"Every day I get in the queue (Too much, the Magic Bus)
To get on the bus that takes me to you (Too much, the Magic Bus)
I'm so nervous, I just sit and smile (Too much, the Magic Bus)
Your house is only another mile (Too much, the Magic Bus)
Thank you, driver, for getting me here (Too much, the Magic Bus)
You'll be an inspector, have no fear (Too much, the Magic Bus)
I don't want to cause no fuss (Too much, the Magic Bus)
But can I buy your Magic Bus? (Too much, the Magic Bus)"
En vanlig regnig onsdagskväll i city, klockan är 18.29. Den magiska bussen står och puttrar vid Gallerians bortre entré. Fullsatt nästan till sista plats, och de fyrtiofem vinälskarna från Bristlys vinklubb har inte den blekaste aning om destinationen. Reseledare Gabriel ger oss ett ögonblicks dejà-vu av Club33 1982 och i samma stund är vi på rull för en kortare sightseeing i novembermörkret. Åh, där är Strandvägen, Gärdet, Frihamnen - och Lidingöbron, så vacker den är på kvällen! Med Ulrik i stolen bredvid lider vi inte brist på samtalsämnen under vägen - det släpps ju flera hyllade dammsugarmodeller i slutet av nästa vecka, ett par har till och med fått 100 poäng. Plötsligt är det dags att kliva av. Hmm, var är vi? Hav... kaj... restaurang. Aha... Gåshaga Värdshus!
Gabriel lämnar över ordet till Luca Roagna. Han är 29 år ung, en välutbildad och talför vinodlare, uppvuxen på gården "I Paglieri" (Pajé) i Barbaresco. Med fundament i familjens genomtänkt konservativa "slow wine"-filosofi ger han ett tryggare och mer rotat intryck än de flesta i sin åldersgrupp. Som han själv säger: "Wine is about passion, not fashion". Luca är en agitator, fast med humor: här struntar vi blankt i tillfälliga trender, vi anpassar inte vinet efter den amerikanska smaken, här respekterar vi traditionen och gör vin för framtiden. Vi gillar inte vanilj och coca-cola, vill inte veta varvtalet på några rotofermenters och är ointresserade av vad blåslampan har för effekter på ny ek. Arbetet i källaren handlar i stället om utdragna macerationstider - mellan 30 och 80 dagar, ofta med druvskalen konstant nedtryckta i musten - och lång lagring i stora, gamla ektunnor för positiv syresättning. Vi är ytterst noga med kvaliteten på det väderbitna ekvirket, för att slippa träiga tanniner när faten används många år. Och en väldigt trevlig effekt av Roagnas metoder är att samtliga viner har en perfekt balanserad alkohol mellan 12 och 13,5%, i enstaka fall uppåt 14. Änglarna får sitt, helt enkelt...
Merparten av gårdens druvmaterial kommer från Roagnas egna vingårdar i Pajé (Barbaresco) och Rocca e Pira (Castiglione Falletto). Luca har som en längre framtidsplan att göra vingårdsviner från fler stora crus i området. Delvis egen mark, delvis leasad. Vissa delmål har redan blivit verklighet och ikväll ska vi få exempel från Asili, Montefico och Vigna Rionda. Med enveten energi understryker Luca vikten av gamla stockar, djupa rötter och en levande jordmån - något som uppnås genom ett närmast biodynamiskt förhållningssätt till markerna och dess flora och fauna. Det är i första hand stockarnas ålder som är avgörande i urvalet till riserva och toppvinet Crichët Pajé. Nä, nu är vi faktiskt väldigt sugna på att prova!
2006 Langhe Bianco DOC Gul färg, nötigt oxidativ fatkaraktär, viss känsla av jura eller gammeldags bourgogne. Rätt intensiva, oljiga citrusaromer, låg syra, rätt mycket gamla fat. Gott och karaktärsfullt vin som hade vunnit på bättre syror. 90% chardonnay, 10% nebbiolo. (86)
2007 Dolcetto d'Alba DOC Komplex doft med gräddig smörkola, animaliskt köttiga toner, örter, lovande början till bouquet. Mycket frisk, matvänligt kärv, läskande smak med måttlig alkohol och aptitretande mineraltoner. Nebbiololiknande dolcetto i en extremt sympatisk stil. Bra årgång, fräschare och bättre än nollsexan, väl lämpad för kortare lagring med större bouquet i sikte. (88-89)
2004 Barbera d'Alba DOC Återhållsam, dov frukt av mörka skogsbär med ett jordigt och animaliskt uttryck. Utmärkt bett i smaken, frisk men behaglig syra, tanniner från druvkärnorna, naturlig kryddighet i slutet, lågsvavlat. Varsamt urlakad, härligt köttig och samtidigt läskande barbera utan den numera så vanliga (över)extraktionen och fatrosten. Superskönt! (90)
Men barberan kvar i glaset bjuds det upp till en lättare buffé med charkuterier, parmesan, oliver och focaccia. För säkerhets skull grundade vi med några tryffeltortellini i förväg, men det här är precis vad som behövs för att få rätt inflygningshöjd till de tyngre grejorna av nebbiolo. De här killarna vet hur en slipsten ska dras.
