2009 Alain Chabanon Campredon

Nya viner kommer hela tiden. Det mesta kan man nog ha eller mista, men det finns ett litet antal viner som utkristalliserat sig som absolut nödvändig basvara för vårt liv som det ter sig just nu. Till den kategorin hör Alain Chabanons Campredon. Det är nästan svårt att minnas hur vi klarade oss utan.

Varje årgång kommer med något alldeles eget. Chabanon låter växtsäsongens karaktär slå igenom med full kraft och det är precis sådant som är så härligt med vin. Nollsexan - en mörk tuffing med svarta oliver, krossad sten, dov garrigue och medicinaltoner. Nollsjuan - solmogen, kraftfull, komplex och kryddig. Nollåttan - slank, stramt syradriven och violtonad som en ovanligt bra crozes. Vilken av dem som är bäst? Säg det...

Så, nu har den senaste versionen landat och vi har redan hunnit smaka tre gånger - kvällens smakprov blir det fjärde. Häromdagen gjorde denna nollnia stor lycka till lammkotletter, men nu tänker vi helt enkelt dricka den rakt upp och ner. Druvmixen är 48% syrah, 22% mourvèdre, 16% grenache och 14% carignan, en blandning som försäkrar att man inte har tråkigt en endaste sekund. Här finns så mycket att hitta. Ek? Nej, vad skulle det vara bra för? Detta är komplext nog på egen hand.

2009 Alain Chabanon Campredon Coteaux du Languedoc har en purungt oklar uppsyn, medelljust blåröd, lite åt proviva skogsbär-hållet. Chabanon sysslar inte med klarning eller filtrering, och inom några månader brukar flaskan ha fått en fällning på glasets insida och vinet är därmed klart.

I glaset serveras en utåtriktad, fokuserad nos med aromerna fint samlade i det ljusare spektrat. Massor av nymosade röda körsbär och ett klockrent drag av jordgubbskompott. Är det jordgubbssyrah eller jordgubbsgrenache? Vi har hela tiden tänkt att det är syrahdelen i den här versionen som doftar så, men vem vet? Lavendel och syrah-violer, carignan-knallpulver, salmiak och eneträ, småkirschiga grenache-körsbärskärnor, ett ångande hölass och ett stänk av hästsvett. En naturupplevelse! Det är bara att sluta ögonen och fara iväg till Hérault.

Känslan vi får i munnen är oh so smooth 'n' juicy (varför börjar vi tänka på engelska när smaken egentligen är saftig och mjuk?). En inbjudande karaktär av mogen bärfrukt som fått ett mjukt uppkok och blivit till fin kompott, plus en aning av engelsk lakrits och ljus olivtapenade. Aromerna är skinande röda med balanserat stöd av frisk fullmogen fruktsyra, omärkbar alkohol (13%) och tanniner så vänligt småbusiga att man blir alldeles bortkollrad. Helt förträffligt, tycker S. Men trots en utmärkt balans och en redan närmast total drickbarhet finns fortfarande något mustigt och aningen ofärdigt över det hela, och mycket kommer att hända över det närmaste halvåret. Oh ljuva charmiga ungdom, vi ses igen!


Ska vi anlägga ett mer kritiskt perspektiv så saknas det mörkare registret och den kraftfulla dimensionen i nollsjuan, den tuffa örtigheten i nollsexan och den svalt violtonade stramheten i nollåttan. Men här finns något alldeles eget som bara årgång nollnio har, och man behöver inte vänta för att få veta vad. Gör sällskap med korkskruven och några vitlöksstinna lammkotletter för vidare utforskningar...



Importeras av Vinik, kostar 160 kr.