Munskänkarna provar Rhône

2010 Domaine Jaboulet ”Parallèle 45” Côtes-du-Rhône Blanc

Jaboulet har fått en nytändning sedan egendomen togs över av Caroline Frey, mest känd som ägare till Château La Lagune i Bordeaux. Det här är en typisk blandning av gröna rhônesorter: 50 % grenache blanc, 20 % marsanne, 20 % viognier, och 10 % bourboulenc. Alla druvor kommer från egna vingårdar, företrädesvis i löss- och sandjordar. Vinifieringen sker i rostfria ståltankar, och följs av tre månaders uppfostran - hälften i ståltank, hälften i medelstora ekfat. 13 %. (70005, 99 kr)

2011 E. Guigal Côtes-du-Rhône Blanc

Guigal är utan tvekan Rhônedalens skickligaste inköpare av druvmaterial från både norra och södra delen. Här har vi ännu en urtypisk blandning av gröna rhônedruvor, men en som är helt annorlunda mixad: 55 % viognier, 20 % roussanne, 10 % marsanne,
10 % clairette och 5 % bourboulenc (de enda tillåtna gröna druvsorter som vi nu inte har lyckats täcka in är faktiskt ugni blanc och piquepoul blanc). Inköpt frukt, jäst och lagrat i ståltank. Blommigheten och fetman är typiska för viognier. 13,5 % alkohol. (71947, 109 kr)

2011 Domaine Saint-Préfert Réserve Châteauneuf-du-Pape Blanc

Domaine Saint-Préfert startades 2002 av Isabel Ferrando, som tidigare var i bankbranschen. Vingården heter Les Serres och ligger i den sydvästra delen av appellationen. Marken här är lerig och täckt av stora rullstenar (galets roulés) med grus undertill som ger bra dränering. Druvmixen består av 80 % clairette och 20 % roussanne, stockarnas ålder är 50 år i snitt. Efter pressning jäser musten i ståltank. För att få maximal fräschör i syrorna blockeras den malolaktiska jäsningen med hjälp av nedkylning och en lätt svaveldos, varefter vinet dras om för ett halvårs uppfostran på jästfällningen i små bourgognefat - lika delar nya, ettåriga och tvååriga. Det friska och elegant fatade vinet får till slut en lätt filtrering innan buteljering. En hektar ger 4000 flaskor. 13,5 % alkohol. (74799, 349 kr)

2007 J-L Chave Sélection Hermitage Blanche

Domaine Jean-Louis Chave är Hermitage-bergets odiskutabla ledstjärna, vars viner sedan länge är riktigt dyra och snudd på omöjliga att få tag på. Egendomen har gått i arv från far till son sedan 1481. Sedan ett tiotal år har man börjat köpa in druvor och vin från småodlare i området - grannar och vänner med vilka man har ett nära samarbete. Druvmixen här är 80 % marsanne och 20 % roussanne. Doften är i unga år blommig med toner av vit persika. Typiskt för vit hermitage är den där speciella smakbalansen med lägre syra, oljig fetma och tydlig mineralkänsla. Vinerna härifrån kan vanligen lagras minst 10 år. Alkoholhalten är 13 %. (75942, 394 kr)

2011 Saint-Cosme Côtes-du-Rhône

Château de Saint-Cosme är kända som en av de bästa producenterna i byn Gigondas. Familjen Barroul har drivit egendomen sedan 1570 och är nu inne på 14:e generationen. Sedan 1997 har man också en livaktig négociant-verksamhet med mycket gott rykte. Deras Côtes-du-Rhône är ett vin på enbart syrah som blandar två ursprung: Vinsobres uppe i nordöstra hörnet av södra Rhônedalen, och Gard nere i sydvästra delen. Det förstnämnda bidrar med fräschör och definition, det sistnämnda med kraft och fyllighet. Alla druvor avstjälkas - till skillnad från gårdens övriga viner - och vinifieras i betongtankar. Här kan man förvänta sig aromer av svarta vinbär, lakritskola, orientkryddor och viol, samt en drickvänlig smak av mörka bär, svartpeppar och oliver. 13,5% alkohol.  (88908, 109 kr)

2010 Domaine de la Janasse ”Terre d'Argile” Côtes-du-Rhône Villages

Domänen skapades 1967 av Aimé Sabon. Idag drivs Janasse av syskonen Cristophe och Isabelle. Det är en rätt stor egendom med 55 hektar vinmark, varav 15 i Châteauneuf-du-Pape. Ursprunget här är röda lerjordar strax norr om Courthézon, alltså precis utanför appellationen. Vinet blandar tre druvsorter i lika delar: grenache, syrah och mourvèdre. För att koncentrera smakerna begränsas uttaget genom sträng grönskörd där man klipper bort 30-40 % av druvklasarna. Macerationstiden är relativt lång - 18 till 21 dagar – och sedan får det nyjästa vinet mogna i foudre (grenache) och barrique (syrah och mourvèdre), varav en tredjedel är nya. Kvaliteten är exceptionell för appellationen Côtes-du-Rhône Villages och jämförbar med en god châteauneuf-du-pape i modern stil. Flörtar en smula med Australiens rika fruktighet, med stöd av lite mörk choklad och rostning från faten. 
20 000 flaskor per år. 14,5 % alkohol. (92100, 175 kr)

