Middag med Tissot

Stéphane Tissots Cremant du Jura har en mycket ljus gulvit färg med gröna och sandfärgade reflexer. Doften är jästig med gula äpplen, tydliga valnötsskal, gräddighet, en gnutta fruktsoda och ursprungstypiska aningar av florjäst och oxidation. Vi gillar doften och tycker att den är förvånansvärt champagnelik. Smaken är generös i sin frukt, med något lägre syror än champagne och lite druvsötma i eftersmaken. Frukten påminner på ett barnsligt lekfullt sätt om tutti-frutti. Det här är klart tilltalande och ungefär i klass med enklare skumpa som Pierre Peters eller André Clouet (fast en hundring billigare). 55% PN, 45% CH, 28 månader på jästfällningen. Vi dricker vinet till nykokt kronärtsskocka med salt, citron och smör. Vad gott det är - och så länge sedan vi åt det! Skockornas blad och cremanten samsas fint. Dessutom visar sig vinet hänga med riktigt bra till huvudrätten...


2005 Les Graviers Arbois Chardonnay är ljusgult i färgen. Doften är nötig, guläpplig, mycket speciell, finoliknande med inslag av grappa fast utan spritighet. Oxidation förstås, och gröna inslag som av sparrisavkok - eller kronärtsskocka. I munnen riktigt smakrikt med bra syror, fortfarande aningen tunt i kroppen men med löften om mer rondör. Även detta vin klickar fint med förrättsskockan - men ännu bättre matchningar väntar runt hörnet...


På tallriken landar en panerad gösfile ovanpå en gräddsås av kantareller med halstrad kronärtsskocksbotten. Nu strålar både mat och vin för sig - och tillsammans. Chardonnay och kantareller är ju en given hit. S står för kvällens bästa kommentar: "det är lite porrigt med det där oxiderade - är det allmänt känt?" Nu följer ordlös och utdragen njutning av mat och vin - och en stund senare är vi framme vid osten: en comté. Ganska troligt är det den bästa matchningen som finns att få när det gäller viner från Jura. De är helt enkelt tappade ur samma källa! Hand i handske är en trött metafor, men ändå precis vad det handlar om. Dessutom har 2005 Les Graviers vuxit till sig med luftning. En originell och härlig upplevelse (om än inte alldeles oväntad efter Sturkö-smakprovet av systervinet 2005 La Mailloche). Det är faktiskt förvånande att de flesta flaskorna står kvar på bolagets hyllor. Med rätt sällskap väntar ren och skär njutning.


Slutligen smakar vi på ett moget vin som släpptes igår. Det är dags att byta både område och druvsort, men karaktären är lika egenartad. 1996 Vieilles Vignes du Domaine Langlois-Château Saumur Blanc är mogen, torr chenin blanc från mellersta loiredalen. Färgen är rikt gul med gröna nyanser. Doften är lika rik den, mogen och komplex : första intrycket är ylligt, oljigt, örtigt. Sedan honung, bivax och gyllene frukt - som skogstokig, mysklik passionsfrukt eller övermogen ananas gone mad. Flintrök, svavel eller knallpulver svävar ovanpå en lite obestämt funky, animalisk känsla. Smaken är torr, lent viskös, rikt fruktig och givande med bra längd och bitterhet i eftersmaken. En häftig och spännande bekantskap!

ps. Holger har också smakat på Les Graviers - till en hoppande tonfisk...

NV Cremant du Jura (André et Mireille Tissot, Montigny Les Arsures, Jura)

2005 Le Graviers Arbois Chardonnay (André et Mireille Tissot, Montigny Les Arsures, Jura)

1996 Vieilles Vignes du Domaine Langlois-Château Saumur Blanc (Langlois-Château, Saint-Hilaire, Saint-Florent, Loire)

Sommarläsning: Vinosapien i Jura

"Jura – Juni 2011.

