lördag, augusti 04, 2012

Rhône 2007: Saint-Cosme Gigondas vs. Montirius Jardin Secret


Hemma i Stockholm igen. Det känns bra men lite ovant. Exempelvis var fredagen kvav och tryckande på ett sätt man sällan upplever vid kusten nere på Näset. Inspirerade av en lockande smaknotering uppsöker vi sexton graders svalka i källaren för att rota fram ett par viner till lammisarna.

2007 Château de Saint-Cosme Gigondas domineras av grenache åtminstone till två tredjedelar. Det är ganska svårt att tro när man sätter näsan i glaset. Färgen är fortfarande blåröd med ett ofiltrerat utseende. Doften utåtriktad, stor och köttig, med en veritabel våg av syrahdrivna intryck, det ena godare än det andra: rostbiff, lagerblad, kryddpeppar, svartpeppar, vitpeppar, jäsande körsbär, mörka plommon, röda äpplen, russin, salvia, oregano, bouquet garni, grillkol och stenkross.

Pang på rödbetan - vilken träff i munnen! Det smakar storskaligt, rentav burdust, men ändå mångdimensionellt, och riktigt länge.
Vi får en nästan dramatisk utväxling av peppar, kryddor och och mörka aromer. Dessutom en härlig struktur med friska syror och rejält grepp i tanninerna. Massor av kraft, men inte eldigt (14,5%) och inte syltigt. Givetvis ett alldeles ypperligt matsällskap till lammkotletterna och de provensalska ugnsgrönsakerna, även om den lilla fruktsötman gärna får jobbas in ytterligare. Detta är fortfarande ungt, vi snackar minst 5-8 år av vidare utveckling. Halvvägs in i lådan!

2007 Domaine Montirius Jardin Secret Côtes-du-Rhône är 100% grenache från en hektar planterad 1947, i sandig jord vid foten av byn Sablet, ett par kilometer norr om Gigondas. Färgen är tjusigt transparent, varmare blåröd. Doften är helt annorlunda än förra glaset: mer återhållsam, elegantare i uttrycket med en serie fina geléer som vinbär, körsbär, hallon, tranbär och rönnbär. En klick dyr hudkräm och en hel turistfälla full med söta och salta lakritsremmar. Dessutom ett par nori-ark, en kärve garrigue och några droppar fårfett.

Attacken är verkligen len som silke. Mitten tätvävd med ytterst smeksamma tanniner och en generös fortsättning på lakritstemat och gelé-aromerna från doften. Drickupplevelsen är elegant och harmonisk med en lång svans av sötsalt lakrits och ljus kryddvärme (15%). Här har vi ett skolexempel på grenache i sandjord, dessutom ett ämabelt och tillräckligt utvecklat vin i god drickfas, med positiva framtidsutsikter under ytterligare 3-4 år för den som lagrar svalt. Dricks nog bäst till ostarna efter maten (ikväll särskilt baskeriu).

Inga kommentarer: