snart blåses bort av friska fläktar från garriguen där vi snappar upp violer och andra blåa blommor, lavendel och vilda provençalska örter. En gnutta syrah-gummi, salmiak, sötlakrits och nori-ark gillas. Tydliga marmeladfikon är alltid läckert, likson grenachens bästa jordgubbssylt och hallonreduktion. En ursnygg kryddlåda öppnas upp efter hand. I munnen gör vinet en livlig entré, med syran något prickad av koldioxid (biodynamikerns alternativ till mera svavel). Munkänslan är viskös och len som siden, hallon- och fikonaromerna högintensiva. Strax efter mitten är det dags för mineralerna att glänsa, salmiaksalta och torrt uppfriskande i avslutningen. De hänger med hela vägen genom eftersmaken som blir extremt lång och lustfylld, utan hetta från alkoholen som förmodligen är 16 även om det står 15 på etiketten. Med sin årgångstypiska fräschör är detta ett alldeles enastående vin, och dessutom går det fint att dricka nu. En av de mest intressanta nollsjuorna vi provat, ett stort utropstecken! Vi ses igen. (93-94)

En väldigt positiv överraskning - mycket bättre än den alkosöta, sötlakritsindränkta nollsexan. 70% grenache, 16% mourvedre, resten syrah, cinsault och clairette. 60-100 år gamla stockar, biodynamiskt odlade. Fyra femtedelar mognade i betongtank, resten i gamla fat.



2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco 343 kr

Medelljus rubin med tegelkant. Doften är sötfruktig med toner av lim och björnklister, bittermandel, en aning av tjära. Måttligt komplex frukt som av slånbärssaft plus hallonsaft. Fatrostning med choklad, kryddor och tobak, tydliga godistoner. Smaken är medelfyllig, saftigt hallonfruktig, relativt tanninrik, men framförallt med en lättsam och lite tillrättalagd personlighet. Syrorna går igenom bättre än senast vi sågs, vinet känns inte fullt lika cola-jolmigt, men har ändå en bra bit kvar till enastående. Efterklangen är aningen kort och lite gles i svansen. (88)

Kommentar till betyget: det här är i princip en standardbarolo. Stor produktion och dessutom rätt tillrättalagd i stilen. Ska därför inte kosta 343 kr. Basta!


2006 Renato Ratti Barolo Conca Marcenasco 499 kr

Mörkare brunröd till rubin, aningen matt uppsyn. Doften är stor, utvecklad och rejält komplex med bra definition av aromerna. Jordgubbssylt, slånbär, körsbärskärnor, bittermandel. Lyxig parfymkänsla komplett med puderdosan. Karamelliserat socker, igloo cola, choklad, bourbon vanilla, krondill, nötter, tjära skeppsvirke - rätt tydlig ek alltså. Mörka penseldrag i botten av doften, gott om basregister bland piporna. Smaken är något volatil, fyllig och kraftfull smak, med rejält sträva tanniner, saftiga slånbär, salmiak och tjära. Lite grövre, ekigare tanninstruktur än i den påtagligt eleganta Rocche. Ungdomlig känsla av körsbärskärnor i mitten av smaken. En helt annan längd än i Marcenasco - men inte lika enastående lång som Rocche. (91)



2006 Renato Ratti Barolo Rocche Marcenasco 593 kr

Ljusare rubinröd med tegelkant och några blå nyanser, påtagligt fin glans och lyster. Elegant, eterisk, återhållsam doft som framkallar bilder av blommande natur, nylackade fönsterramar och målarbutik med lim och andra volatila lösningsmedel. Rätt tydlig ny ek - bittermandel, lite späntved - men jäkligt snyggt genomfört. Ljusblåa blomtoner över en återhållsam, fortfarande knuten rödfrukt som ger antydningar av röda vinbär, slånbär, körsbär och hallon. I munnen gör vinet en elegant silkig, fint avvägd entré. Aromerna domineras av finaste röda vinbär med assistans av de andra bären. De ursnygga tanninerna griper ordentligt tag strax efter i mitten, vinet kickar igång lätturbon och skickar iväg avslutningen i en mycket längre båge än Conca klarade. Som väl framgår pratar vi om ett alldeles enastående vin, med tydlig mineralkänsla och fantastisk längd. Semi-modernt i sitt utrycket - men köper du detta så tänker du nog lagra i minst tio år och då har vinet hunnit integrera faten. Matchar man med rätt mat (tryffelrisotto!) och luftar i flera timmar är det ändå inte helt otänkbart att prova nu. (94)