Sista stoppet innan Autobahn väntar, med förhoppning om en snabb hemtransport efteråt. Men först ska det jagas Vin Jaune. Tycker man om att gnaga comté och gruyère, då är det gula vinet från Jura kanske den mest kompletta vinkompisen. En sagolik kombination.

Men vad är egentligen Vin Jaune för något? Endast druvsorten savagnin är tillåten, och druvorna ska plockas redigt mogna. Vinet måste lagras minst sex år på fat, och faten ska inte toppas upp (ouillage). Under de första åren bildas ett jästlager i faten (detta lyckas inte alltid ) och lägger sig som en skyddande hinna över vinet. Jästlagret kallas voile på franska och kan jämföras med det flor som uppträder i vissa sherry-typer. Detta lager skyddar åtminstone delvis vinet från oxidation, men oxidation är ändå en självklarhet för Vin Jaune. De ska vara oxiderade, så är det bara. När det är dags att buteljera görs det på en speciell flaska, Clavelin, som innehåller 62 cl. Denna udda volym är vad som anses vara kvar av en ursprunglig liter efter sex år på fat. Och eftersom vinet har utsatts för syre och är starkt oxiderat, är det mer eller mindre odödligt. Även när flaskan öppnats.

Är det något gott då? Ja, är man känslig för oxidation i vin, så kanske man ska leta efter något annat. Men går man igång på nötighet, torkad frukt, knäck, tång och torv - allt paketerat med en fräsande syra och en knäckande briljant längd - då ska definitivt hänga med i jakten. Vin Jaune är inget dessertvin, utan ett fantastiskt kontemplationsvin.

Nu är inte Vin Jaune det enda drickbara som framställs i Jura. Det görs även normala viner på druvsorterna chardonnay, savagnin, pinot noir, poulsard/ploussard och trousseau. Oftast handlar det om endruveviner, men ibland görs även blandningar. Tidigare var de vita nästan uteslutande oxidativa, men allt fler hantverkare väljer att göra sina vitingar (speciellt chardonnay) friskare och renare. De röda är oftast lätta, okomplicerade och exemplariskt druvrena. Tycker man om lätta nebbiolo-viner, då kan Trousseau från Jura fungera. Härligt nafsande tanniner!

En stor andel hantverkare kör naturligt i möjligaste mån. De jag valt att besöka svavlar sparsamt i samband med buteljering. En Jura-stjärna som Overnoy/Houillon faller därmed bort. Jag besökte dem vid förra Jurabesöket, och plockade med lite grejer hem. Tyvärr är vinerna ruggigt känsliga och "kräver" konstant svalka (under 14 grader).

Arbois är centralorten för oss vintokar. Här finns ett antal producenter representerade, och de har tacknämligt nog söndagsöppna butiker i byn. Om man som jag anländer en söndagseftermiddag kan man bocka av ett antal besök (Rolet, de la Pinte och Tissot) på studs.

Bénédicte et Stéphane Tissot (Montigny-les-Arsures, butik i Arbois)
En gammal favorit som numera är hyfsat representerad i Sverige. Butiken är - som kan förvänta sig - välsorterad, och det är bara att köra igång. Här finns gott om chardonnay-viner, alla gjorda utan oxidationskänsla, och de flesta är vingårdsspecifika. Av dessa är det hans nya Sursis 2009 (19€) den som sjunger sig rakt in i vår källare. Tyvärr är inte Mailloche 2009 buteljerad än, annars hade Sursis garanterat fått sällskap.
Bland de röda finns det en ren och fin Pinot Noir 2005 (15€) som kommer att fungera utmärkt som trevlig sommardricka. Annars är det endast hans Trousseau Singulier som sticker ut. Att testa Vin Jaune här är skoj. Det finns tre olika varianter. En "normal" och två vingårdsvarianter (Les Bruyères och En Spois). Alla tre är lagrade på olika typer av fat (whisky och sherry) - och därmed väldigt olika till sin karaktär. För mig gäller Les Bruyères 2004 (45€).