2010 Domaine Gilles Robin ”Cuvée Albéric Bouvet” Crozes-Hermitage

Appellationen Crozes-Hermitage definierades 1937, och utvidgades 1952. Den omfattar dels kullarna norr om Hermitage-berget och dels det flackare landet söder om Tain. Här framställs huvudsakligen rött av syrah, men också en mindre andel vitt av roussanne och marsanne. Denna ambitiösa cuvée kommer från gårdens äldre stockar i flera utmärkta lägen. Albéric Bouvet var Gilles Robins farfar. Gårdens historia började 1920 med en dryg hektar för husbehov. 1996, när Gilles tog över egendomen och bestämde sig för att börja buteljera själv, istället för att sälja druvorna till kooperativet i Tain, omfattade den tio hektar. Till skillnad från Gilles Robins fruktiga bistro-vin Papillon från yngre stockar - som jäser och mognar i ståltank - har Albéric Bouvet fått en längre maceration med en del av stjälkarna kvar och uppfostran i små ekfat, varav en femtedel nya. Stilen är medvetet extraherad med gott om strama tanniner som behöver lagring för att mjukna. Produktionen är cirka 35 000 flaskor per år. 13 % alkohol. (71554, 186 kr)

2006 Domaine Pierre Gonon Saint-Josèph

Appellationen Saint-Josèph skapades 1956, och omfattade då den centrala delen runt Tournon och Saint-Jean-de-Muzols på högra stranden av norra Rhône. Förutom rött av syrah görs även en mindre andel vitt av marsanne och roussanne. Domaine Gonon har sina 7,5 hektar vingårdar i den klassiska kärnan av Saint-Josèph. Det är branta sluttningar med jordmån av granit, som är omöjliga att bruka och plöja på annat sätt än med intensivt handarbete. Bröderna Jean och Pierre Gonon jobbar ytterst traditionellt och icke-interventionistiskt. Nya rankor tas med sélection massale, alltså från den egna vingården istället för från plantskola. Musten jäser på burgundiskt vis i öppna träkar med vingårdens naturliga jäststammar. Man använder sig till och med av gammeldags fottrampning för att få en mjuk extraktion. Uppfostran varar i femton månader, dels i använda 600-litersfat och dels i en större 1200-liters liggare. Åldern på faten varierar mellan ett och 40 år! Bröderna Gonon är klassiska vignerons som föredrar hårt slit i vingården framför semester. 8 000 flaskor. 13 % alkohol. (73040, 259 kr)

2008 Le Vieux Donjon Châteauneuf-du-Pape

Traditionellt orienterade producenter i Châteauneuf-du-Pape gör helst bara en enda cuvée. Exempel på sådana egendomar är Clos des Papes, Charvin och inte minst Le Vieux Donjon. De sistnämnda startade 1962 och buteljerade sin första årgång 1966. Idag håller driften på att tas över av den förtjusande Claire Michel, som utbildat sig i Montpellier och gjort praktik på Harlan Estate och hos Boisset i Bourgogne. Vingårdsarealen omfattar 15 hektar, mestadels norr om byn. Odlingsmetoderna är ekologiska. Druvmixen i gårdens röda är 75 % grenache, 10 % syrah, 10% mourvèdre, och 5 % cinsault plus andra godkända druvsorter. Stockarna är mestadels mycket gamla, 60-100 år. Precis som appellationens regler föreskriver, så skördas allt för hand, och man väljer att avstjälka druvklasarna till hälften. Alla druvor vinifieras tillsammans i betongtankar, med enbart vingårdens egna jäststammar. Mognadslagringen tar 18 månader i stora gamla foudres. Mycket mer klassisk än så här blir inte Châteaunuf-du-Pape, och även i en knepig årgång som 2008 lyckades man göra ett elegant och komplext vin som passar bra att dricka medan man vänta på att andra årgångar ska mogna. 50 000 flaskor per år. 14 % alkohol. (71659, 299 kr)

2009 Domaine La Barroche Signature Châteauneuf-du-Pape

Unge Julien Barrot tog världen med storm när årgång 2005 av hans grenache-cuvée Pure fick 100 poäng av Robert Parker. Den första årgången som buteljerades och såldes under namnet Domaine La Barroche var 2003, men familjen Barrot är knappast några nykomlingar för det. Egendomen har faktiskt gått i arv från far till son sedan 1600-talet, och pappa Christian utvidgade vingårdsarealen till nuvarande 12 hektar. Hans fokus låg på vingårdsarbetet, och frukten såldes till stora negocianter som Chapoutier och Guigal. Julien Barrot utbildade sig i Montpellier och sökte sedan inspiration både i Bourgogne och i Australien. Det här kan man märka när man smakar hans viner. Stilen är nämligen uppenbart fruktig, något som lockas fram med inledande cold-soak och en aktiv men varsam extraktion. Druvmixen är 66 % grenache, 14% mourvèdre, 12 % syrah, 6 % cinsault och 2 % ”andra”. En del av stockarna är över 100 år gamla. Stjälkarna används om de är mogna nog. Uppfostran tar 18 månader - grenache i stora foudres, mourvèdre och syrah i använda bourgognefat, och cinsault i ståltank. Nollnian är påtagligt frisk trots att året var varmt. 20 000 flaskor. 15 % alkohol. (75870, 329 kr)