2001 Langhe Rosso DOC Utvecklad och komplex doft av saltlakrits, anis och fänkål. Ljusa slånbär och rönnbär med ett kul inslag av sangria och blodapelsin. Återhållsam träbåt och tjära. Läskande munkänsla, lättare kropp, ljuvliga apelsinsyror, mognadskomplexitet och nästan burgundisk struktur. Extremt drickvänligt vin, på topp nu och något år till. (90)
2003 Barbaresco Pajé DOCG Fin höjd och eleganta övertoner i doften: lösningsmedel, rosor, violer, slånbär, röda bär, lakrits, torkad frukt, burgundisk elegans. Utmärkt renhet och fräschör i frukten, lätta behagfulla tanniner, uppfriskande mineral och rensande syra. Helt harmonisk nolltrea med en uppseendeväckande elegans för året. Allt Pajé-krut satsades på detta vin, det blev alltså ingen Crichët Pajé 2003. Senskördat den 18 oktober: ändå med daggfriska syror! Passar perfekt att avnjuta på egen hand, ungefär som en fin bourgogne, eller att lagra i fem-sex år. Underbart! (93-94)
2003 Barolo la Rocca e la Pira DOCG Stort doftdjup, mer indränkt av lakrits och tjära än föregående. Mörkare frukt som cassis, björnbär, mörka hallon och ett stråk av gamla eller kokta jordgubbar. Stor fruktig smak med utmärkt grepp, rejäl intensitet och riktigt bra längd på aromerna. Härligt vin, med mer betoning på storlek, robust kraft, värme och farinsöt frukt än i barbarescon. Båda nolltreorna är typexempel på sitt ursprung - precis som det ska vara! (93-94)
Och allt tack vare 200% nyrostad ek! Skojar Luca.
2004 Barolo Vigna Rionda DOCG Pastill-liknande rödfrukt med framträdande slånbär. Diskreta inslag av grönt, unket och reduktivt, lite brett och blomvatten. Medicinaltoner som av gammal hostmedicin och eter. Mjuk men stram smak i medelfyllig kropp med aromer av salmiak och slånbär. Ganska lätta, något dammiga tanniner som ändå känns hyfsat sträva på grund av en del stjälkiga/kärniga drag. Luca berättar om Vigna Riondas egensinniga läggning och starka tendenser till reduktion, samt tillråder minst ett dygns luftning. Har dock öppnat upp en smula sedan våra två föregående smakprov. Märkligt vin, den som lever får se. Giacosas 89:a lär vara på topp nu. (90-91)
2004 Barbaresco Asili DOCG Smått knuten, djup och mättad doft med både eleganta och tuffa drag. Fina lösningsmedel, mörka skogshallon med inslag av tjära och lakrits. Stor frukt, harmonisk och kraftfull, perfekt renhet och fräschör, framträdande men behagliga tanniner. Kraft och elegans i precist avvägda delar. Jämfört med Monteficon har Asili ännu silkigare tanniner, större frukt, bättre grepp och längd. Framförallt handlar det om en otrolig potential för längre lagring, men (överraskade nog efter gårdagens smakprov) är det ändå möjligt att avnjuta med lite luftning och passande tilltugg. Kvällens bästa! (95-96)
2004 Barbaresco Montefico DOCG Fin höjd i doften: lösningsmedel, blomtoner, violer, rödare frukt, slånbär, körsbär, röda vinbär. Aning läder, några torkade inslag. Ytterst välstrukturerad smak med utmärkt persistens. Jämförelsevis aningen lättare, tuffare och kärvare än Asili, med mer betoning på stramhet och elegans. Extremt lovande, men bjuder väl inte upp på samma sätt som Asili - än. Bägge vinerna är ju galet unga, förstås. Tilltuggen och kvällstimmen gjorde dock underverk för tillgängligheten, jämfört med lunchprovningen på gårdagens Grand-mässa. (94)
