2x Nosiola: Foradori & IASMA

Nosiola är unik för Trentino, kanske för att druvsorten är ganska neutral. Som namnet antyder kan det finnas ett inslag av hasselnötter (nocciola) i doften, men annars handlar det om de där generiska versionerna av "citrus och äpplen" som provare famlar efter när det inte finns mycket annat att säga om ett vitt.

Traditionellt sett har man använt druvan för att framställa Trentinos version av vin santo, men det som i vår uppfattning gör nosiola mest intressant är att den - liksom vissa andra neutrala druvsorter - är riktigt duktig på att plocka upp och släppa igenom mineraltoner. Vilket ska visa sig i de här bägge vinerna.

Ursprunget är i stort sett detsamma, sånär som på några kilometer. Vi befinner oss i de branta backarna söder om San Michele all'Adige och Pressano, strax öster om floden Adige. Marken där består mestadels av kalkrik sand- och lerjord med hög andel sten och höga halter av kalium och magnesium.

Skillnaden mellan de båda vinerna ligger i vinifieringen. Lantbruks-institutet kör en konventionell och rättfram vitvinsframställning i rostfritt stål med ett drygt halvår på jästfällningen, medan Foradori knyter an till äldre metoder. Förr i tiden jäste nämligen trentinoborna sina vitviner tillsammans med skalen.

Elisabetta Foradori har valt att använda sig av 400-liters amforor av terrakotta från Spanien (tinaje). De ger en syrepåverkan som motsvarar en 1500-liters ekliggare. Druvklasarna lades ned hela i amfororna varefter skalmassan bearbetades dagligen med pigeage. Efter jäsningen fick vinet ligga på skalresterna i åtta månader.

2011 Istituto Agrario San Michele all'Adige Nosiola DOC Trentino

Färgen är klar, ljust gröngul. Doften aningen reduktiv med neutral frukt - vi kallar det citrus/äpple - en försiktig vit blomton och en diskret kryddighet, samt toner av mandelskal snarare än av hasselnöt. Mineralkänslan kommer igenom fint, som ett litet os av rostigt järn.

I munnen ett torrt vitt med syra på dryg medelnivå, en liten antydan till fruktsötma och en gnutta kryddighet. Det finns extrakt nog för att vinet ska höja sig över mängden, och mineraliska sensationer som retar aptiten. Rent, välgjort och i högsta grad användbart. Kan nog utvecklas väl under ett par år.

2010 Foradori Fontanasanta Nosiola IGT Vigneti delle Dolomiti

Ljus mässingsfärg, lite oklar och oljig. Doften är först återhållsam,
den behöver temperatur för att öppna sig. Det som kommer först är mineraltonerna - dominanta drag av rostigt järn, därefter ansluter hedörter ungefär som pors. Någon brun krydda - tänk muskot - och så salmiak/lakrits. Frukten är gulare, men fortfarande ganska neutral, möjligen lite gula plommon. Det här är inte i första hand ett fruktigt vin.

Det är i munnen som det blir riktigt intressant. Syran är avrundad och träffar först i mitten/mot slutet. Då kommer den i par med intensiva aromer av zestade citronskal. En oljig rondör spelar mot en skönt stenig struktur, och får assistans av pigga skaltanniner och en god liten beska. Det slutar spänstigt och harmoniskt, småkryddigt men alls inte varmt, och riktigt långt. Dricks bäst i stora kupor vid minst femton grader, efter karaffering.

Till våra grillspett på hälleflundra och lax med aioli funkar bägge vinerna på sina olika sätt alldeles utmärkt, men Foradoris Fontanasanta är givetvis på alla sätt större. En fascinerande sammansatt smakupplevelse som inte bör missas, för alla som är beredda att lämna allfarvägen (E45 i det här fallet) och sina eventuella fördomar mot skalmacererade vita.

Carlo Merolli, 96 muk.
Cibi e Vini, 245 dkk.


ps. Foradoris 2010 Fontasanta Manzoni Bianco bloggade vi här.
Nollnian av IASMA Nosiola drack vi här.

pps. ett helporträtt av Elisabetta Foradori kan man läsa här.
Hennes son förklarar varför man valt att arbeta med amforor här.
Några klipp ur filmen Senza Trucco kan man se här, här, här och här.