Jacques Puffeney (Montigny-les-Arsures)
Det är alltid roligt att kliva ner i Puffeneys lilla källare. Mitt bland faten har han även sitt spontana provningsrum. Där står alltid ett gäng olika årgångar av hans legendariska Vin Jaune som bara väntar på att provas. Men innan vi kommer dit gäller det att spotta sig igenom hans andra fina viner.
Och som vanligt i pinot-land börjar man de röda. Rena endruve-viner där framförallt trousseau är det som kittlar. Priserna är mycket vettiga (10-15€). Bland de vita faller jag främst för Cuvée Sacha (savagnin och chardonnay) i en icke-oxidativ stil. En redigt oxiderad savagnin finns också för den hugade, men skälet till att jag tagit mig till Puffeney är hans Vin Jaune. Samtliga kostar runt 30€ och de årgångar som finns till försäljning är 2002, 2003 och 2004. Både 2002 och 2004 är härliga skapelser - och att dessutom få möjligheten att som avslutning smaka en 96:a gör inte livet tristare. Den spottas inte.

Philippe Bornard (Pupillin)
En fransk ex-rockmusiker som tagit över familjens egendom (låter som ett klokt karriärbyte). Jag träffade på Bornard i våras när jag besökte Caves Augé i Paris. Hade aldrig hört talas om honom tidigare, men vinerna imponerade även i konkurrens med Jura-storheter som Tissot, Ganevat och Overnoy/Houillon. Måste besökas, med andra ord. Han håller till i poulsard-byn Pupillin, och fokus ligger därför på hans många viner av den druvsorten. Prisläget är även här sympatiskt (10-15€). Vinerna uppvisar en lättsam fruktighet och ruggig drickbarhet. Inget som man vill ligga länge på, utan gjorda för snabb konsumtion (1-3 år). Skitskojiga viner, och ett namn att lägga på minnet.

Les Dolomies (Passenans)
Ofta, när jag återkommer till en region, brukar jag fråga folk jag besöker om stigande stjärnor. Både hos Tissot och Bornard dök namnet Céline Gormally upp. Nyfikenheten tog naturligtvis tag i mig, och jag fixade därför till ett besök.
Céline och hennes man Steve kör gemensamt det nystartade (2008 är första årgången) Les Dolomies. Det här är en småskalig egendom, med endast tre viner till försäljning: en mineralig och spänstigt ren chardonnay, en pigg och likaledes ren pinot noir och slutligen en förträffligt karaktärsfull trousseau. Man förstår hur tufft det är att dra igång en verksamhet som detta. 2010 expanderade man med en hektar (till tre), bara för att se skörden bli en liten rännil mot förväntat. Samtliga fatprov från 2010 imponerar, framförallt den nya Chardonnay les Boutonniers. Av naturliga skäl finns det ingen Vin Jaune att uppbåda här, men makarna vill själklart framställa Vin Jaune så snart det bara är möjligt. Ska bli spännande att följa lilla Dolomies färd framåt. Potential finns.

Domaine Macle (Château-Chalon)
Om Dolomies är en nykomling i Jura, kan man inte säga detsamma om Domaine Macle. Ska man leta efter bra Château-Chalon då är första stoppet definitivt hos familjen Macle. Château-Chalon är Vin Jaune, fast med en egen appellation. Lite hårdare reglerat och med en annorlunda jordmån.
Hos Macle gör man viner som man alltid gjort, med andra ord oxidativt. Deras enkla Côtes du Jura är ett fullständigt lysande vin om man går igång på oxidativa toner. Nästan som en liten Vin Jaune - ångrar faktiskt att jag inte köpte några sådana. Priset ligger på löjligt låga 12€, ibland är man inte så lite puckad… men det är för deras storslagna Château-Chalon jag kommit hit. Den är absolut värd den omväg man får ta för att komma till den lilla klippbyn. Det här är stora viner. Stora viner, och långliggare. Etiketten säger "Longue Garde" bara för att tydliggöra vad som finns i flaskan. Pris 37€. Läs mer om ett besök hos Macle.

