tisdag, januari 15, 2008
Prisutdelning på vinbaren
Så hade det äntligen blivit dags för att dela ut priset i vår nyårsquiz. Vi var överens om att det hela var ganska spännande, rent av en smula nervöst - eftersom våra erfarenheter av blinddating är noll och inga. Vem skulle han egentligen vara, den där Frankofilen? Plötsligt svepte, på nästan agentlikt vis, en mörk skugga in och landade i en av vinbarens pösiga skinnfåtöljer. Vi fyrade direkt av vår 1997 Barolo Bric dël Fiasc - och Frankofilen överraskade på sedvanligt elegant vis med att hala upp en 2003 Graillot Crozes-Hermitage (som vi ju aldrig hann få tag på, än mindre smaka). Touché! Efter att dessa vinnördiga hälsningsfraser klarats av, bestämde vi oss för att strunta i anteckningarna ikväll. Den i skrift inte sällan sylvassa Frankofilen visade sig vara en mycket angenäm bekantskap - och vill ni veta något mer om följande viner, så rekommenderar vi att ni pallrar er iväg till Eriks Vinbar och smakar, eller följer länkarna nedan...
2000 Riesling Heiligenstein Alte Reben (Jürtschitsch Sonnhof, Kamptal)
2000 Château d'Armailhac (Pauillac, Bordeaux)
2001 Clos de l'Obac (Costers del Siurana, Priorat)
2003 Barolo Bricco delle Viole (G.D. Vajra, Piemonte)
Etiketter:
barolo,
bordeaux,
cabernet-merlot,
grenache,
kamptal,
nebbiolo,
priorat,
restaurang,
riesling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det går ju så klart inte att matcha lagrad toppbarolo, men något symoboliskt raketbränsle ville jag ha med mig som tack för all underbar läsning ni bjuder på. Ni brukar ju i alla fall gilla producenten, och det är förstås extra kul om ni inte har smakat vinet tidigare.
Tusen tack för en mycket trevlig kväll!
"I alla fall gilla" är väl årets understatement! En av våra absoluta favoriter, vi har ju sänkt lådvis av alla årgångar från 1998 och framåt - utom just 2003...
Åh, Bricco delle Viole som jag tycker så mycket om. Mäter sig inte med de bästa, men solid och välbyggd barolo med egen charm, tycker jag.
Vi kikade in hos Vajra för några år sedan, och den ende som inte var ute på fälten var sonen som kan ha varit elva eller tolv, kanske. Han hällde upp så snällt och kunde mer än de flesta svenska tolvåringar om nebbiolo, tro mig.
Hur klarade de värmechocken 2003? Den går ju att beställa.
Den var först rätt så ovillig att komma ut på banan över huvud taget! Franko: " hade aldrig tagit den blint som barolo"... Grusdamm först, efterhand kom, just det: viole! Eller "salvi" kanske (lakrits- och violpastill). Menthol var vi överens om, tjärtonerna kom efter hand, jordgubbssylt stod också att finna. Den kom loss mer och mer, och hade nog behövt flera timmar i luften. Gott om (lite torra) tanniner förstås! En inte helt riskfri beställning. Vi har en nolletta som vi blir nyfikna på att dricka snart....
Skicka en kommentar