2000 Barbaresco Crichët Pajé DOCG Enormt doftdjup! Menthol, tjära, snus, sottobosco, lite russin och läder, torkad frukt, något brända toner och årgångstypisk värme. Superkomplex och väldigt spännande upplevelse för inbitna sniffare. I smaken får vi en början till mognadsutveckling, med bara aningen för varma drag, något brunare toner, kanske också lite för mycket av läder och gammalt trä (åtta år). Till skillnad från igår då Crichet Pajé glänste för fullt (95) är doften mer sensationell än smaken ikväll. Men enligt Luca är vinet framför allt tänkt för en superlång lagring - typ 40 år! En dyrgrip att lägga undan till småttingarna? (94)
Slutsatser och lärdomar: det skulle till en traditionalist för att klara av svåra 2003 med bravur - ytterligare bevis på detta har vi fått från Bruno Giacosa och Giacomo Conterno. De moderna metoderna ger högre alkoholhalter, det finns helt enkelt ingenstans för alkoholen att ta vägen i rotofermentorer och nya ekfat. Medan modernisterna tvingades skörda omogna tanniner för att inte få över 15% alkohol, kunde Luca Roagna vänta ut tanninerna i ytterligare minst en månad. Visst fick han höga sockerhalter i druvorna, men genom de traditionella källarmetoderna avdunstar överskottet. Det kanske mest knäckande är dock hur fina syrorna fortfarande var vid det sena skördetillfället - och fortfarande är. Hur gick det till, då? Antagligen suverän terroir, gamla stockar, djupa rötter och naturliga vingårdsmetoder...
Efter två provningar på två dagar med samtliga Roagnas viner står det klart: 2004 Barbaresco Asili är det bästa vin vi hittills smakat härifrån - likaså en av de bästa barbareschi vi någonsin smakat. Det kommer med tid och tålamod att utvecklas till en storslagen skönhet i källaren. Vi som är lite mer otåligt lagda korkar istället upp de supergoda, generöst fruktiga nolltreorna medan vi väntar. De viner som inte redan finns i BS släpps den 2 januari 2010. Roagna vägrar - inte helt oväntat - att åka med i samma galna priskarusell som modernisterna.
Med tisdagens mässa på Grand Hôtel i färskt minne: så här borde alla vinprovningar vara! Att sitta ner, hitta vilopuls och ta god tid på sig är avgörande för att komma fram till något vettigt, inte minst när det gäller ung toppnebbiolo. Fram för långsamt vin! Roagna non cambia!
31 kommentarer:
T drar snabbare än sin egen skugga.. och även jag i kommentarstråden :)
Först ut, ja visst är det skönt att sitta och och hitta intrycken och ta in det som sägs runt bordet, det är ju det jag lär mig mest utav. Toppen!
Tyckte la Pira'n var bra och med en hygglig prislapp som inbjuder till inköp. Hur är 01:an som det fortfarande finns några flaskor kvar av? Har du provat den(eller någon)?
Vore trevligt att testa dem tillsammans när nu 03:an landar våren 2010.
Ps. Hörde att Crichete'n i tisdags var ordentligt luftad till skillnad mot flaskan igår.
/Fredrik
Tack för den informationen, Fredrik! Aha, det förklarar varför Cricheten betedde sig så annorlunda i munnen igår. Hörde du vad "ordentligt luftad" betydde just i det här fallet?
Vi har faktiskt några 2001 Rocca e Pira på lut. Det ligger väldigt nära till hands att testa inom närmsta dagarna. Oj, vad man fick mersmak på Roagna! :-)
Hmm, det låter bestämt som att man skulle varit på Gåshaga istället för på jobbet igår kväll ;-)
Men att uppleva det by proxy är inte det sämsta, finfina noteringar. 2004 Vigna Rionda står ju verkligen ut även i den här uppställningen. Vad sa egentligen Luca om det vinet? Frågade du om Canales skördetid etc?
Luca verkade ha lite av en attityd att hans viner inte var enkla att förstå, och att man inte skulle dricka dem på 15 år ännu, minst. Lite "The wines difficult and hard to love". Det var väl budskapet när det gällde Vigna Rionda.