2009 Domaine Jaboulet ”La Petite Chapelle”  Hermitage

Med årgång 2009 - en varm växtsäsong med perfekta förutsättningar - har Jaboulet visat att man är med i matchen på allvar igen efter ett svajigt decennium alltsedan förlusten av Gérard Jaboulet 1997. 2006 togs egendomen över av Caroline Frey, ägare till Château La Lagune i Bordeaux. Hon har på kort tid sett till att få välbehövlig ordning, inte minst på källararbetet. En tredjedel av skörden från Jaboulets ägor på Hermitageberget går sedan länge in i detta andravin till världsberömda La Chapelle. Första årgången av ”La Petite Chapelle” kom redan 1953. De gamla syrah-stockarna (40-60 år) växer vid sina områdestypiska stödkäppar i fyra olika vingårdar: Les Bessards, Les Greffieux, Le Méal och Les Rocoules. Granit är den dominerande bergarten, men det finns också en stor variation i jordmån och terroir som skänker en särskild komplexitet åt Jaboulets flaggskeppsvin, menar åtminstone producenten. Skördeuttaget blir lågt, mellan 20 och 25 hl/ha. De olika lotterna vinifieras separat och blandas först i samband med omdragning av faten året efter skörd. Det är då man slutligen bestämmer vad som egentligen ska hamna i vilket vin. Mognadslagringen tar 15-18 månader och andelen nya ekfat är inte större än en femtedel. 14 % alkohol.  (91217, 529 kr)

2010 Domaine Saint-Préfert ”Réserve Auguste Favier” Châteauneuf-du-Pape

Ytterligare ett vin från den dynamiska Isabel Ferrando och lieu-dit Serres, som alltså har en lerig jordmån täckt av rullsten med grus undertill. Druvmixen i ”Auguste Favier” är 62 % grenache, 35 % cinsault vieilles vignes (ovanligt mycket) och 8 % syrah. Stockarna är 40 till 100 år gamla och ger ett skördeuttag på högst 20 hl/ha. Alla stjälkarna används i vinifieringen. Uppfostran tar 18 månader. Grenache mognar i betongtankar och cinsault/syrah i medelstora bourgognefat (600 liter), som använts två till tre gånger förut. Isabel hade tidigare konsulthjälp av den inflytelserika oenologen Philippe Cambie, men har sedan 2009 valt att gå sin egen väg. 
2010 gav generellt sett ovanligt friska och välstrukturerade viner med en årgångstypisk kombination av hög syra och hög koncentration. Ett normalt år görs det cirka 12 000 flaskor av den här cuvéen, men 2010 blev kvantiteten 40 % mindre pga den klena fruktsättningen. 
14,5% alkohol. (70898, 399 kr)

2009 Mas de Boislauzon ”Cuvée de Quet” Châteauneuf-du-Pape

Syskonen Daniel och Christine Chaussy driver tillsammans – i femte generationen - den här egendomen om nio hektar. Släkten började buteljera under eget namn 1950. Boislauzon är för övrigt både namnet på gården och på omgivande vinmark i nordligaste delen av appellationen. Odlingarna är ekocertifierade sedan 2012. Prestigecuvéen ”Quet” mixar 80 % grenache med 20 % mourvèdre. Stockarna har nått 60-80 års ålder och uttaget är 15-25 hl/ha. De båda druvsorterna vinifieras tillsammans i cementtankar. Samtliga stjälkar används i vinifieringen. Macerationstiden är lång, cirka 30 dagar. Mognadslagringen äger rum  dels i cementtankar (grenache) och dels i små ekfat (mourvèdre). Vinet buteljeras utan filtrering, resultatet blir cirka 5 000 flaskor per år. 2009 var en varm årgång i södra Rhône, vilket i det här fallet har gett söt frukt och täta, tjocka, fullmogna tanniner. Alkoholhalt enligt etiketten 15% - i realiteten troligen högre. (90489, 479 kr)

Vad tyckte ni som var med?

Pinot Nero Italiano

En av de mest intressanta företeelserna under italienskt 00-tal är framväxten av producenter som valt att specialisera sig på pinot noir. Och det är väl så man måste göra, för vi vet ju alla att pinot noir inte nöjer sig med att vara en druva bland andra. Det är en kinkig diva som begär full uppmärksamhet från sin vinodlare/vinmakare/vinälskare.

Men är inte Italien för varmt för pinot noir? Jo, i många fall är det nog så. De bästa producenterna hittar man i svalare omgivningar. Exempel på sådana är Appenninernas utlöpare i norra Toscana, pre-alpina backar i Sydtyrolen och Trentino, samt enstaka vulkankäglor på sydligare breddgrader där man kan odla i norrlägen på relativt höga höjder.

Det var sjuttio nyfikna och mycket modiga människor som slantat in varsin knapp femhunka i utbyte mot eventuella kickar av garanterat nytt slag. Dessa oförvägna ställde kosan till Näringslivets Hus för Stockholmsmunskänkarnas och Svea Rikes första provning någonsin på temat pinot nero italiano.

