Sommarläsning: tre böcker om vin #1

Vi sträckläste en rejäl packe böcker under semestern. Här på bilden en trio som handlar om vin, om än från ganska så skiftande utgångs-punkter. Låt oss börja med den översta.

Joseph Bastianich är en osedvanligt framgångsrik amerikansk krögare som driver ett flertal restauranger i samarbete med Mario Batali. Dessutom grundade han Eataly New York och äger butiken Tarry Wine Merchants, samt är innehavare av fyra egna vingårdar i Italien. För den breda amerikanska publiken är han kanske mest känd i rollen som domare i TV-serien Master Chef.

Bastianich har producerat 89 tagningar på temat storhet i "Grandi Vini - an opinionated tour of Italy's 89 finest wines". Varje kapitel behandlar en producent och ett vin, av vilka de flesta vid det här laget har uppnått en väl cementerad ikonstatus. Redan i förordet hyllas Barolo Monfortino som det hack i dörrposten mot vilket alla andra måste mäta sig - inga invändningar mot det påståendet - även om större delen av boken fylls av representanter för den modernistiska barrique-tsunami som vällde in på 1980- och 90-talen men som idag ser ut att följas av andra, nygamla strömningar.

Det är ett imponerande välmatat genomdrag och Bastianich skriver hyggligt nog, även om en ett ganska allmänt tonfall och en ymnig användning av superlativ ofta leder tankarna till välarbetade PR-texter snarare än personliga resonemang från en "riktig" författare. Inte helt oväntat börjar kapitlens inneboende mönster efterhand att upprepa sig, och så är det dags för nästa berättelse om expansivt entreprenörskap under den senaste 30-årsperioden - en story som egentligen lika gärna kunde handlat om författaren själv.

Mest intressanta blir de avvikande vinerna som bryter mönstret och visar på Italiens enorma diversitet när det gäller vintyper och varieteter. Det är genuint kul att läsa om Marisa Cuomo Costa d'Amalfi Furore Fiorduva, ett vitt som görs i 5 000 flaskor årligen av obskyra druvsorter som fenile, ginestra och ripoli. Eller Walter de Batté Cinque Terre Sciacchetrà, en sällsynt söting av druvorna bosco och albarolo med en upplaga på tusen. Det är också glädjande att läsa om en purist som Alessandro Dettori, som helt avstår från ek, svavel och andra tillsatser. För ekallergiker finns annars ett användbart register i slutet av boken, med uppgifter bland annat om vinerna lagrats på små eller stora fat.

Allra roligast är nog storyn om den excentriske baron Edoardo Valentini i Abruzzerna. Med hjälp av panteistiska ideer från snubbar som Pythagoras, Parmenides och Herakleitos framställer familjen Valentini sitt ljusröda favoritvin cerasuolo och en trebbiano d'abruzzo som jämförs med chablis premier cru, chassagne-montrachet och corton-charlemagne. Baronen var inte alls förtjust i att åka iväg på marknadsföringsevenemang, så han brukade istället skicka sin psykiater för att ta hand om press och representation! På 70-talet fick de amerikanska myndigheterna genom en tipsare reda på att baronens familj var "anarkister". Importören beordrades att skriva till baronen för att få ett förnekande. Men något sådant kom icke - Valentini slutade helt sonika att sälja vin till USA. Basta!

Sammanfattningsvis berättar Joe Bastianich mer om fyrverkerier under de tre decennier som varit än om åt vilket håll Italien just nu är på väg. Fast den som läser mellan raderna vill ju gärna skönja en ljus framtid hos producenter som Montevertine, Poggio di Sotto, Salvioni, Mastroberardino, Giuseppe Rinaldi, de båda Mascarello, Aldo Conterno och Massolino - för att bara nämna några av dem som presenteras här.

Joseph Bastianich: "Grandi Vini - an opinionated tour of Italy's 89 finest wines" (Clarkson Potter 2010)