Generella reflektioner:
De röda vinerna blir allt bättre för varje gång jag kommer hit - mer frukt och tydligare struktur. Det blir allt vanligare med chardonnay à la bourguignonne. Fathanteringen är finessrik (nästan uteslutande gamla fat - nya är på tok för stor investering). Prisläget är ytterst attraktivt, och man får ruggigt personliga viner för slantarna. Naturen är vacker, och det är skoj att se vin- och veteodlingar bredvid varandra. Så som det alltid sett ut, enligt odlarna. Här finns ett starkt fokus på naturliga viner, och en bra variation mellan större producenter och småskaliga hantverkare. De flesta med klockren kvalitativ inriktning. Och slutligen - Vin Jaune är härlig nektar!

Med denna post tackar jag för att jag fått möjligheten att breda ut mig hos FinareVinare.”

Text: Vinosapien. Bilder: Vinosapien, Domaine Tissot och FV.

Tasting chez Vinosapien

Att göra saker för första gången är en skön känsla. Vi har aldrig provat vin med panoramavy över en fjärd i den blekingska skärgården - eller för den delen anlänt med eldriven flakmoppe till provningen! Som den trebetygare han är kliver vår värd vant in i rollen som provningsledare. Vi ombes att dra fokus på följande saker: Gillar vi vinet eller inte? Varför? Är vinet framställt med betoning på frukt, terroir eller vinifikation? Slutligen gissar vi druva och ursprung. Att ta in havsutsikten samtidigt som vinets doft ger höjd åt hela upplevelsen. Vyn här ovanför fångade vi i Uttorps naturreservat på Sturkö.

Det första glaset bjuder på en gulvit färg och en karaktärsfull, druvdriven doft med inslag av nässlor, lavendel och vinbärs- eller krusbärsblad åt kattpisshållet. Smaken kommer som en total överraskning med uppseendeväckande låg syra, len vaxartad munskänsla och viss tyngd. Doften är klart bättre än smaken. Det finns likheter med sauvignon blanc eller muscat, men ingen tycks ändå passa särskilt bra. Vi gissar på sauvignon blanc i den fasta förvissningen om att det är fel. Var man eventuellt skulle göra sån här sb är nämligen en olöslig gåta...

Svaret är: i Tjeckoslovakien - och druvan heter Irsai Oliver. Doftar man en gång till kan man hitta ett parfymerat inslag av Muscat de Beaumes de Venise. Ja, muscat är nog den närmaste mer kända druvsläktingen. Intressant och lärorikt att smaka ett tjeckiskt vin för första gången! Priset 185 korunas gör ungefär 75 kronor.



2005 Kovacs Morava Irsai Oliver Kabinet (Vinařství Kovacs s.r.o, Novosedly, Česká republika)

Nästa vin har en fylligare gul färg, och känns dessutom omedelbart bekant. Det är en spännande doft med inslag av fatoxidation, florjäst, flyktighet och lösningsmedel som påminner en del om grappa. Det finns också svaga noter av rök, myrr och allmän komplexitet från en trevlig samvaro med jästresterna. Smaken är gul- eller rödäpplig, som cox pomona med jästa inslag. Frukt och syra är i perfekt balans. Det finns en fetma i munkänslan och en lite nötig sherryton. Det är ingen tvekan om att vinet härstammar från Jura - nej, det går nog inte att hitta en enda källare i området som inte är mer eller mindre befolkad av florjästsvampar. Vinifikationen gör hela stilen, som kan tyckas kontroversiell - en vintyp att hata eller älska. Smakfrågan splittrar även FV rakt av. Vi gissar på druvan savagnin...