Våra läromästare för kvällen hette Carlo Merolli, Fabio Simoncini, Alessandro Brogi och Andrea Paoletti - två dansk-italienska vinpushers med viss berömdhet i den nordiska vinbloggosfären, och de två sistnämnda ägare respektive vinmakare från Podere Fortuna ett par tre mil norr om Florens.

2009 Garlider Blauburgunder Südtirol DOC 

Utan konkurrens kvällens mesta fjäderviktare, predestinerad att öppna provningen. Här finns nästan mer släktskap med vitt vin än med rött. Doften är ljust bärig, ungdomlig och renfruktig, med lätt gröna toner samt knappt mogna jordgubbar, tranbär,  cocktailbär och några droppar rödvinsvinäger. I munnen ett slankt och friskt vin med snudd på obefintliga tanniner och en lätt anorektisk kroppsbyggnad. Ändå finns en viss intensitet och värme, medan avslutningen är en smula kartig och lätt besk. Det här är charmigt i första vändan, men i återtitten känns det lite för lätt och lite för lite. Det gör sig nog allra bäst vid sval temperatur till en stekt spättafilé eller annan fiskrätt och lär knappast vinna på att sparas mer än ett par år till. Uppfriskande och sympatiskt. (87)

Garlider är troligen den nordligast belägna pinot nero-producenten i Italien. Gården ligger i Feldthurns ett par-tre mil norr om Bolzano längs Brenner-motorvägen i Eisacktal och sen ett antal hundra meter upp i backarna på västra sidan om floden/vägen. Ekologisk odling. 1200 flaskor. 13,5%. Tidigare bloggat här.

2008 Elisabetta Dalzocchio Pinot Nero Vigneti delle Dolomiti

En helt annan varelse, långt mer komplex och mer fängslande. 

På nosen handlar det väldigt mycket om andra saker än frukt - en effekt av vinifiering med stjälkar som vi vill se saken. Folk som har problem med grönhet kan ta det som en varning, för här finns noter av under-vegetation, tulpanblast, grönmynta och mer ovanliga associationer till surkål, krondill och senapsfrön. Men också orientkryddor och en gnutta kola som nog har med faten att göra. Några frukter och bär trillade inte ner i våra anteckningar, men det bör inte tolkas som att det fattas frukt. I munnen erbjuds nämligen en len, nästan silkig och fint balanserad drickupplevelse med tilltalande om än något udda aromatiska egenskaper. En matvänlig liten kärvhet hamnar enbart på pluskontot. Ett av kvällens roligaste viner, väldigt personligt, drickmoget och klart värt att återkomma till. (89)

Beläget ovanför Rovereto i Trentino. Vi mejlade Elisabetta - som hade tänkt komma till Stockholm på eget bevåg men stoppades av problem med regn under skörden - för att kolla hur det stod till med stjälkar och fatstorlekar (under provningen var förvirringen kring de här detaljerna närmast galopperande) och fick snabbt svar: hälften av stjälkarna kvar och små bourgognefat, lika delar nya, ett- två- och tre-åriga. Ekologisk/biodynamisk odling. Knappt två hektar vinmark, med enbart pinot noir, uttag högst 40 hl/ha. 8000 flaskor totalt. 13% alkohol. Tidigare bloggat här.

2009 Haderburg Hausmannhof Südtiroler Blauburgunder DOC 

En ungdomlig men samtidigt lite unken/reduktiv doft, som en del provare har invändningar mot. Undervegetation, jord och lakrits samt rätt tydlig grillad kyckling, komplett med grillkrydda och allt. Frukten spelar på det röda körsbärstemat med något maraschinorött cocktailbär som glänser till. Smaken känns stadig och välbalanserad med lite lägre syra än de två föregående, lite rikare frukt med hyfsad intensitet och en gnutta beska. Gott och drickbart men utan riktiga ovationer. Inte minst priset, men också förhandsrapporterna, ger en nivå av förväntningar som inte riktigt infrias. (88)

Haderburg/Hausmannhof ligger på 400 meters höjd ovanför byn Salurn i nedersta Südtirol. Odlingen är biodynamisk, med ett uttag om 60 hl/ha. Jäsning i öppna kar av rostfritt stål, 12 månaders lagring i nya och använda barriques. 10 000 flaskor blauburgunder. 12,5% alkohol.

2008 Haderburg Hausmannhof Riserva Südtiroler Blauburgunder DOC 

Helseriös doft med röda och mörka körsbär, cassis, svart vingummi, blodapelsin, malört, lakrits, mörk choklad, bittermandel och ny ek. I munnen bjuds det på tät frukt och fat, stadiga men ytterst välarbetade ektanniner och en lätt ekbeska. Stramt och snyggt, med bra längd på eftersmaken. Ett respektabelt proffsjobb i välsydd kostym som inte lär göra bort sig i internationella sammanhang - det påminner lite i stilen om Bergström Vineyard från Willamette Valley. Enastående kvalitet, bör lagras för att ge sitt mesta. (90-91)

Hausmannshofs finaste urval hamnar i denna riserva som bara är marginellt dyrare än standardkvaliteten. 24 månaders uppfostran, ett år i nya fat och ett år i äldre. 2500 flaskor. 12,5% alkohol.