Jag missade ditt stora intresse för dammsugare FV, jag ska genast skicka en produktkatalog. Gäller ju att nå årets säljbonus.
FV: Nej, tyvärr ingen info om vad 'ordentligt' kan tänkas betyda.
Ps. Jag flyger hem lite gårdstillverkad opast. taleggio + ett par tända ljus. Du bjuder på 01:an :)
/F
Hade varit kul att ha dig med, Franko! Jo, Luca berättade att han och Tommaso Canale hjälptes åt att skörda druvorna tillsammans, och likaså hjälptes de åt med vinifieringen. Skördetillfället var därför knappast tidigt, men exakt när det var missade jag att fråga.
Förresten är de inte fler än sju personer som klarar hela skörden, vid många olika tillfällen under en utdragen period. Exakt när bestäms av smakprov på mognaden i kärnor och skal, vid olika tillfällen beroende på höjd, exponering, jordmån etc. All selektering sker på plats i vingården.
Och Luca menar alltså att så här beter sig Vigna Rionda. Det är ett extremt knepigt vin att begripa i sin ungdom och som sagt är 89an på topp nu. Nollfyran har visat svårartade tendenser till bottle-shock, reduktion och unknad! (Gallonis första notering gällde ju ett fatprov). Nu är det ett halvår sedan buteljeringen och Luca bekräftade att det hänt en hel del positivt under de senaste två månaderna. Visst absolut, och det märktes även i glaset under den halvtimme det stod. Så 2024 är nog problemen lösta ;-)
Well, vi glömmer ett par flaskor på ett mörkt och tyst ställe, så får vi veta hur det gick! Den som är lite mer otålig satsar nog stålarna på de andra vinerna i stället. Känns säkrare ...
Ulrik, skicka bara hundrapoängarna, skippa resten...
Den här delen av Vigna Rionda är känd för att gå in i ett extremt reduktivt stadium efter buteljeringen. Det är därför man fortfarande kan hitta primära aromer och röd frukt i 30-40 år gamla viner från Vigna Rionda. Reduktionen skyddar vinet och bäddar för en extremt bra lagringspotential. Luca menar att det är just den starka reduktionen som är Riondas hemlighet.
Den ställer dock till problem om man provar vinet som ungt. Framför allt i det här stadiet innan sekundäraromerna börjar utvecklas.
Ett solklart exempel på detta är en av de andra, mest berömda traditionalisterna, som fick chansen att köpa vinet från den här delen av Rionda direkt efter att Giacosa slutat och som gjorde endast en årgång. "Traditionalisten" tyckte att vinet var konstigt efter vinifieringen (konstiga aromer, nästan ingen färg etc.) och katastrof efter buteljeringen. Efter ett par år provade han det igen och då var vinet helt fantastiskt. Han bad Canale att få köpa Rionda igen men Canale vägrade, han hade fått sin chans.
Tycker man att det här är spännande och intressant kan man köpa Rionda, vill man vara säker på att få upplevelse-leverans varje gång ska man nog välja något annat.
I framtiden kommer Luca låta Rionda vila några år till i källaren innan den släpps. Men som det är nu har de inte plats, de bygger en ny cantina i Castiglione Falletto just nu och när den är klar har de lagringskapacitet för 600.000 buteljer istället för dagens 200.000.
Intressant att ni fann Asilin aningen bättre än Monteficon. Är inte ett dugg överraskad av att Asili framstår som det charmigare vinet idag och att Monteficon är "tuffare och kärvare". Har lite svårare att smälta att Monteficon också skulle vara "lättare", i alla fall mot bakgrund av de "terroirstudier" som låter sig göras med hjälp av Produttoris vingårdsriservor. Om Asili ger associationer till La Morra brukar Montefico istället föra tankarna till Serralunga.
Tillägg:
Det är med andra ord inte bara svenska konsumenter som förvirras av Rionda, även traditionella toppvinmakare från Barolo med lång historia har svårigheter att förstå det här vinets storhet som ungt.
100-poäng
Hmm, tvingades passa på den här då jag istället hamnade på Esperanto som lön för att ha suttit i vår Brf:s styrelse. Lite Gabriel-feeling även för mig, alltså.
Men det här får en ju att önska att man hade kloningsmöjligheter, låter som en superb afton.
Asili, slurp!
Ulrik: Din PR för 100-poängaren där får mig osökt att tänka på ett citat av Kingsley Amis. Han lär någon ha skrivit om något ljud, minns ej vilket, som lät som "the Monster from the black lagoon sucking King Kongs cock."