... men det visar sig faktiskt vara en chardonnay med 13,5% alkohol. Ja, vi har till och med provat en tidigare årgång av detta vin, på plats i Arbois 2004. Vinmakaren är den duktige Stéphane Tissot, ännu en övertygande biodynamiker. Systervinet Les Graviers släpptes 1 augusti i tillfälliga sortimentet. Pris €15 i Jura, 222 kr på SB. Bör prövas av alla som gillar Jura-stilen.


2005 La Mailloche Arbois Chardonnay (Stéphane Tissot, Arbois, Jura)

Om det förra vinet var något av en vattendelare är alla överens om att glas tre är fantastiskt gott. Färgen är rikast av de tre och ger intryck av lite ålder. Doften är läcker och mycket komplex: honung, mandelmassa, inlagda päron, sur lie-karaktär, ljus choklad, nötter, och flintrök/mineraler. Ett terroirvin! Syrorna är riktigt bra, frukten är rik och intensiv i en helt torr smak. Vi plockar upp en not av emsersalt och bitterhet av grapeskal längs med vägen. Detta är munvattnande, detta är grymt bra. Ädla mognadstoner mynnar ut i en lång, nougatliknande eftersmak, typ Noblesse apelsin/nougat. Alla tror att vinet kommer från Alsace, men åsikterna fördelar sig mellan riesling och pinot gris...

Vi är helt fel ute. Detta är nämligen mogen chenin blanc från Vouvray. Inköpt på plats för €11 är det inget annat än ett hejdundrande fynd. Omöjligt att finna några som helst invändningar mot detta vin...


2000 Domaine de la Taille aux Loups Clos de Venise Vouvray Sec (Jacky Blot, Montlouis-sur-Loire)

Dags för ett rött vin. Närmare bestämt ett blårött. Färgen är tät som en vägg och doften bjuder också på en tät, rå, blå frukt.
Den känns primär, druvdriven och endimensionell någonstans i krysset mellan svarta vinbär och mörka körsbär. Den ungfruktiga karaktären förstärks av en gnutta malolaktisk smörkola. Vi anar också grönt stjälkiga drag. Senare, efterhand som vinet närmar sig rumstemperatur får vi svaga, lättflyktiga inslag av balsamvinäger och djungelolja. Innan dess har vi dock bestämt oss för vilken druva det är. Vi smakar på det svala vinet och får en ung, rättfram, ärlig, tät och ren frukt. Tanninerna fullständigt tapetserar hela munnen. Gaaah! De små rackarna är också lite gröna i karaktären. Det känns som ett helt ok rödtjut som just nu är fullständigt ämnat för mat. Cabernet Franc från Loire, absolut!

Nehej, inte alls, detta är faktiskt nebbiolo. Ja, inte ens cab franc är väl mäktig att åstadkomma såna här tanniner. Vi saknar de elegantare, mer komplexa aspekterna av nebbiolo och faller inte för det här. Förmodligen kan tiden åstadkomma ett och annat med detta ännu purunga vin. Superambitiösa Andrea Sottimano använder stockar i tonåren från Vigneto Basarin för att framställa denna nedklassade barbaresco. Importeras av danska Atomwine. Man beskriver vinet som skolboksnebbiolo. Ajdå , vi missade tydligen några lektioner...