2006 Marchesi Pancrazi "Villa di Bagnolo" Pinot Nero Toscana IGT

Kvällens mest utvecklade vin, med goda fattoner som för tankarna till chianti classico. Överhuvudtaget doftar det mer fatlagrad sangiovese än pinot noir - surkörsbär, julkryddor, hallon, bigarråer, kakao, te, örter, rök  - men det finns också en intressant mineralton som påminner om skaldjur, närmare bestämt om kräft/krabbsmör. Smaken har trevlig utveckling, god kropp och en stadigt byggd struktur, med områdestypisk kärvhet, lingonsyrligt snörp och lätt uttorkande te-tanniner. Blint hade gissningen aldrig landat på pinot noir, men det här är ju alldeles utmärkt - särskilt om man inte förväntar sig pinositet, men uppskattar toscanskt ursprung och dito stil. (90)

Marchesi Pancrazi/Fattoria di Bagnolo ligger strax nordväst om Florens, i närheten av chianti-zonen. De har jobbat med pino nero sedan 1980-talet. Jäsning i öppna kar av ek, med uppfostran i barriques. 13%. Vinet har fått fin respons från Antonio Galloni. Tidigare bloggat här. 

Plats på scen för Alessandro Brogi...

...och hans vinmakare Andrea Paoletti.

Det där röda i glaset är 2009 Brewer-Clifton Pinot Noir.

Podere Fortuna ligger i Mugello, 25 km norr om Florens, uppe i Appenninernas utlöpare på 230-260 meters höjd. Florentinske arkitekten Alessandro Brogi tog över den lätt nedgångna egendomen år 2000 och började följande år att plantera om en handfull hektar vinmark med pinot noir, med en täthet av drygt 7000 rankor per hektar. De bägge vingårdarna döptes till Coldaia och Fortuni. 

Andrea Paoletti var ansvarig vinmakare hos Antinori fram till 1996 och är sedan dess konsult för vinodling hos Tenuta dell'Ornellaia. Han har också arbetat med Isole e Olena. Från år 2009 är han konsulterande vinmakare på I Veroni i Chianti Rúfina, samt pysslar med egna etiketten Rancore, förutom jobbet med Podere Fortuna. En kille med rätt tung ryggsäck av erfarenhet...

2006 Podere Fortuna "Coldaia" Pinot Nero Toscana IGT har en ljust parfymerad doft med fin pinotkänsla av röda vinbär, nypon, lite undervegetation, ostbutik och stearinljus. Smaken är slank och frisk med god fruktsötma, lena små tanniner, lätt kärvhet och bra fräschör. Ett relativt lätt, dansant och välbalanserat vin som har den där eftertraktade pinotkänslan samt en tveklös elegans. Ljuvligt. (90)

Uttagen är låga, runt 30 hl/ha  och man använder dubbla sorteringsbord. Musten jäser med naturliga jäststammar i öppna träkar med temperaturkontroll. Macerationstiderna är numera ganska långa, mellan 18 och 25 dagar, men nollsexan fick bara tolv dagar eftersom man inte ville extrahera för mycket. Därefter följde tolv månaders uppfostran i franska ettårsfat, som man helst köper från bourgogneproducenter som använder sina nya ekfat till vitt vin. En mindre andel fat kommer från Cepparello (Isole e Olena). Avslutningsvis sex månader i betongtank och ett år i flaska. Gårdens produktion av pinot noir ligger på runt 20 000 flaskor, dessutom gör man ett vitt på 80% chardonnay och 20% pinot noir. Vinerna håller mellan 13 och 13,5% alkohol. Coldaia tidigare bloggat här.

2009 Podere Fortuna "Coldaia" Pinot Nero Toscana IGT är fortfarande helt primär, med bra doftdjup, hög fruktmognad, mörkare körsbär, hallon och lite mörk chokladpralin. Slankt i munnen men tätt i frukten med oväntade mängder greppiga chokladtanniner, inte minst jämfört med nollsexan. Bra mineralkänsla samt en viss liten ungkärvhet och stramhet som gärna får slipas ned. Här finns potential, lagras i ett par år innan korken dras. (90)

Alessandro och Andrea berättar att varma 2009 var ett väldigt lyckat år i deras svala hörn av Toscana. Man vågade extrahera mer än i årgång 2006, varför vinerna blev tätare och relativt tanninrika. Detta gäller också varma 2007. 13,5%

2007 Podere Fortuna "MCDLXV" Pinot Nero Toscana IGT har redan en fin utveckling med orientkryddor, smörkola, mint, skaldjursskal, örter och undervegetation. Här finns en lustig känsla av eterisk olja, med inslag av kåda och myggmedel. Frukten är klart komplex med handlar mest om (snudd på över)mogna jordgubbar med inslag av gula plommon, persikopuré och torkad frukt, typ sultanarussin. I munnen rikt och visköst med mjuk syra och len mjölkchokladig munkänsla. Frukten är tät nog med silkiga tanniner och ämabel fruktsötma. Aromerna hänger kvar länge. (91)

MCDLXV är Podere Fortunas toppselektion. Namnet syftar på att gården finns dokumenterad redan 1465, då med Lorenzo di Medici ("Lorenzo Il Magnifico") som ägare. Den enda skillnaden mot de vanliga vingårdsvinerna ligger i urvalet av druvmaterial, annars är vinmakningen och uppfostran identisk. 3000 flaskor. 13,5%.

