Onsdagskvällen med Luca Roagna lämnade smaklökarna suktande efter mer. Så nu är det matchdags igen! 2001 vs. 2001.... Castiglione Falletto vs. Serralunga d'Alba... Roagna vs. Schiavenza... la Rocca e la Pira vs. Prapò...
Maten borde kunna ha valts ut av vinerna själva : en risotto stinn på riesling och märgben, ett par skivor hängmörad oxfilé, smörfräst ostronskivling och en krispig sallad på mangold smaksatt med pistagenötter och mandariner. Vi provar vinerna halvblint efter en lång men försiktig luftning - åtta timmar i öppnade flaskor, skvättar undanhällda...
Första glaset har en stor, öppen doft av pepparkakskryddor, julmust, vanilj, lakrits, tjära och menthol. Frukten är mörkare med toner av vildhallon och farinsocker. En hel del mognadstoner har hunnit utvecklas: svamp, mossa, mogna ostar och ingrodd svett. Smaken attackerar: stor, ganska så fruktig och julkryddig - med plankigt sträva tanniner som omgående växlar in ett par minuspoäng. Goda mognadstoner: lakrits, fänkål och en pust av ostbutik. Framförallt handlar detta om kraft, lösningsmedel och rika aromer, men också alltför dominanta fat. Längden är måttlig med märkbar alkoholvärme (14%). Visst smakar det gott, men inte det minsta elegant, och vinet upplevs varken särskilt harmoniskt eller balanserat. Till maten funkar det förstås, faten märks lite mindre - men det är inte riktigt lyckat på egen hand. Detta är knappast Roagnas melodi, alltså är det Schiavenza. Den lägre poängen beror uteslutande på osnygg ekbehandling. (88)
2001 Schiavenza Barolo Vigneto Prapò
Andra glaset har en återhållsam, men väldigt vacker doft. Den inledande noten är lite oväntad, men ändå klockren: kolabönor! Sedan följer ljuvliga drag av rödfrukt, slånbär, rosenblad, örter (rosmarin) och balsamiska fat. Plötsligt frigör sig en udda nyans av gasbinda, rentav plåster - använda och smått svettiga. Kan man sin skolbok är det brettanomyces som spökar. Men också finstämda animaliska toner, charkuterier, grillat, kött, matlagning och vitpeppar. Ett komplext och traditionellt intryck - vi är överens om att hitta mycket av det vi söker i en barolo! I munnen får vi en ren, frisk, läskande och gomrensande upplevelse, mer älskvärd och med bättre syror än i föregående glas. Frukten är riktigt fin i början och mitten, med harmoniska tanniner och sköna mineraltoner. Avslutningen blir bara aningen för uttorkande och läderartad - som från gamla ekfat - med en längd som god, men måttlig. Roagna, utan tvekan. (91) Andra kvällen: visst finns en känsla av läskpapper i den torra avslutninen, men nu tänker vi mer på de salmiakliknande mineralerna. Men sin relativa lätthet och måttliga alkohol är vinet väldigt tilltalalande och uppfriskande. (92)
2001 Roagna Barolo la Rocca e la Pira
Kvällens vinnare är: eken! Nytt eller gammalt - skit samma, håll igen på träet, det är nebbiolodruvan vi vill ha!
ps. Det lätt uttorkande draget hittade vi varken i nolltreorna eller nollfyrorna, i onsdags. Så det låg ju nära till hands att fråga Luca om det ändå inte hade skett en pytteliten kursändring sedan han tog över rodret. Kortare tider på fat? Det pillemariska svaret blev "At Roagna, we never change..."
pps. Schiavenza handlar vi hos Carlo Merolli. I lager just nu har han Vigneto Broglio i årgångarna 2004 och 2005 (det senare fick tre glas av Gambero Rosso 2010, det förra 2009). Roagnas 2001 la Rocca e la Pira finns fortfarande att köpa i BS.
9 kommentarer:
Nebbiolokavalkaden fortsätter ser jag. Ja, det är svårt att stå emot, särskilt den här tiden på året. ;-)
Vi har själva båda vinerna i källaren men har tyvärr ändå lite svårt att jämföra våra intryck med era. Det var nu ett tag sedan vi drack något av dem (båda ligger på tillväxt, särskilt Schiavenzan) och vi har aldrig ställt dem direkt mot varandra.
Att Schiavenzan har mer tanniner, och därtill lite mer oborstade sådana, är dock lätt att hålla med om. Dock inte bittra eller gröna utan bara myckna och lite råa.
Att detta skulle ha något med fatlagringen att göra har jag dock svårt att tro. Schiavenza är precis lika traditionella i det avseendet som Roagna. Deras Prapò 2001 har således aldrig sett insidan på några barriquer. Samtliga Schiavenzas Barolo ("normale", Bricco Ceretta, Broglio och Prapò) lagras på botti i storlekar mellan 20 och 40 hl.