2006 Sottimano Langhe Nebbiolo (Andrea Sottimano, Neive, Barbaresco, Piemonte)

Nästa glas bjuder på ett slags motsats. Den mörka färgen drar åt rödbrunt. Doften är mogen, utåtriktad och komplex. Här finns lädertonad fatmognad, balsamvinägerlika oxidationstoner, animaliska drag, stall och en lite funkig känsla av härsknande kött. Vi hittar ingen särskild druvtypisk fruktighet, förutom lite björnbär senare på kvällen. Farinsocker minglar i det tomma glaset. Som helhet finns det mycket att sniffa efter här, med god behållning. Smaken är likaså givande, rätt så spännande och mjukt tanninrik. Här finns en varm karaktär med viss känsla av kokt fruktsötma, sötlakrits, tobak och brända toner. Det är trevligt och behagligt att dricka, men det finns också en lite ofräsch unknad som man kan vara mer eller mindre känslig för.
Vi får ett intryck av att vinet passerat sitt bästföredatum, och det uppskattas inte av alla. Så här kan spanska viner dofta, så vi klämmer till med något moget av tempranillo från ribera del duero.

Näpp, det visar sig vara 50/50 syrah/cabernet sauvignon från biodynamiska Domaine Richaume som vi besökte nu i juni! 2005 Cuvée Columelle hade karaktär av nya ekfat och internationell fruktighet och borde inte utvecklas så snabbt på fyra år. Nollettan fick kanske en värmekyss längs med vägen...


2001 Domaine Richeaume Cuvée Columelle Côtes de Provence (Richeaume, Puyloubier, Montagne Sainte Victoire)

Det har blivit vår tur att sitta inne med fakta. Vinet är ljusgult i glaset. Doften ger jasminblommighet, vit druvig frukt av persika, sötmandel och en aning rökig/kryddig mineralitet. Smaken har bra intensitet med viss fetma och mineralisk beska. Syran framstår riktigt bra och föranleder gissningar om svalare klimat. Karaktären är en aning parfymerad och bara en gnutta oljig. Den svagt parfymiga känslan leder diskussionen vidare till viognier och muscat. Eftersom Gauby är specialist på carignan trodde vi själva att vinet innhåller carignan blanc, men mixen visar sig vid närmare efterforskningar vara 50% muscat, 20% macabeu och 30% chardonnay. Den dominerande druvan prickas snyggt av våra värdar. Ingen av oss faller helt för vinet, men vi ett par dagar senare kommer rapporten: "Den vita Gauby ska härmed få upprättelse. Sippade i oss resterande halvflaska på torsdagskvällen till en linssallad och grillade kycklingbröst. Stod upp riktigt bra: mer energi, lite kryddigt, bättre frukt och renare mineraler. Och Muscaten ligger och lurar hela tiden;-)"


2006 Domaine Gauby Les Calcinaires Vin de Pays de Côtes Catalanes (Gérard Gauby, La Muntada, Calce, Roussillon)

Om det fanns några tveksamheter kring föregående vin faller vi gemensamt pladask för nästa glas. Vinet är karafferat en timma i förväg och temperaturen säkrad med kylväska. Under karafferingen bjöds en tydlig bondgårdston (mourvèdre) som är helt borta när det är dags att prova. Doften ger fina mörka bär, tobak, sötlakrits och vår kära carignandruva i form av salmiak och knallpulver. Smaken har mycket välavvägd balans och harmoni, silkeslen textur och perfekt syra. Ingen fatkaraktär tynger smakens läskande lätthet och drickvänliga finess. Frukten fräser fint i munnen och upphör endast motvilligt, med salmiak i avslutningen. Vår värd prickar snyggt in vinets identitet, önskar sig omedelbart en hel låda och ja - vi kan bara hålla med! 50% syrah, 25% mourvèdre, 15% grenache, 10% carignan. Biodynamisk odling. Vinet är köpt hos Erik Sörensen Vin. Domaine Gauby representeras på den svenska marknaden av Saltå Kvarn. Varför inte prova vinet på F12, den som vill. Vi kollar upp den svenska tillgängligheten...