2009 Podere Fortuna "MCDLXV" Pinot Nero Toscana IGT är vidöppet på nosen, här finns både charm, djup och komplexitet. Inledande toner av mint, kafferost, choklad och kryddlåda. Därefter ros, viol, mogna jordgubbar samt röda och mörka körsbär. Lite sockervadd och maräng anas på toppen, men toscanska örter och kalkgrus finns i botten. I munnen generöst med mogen frukt och täta finkalibriga tanniner. Lång och imponerande eftersmak med aningar av tobak och undervegetation. Kvällens bästa vin. Både att dricka nu och givetvis än mer att lagra. (92)

Slutsatsen av provningen är att Trentino/Alto Adige och Toscana ger ganska olika uttryck, där Toscana vinner kvällens drabbning med hjälp av sina välbyggda tanniner. Elisabetta Dalzocchio har en alldeles egen stil och Podere Fortuna är definitivt något att hålla ögonen på framöver, inte minst med tanke på att rankorna som gett de aktuella vinerna bara är mellan fem och åtta år gamla. Vi avslutade kvällen med en fyrarätters på 19 Glas utan så mycket som skymten av italienskt vin. De bägge toscanarna hade förstås mer att berätta, en del detaljer finns här och var i noteringarna ovan.

Trentino/Alto Adige, Cibi e Vini:

2009 Garlider Blauburgunder Südtirol DOC
(165 dkk)
2008 Elisabetta Dalzocchio Pinot Nero Vigneti delle Dolomiti IGT
(185 dkk)
2009 Haderburg Hausmannhof Blauburgunder Südtirol DOC
(340 dkk)
2008 Haderburg Hausmannhof Blauburgunder Riserva Südtirol DOC
(355 dkk)

Toscana, Carlo Merolli:

2006 Marchesi Pancrazi Villa di Bagnolo Pinot Nero Toscana IGT
(270 muk)
2006 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana IGT
(215 muk)
2009 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana IGT
(215 muk)
2007 Podere Fortuna MCDLXV Pinot Nero Toscana IGT
(495 muk)
2009 Podere Fortuna MCDLXV Pinot Nero Toscana IGT
(495 muk)

ps. Fler som gillat pinot nero italiano här, här och här.

pps. Muk = "mynt-union-kronor". Dkk = Sek = Nok.
Drottning Margareta kunde inte ha gjort det bättre.

Schweinshaxe & 2011 Seehof Morstein

Svårt att säga om det beror på månaden oktober eller om det var den där retsamt lilla förrätten på 19 Glas i onsdags - eller kanske sonen som titt som tätt påminner om besöket på Bar Central - men plötsligt känns tysk Schweinshaxe som det enda raka.

Tänk fläsklägg. En grisaskånk på ett par kilo, med ben och svål. Egentligen ska den inte vara rimmad, då kan man tillaga den i ugnen hela vägen. Vår rimmade lägg får puttra i sitt spad tills den nästan faller i bitar. Räkna med två och en halv timme, och sen bortåt trekvart i ugnen för att svålen ska hinna bli knaperstekt och köttytan karamelliserad.

Givet tillbehör är förstås Sauerkraut. Den glaskonserverade tyska surkålsprodukten pimpar vi med en skvätt riesling och lite uppmjukande vispgrädde. För att få ytterligare en smakmässig motpol på tallriken lagar vi till ett klassiskt svenskt rotmos på kålrot och morot som rörs ut med grisspadet och en rejäl klick smör.

Det finns tillfällen när mat träffar nästan otäckt rätt - ren lycka liksom - och så är det den här gången. Grisaskånken smakar helt enkelt sagolikt. Den tyska rieslingen som vi spetsade surkålen med fortsätter sitt segertåg i glasen. Sällan har ett vin känts så självklart i sitt sammanhang som 2011 Seehof Riesling Morstein gör ikväll.
Ungt som synden visst, men så oerhört uppfriskande, mineralstint och kraftfullt i sitt samspel med maten. Vi sänker hela flaskan i ett svep.

Atomwine, 125 dkk, måste vara ett av de mesta rieslingklippen som går att göra för tillfället. Nu har 2011 Morstein Alte Reben också kommit in - det ska bli väldigt spännande...