Jo, det där visste vi nog egentligen sen tidigare ;-) Det är väl bara Broglio Riserva som har sett barriques? Se våra poster från förra året:
http://vinare.blogspot.com/2008/08/2001-schiavenza-barolo.html
http://vinare.blogspot.com/2008/07/schiavenza-barolo-2001-prap-vs-broglio.html
Hmm, vi kan ju bara berätta vad vi båda kände igår, och det var en väldigt tydlig eksträvhet. Förra gången skrev vi om "rustika" tanniner, men inte om den tydliga julkryddigheten vi fann nu. Den nya flaskan kändes också något fylligare.
Någon gång emellanåt måste väl även botti och tine bytas ut - och vem vet, kanske hade det skett innan nollettan gjordes?
2001 Broglio Riserva har vi ett par stycken av i källaren, har ni?
Inslaget av julkryddighet (eller i vart fall mörka, lite kryddiga toner) kan jag utan vidare hålla med om. Och visst är detta ett rustikt vin som knappast låter sig kallas elegant (i alla fall inte i nuläget). Men jag har svårt att vare sig tro eller känna att de myckna och opolerade tanninerna kommer från träet. Visst, även botti måste bytas då och då men ...
Jag har redan tidigare sett era rapporter från tidigare Schiavenzaprovningar och var lite brydd över ert påstående om att Broglio Riserva 2001 (i motsats till andra Schiavenzabaroli) lagrats på barriquer. Även om jag inte med säkerhet vågar säga emot undrar jag ändå varifrån uppgiften kommer.
Just Broglio Riserva 2001 saknas i vårt eget källarbestånd. Däremot finns där ett par Riserva 1999 utan vingårdsbeteckning (tror 2001 var första årgången som Schiavenza gjorde någon vingårdsriserva). De flaskorna har vi dock inte ens vågat provsmaka. Enligt samstämmiga uppgifter från dem som testat bör de helst vila både länge och väl.
Vi har också "ickeriservor" av både Broglio och Prapò i såväl årgång 2001 som 2004. Vi provade även Bricco Ceretta 2004 och skulle gärna ha köpt den också om vi haft tillfälle.
P.S. Ser när jag kikar tillbaka i mina noteringar att även vi faktiskt matchat Schiavenza och Roagna mot varandra samma kväll för ett drygt halvår sedan. Dock var det i det fallet Broglio 2001 som tog ett nappatag med Vigna Rionda 2001. Broglio vann, även om det var en rätt jämn match.
Oops. Vigna Rionda 2004, inte 2001, menar jag förstås.
Hehe, du hann i alla fall sätta dit några myror! Någon nolletta hade vi ju inte hört talas om och sökningen blev förstås fruktlös;-)
Istället hittade vi en tysk näthandlare vid namn Weinpiemont.de i utkanten av Frankfurt. Kul att kolla igenom deras listor... C-F Sori Ginestra 2005 för €41,90 är ju klart bättre än SB:s 579 kr. Gianni Voerzios "La Sera" (sic) för €59,60 känns dock mindre lockande...
Har du någon erfarenhet av den här firman? EU-frakt på €23 per 12 flaskor låter utmärkt.
Skönt att höra att ni åtminstone inte blev helt lottlösa i det fruktlösa sökande jag av misstag orsakade. :-)
Nej, just där har jag, mot förmodan ;-), ännu inte handlat. Men priset på Sorì Ginestran är ju ovanligt bra (även med internationella mått mätt tror jag) och fraktkostnaden helt OK.
Trots mångårig och tämligen intensiv Internethandel på den tyska marknaden har jag, peppar peppar, hittills aldrig råkat ut för några egentliga problem. På sin höjd lite praktiskt strul med dålig respons, felaktiga leveranser e.dyl., men aldrig några försök till lurendrejeri. Så jag tycker inte ni skall tveka att slå till om ni känner er lockade.
Men hur var det egentligen med Broglio Riserva 2001 och barriquerna? Var hittade ni uppgiften om att det barriquer med i spelet just här? Min bild av Schiavenza är att det är botti för hela slanten. Men jag är åtminstone öppen för tanken att undantag kan finnas.
P.S. När jag botaniserar lite i listan hos weinpiemont.de ser jag att där finns en del intressant vid sidan av Sorì Ginestran. Så om ni letar efter buteljer att fylla ut med är mitt tips att beställa några Pecchenino (barbera, dolcetto, barolo) samt kanske också Cascina del Monasteros Barolo Bricco Luciani även om det är mer av en högoddsare.
Pecchenino har vi tämligen gedigen erfarenhet av och har aldrig druckit ett vin därifrån som inte motsvarat förväntningarna. Vad gäller Cascina del Monastero gillade vi deras Bricco Luciani 1999, men det är så här långt vårt enda smakprov från den firman.
Priserna är i Peccheninos fall helt OK. Bara ett fåtal euro mer än vad man får betala vid besök på gården. En mycket skicklig vinmakare, hittills mest berömd för sin Dolcetto, men vars Barbera och (nytillkomna) Barolo inte heller går av för hackor.
Tack för testen, känns som om jag inte gjorde bort mig helt genom att beställa 'bara' ett par stycken. Men hur mycket bättre kan Pira'n 01 egentligen bli? Beroende på vad du skriver om 01:an sätter jag nog större tillit till 03:an men ska självklart bilda mig min egen uppfattning :)
/F
Skicka en kommentar