Söndagmiddag är en underbar uppfinning. Vi latar oss precis hela dagen och när aptiten så smått börjar gör sig hörd fräser vi renskav med trattkantareller och gul lök. Det är nog någonting med renarna och svampskogen som får oss att längta efter en dolcetto. Eller kanske är det den underbara beskrivningen från Patrik Lucchesi - som skänkte oss den här flaskan...
2007 Gaja Langhe Dolcetto Cremes har en lagom söt, blå doft av parfymerade skogsbär (blåbär) och körsbär av mörkaste nyans. Därtill en rolig association till malt och humle, och en del andra kryddörter som malört. Faten gör sig bemärkta i form av diskret kafferost, bränt franskbröd och smörkola, plus lakrits och menthol. Lustfyllt och pang på rödbetan.
I glaset serveras en ovanligt tät, ganska mörk dolcetto-smak med krämig, sötmogen frukt och samtidigt lite bläckig, lagom åtstramande munkänsla. Lingonsyror friskar upp och lovar väldigt gott inför mötet med renskavsgrytan. Den betydande närvaron av pinot nero försöker - i stort sett förgäves - göra sig hörd. Med lock och pock tittar den till slut fram i form av en chokladdoppad jordgubbe i avslutningen. Åtskilliga saltlakritsremmar ansluter sig i eftersmaken. Vinet öppnar upp anmärkningsvärt bra i karaffen och utvecklas till en typisk Gaja-crowdpleaser - med integriteten i behåll. Detta blir bara godare och godare för varje klunk! (88)
ps. Vinunic: är det helt omöjligt att lansera en dolcetto i prisklassen 200-250 kr?
16 kommentarer:
Kul. Do Want. Vill smaka.
Men verkar som ni konstaterar stört när omöjligt att lägga vantarna på (om man nu inte utvecklat ett enormt stort och finmaskigt kontaktnät..).
Superiore har de senaste veckorna portionerat ut nysläppta (vita)viner från Gaja (En Gaja6Rey för 1200 pix kanske? Inte?). Ingen lustfylld röd Cremes ännu, dock.
Ps: Men vad är det som står i bakgrunden. En läskig blek generisk bdx-kopia som legat på whiskyfat? Mac? Say-what?
;)
En Dolcetto ska kosta (i butik) maximalt 89 kr och finnas i en kvantitet om minst 10 000 enheter. Lanseras i maj-juni.
//SS-inköp
Mac... mac... say what: Maculan! Den står på tur för snar provning. Varmaste tack, Martin!
Raka besked SS, vi misstänkte att det var så. Men en Gaja-dolcetto kunde ni väl sälja på Passagen åtminstone ?
Kul att det smakade!
SS-inköps kommentar trodde jag först var ett litet rappt, komiskt inlägg i monopoldebatten?
Lite Ullared-varning i det resonemanget men what else is new?
/Patrik
Det där lät ju utomordentligt trevligt, liksom för övrigt också Patriks tidigare beskrivning av samma vin. Fast jag måste medge att jag har lite problem att förstå den avslutande frågan.
Visst skulle även jag gärna se fler exempel på riktig högklassig dolcetto på SB:s hyllor? Men varför skulle man behöva betala så mycket som 200-300 kr? Det finns ju mängder av riktigt bra alternativ som inte borde resultera i ett högre pris än på sin höjd 150 kr även sedan de nått våra breddgrader. Några exempel ur högen:
Anna Maria Abbona, Maioli
Anna Maria Abbona, San Bernardo
Marziano Abbona, Papà Celso
Ca' Viola, Barturot
Marcarini, Boschi di Berri
Pecchenino, Sirì d'Jermu
San Fereolo, San Fereolo
San Romano, Bricco delle Lepri
San Romano, Vigna del Pilone
Om det inte är just Gajas cuvée (50% Dolcetto, 50% Pinot Nero) man är ute efter förstås. Men det lät ju inte som Pinot-inslaget var något ni vare sig märkte särskilt mycket av eller direkt efterlyste. ;-)
Tja, dricker (och köper) man Gaja (det är så jag förstår frågan) så är man väl per definition beredd att betala en extra slant/premie för att etikettsdricka - för det är ju en inte helt obetydlig del av upplevelsen här måste jag väl erkänna. Gajas husstil oaktad. Som ju i och för sig är trevlig.
Bollis kanske rentav skulle kunna lansera två Docletto i prisklassen +89 pix?
