söndag, februari 14, 2010

Côte-Rôtie på Tavastgatan



Inför morgondagens mittmånadssläpp fick vi möjlighet att smaka på ett par nytillkomna producenter i Vinitors portfölj. De kan sägas stå för rakt motsatta tolkningar av den solstekta sluttningen. Clusel-Roch är de traditionella puristerna - och Bonnefond efterföljare till Guigals moderna fatgenerositet.

2007 Domaine Clusel-Roch Côte-Rôtie Cuvée Classique blandar 96% syrah och 4% viognier, huvudsakligen från lieu-dit La Viallière, allt odlat under ekologisk certifiering. Rankornas ålder är 35 år genomsnittligen, man gör en särskild cuvée från de allra yngsta. En knapp tredjedel av druvorna avstjälkas i normala årgångar. Vinifieringen sker i betong och stål, musten får tre-fyra veckors cuvaison och en mjuk extraktion med pigeage och remontage två gånger dagligen. Uppfostran tar två år, i små ekfat varav 15% byts ut varje år. 12-13 000 flaskor produceras årligen.

Glaset bjuder på täta aromer av skogens mörkaste bär med lysande övertoner av violer. Charkuterierna hänger precis där de ska, både lufttorkade och rökta. Malört, barrskog och ylliga mineraler kompletterar ett klockrent doftintryck som skulle kunna utgöra skolexempel vid vilken sommelierutbildning som helst. Frukten ger ett svalt och uppfriskande intryck, typiskt för årgång nollsju. En diskret ton av mörk kola från faten är enbart läcker.

I munnen noterar vi en läskande syra med inslag av lingon, en helt tillfredsställande björnbärsfrukt, finsandiga tanniner och en lång, god, mineralisk eftersmak. Detta är helklassisk côte-rôtie med alla markörerna man önskar och utan några störande drag. Allt presenterat i en ren, hederlig och sympatisk stil - ett underbart syrahvin att dricka omgående på frukten, eller i mognande version någon gång efter 2014. 449 kr. (91-92)



2007 Domaine Clusel-Roch Côte-Rôtie Les Grandes Places består till 100% av syrahdruvor från 0,7 hektar i Grandes-Places, ett högt beläget och högt skattat läge vars stockar planterades 1935. Vinet fick två år på fat, med hälften ny ek. Produktionen är bara 2500 flaskor.

Jämfört med föregående vin finns - förutom flera likheter - mer av mörka likörtoner och liquid stones. Frukten har ett lite sydligare drag med toner av fikon, rentav en liten fläkt av nya världen om man så vill. Garrigue-liknande malört gör att helheten drar lite åt Saint-Cosme-hållet. I munnen är vinet tätt och bläckigt som ett fatprov. Tanninerna är högkvalitativa och silkesmjuka i munnen, men samtidigt helt lagringskrävande. Aromerna har en exemplarisk renhet, mineralerna är framträdande och vinet smakar verkligen gott, men det är inget vin att dricka på frukten. Ryggläge till 2014, men helst längre. 699 kr. (93)

De här båda vinerna tilltalar oss mycket, och Parker borde verkligen gilla dem, men han verkar helt ha tappat intresset för Clusel-Roch på senare tid. Desto mer intresserad är John Livingstone-Learmonth som talar i frireligiösa tungor om "the magic word purity" och "soil-to-glass-transfer".


2007 Domaine Patrick & Cristophe Bonnefond Côte-Rôtie Les Rochains luktar helt galet! Rostat långt bortom sans och vett attackerar vinet doftcentrum med aromer av bränt popcorn, hårdrostat bröd, bränt läder, bränt socker, svett - och rentav lite kräks, kvider importören själv. Inte helt fräscht och inte helt tilltalande, som ni förstår... faten skymmer såväl druva som terroir, men med lite god vilja kan man ana en högkvalitativ syrahfrukt där undertill. Läget är ju ändå granne med La Landonne...

Smaken är tyvärr också ett riktigt sorgligt kapitel. Ekbitter, grillbiffig och vrång med en känsla av surt trä. Mest förkrossande är hur man har kunnat förmå sig att förstöra ett unikt druvmaterial på det här viset. Det är väldigt svårt att sätta poäng på något man ogillar starkt - siffran blir mest ett slagträ. Så vi avstår, och avråder från inköp - den som tycker sig dela våra preferenser är härmed varnad. Två flaskor öppnade och provade med konsistenta intryck. 565 kr.

Ok, men vad tyckte Parker, då?
"From a vineyard planted in schist soils, the 2007 Cote Rotie Les Rochains exhibits an inky/purple color in addition to a more exotic, floral-scented nose displaying notions of sweet raspberry and cassis fruit, licorice, underbrush, and pain grille. Super-exotic, flamboyant, and remarkably soft and velvety, it should drink beautifully for 10-15 years. It is a hedonistic, head-turning, top-notch Cote Rotie. (93-95)"

Nä, nu är du väl ändå ute och cyklar, gamle gosse...



