Äntligen - en strålande vinbok som går utanpå det mesta i genren.
Vad sägs om:
1. En vinskribent som vet hur man skriver.
2. En dramatisk och fängslande historia.
3. Grundlig research och expertis i ämnet.
4. Vassa och rättframma åsikter.
5. Väl underbyggda argument.
6. Konkret vägvisning till originalen.
Sug på denna pärla från kapitlet "Boom Years and The Loss of Tipicità":
"Phrases such as "inky black", "jammy", and "massive" appeared as glowing praises, along with "awesome", "fruit bomb" and "oaky".
The most influential Italian wine guides followed the cadre of international critics and apparently agreed that these new world wannabes and Bordeaux imitations were far more interesting than their own great Brunellos, Barolos, and Barbarescos. Collectively these wine writers dedicated huge amounts of space loaded with admiration and praise on the country's bottlings made in part or wholly with international grapes that boasted the layers of wood-driven vanilla, coffee, and chocolate flavours these critics adored.
The more an Italian bottling tasted as if it hailed from Napa Valley, the more the critics raved about it. Winemakers across Tuscany, hoping to cash in on the success, were quick to plant French varieties and trade in their botti for all new barriques, which in those early years they used unwisely to say the least. Barriques soon became the the wood of choice for any winemaker who wanted the coveted ninety-plus points from those wine writers who associated pronounced wood sensations with good winemaking, and wide use of the small French barrels automatically spilled over into the traditional denominations. In the case of Sangiovese, the intense chocolate, vanilla, and toast nuances of new oak weighed down the variety's vibrant, cherry-berry, and mineral sensations, while the drying wood tannins imparted by exclusive use of new oak, clashed with the grape's naturally bracing tannins. What most winemakers and wine drinkers now consider as an outworn trend - not to mention overblown and evident winemaking - was conceived as "modern" and innovative on the outset. More importantly, this blustering style virtually guaranteed critical acclaim and success."
Tack, Kerin!
"Brunello di Montalcino - Understanding and appreciating one of Italy's greatest wines"
Kerin O'Keefe, University of California Press 2012
5 kommentarer:
Helt enig, strålende bok! Jag leste den i fjor höst. En skribent jag tycker mycket om, hon kan Italien.
Ja, Kerin kan verkligen Italien och hon vågar profilera sig med spetsiga och emellanåt obekväma åsikter. Precis vad som behövs i det sunkiga skribentklimat där de flesta snarare verkar vilja tävla i inställsamhet.
Man hade ju gärna sett henne som efterträdare till Galloni. Monica Larner har inte samma tydliga udd. Kanske därför hon fick jobbet?
Tack för tipset. Den är nu beställd.
Dessutom en otroligt trevlig, genuin och hängiven person - vilket kanske också framgår av hennes texter.
Det finns så mycket gråzon vad gäller tradition, bakåtsträvande, framåtsträvande och utveckling. Gud ske pris att vi slipper dricka de viner som legionärerna och deras centurioner drack, även om dessa var betydligt mer traditionella än de viner som producerades i BdM under 1600-talet.
Och varför skall man egentligen tycka att vinodlare som vill tjäna en hacka är "förledda"? Parker har verkligen lyckats samla ihop ett slags consensus av vad som är attraktivt och gott vin. Ingen håller med om alla hans poäng, men att han sätter 100 p på Latour från1982 är det förmodligen få som inte håller med om.
Sedan så är vi många som skulle jubla om detta underbart underbara vin från Latour också kunde produceras i BdM, i Anderna och i Priorat. På etiketten får det gärna stå AOC Beaujolais och smaka Latour '82 vad mig anbelangar. Och om '82 Latour produceras i Vietnam, Barossa eller Sonoma Valley kvittar mig lika.
Via Internet navigerar jag mina vinexcursijoner och ingen är väl så lagd att de föredrar ett vin med 83,1p genom 22 inlägg på CT, ont om positiva vibbar från bloggosfären och som kritikerna skrier ned för 789 kr flaskan då man kan köpa ett vin som av 67 betyg på CT har fått ett snitt om 92,8 och som kritikerna älskar för 129kr pavan?
Traditioner är viktiga, men produktionsmetoder som genrererar kvalitet som JAG uppskattar är (ur mitt egoistiska perspektiv) viktigare.
Och vi lever i en tid då högkvalitativa viner produceras på löpande band av högutbildade ingenjörer, emedan de för 40 år sedan uppstod mestadels rent slumpmässigt.
Sedan så går jag ju runt och förväntar mig havsstrand och våta stenar av mina Chabliser, korumpa ur mina Musarer, kattpiss ur mina Nyazeeländska Sb:ar, botrytis o sötma i mina Sauterner och att mina Oz Shirazer är överextraherade bomber osv...
Internet revolutionerar verkligen konsumtionen av kvalitetsvin och utmanar kvalitetsbegreppet. "Label drinking" kommer förmodligen alltid att förekomma, precis som andra penisförlängare, men bli mer och mer svårt att argumentera för vad det lider.r
...mina 2p om detta svåra ämne tradition kontra utveckling...
Skicka en kommentar