En plommonspäckad fläskkarré går klart i ugnen på låg temperatur. Eftersom vi råkar ha två flaskor hemma med snarlik druvsamman-sättning - men av helt olika ursprung - kan vi inte låta bli att arrangera en match.
2005 Château Citran Haut-Médoc Cru Bourgeois Superieur blandar lika delar cabernet sauvignon och merlot som fått mogna ett år i barriques. Ägarna Merlaut-Villars är samma som kör Chasse-Spleen och Haut-Bages-Libéral. Doften är balanserad, avrundad och riktigt läcker. Vi noterar bittermandel och mandelmassa, körsbär med härligt sug, mörka plommon och blandade vinbär. Därtill en prima fatbehandling med rostat bröd, ljusare kryddiga inslag av sandelträ, lakrits, svalkande menthol och gott om grön tobak som minglar kvar i glaset.
I munnen bjuds en kraftfull attack, stram och överraskande fullmatad mittsmak samt seriösa men tillgängliga tanniner. Både syror och tanniner är inlindade i en munkänsla som både behagar och ställer krav med sitt grepp. Här finns årgångens typiska stoppning och motstånd - man måste jobba lite och får en fullt anständig längd som belöning. Smaken är riktigt god - "apgod" enligt S - med en antydan till värme som känns smått italiensk. Just till kvällens mat har vinet vissa problem att gå igenom, kanske på grund av lite lägre syra och mindre av upplevd fruktsötma, men på egen hand är det en klar vinnare och har förstås god potential för lagring. Utmärkt vin! (88+)
2007 Maculan Rosso Brentino Veneto IGT är gjort på nästan samma druvmix - 45% cabernet sauvignon och 55% merlot med ett års lagring på lika delar stål och barriques. Maculan har specialiserat sig på bordeauxdruvor och buteljerar över 200 000 flaskor av detta vin, som kan beskrivas som egendomens visitkort. Doften är rejält tilltalande och utåtriktad, ungfruktig med bra spets. Fängslande att sniffa på med vitpeppar och diskret stall i början. Moderna bordeauxvibbar kommer loss med en fräschör av vinbärsblad och blommiga syrener. Därtill ceder, svarta vinbär, cassis och plommonmerlot. Kryddor, tobak och kaffe håller kvar intresset hela vägen ut.
Smaken är intensivt fruktig och läskande med dominerande svarta vinbär och svart te. Syrorna är italienskt friska, tanninerna lägre, greppet måttligt men livligheten utmärkt med en smula druvsötma. Avslutningen har det där typiskt italienska snörpet och strukturen känns ungefär som en fylligare dolcetto. Ett jättegott vin som tack vare sin fruktighet och högre syra funkar bäst till kvällens mat. Bör även passa som handsken till antipasti. (87)
Priser och inköpsställen: 169 DKK/ Illum - och €8,50/Superiore.de. Ganska så fyndigt, det sista. Tack, Martin för Brentinon!
4 kommentarer:
Visst är Brentino ett schysst vardagstjut kontra sin lilla prislapp? Okomplicerat och gott. Precis som jag ofta vill ha det. Men jag har faktiskt inte "hunnit" dricka -07án själv ännu.
Jag frågade för något år sedan Vinovativa om det var möjligt att inte lista detta vin i BS, åtminstone. Och möjligt var det ju inte. Särskilt inte när svaret innehöll uppgiftn att priset OM så skedde skulle ligga över 150 kanonkulor (jag förstod inte detta).
Nåja. Det går ju att få tag i ändå.
Maculans ädlare viner - jag föredrar de röda vinerna från denna producent som väl mest är känd för sina vita söta viner - är jättebra, även om tyvärr priset är skjutit i höjden de sista åren. Fratta finns på regeringsgatan fortfarande (från ett TS-släppi våras), men priset är minst sagt anstränt - nästan 600 kr. Frågan är när dessa börjar reas ut?
Vad sedan de hausade årgångarna 06 och -07 kommer att kosta orkar jag inte ens tänka på.
Palazotto, ett mellanvin runt tvåhundringen, är ett bra instegsvin som helt klart är i sammanhanget prisvärt (200:- ?). Detta vin har tiden framför sig.
Crosara, 100% merlot, är toppnummret. Som idag tyvärr idag är ännu mer orimmligt prissatt än Fratta.
Värt att nämna bland röda viner är oxå Madoro. En recioto-liknande konstruktion på Cab och Marzemina. Men mycket bättre och mer intressant än de flesta reciotos jag druckit. Vinet saknar den plumpighet och besvärande eldighet som "orginalen" från ursprungsområdena oftast lider av. Tyvärr går det inte att få tag i lysande årgången 2004 längre.
Men visst:
Acininobili och Torcolato är stålande viner de med.
/MW
/MW
Intressant med fler åsikter om 2005 Citran. Flaskan i somras upplevde jag som rätt knepig och otillgänglig. Den här låter ju riktigt trevligt.
Ja Franko, vi hade ju dina ord ringande i bakhuvudet - och Mats L hade dessutom gett ett lite svalare omdöme på CT. Men glasets innehåll övertygade faktiskt - en helt annan stoppning och struktur, samt klart bättre aromer, än i exempelvis 2005 Ch Reysson. Så vårt betyg är försiktigt hållet - 89 låg väldigt nära till hands.
Det danska priset var möjligen i överkant, men blir man tillfredsställd så klagar man inte.
Kul att Citran 2005 var bra, dags att prova en flaska till. Jag köpte sex flaskor på bordeauxsläppet på SB efter rekommendation. Hur många års lagring tål den?
Skicka en kommentar