2006 Domaine Gauby Les Calcinaires Côtes du Roussillon Villages (Gérard Gauby, La Muntada, Calce, Roussillon)

De flesta provningar är ju tematiska, på horisontalen eller vertikalen. Vårt värdpar är av den uppfattningen att det är roligare när vinerna får chansen att stå för sig själva, utan de förutfattade meningar som ett tema kan ge. Ikväll är det istället motsatser som möts. Kanske framstår vinernas karaktär i extra relief på detta vis. Ja, det tycks så...
Efter ett par minnesvärda timmar har det blivit dags att rulla vidare. Elflakan gör tretti knyck på en tom cykelväg. Lagom för oss. Stort tack till två tredjedelar av Karlskronasektionens vinnande team...

Franska Vindagen 2013

Och så var den äntligen här, efter ett drygt halvårs väntan. Domaine Tissots 2010 Arbois Chardonnay La Mailloche är minst lika bra som vi någonsin vågade hoppas. Privatimporteras genom TM Kvalitetsviner, 180 kr ex moms.

Domaine Saint-Nicolas i Fiefs-Vendéens går nog under radarn på de flesta, men förtjänar mer uppmärksamhet. 2011 Les Clous har mängder av friska havssalta ostronmineraler på nosen. En god komposition av mestadels chenin blanc med stöd i chardonnay. 

102 kr ex. moms.

Prästgårdens Vinhandel hällde tre vita från Domaine Thibert i Pouilly-Fuissé. Såväl den oekade elvan som de mer ambitiösa vingårdsvinerna från 2010 landade väldigt fint i vår mun. 

Priser mellan 148 och 236 kr ex moms.

Vi kan aldrig få nog av cabernet franc. Därför är det skoj med den nya bekantskapen Wilfrid Rousse, för oss hittills oprövad. Särskilt 2009 Chinon Clos de la Roche övertygar tack vare sin druvmogna frukt och sin kännbara kalkstensmineralitet. Återhållsamt fatat med en fjärdedel ny ek. Johan Lidby säljer för 189 kr via BS.

Årgång 2010 är som bekant helt underbar i Bourgogne, med sina rena klara fruktsyror, och Domaine Daniel Rion levererar två väldigt vackra, rödfruktiga, tillgängliga exempel från Nuits-Saint-Georges. Priserna är 288 och 390 kr ex moms. Privatimporteras från Clos Probus.

Solida skönheter från 2010 och Domaine Jean Grivot. Privatkunden betalar 475 respektive 975 kr. Byvinet från Vosne-Romanée befinner sig knappast ljusår efter den dubbelt så dyra premier crun, åtminstone inte idag. Winelist tar in dem.

Även självaste Jesusbarnet gör bra ifrån sig såhär 2010 år efter sin födelse. Det kan också påstås om domänvinet från Volnay, med gamla stockar ägda av samma producent, négocianten Bouchard Père & Fils. Visst är det rätt generöst med ek, men den är väldigt snyggt inarbetad. Bibendum säljer för 439 och 559 kr ex moms.

En fruktgenerös nollnia med sammetslik munkänsla hittar man hos Domaine Jacques Prieur. 2009 Beaune 1er cru Champs-Pimont kostar 360 kr för privatkunden och tas hem av Philipson & Söderberg. Det finns gott om pleasure-factor här och nu.

Ännu en ny rolig bekantskap mötte vi hos Johan Lidby. Domaine Levet gör Côte-Rôtie som den var menad att dofta och smaka - så pass tydligt att man lätt känner igen sig i en blindprovning. Båda vinerna är från den strålande årgången 2010 och smakar prima nu, men säkert ännu bättre om tio år. 299 och 379 kr ex moms.

Läsaren börjar nog känna igen mönstret nu. Det är 2010 som gäller, hela vägen ut. M. Chapoutier missar förstås inte chansen att göra solida viner en sån här årgång. Mest tillgänglig är Cornas Les Arènes (239 ex moms). La Mordorée behöver lagras för att jobba in faten och utveckla allt vad som finns (719 ex moms). La Bernadine bör passa dem som tycker att châteauneuf ibland blir för sötfruktigt. (239 ex moms).