/MW
Hmm. Och jag som lite naivt trodde att det var insidan snarare än utsidan av flaskan som var det intressanta. ;-)
Är de inte också i torraste laget, de där etiketterna? Fast tertiära aromer av gulnad cellulosa och gammalt pappersklister kanske inte är att förakta. ;-)
Ok, jag anar en viss ton av humor i ditt inlägg nyss. Så med reservation för det - men visst sjutton är vi beredda att betala lite (eller ibland mycket) xtra för vissa producenter bara för att det är just denna producent? Eller är det bara jag som är så dum?
//MW
Ps: jag är dessutom så dum så jag köper svindyrt rakvatten. Trots att jag är urkass på att raka mig.
;)
Vi är väl egentligen inga jättefans av Gaja, men jämfört med de flesta andra dolcetti vi smakat (Pelisseros undantagen) finns här en modern och lyxig krämighet som kan vara värd att betala för - det är så pass gott att det känns överkomligt i ett större sammanhang av italienska viner. Och priset i piemonte ligger runt €20, så ett svenskt pris kan knappast hamna under 200 kr...
Tack för dina tips om dolcetti, Anders...
@MW: Visst skojar jag. Men för egen del får jag nog faktiskt ingen extra kick av "etikettsdrickande". Däremot är jag ofta nyfiken som bara den på om den dyra etiketten verkligen har täckning ifråga om innehållet.
@FV: Om det är en Dolcetto av den lite modernare och mindre rustika skolan ni är ute efter skulle jag särskilt rekommendera San Romano. Deras Bricco delle Lepri är osedvanligt polerad (i alla fall i årgång 2007, som vi själva har i källaren) men samtidigt omisskänligen en Dolcetto. Kostar 6,80€ om man köper den direkt av producenten. Galloni tyckte den var värd 89p, vilket ju inte är så illa pinkat för en Dolcetto, särskilt inte en Dolcetto i den prisklassen.
Många av de övriga jag nämnde, t.ex. Peccheninos och Ca' Violas viner, är kanske aningen (men bara aningen) mer rustika. De är samtidigt mer komplexa och intensiva. Ibland finns en slags hedonistiskt, lite vilt, inslag i de här vinerna som för min del för tankarna till Södra Rhône (särskilt Södra Rhône i en årgång som 2007). Fast utan att det blir jolmigt eller sötsliskigt förstås. Detta är trots allt Dolcetto och Piemonte.
Egentligen är det nog just den rustika versionen vi uppskattar mest, och då särskilt Roagnas. Både 2006 och 2007 är fantastiskt intressanta viner att sniffa på och den sistnämnda (som finns i BS nu) har en frisk kärvhet som sitter perfekt till antipasti, pasta och pizza.
Men det var omöjligt att värja sig inför Gajas moderna trollkonster - liksom Pelisseros..
men visst sjutton påverkas vi alla i någon mån av det vin, med medföljande etikett, vi dricker (blindprovning undantaget)? Eriketten är inte alls oväsentlig. Det är min fasta övertygelse. Att det är mänskligt och rätt enfaldigt må så vara.
//MW
Visst påverkas vi! Och vad värre är: Det är jag säker på att även vinkritikerna gör. Fast så långt som till att medvetet betala för placeboeffekten vill jag ändå inte sträcka mig. Någon självaktning måste man ha. Skall man ägna sig åt självbedrägeri bör det åtminstone vara omedveten sådan. ;-)
Hej, jag heter Ulrik och jag är etikettsdrickare.
Självklart påverkas man av etiketten, och jag ser inget negativt med det. P
å samma sätt som jag påverkas och tycker det kan kännas speciellt när jag använder min dyra märkeskostym, som inte ser bättre ut än den jag sydde upp i Thailand. Brand matters.
Förväntingarna inför att dricka ett vin kan höja upplevelsen, tycker jag. På samma sätt som man blir grymt besviken när de inte möts av ett "etikettsvin", eller ngt annat man har höga förväntingar på.
Med det sagt, så är det lika skoj att finna "dolda" pärlor som smakar lysande.
Hej FV,
Jo det skulle nog gå, men vi har redan 26 olika viner i lager från Gaja. Tyvärr kan vi inte ha allt som finns från alla producenter, då skulle vårt varulager vara gigantiskt (vilket det nästan är ändå!)Nästa gång jag provar hos Gaja skall jag absolut ta mig en extra titt på Cremes
Bästa hälsningar Claes Lindquist/Vinunic AB
Hej Claes!
Kanske skulle en drygt 200-kronors Cremes springa ut ur lagret fortare än man tror? En billigare inkörsport till Cirkus Gaja står väl inte att finna?
Nästa gång du är hos Breuer, vill du ta en extra titt på Spätburgunder Rouge också? Den lilla godingen skulle vi gärna dricka nästa sommar, källarsval till grillad kyckling ;-)
Skicka en kommentar