2005 Feudi di San Gregorio Taurasi är tätt i färgen, rödsvart med blå nyanser. Det uppför sig ungefär som en ung bordeaux i glaset. Doften är vidöppen för utforskning, med rejäla stopp mörk tobak, mörk choklad, tjära och vaniljstång i en rättfram fatkaraktär. Frisk mynta öppnar upp näsborrarna åt andra örter som oregano och salvia. Ett par vrid på svartpepparkvarnen regnar ner över den typ av frukt som Drucket en gång gav det kreativa namnet plorsbär. Snart är vi tillbaka i de franska ekfaten med snygga noter av kronblad och cederträ.
I munnen återkommer aromerna från doften på ett balanserat sätt. Den superproffsiga fathanteringen leder oss till bordeaux - tänk Giscours eller moderna merlotviner - och frukten är stor nog att balansera både 85-procentigt chokladbittra tanniner och nya fat. Smaken är fyllig men inte eldig, druvmogen men inte alltför sötfruktig, modern men inte överjobbad. Myntan friskar upp i avslutningen. På sitt sätt mer franskt än italienskt i stilen ger vinet intryck av att vara klart dyrare än det är, och har stoppningen och tanninerna som behövs för att möta såväl ryggbiffar som entrecôter. Detta är rrredigt vin, för att tala jättebôrska. Drickfärdigt nu med potential att utvecklas i flera år till. (89)
Nog får man mer av ursprungstypicitet i Mastroberardinos Taurasi Radici, men även detta pryder sin plats på matbordet.
Läs mer om vinet på Feudi di San Gregorios hemsida. Det finns gott om flaskor kvar i systembutikerna.
11 kommentarer:
Kul! Höll i denna idag, men passade. Låter som jag skall ändra på den passningen!
Det är möjligt att jag har en extrem "wandering palate" för tillfället, men jag gick fullständigt i mål på Feudi di San Gregorios merlotvin för ett tag sen. Det lämnade l'Apparita i dammet,och borde vara en stor kandidant för bästa italien-merlot. Det finns några flaskor kvar om ni vill ha en killer för nästa vininferno.
Som av en händelse råkar även vi ha en flaska av det här liggande i avvaktan på provning. Importerad helt i onödan visar det sig nu. Ibland är det bara att konstatera att man gått förbi tunnan efter vinet, eller hur man nu skall uttrycka saken. ;-)
Till yttermera visso är det billigare på hemmaplan! 160 riksdaler för en Feudi Tarasi måste nog betraktas som ett fynd. Även "normalen", som det här handlar om, brukar enligt min erfarenhet hålla hög klass. Och det låter ju som ni är böjda att hålla med.
Tja, då har även vi provat denna. Kan i huvudsak hålla med om både betyg och beskrivning, även om jag har lite svårt att förstå vari det franska inslaget skulle bestå och nog är beredd att lägga på en eller ett par pinnar på poängen (90-91). Så det blev lite påfyllning i källaren trots att jag för närvarande försöker iakta köpstopp. ;-)
Jo, det här vinet bör få dispens att passera...
Det franska inslaget är förstås de franska faten, hur de är rostade och vilka aromer som kommer fram. Inte de där julkryddorna (inte minst kryddnejlikan) man så ofta får i Toscana och annorstädes i Italien, utan mer åt tobaks- och bitterchokladhållet. Snyggt - och det för åtminstone våra tankar till bordeaux, cahors eller madiran.
Intressant tanke att det skulle vara skillnad på barriquearomerna i franska och italienska viner. Frågan är dock vad det i så fall skulle bero på. För såvitt jag vet använder italienarna nästan alltid franska fat så länge det är barriques det handlar om.
Hur som helst är det lätt att hålla med om att Feudi handskas väl med sina fat. Fast det vore väldigt intressant att någon gång smaka en riktigt högklassig Aglianico som enbart lagrats på botti. Vet ännu inte riktigt hur den druvan smakar när den är "naken" (mycket enkla varianter undantagna).
Ja, italiensk ek är nog vanligare i möbler än i vin. Åtminstone nuförtiden. Italiensk kastanje förekom visst också i gamla tider.
En skicklig tonnelier kan ju trolla fram ett batteri av olika aromer med hjälp av rostningen. En ganska exakt vetenskap, som det verkar....
Mastroberardinos Taurasi Radici Riserva anges ju ha legat delvis på barriques, men hela karaktären formligen skriker ju botti och italienska traditioner, här finns knappast någon rostning att tala om. Förra sommaren drack vi en Piano di Montevergine mot en Taurasi Radici Riserva och då framstod de som varandras motsatser. Fantastiskt bra men på helt olika vis.
Har regelmässigt både Radicin och Pianon i källaren och håller båda högt men har svårt att se någon riktigt avgörande skillnad på ekfronten. Visst, Radicin ligger bara till hälften på barriques men jag tycker nog faten känns ganska ordentligt även i det fallet.
Däremot har jag nu för första gången provat en nästintill "oekad" Sagrantino, närmare bestämt Antonellis båda flaggskepp (Sagrantino di Montefalco "normale" och Chiusa di Pannone). Det var en lika intressant som angenäm bekantskap måste jag säga. Svårt att tro att detta skulle kunna vara samma druva som i Caprais Collepiano (även om jag gillar den senare också).
Hej,
Vad roligt att läsa ditt inlägg. Jag och min kärlek förlovade oss på denna vingård. Nu ska vi som inbjudningskort till bröllopet skicka ut en flaska 2005 Feudi di San Gregorio Taurasi till alla gäster, i trälåda och med bröllopsinbjudan. Dock har jag ett problem som jag hoppas att du kan hjälpa mig med:
Vi har ännu inte fått leveransen från systembolaget och har därmed inte någon av dessa flaskor hemma. Kan du hjälpa mig att mäta flaskans höjd samt även bredd på bredaste punkten? Det skulle göra min dag då jag därmed kan beställa träasken den ska levereras i!!!
Hoppas hoppas att du kan ta lite av din tid och hjälpa mig :) Tusen tack på förhand!!
Mvh,
Tove
Hej Tove, vilken bra idé. Vi har ingen Taurasi hemma just nu, men Campanaro Irpinia Bianco mäter 30 cm på höjden och 7,8 cm på fetaste stället. Flaskorna bör vara likadana till formen, lite utställda uppåt skuldrorna.
Lycka till med bröllopsfirandet!
Lade just upp en post om nollsexan. Bordeaux finns ju inte på kartan, men nog är det en del franska fat. På många sätt ett snyggt bygge, och mycket handlar nog om hur mycket man gillar stilen, men brister i drickglädje och djup enligt min mening. Vore riktigt intressant om ni provade nollsexan mot nollfem.
Skicka en kommentar