Är det så Electrolux låter?
Kanske lite off topic här i vitvarutråden, men nog undrar man hur reduktion har någon chans i Roagnas retrovinmakande? Varenda liten molekyl måtte ju få syre till frukost, lunch och middag.
Anders - när vi provade vinerna på Grand i förrgår uppfattade vi Monteficons tanniner som de största och tuffaste. Med den måttstocken är det ju inte alls lättare! Men vinet är slankare till sin kropp och frukten "senigare" än i Asilin (och vinet visar mindre av sin charm idag). Känslan blir i vår mun stramare och jämförelsevis något "lättare" än Asili. Men inget av vinerna är naturligtvis "lätta". Troligen föll vi för kombinationen av större frukt och en tätare, silkigare tanninstruktur i Asilin. En suverän balans, helt enkelt... wow!
Blir kul att se vad Niklas J skriver om dessa två, undrar om inte han tyckte lite annorlunda?
OK. Då är jag med. Skall bli intressant att se vad Niklas har att säga. Liksom att prova själv om/när tillfälle ges. Upplagesiffrorna på just dessa båda är ju dessvärre rätt begränsade.
Är det förresten någon (Gabriel t.ex.), som har koll på varifrån druvorna kommer? Jag vet sedan tidigare att Roagna äger en liten stump av Montefico. Men att de också hade någon del av Asili var nytt för mig. Eller är druvorna till deras Asili inköpta från annat håll, precis som med Vigna Rionda?
Apropå reduktionen i rödvaran --för det är väl trots allt sådan det handlar om här ;-) -- är min gissning att den uppstår först i flaskan. Före dess lär det ju inte vara några problem med syretillgången. Men att få vinet att i förväg -- och på rätt sätt -- absorbera tillräckligt mycket syre tror jag inte alltid är helt lätt.
Anders W,
Roagnas vinifikation är traditionell men inte särkilt oxidativ för det. Under fermentationen skyddas vinet av CO2 som bekant och därefter, under den fortsatta macerationen , så fyller man upp sina tine ända upp så det finns i princip noll luft. Dessutom sker ju den mesta lagringen på stora fat där vinet utsätts för mindre luft än i Barriquer.
Anders UW,
Roagna har ägt en liten plot i Montifico och en liten plot i Asili under många år, man har faktiskt blandat dessa i Pajé tidigare och dessförinnan i sin Barbareso normale, innan man började göra cru-viner. Det rör sig om 0,22 respektive 0,24 hektar så det är småpluttar. Alfredo Roagna gjorde Asili ett år, på 80-talet tror jag det var, men beslöt sig sedan för att använda vinet i Pajé fram till nu. Pajé var tidigare alltså bara ca 95% Pajé, eller något sådant :-)
Gabriel - vad snackar vi om för volymer beträffande Pajé 03:an när du släpper den i Januari? Börjar kännas vanskligt hyllat...
/Patrik
Patrik, det finns gott om!
Tack för info Gabriel. Apropå det faktum att druvorna från Asili och Montefico tidigare blandades in i Pajé: Fick/får man verkligen göra så enligt gällande regelverk? Barbaresco har ju, i motsats till Barolo, en "sottozone-lagstiftning" som väl har några år på nacken vid det här laget.
Inte så att jag vill klaga. Det är säkert bara bra att få sig några droppar Asili och Montefico tillsammans med Pajén. Men det är ju alltid intressant att veta hur det ligger till. :-)
Jag kan faktiskt inte den där lagstiftningen och vet inte vart den finns att läsa men jag tvekar på att 100% av druvorna måste komma från samma vingård för att man ska få skriva ut vingårdsnamnet det på etiketten. Jag ska fråga Luca nästa gång jag pratar med honom.
Låter härligt - och språket är vackert som en dröm. Skulle man missa släppet, eller inte kan hålla sej, finns det 2003 Pajé beställa på atomwine.dk för 299 DKK (c:a 420 SEK i dagsläget).
Imponerande snabbt skrivet och publicerat av alla dessa viner. Imponerande även att faktiskt lyckas få till en bild där Luca ser seriös ut. Det kan ju inte varit så lätt. Men vinerna och metoderna bakom talade å andra sidan för sig själva. Nästan über-seriösa och riktigt, riktigt bra i åtminstone ett par-tre fall. Andra januari har förutsättningar att bli en rekordtidig julafton 2010.
