Sommarläsning: tre böcker om vin #2

Titeln säger en hel del. "The Juice" är ett uttryck laddat med betydelser, och med sin nyutkomna bok kan Jay McInerney inte låta bli att skämta om vad som driver hans verk. Och till skillnad från Joe Bastianich i förra posten så måste man säga att Jay har gåvan. Han kan skriva. Lättfotat, associativt, smart, fräckt och roligt. Ofta med blinkningar till film, musik, konst och litteratur. Frågan är bara hur pass väl han använder sin talang.

McInerney slog igenom stort 1984 med kokainpudrade "Bright Lights, Big City", men efter ett första decennium av framgång har hans romaner kommit ut allt mer sällan och sålt allt sämre. Nuförtiden tänker vi framförallt på honom som vinkolumnist, och som sådan är han mer flyhänt än de flesta eftersom han så att säga börjat i rätt ände. House & Garden var hem för hans krönikor från 1999 fram till magasinets nedläggning 2007, och sedan 2010 har han en kolumn i Wall Street Journal. "The Juice" är hans tredje essäsamling.

Om man tänker sig att den genomsnittlige läsaren av de här icke-specialiserade tidningarna är måttligt vinintresserad, så får man ändå säga att McInerney gör ett utmärkt jobb med att skapa entusiasm, berätta historier och fördjupa sig inom det begränsade formatet. Problemet är att han skriver för en viss målgrupp och vet alltför väl hur han ska bära sig åt för att kittla dess läsare. Resultatet blir ofta ett slags vinös mjukporr, där den gamle gamängen skickligt spelar på tangenter som skryt, sex, bilar, pengar, kändisar och annan name-dropping.

De mest effektiva kryddorna verkar vara fame & fortune, och även för egen del verkar författaren dras till det berömda likt getingen till honungsburken.

Nuförtiden är Jay en ofta sedd gäst runt bordet när det vankas värsting-provningar världen över. Med tiden har han kommit fram till att det är vinskribentens plikt att rapportera om det allra bästa och mest sällsynta, liksom det är resejournalistens uppgift att uppsöka fjärran och exotiska resmål. Som prenumerant på magasinet Car & Driver vill han inte bara läsa om förnuftiga bilar i vettigt prisläge - han vill veta hur det känns att ratta en Gallardo Superleggera över Alperna. Och någon måste ju axla uppgiften att berätta om motsvarande vad gäller vin. "So yes, there's some wine porn here".

För alla oss som inte besökt El Bullì är det i alla fall ett gott substitut att få ta del av berättelsen om Ferran Adrià och en 37-rätters på den berömda restaurangen. Fast bokens kronjuvel är nog ändå texten "His magnum is bigger than yours" (som också finns att läsa här). I denna sanslösa berättelse, med ett persongalleri som numera är vida mer berömt än det var 2008, finns just de triggers som får Jay att gå igång. Vi betraktar galenskaperna med en blick som är på samma gång inbjuden och utomstående.

Även ett mer genomsnittligt kapitel håller hög lägstanivå och erbjuder såväl substans som underhållning. Trots sin dragning till bling-bling är det ändå tydligt att McInerney gillar det här med vin på riktigt och vill dela med sig av sin förtjusning och föra seriösa resonemang. Hans entusiasm är påtaglig och den smittar av sig. Han bibehåller amatörens infallsvinkel och glömmer aldrig bort hur det kändes i början av vinintresset. Självklart kan han lika väl finna lyckan i en anspråkslös flaska hantverkarbeaujolais som i en Petrusvertikal.

Jay McInerney: "The Juice - Vinous Veritas" (Alfred A. Knopf 2012)