Mer blanc de blancs blir det knappast med 100% pinot noir.
Fin autolys och sicket kimmeridge-klipp i syran. Ostron hitåt!
En kvinna, en vingård, en druva, en årgång. Här tarvas inget tillsatt socker. Fatjäst och givetvis bio.
Floder av vällustigt bittersöt körsbärsfrukt över naken kalk. Charmar brallorna av vem som helst, inte minst efter ett dygn i öppen flaska.
Renast tänkbara uttryck för nebbiolo från Barolo och årgång 2010.
Slankt, glimrande, magiskt.
Tveklös Serralunga i halvmodern stil, som ett mer muskulöst syskon till Cuccos nollåtta-Cerrati. Barolo-godis med adekvata tanniner.
Slankt, rent, distinkt. Om man odlar sangiovese i Chambolle-Musigny blir nog resultatet ungefär så här. Ännu en klassisk Montevertine.
Frodig örtflora och ett alldeles omejkat uttryck i denna 12,4% svala västkustpinot. Smeker smaklökarna medhårs.
Pax Mahle gör tydligen inte särskilt mycket vin. Men gott.
Diego Molinaris rosso klår lätt de flesta brunelli. Det här måste vara själva definitionen av sangiovese i Montalcino. Underbart.
Nosen smäckfull av syrenblom och knallpulverpistoler. Friskt, koncentrerat och precis lika busigt barralskt som förra gången.
Lite längre noter finns att läsa här.
11 kommentarer:
Bara läckerbitar, vad det verkar och som det plägar när man plockar så här stabila producenter. Och det frankofila inslaget så föredömligt nedtonat, trots gästfamiljens efternamn!
/Patrik
Frankofilen, ha! Californication, I say, Californication!
@IV: Frågan är hur mycket du ska säga. Det är merl eller mindre rent på din egen blogg, men sedan sitter du säkert där JÄTTEOFTA med Billigt-Ingvar och dricker georgiskt/slovenskt i lönn. Fram med dina avsteg i ljuset!
I övrigt då, fokus verkar ha legat på lätthet och yster dans, inget som känns tunggumpat där inte ...
Mest sugen på: Occhipintis Frappato som jag av någon anledning ej har samt Rinaldis Langhe som jag inte heller har. Inte för att jag skulle neka mig hes till åt den där kaliforniska pinoten heller ...
GAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Slår mig för övrigt att jag är en idiot. Det jag längtar allra mest efter är förstås Montevertine 2010 - och den har jag.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Patrik - vilken omtanke att förse oss med Rinaldi och Cerbaiona. Flytande lycka.
Den här kvällen handlade om att umgås, äta och dricka gott snarare än att gissa obskyra viner blint. Icke desto mindre var Franko/Yankofilen rätt på det med alla italienarna. Och vi med Serralunga och californiern. De bästa vinerna berättar rakt upp och ned om vad och vem de är.
Henrik - vi får lov att åtgärda luckorna framöver. Poppa en Montevertine så länge!
Montevertine ligger på slaktbänken, ska bara få bli av med transportchocken ...
Om man ska vara något mer seriös än i mina tidigare två inlägg så är ju justdet ystra och dansanta något som just nu tilltalar mig. Tyngd och intensitet är trots allt två olika saker ...
Viner som känns gjorda lite mer med lätt hand, med en mildare extraktion och utan fat-barlast ligger mig närmast om hjärtat just nu.
Får väl se när vintern kommer om tingens tillstånd förändras.
Med det sagt, Piaggias Riserva 2006 häromdagen var jättegod. Intensiv, jättesnygg frukt, suveräna syror, relativt lätt på foten och en väldigt snygg fathantering som accent snarare än prägel. Ändå, när jag satt där med sista glaset kunde jag inte låta bli att fråga mig hur fruktansvärd god den kunnat vara som 100% sangiovese och bottilagrad i stället ...
Till sist, Cerbaiona tackar jag förstås inte heller nej till. Hans Brunello 06 hamnade ju i tufft sällskap med Soldera och Pggio di Sotto bland annat, men var ju ändå sublim.
Ja, i augusti vill man knappast ha några tungfotade grejor. Vi matchade med sval föda. Vitello tonnato, passande nu när ferragosto närmar sig.
Skönt höra att nollsexan av Piaggias riserva funkar. Vi har ett par flaskor kvar.
https://www.cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=1260496
Låter som att det är bra drickläge nu?
Drickläge på Piaggia nu, ja, möjligen lite beroende på preferens på mognad. Knappast på väg neråt än på ett par år, men den här flaskan var fin som den var.
Efflourescense från Marie Courtin har jag försökt få tag på men Vinik svarar inte på varken mail eller privatimportförfrågan. Har ni nån alternativ källa eller måste man känna Niklas personligen för att få köpa vinerna han tar in?
Eftersom Vinik är en "one man operation" prioriterar han antagligen den befintliga tiden till sina restaurangkunder eftersom det är de som står för det huvudsakliga levebrödet.
För att citera hemsidan:
"Våra viner finns på bra restauranger i Stockholm och i Ekovinlådorna för leverans till alla systembolag i hela Sverige."
"Hela sortimentet är tillgängligt för privatkunder med leverans till Söderhallarnas Vinbutik efter förfrågan till: vin@vinik.se"
Problemet i det här fallet kan vara att västkusten ligger rätt så långt från Söderhallarna.
Hur som helst är det dumt att sumpa goodwill hos tänkbara privatkunder, tycker vi.
Jovisst, men jag hade ordnat med en kompis som såsom hufvudstadsbo kunde hämta på Söderhallarna och angett den butiken i privatimportförfrågan. Kanske ska pröva att ringa om det blir någon nästa gång.
Telefon är en toppengrej för att få tag på upptagna typer ;)
Skicka en kommentar