Crozes-Hermitage kommer i flera olika skepnader. En lättglömd massprodukt, ett skolexempel på druvkursen, en seriös utmanare till de stora appellationerna i norra Rhône. Hur bra kan den egentligen vara?
Låt oss se vad det finns för kandidater. La Guiraude förstås. Louis Belle. Gamla och nya årgångar av Thalabert. Raymond Roure. 1920 och Albéric Bouvet. Le Clos. Ett gäng hyfsat namnkunniga crozes-viner, alla med ambitioner utöver det vanliga.
Rakt upp och ned är 2011 Dard & Ribo Crozes-Hermitage godare än något av dem. Inte för att det är dalens mest ambitiösa vin, för det är det inte. Nej, det handlar om att ha respekt för druvsaften. Plocka hälsosamma druvor, jäsa naturligt, ta det piano med extraktionen och inte förstöra resultatet med rostning, filter och för mycket svavel.
Nosen är helt avväpnande. Rysligt fin jordgubbs-syrah med de klassiska markörerna känsligt tecknade - inte som en karikatyr till Munskänkarnas druvkurs. Men visst finns de där: violer, sten, mörka bär, lagerblad, örter, pepparkvarnar, kött, chark och generösa mängder lakrits. Vad som inte finns är rostad ek.
Så mjukt och lent i munnen, men ändå så friskt. En slösande josighet utan alltför mycket struktur - precis bara vad som behövs för att vinet ska balansera perfekt. Så jäkla gott, drickbarheten är närmast total.
Om vi ska sammanfatta upplevelsen i ett enda ord blir det - harmoni.
Det sista man tänker på är hur länge det ska lagras. Det behövs nämligen inte. Alla flaskor kommer ändå att vara uppdruckna innan dess. Den här rök i lördags till grillade lammkotletter och tabouleh.
Pétillant/Ved Stranden, 195 dkk. Ingen svensk importör.
Presentationen av Dard & Ribo läser man hos Bert.
4 kommentarer:
Sanslöst och löjligt gott det här! Deras Saint Joseph är dessutom än vassare men det är ju en annan appellation och femma....
Så sant Niklas, den är ju ännu bättre/godare... men man saknar liksom ingenting när man har deras crozes i glaset. Tror aldrig vi testat något från appellationen med samma harmoni och drickvänlighet. Har du?
Låter hur gott som helst. Tack för tips, dessa herrar och viner har jag missat helt.
Om Dard & Ribos "vanliga" Crozes är godare än de övriga så ska man veta att de har en prestige-Crozes vid namn Les Rouges de Bâties. Dock aldrig provat. Med de kvaliteter som prisas i detta inlägg är det ju dock inte säkert att just en prestigevariant skulle uppskattas bättre av FV; risken finns ju att den framstår som mer "konventionell".
D&Rs mest kända är nog däremot C'est le Printemps!, en "primör"-Crozes som släpps på vårkanten. Billigast men extremt svår att få tag på eftersom den görs i liten mängd (ursprungligen för att en liten vingård gjorde viner som de ändå inte tyckte att det var någon idé att fatlagra, eller något ditåt) och blev hypad bland franska naturvinsfantaster, redan innan fenomenet upptäcktes i Sverige. Provade senast 2009:an, och den var helt klart god. 2010:an fick jag tyvärr aldrig tag på. D&R har också visat upp på nackdelen som naturviner ibland har. En vit Crozes, "K" 2007, var solklart efteroxiderad med slöjbildning och bl.a. inslag av filmjölkstoner. Där hade nog lite mer svavel inte varit så dumt för att se till att vinet lämnade handlarens hyllor i mer intakt skick. :-)
Jag hade nämligen en handlare med en del naturviner inkl D&R några minuters promenad hemifrån när jag bodde i Bryssel.
Skicka en kommentar