Underdogläge. Måttliga förväntningar. Fullträff snett bakifrån. Se där bästa tänkbara förutsättningar för en överraskande stor vinupplevelse.
Madiran och Alain Brumont har genom åren blivit ett ordentligt genomtröskat ämne bland svenska vinskribenter. Redigt franskt lagringsvin x fyndmarkering = 119 spänn är en formel som tycks framtagen för ekonomiskt sinnade vinsvenskar. Så långt allt gott och väl, men det kan tänkas vara upplagt för att köparen med tiden ska växa ur sina "fyndiga" inköp och bli sittande med småtråkiga bittersträva hyllvärmare som måste förpassas till livets måndagar - eller?
Inget kunde vara mer fel, ska det visa sig. Det är söndag och vi äter älgfärsbiffar med taggsvamp i gräddsås och lingon ovanpå.
2002 Château Bouscassé AOC Madiran imponerar redan med sin visuella uppenbarelse. Ett kassaskåpstätt vin, opakt mörkrött med oxblodsfärgad kärna och blå reflexer. Nosen är fortfarande ungdomlig med topptoner av körsbärskärnor, lim och kulspetspenna. Mättad av mogna skogsbär, lingon, kaffe, tobak, lakrits, grafit och järn. Doftintrycket är väl ihopskruvat, utan spret. I munnen imponeras vi av den kraftfulla, harmoniska frukten med stora, sötmogna tanniner utan bitterhet. Här finns ingen pålagd kryddighet eller uppsminkad fatkaraktär, smaken är potent, rättfram och hederlig. Ett enastående vin med stor framtidspotential, utan minsta tvekan!
2000 Château Bouscassé AOC Madiran uppvisar mer av mognad och transparens. Varmrött med blå reflexer och tomatröd kant. Doften bjuder på mer av utvecklade aromer med fler ljuva inslag, som sötmandel, tobak, plommon, järn, jord, mossa och undervegetation. Smaken är påtagligt harmonisk, medelfyllig med frisk balanserad syra, bra frukt och behagliga tanniner. Härlig drickbarhet! Fortfarande relativt ungdomligt har vinet nått sitt drickfönster men lovar att hålla i flera år.
Till maten är det ingen tvekan om att nolltvåan tar hem segern med sin storskaliga smak och sina munfyllande tanniner. Kanske är vinet fortfarande i yngsta laget, men till maten ser vi inga som helst problem att njuta nu. Den behagfulla nollnollan har snällare tanniner och glänser i grenen drickbarhet på egen hand. Största överraskningen är att 2002 är så mycket biffigare än 2000, helt i motsats till bordeaux från samma år. Och det är faktiskt klassad bordeaux från 2000 som måste bli den närmaste jämförelsen till kvällens nolltvåa.
För insatta pengar är detta förstås sanslöst bra! Vi är riktigt glada att vi la undan flaskor från de här åren. Som vi ser saken höll Bouscassé en hög nivå till och med 2003, medan vi är mer avvaktande till de årgångar som kommit efter lanseringen i ordinarie, vilket också bekräftades i slutet av förra året när vi hade tillfälle att jämföra nollfemmor från tyska och svenska marknaden. En viss ljusning kunde nog skönjas i och med nollsexan. Vad tycker ni?
9 kommentarer:
Tack för rapporten. Jag har gått och blängt på mina 02:or ett tag, men det verkar som att jag ska rikta korkskruven åt andra håll i fem år till, minst.
Aah, knäckte min sista 02:a i vintras, inte långt efter 05-testet. Blev också överraskad av hur bra den var då. Träffen snett bakifrån är inte sällan den bästa ...
Gav upp på Bouscassé i samband med 04 och nu har jag blott en ynka 03:a kvar.
Tycker ändå att det är härligt att ett så billigt old school-vin har så mycket att ge.
Fast det är väl inte riktigt lika old-school längre? Lite tydligare fatrost i senaste versionen?
2006 Tradition hade en framträdande bitterhet som vi inte alls hittade i 02 och 00. Var de mer bittra i början tro? Vi har för oss att nollnollan inte alls framstod som så här bra för tre-fyra år sedan.
06 VV var i alla fall hur som helst rejält fullpackad med frukt och tanniner och blir förmodligen kanonbra om åtta-tio år eller så...
Jag köpte en 12-låda av 2000 för 5 euro flaskan för några år sedan. Jag har nog druckit 3-4 flaskor utan att vara särskilt imponerad. Men i kombination med den angivna maträtten med grädde och svamp borde det funka bra. Tannat tar evigheter att mogna. Montus kan smaka som att vinet just har buteljerats även om vinet är 10-15 år gammalt.
Lavazza
Old school-versionen är ju i mitt fall 02 och i någon mån 03. Old school blev väl new school - med rostade fat och Berlusconifrukt - redan 04.
Det var då jag hoppade av Bouscassétåget ...
Om det ändå hade funnits rejäl frukt, Henrik! Det var ju det som saknades i Cuvée Suèdoise - men fanns i Cuvée Allemande.
Lavazza! Vi bjöd på 2000 Montus i somras och såvitt vi minns satte det kunniga värdparet årgången rätt, men befann sig för övrigt i klassade slott i Pauillac. Vinet gjorde en rysligt bra show, måste vi säga! Men ibland är det nog bäst att inte veta vad det är, alternativt ha ett öppet sinnelag.
Jag köpte inga klassade slott från 2000, bara cru bourgeois, så jag har inget att jämföra med. Jag har ett par flaskor Lynch-Moussas 2000 kvar (jag har inte druckit något bara gett bort), så det kanske kan få tjäna som någorlunda referens.
Lavazza
Jag köpte sex flaskor av detta för 119 kr när det släpptes. Det var överraskande bra för en årgång som i Bordeaux, nära Madiran, anses som medelbra som bäst. Se här mina korta noteringar ifrån Excelbladet som numera är pensionerat och ersatt med Cellartracker. Det verkar på era kommentarer som om jag hade lite bråttom att dricka dem, flaskorna är slut idag. Har inte köpt Bouscassé på ett tag och era noteringar har inte lockat, däremot en dos av Montus 2005.
+++++++++++++++++++++++++++++
Dec 2005: Ungt, med liten bouquet. Fylligt strävt, ändå gott. Lagra 2-5 år till.
Mars 2006: Ungt mörkt, bouqueten öppnar sig efter 1-2 h. Ännu rejält strävt. Gott.
Feb 2008: Mörk färg. God bouquet som en ung Bordeaux. Fyllig med syra och viss strävhet. God nu och till 2010.
Plockade åt mig en 99:a i vinbutik i France i sommras.
tyvärr den sista de hade.. annars hade det blivit ett par fl.
Dags att korka eller bör man ligga på den ett tag till?
Skicka en kommentar