Innan côte-rôtierna fick vi smaka på 2007 Pierre Damoy Gevrey-Chambertin Clos Tamisot. För första gången blir vi riktigt charmade av monsieur Damoy och hans ganska ekgenerösa personlighet. Ungefär 30-40 minuter behövs för att vinet ska öppna upp och visa sitt bästa. Frukten drar åt det mörkare hållet med körsbär, hallon och björnbär. Faten bjuder på en läcker kryddighet av kanel, nejlika och muskot, därtill bittermandel och en gnutta björnklister. Skogskänslan är djup och lockande med både bark och barr. En verkligt tilltalande doft, där kryddorna växer fram efterhand.

I munnen får vi en relativt tät frukt, fortfarande ungdomligt åtstramande och aningen knuten i syror och garvsyror. Men aromerna kommer loss på ett utmärkt sätt, med stöd av fina örter. Gillar man lite motstånd så har vinet en behaglig munkänsla redan nu. En sympatisk och positiv bekantskap, även om priset är i saftigaste laget för vad man får i glaset idag. Lagras för eventuell bättre utdelning. 595 kr, släpptes
1 februari. (89-90)

13 kommentarer:

Kayaker sa...

Intressant konsumentupplysning. Det blir absolut ingen Bonnefond för min del imorgon efter att ha läst detta. Viss ekallergi har man ju. :-)

Finare Vinare sa...

Fick just ett mess från Tavastgatan:

"Dricker för andra dagen nu slattar av Les Rochains och alla fat och spyor är borta för länge sedan."

Det låter ju toppen!

;-))

Vinosapien sa...

Clusel-Roch är en 'gammal' favorit. Och som övriga 'traditionalister' vinner deras viner på att vila ett gäng år. Just nu är deras 99:or underbara. Urtypiska, eleganta, lätta (alkoholen ligger på 12.5), spänstiga och fantastiska matviner.
Dessutom snarkar Brigitte som en riktig skogshuggare.

Finare Vinare sa...

Mmm Vinosapien, en Clusel-Roch 99:a låter perfekt! Toppårgång och lagom moget. När ska vi komma?

Aha, ni har alltså övernattat hos dem... vilket år?

Vinosapien sa...

sturköbaren kör snart igång sommarsäsongen...ska bara skotta fram uteserveringen;) bra tryck i 99:orna...typiska och eleganta.

inte övernattat...men väl varit på besök strax efter lunch...inte lätt att väcka liv i en sovande vinmakerska...bör ha varit 2001.

Anonym sa...

Såklart vi litar på en anonym Internetbloggare framför världens främsta expert som blev professionell vinprovare 1979, - när du gick i blöjor kanske? ;)

Finare Vinare sa...

När det gäller den egna smaken är själv bäste dräng. Glöm ALDRIG det.

1979 gick vi i säkerhetsnålar. So f**k off ;-)

Swedish sa...

"Join the Rejects and get yourself killed..."

Dagens trudilutt...

Oi! Let's fucking have it...

Tavastgatan sa...

Oj, det hettar till i vinspalten!

Alla måste naturligtvis bilda sig en egen uppfattning. Kan bara konstatera att hyllningskören för Les Rochains varit ganska samstämmig:
Bob 93-95
IWC 92-95
Per Bill 94!
m.fl.

Kayaker sa...

Pelle Bill 94? Ung, fräsch och fruktig får man förmoda... ;-)

Rasken sa...

Vi hade en välluftad Bonnefond på en Côte-Rôtie- och Hermitageprovning häromdagen, och den var verkligen helt fantastisk. I sällskap med Guigals Brune et Blonde 2001, Jamet Côte-Rôtie 2006, La Chapelle 1999, Delas Hermitage Les Bessards 2005 och Guigals Hermitage 2003 var en majoritet överens om att Bonnefond var kvällens absolut bästa vin. Jag har inga problem med att instämma i Parkers 95 poäng efter den provningen. Ett vin i världsklass, i alla fall i min gom!

Finare Vinare sa...

Var det 2007 Les Rochains ni drack?

Anonym sa...

Japp, det var 2007 Les Rochains. Nu kan jag dessutom tillägga att jag själv öppnat en likadan flaska hemmavid (ja, den var så bra att jag köpte ett par flaskor). Och i alla fall så förstår jag er notering om extremt hårda brända aromer. Direkt när jag öppnade den var det extremt mycket bränt läder, bränt socker och liknande toner. Efter ca tio timmar i karaffen, då jag regelbundet "snurrat" på karaffan för att ytterligare påskynda luftningen, var vinet fantastiskt bra när vi väl fick det i glasen framåt kvällen. Mycket stor, fruktig doft och lång, härlig och komplex smak!