RA: Pinot Noir, Chardonnay

121011 Pinot noir (Jörgen Lindström)

2011 Viña Errazuriz Pinot  Noir, Casablanca Valley (P&S, 99 kr)

2010 Nautilus Estate Pinot Noir, Marlborough (Vingruppen, 225 kr)

2011 Geil Pinot Noir, Rheinhessen (Vinovativa)

2009 Louis Jadot Cuvée des Jacobins Bourgogne Rouge (Vingruppen, 115 kr)

2009 Louis Jadot Vosne-Romanée (Vingruppen, 349 kr)

2009 Bergström Shea Vineyard Pinot Noir, Willamette Valley (Vingruppen, 349 kr)

2009 Hansel North Slope Vineyard Pinot Noir, Sonoma (Vingruppen, 329 kr)

2010 Georges Duboeuf Morgon, Beaujolais (P&S, 89 kr)

2009 Louis Jadot Moulin-à-Vent Château des Jacques (Vingruppen, 189 kr)

2009 Jacobsdal Estate Pinotage, Coastal Region (Janake, 99 kr)

121011 Chardonnay (Michel Jamais)

2010 Jordan Unoaked Chardonnay, Californien (Vingruppen, 99 kr)

2011 Lindemans Bin 65 Chardonnay, South Australia (Treasury Estates, 72 kr)

2008 La Chablisienne Chablis VV Les Vénérables (Vingruppen, 179 kr)

2008 Louis Jadot Meursault 1er Cru Les Charmes (Vingruppen, 539 kr)

2009 Ridge Estate Chardonnay, Santa Cruz Mountains (Vingruppen, 295 kr)

2010 Fernand Engel Pinot Blanc Réserve, Alsace (Vingruppen, 109 kr)

2010 Fernand Engel Pinot Gris Réserve, Alsace (Vingruppen, 129 kr)

2009 Domaine des Marroniers Chablis 1er Cru Montmains (Vinovativa)

2008 Escarpment Martinborough Chardonnay (Vinovativa)

Nya årgångar hos Vinik

2010 Keller Spätburgunder Bürgel

Lördagslunchen ägnade vi åt en shoppingrunda i nyfixade Hötorgshallen. Den svarta franska kycklingen från Label Rouge ju är något helt annat än de svenska stressprodukterna. Vi bestämde oss för att tillaga fågeln hel som pot au feu, alltså fick den sjuda försiktigt under ett par timmar i vitt vin (nåja, champagne) och hönsbuljong. Efterhand tillförde vi färsk timjan, torkade herbes de provence, knipplök, purjo, potatis, zucchini och morötter. Och så en liten kula beurre manié. Resultatet blev sönderfallande mört och väldigt smakrikt på ett lätt, rent och alldeles tidlöst vis.

Wonnegaus lysande stjärna Klaus-Peter Keller behöver väl ingen närmare presentation vid det här laget, och hans passion för pinot noir framstår allt tydligare. Bürgel är en relativt varm vingård precis utanför ringmuren i Dalsheim. Jordmånen där består av kalksten, kalkrik lera och lössjord på kalkstensgrund. Här växer 40-åriga stockar med tyska kloner av spätburgunder. Skörden är mindre än 30 hl/ha och vinet får en, med tyska mått, ovanligt försiktig uppfostran i ettårsfat från Domaine de la Romanée-Conti.

2010 Keller Dalsheimer Bürgel Spätburgunder Grosses Gewächs är en ljus och transparent uppenbarelse i glaset. Doften spelar framförallt i diskantregistret, med klara toner av mandel, violer och ljusa röda bär. Oerhört ren och samtidigt komplex, med kylig kalksten och svala nyanser av röda körsbär, nypon, rönnbär, lingon och hallon. Faten märks som en smula bittermandel, bark och krydda -men det är subtila tillägg vi pratar om.

I munnen ett lätt, slankt och dansant vin med hög koncentration av aromer, klingande syra och rejäl längd men i stort sett utan tyngd. Renhet, fräschör och elegans är nyckelorden här. "Röd riesling" är Kellers ideal när det gäller pinot noir, och den beskrivningen är ju på pricken. Mötet med kycklingen blev förstås väldigt lyckat.

Den nysläppta tian är slankare än nollnian, men minst lika fin. Vi handlar numera hellre röd Keller än volnay, som väl är den närmaste jämförelsen. Missa på egen risk.

Atomwine, 349 dkk

ps. Fler som blivit golvade av denna fotomodell.

NV Egly-Ouriet Brut Tradition Grand Cru

Om vi nu önskar skämma bort oss med ett generöst fatlagrat bubbel - who you gonna call? Selosse, hojtar den prisokänsliga reptilhjärnan. Psst, vad sägs om Egly-Ouriet, viskar de lite smartare typerna uppe i skallen. Tack för det! Attans vad vi gillar den här lilla superseriösa producenten.

Druvorna till NV Egly-Ouriet Brut Tradition Grand Cru kommer från egna vingårdar med respektabelt gamla stockar. Det rör sig om knappt tio hektar i grand cru-byarna Ambonnay, Bouzy och Verzenay. Tre fjärdedelar pinot noir och resten chardonnay. Basvinet är jäst och uppfostrat i bourgognefat, tappat utan klarning eller filtrering, och såväl dosagen som svavelhalterna är låga. Den här nysläppta flaskan degorgerades i september 2011 efter 38 månader på jästfällningen.

Färgen är fin, någonstans mellan ljust bladguld och frostad mässing, med lätta reflexer av koppar. På nosen får vi en rik och fatlagrad upplevelse av röda äpplen, järn, tavelkrita, äppelpaj, toast, gräddkola, vaniljdröm, orientkryddor och en liten aning gummi. Som synes är pinositeten tydlig, mineralkänslan och fatkaraktären likaså.