/MartinW
Kul att läsa dina notes. Jag han gå igenom vinerna på Grand och måste instämma i 03:ornas förträffliga tillgänglighet. Värd att hyllas lite extra tycker jag är den fantastiskt balanserade Langhe Rosso 01 - en liten försmak på hur Barolo 04:orna blir, fast i kubik, om man väntar. Men för 199 kr idag!
Tack för bra bloggande.
Kan bara instämma i att det var en fantastiskt trevlig och lärorik kväll! Vad gäller vinerna tyckte jag 04:orna var klart bäst, 03:orna är absolut välgjorda, men inte helt min kopp te. Intressant nog har jag motsatt uppfattning jämfört med F&V av Asili och Montefico. Upplevde Asili som kärvt och outvecklat, medan Montefico kändes mer tillgänglig och charmig. Men båda vinerna är fantastiskt bra och hamnade på 95 p i min bok. Så till Vigna Rionda....för mig är det här en klockren Barolo som har all den ungdomliga charmiga kärvhet i strukturen i kombination med ett underliggande djup i frukten som gör mig lycklig - 95+ p utan tvekan (och samma intryck som vid tidigare provade flaskor)!
/Laffen
Jösses, här har ni kastat loss ordentligt. Både med bloggande och kommentarer. Inte helt oväntat var jag överens med FV om vilket favoritvinet var. Runt om mig sa de Montefico, men jag stod på mig;-)
Jag vill passa på att skicka ännu ett tack till Gabriel för en storartad kväll. Du hade ingen anledning till oro för något, utom möjligen förkylningen;-)
Äntligen får The Who lite utrymme i en vinblogg. Och visst låter tidiga The Who lite som ung nebbiolo smakar.
sicken kväll det verkar ha varit...o sicka viner han gör...skönt att vi har en importör som inser storheten...bra jobbat gabriel!!
efter niklas hyllning till pajé-03 var vi sugna på upplevelsen:
http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,1204
gott redan nu, men satan vilken framtid...
Har nu kollat upp lite hur det egentligen ligger till med "sottozone-lagstiftningen" i Barbaresco. Även om riktlinjerna för zonindelningen i huvudsak fastställdes redan 1997 visar det sig att de inte träder i kraft som en del av DOCG-reglementet förrän fr.o.m. årgång 2007. Det innebär i sin tur att vi nog lär få se en del förändringar på etikettsfronten, i vissa fall också i själva vinifieringen/buteljeringen (d.v.s. i indelningen av druvorna efter härkomst), när 2007:orna kommer ut på marknaden efter nyår. Exempelvis torde Bruno Giacosa få svårt att på nuvarande sätt skilja sin Asili från sin Rabajà eftersom druvmaterialet i båda fallen mig veterligen kommer från Asili enligt den officiella zonindelningen.
Tack för det Anders, och du har rätt vad gäller Giacosa. Han kommer att sluta med Rabajà redan från 2005, det har jag hört från "säkra källor".
Eller han och han, hon är det väl. Det är Bruna som styr skutan nu. Bevare oss väl!
http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=179967&highlight=Giacosa+Rabaja+Asili
Eller ja, 2005 gjorde han, och 2006 blev det ju inget vin alls så 2007 blir första årgången.
Ja det bidde tydligen en Rabajà 2005 trots att han/hon/de hade för avsikt att döpa om den tidigare. Men 2007 är det definitivt stopp. Enligt Bruna (via Galloni) tänker de dock fortsätta att buteljera "Rabajà" separat under annan beteckning.
En annan intressant detalj i sammanhanget är att Santo Stefano inte utgör någon egen zon utan bara en del av Albesani. Om jag fattar regelverket rätt bör vinet alltså fortsättningsvis heta "Barbaresco Albesani, Vigna Santo Stefano". Tilläggsbeteckningar, föregångna av ordet "Vigna" är fortfarande tillåtna, men, såvitt jag kan se, bara i kombination med zonbeteckningen. Den som är bättre på italienska än jag får dock gärna hjälpa till. Hela det nya regelverket finns här:
http://www.enotecadelbarbaresco.it/indice.htm (klicka på "Il Disciplinare")
Apropå Bruna så låter ju de rapporter jag tagit del av inte särskilt betryggande. Men man kan ju alltid hoppas att hon visar sig vara bättre än sitt rykte.
Skicka en kommentar