I munnen en tät, rik och krämig champagne som på samma gång lyckas vara heltorr, lättfotad och spänstig. Den finkalibriga moussen är verkligen superharmonisk! Smakbalansen blir närmast perfekt, med gott om kropp och uppenbart mogen frukt men ändå fin fräschör och en stadig rödäpplig, ren och rensande avslutning.

Förresten. I tisdags provade vi ett gäng champagner hos Munskänkarna:

NV Pol Roger Brut
2002 Pol Roger Brut Vintage
2004 de Saint-Gall Blanc de Blancs
2004 Bernard Hatté Special Club
1990 Veuve Clicquot Cave Privée
2002 Dom Pérignon
1999 Pol Roger Cuvée Winston Churchill
2004 Diebolt-Vallois Fleur de Passion Blanc de Blancs
1998 de Saint-Gall Cuvée Orpale Blanc de Blancs
NV Krug Grande Cuvée
2002 Bollinger Grande Année

Egly-Ouriets Brut Tradition skulle lätt ha placerat sig i toppskiktet. Grymt bra utdelning för 395 kr, och dessutom rykande aktuellt i oktobersläppet.

2000 Château Chasse-Spleen

Folk som gillar klassisk bordeaux måtte vid det här laget ha börjat tappa hoppet om oss. Alltför sällan publiceras bevis på att vi uppskattar dessa drycker, och att de faktiskt går åt - i fallet 2008 Château Poujeaux så snabbt att lagringen förvandlades till en icke-händelse.

Just appellationen Moulis-en-Médoc, med parhästarna Poujeaux och Chasse-Spleen, hör till våra käraste exempel på att man inte behöver belåna sig för att ha skoj med klassiker. En rejäl dos tålamod kan dock vara på sin plats. Ikväll drar vi korken ur 2000 Château Chasse-Spleen. Det känns som att vi väntat länge nog.

Rakt ur karaffen osar det järn och jord, vinbär och cassis, söt piptobak och salt snus, hästgård och lädersadel. I glaset får vi en ny uppsättning intryck: kakaopudrade moccatryfflar, ett par likörkörsbär, fullmogna jordgubbar samt en god pust av espresso-bar. Frukten öppnar upp riktigt fint, sammetskänslan är på plats, likaså övertonerna som drar åt det blommiga hållet med violer och rosenblad. Ja, det här doftar ju för jäkla gott.

Attacken i munnen är sammetslen - sval, stram och läskande, men på samma gång mjuk och lätt viskös. Syran klockar in på god frisk medelhöjd, tanninerna är mogna så det räcker, och dessutom infattade i en välbyggd fruktkropp. Prominenta mineraler och allmän saftighet får saliven att sprinkla gommen - som om inte vinet redan var runt och silkigt nog. Avslutningen är tillräckligt bestämd och efterklangen lång och lustfylld. Mmm, vilken fullträff - och vilken skön drickbarhet!

Det här, kära vänner, är vad vi verkligen gillar med bordeaux. Haffa en välrenommerad cru bourgeois för kanske ett par-tre hundralappar (beroende på köpställe) och vänta i sisådär åtta år. Ut på andra sidan källardörren kliver en transformerad varelse som ger så mycket mer tillbaks. Om man skippar den lätt glädjedödande exercisen att jämföra med andra bordeauxer, för att utröna vilken som eventuellt är "bäst", och istället bara njuter av det man har, så når man faktiskt hela vägen hem med en flaska som den här.

Vidareläsning och diskussion i smågrupper: Bordeaux Made Itself Boring och When Bourgeois Is Good.

RA: Cabernet, Merlot, Sauvignon Blanc m.fl.

121004 Cabernet, Merlot, Sauvignon Blanc m.fl.  (Åsa W Karlsson)

2009 Thierry Germain Soliterre, Saumur-Champigny (Amka, 109 kr)

2007 Château Belgrave, Haut-Médoc (Vingruppen, 289 kr)

2009 Ernie Els Cabernet Sauvignon, Stellenbosch (Vingruppen, 189 kr)

2009 Mont Gras Reserva Merlot, Colchagua (Vingruppen, 89 kr)

2004 Blankiet Estate Paradise Hills Vineyard Merlot, Napa (Vingruppen, 1195 kr)

2007 François Lurton Alka Carmenere, Colchagua (Vingruppen, 319 kr)

NV   Boutinot South Africa Cape Heights, Western Cape (Primewine, 59 kr)

2011 Tilia Malbec, Mendoza (Vingruppen, 67 kr)

2007 Bodegas Catena Zapata Altamira Nicasia Vineyard (Vingruppen, 319 kr)

2011 Henri Bourgeois Sancerre Les Baronnes (P&S, 159 kr)

2011 Château de Cléray, Muscadet Sèvre et Maine (Stellan Kramer , 62 kr)

2011 Bellingham The Old Orchards Chenin Blanc, Paarl (Fondberg, 79 kr)

2010 Nautilus Estate Sauvignon Blanc, Marlborough (Vingruppen, 149 kr)

2011 Domaine Huët Le Mont Démi-Sec (Vingruppen, 259 kr)

Munskänkarna provar oktobernyheter