Gammelrioja: Viña Pomal

Häromdagen var det en vän som undrade om vi hade några "guilty pleasures" när det kommer till vin (som att i smyg sörpla monster-shirazer rätt ur flaskan till dillchipsen). Knepig fråga. Man ska väl egentligen inte skämmas alls, men kanske kan vi locka fram ett par små rodnande skamkänslor vid tanken på de supertuscans i källaren som idag är ekskadade och onödiga. Guilty absolut, men knappast pleasures.

Något vi nästan aldrig skriver om, och alltför sällan dricker, är gammel-rioja. Stilen har häcklats under rätt många år nu med nedgörande beskrivningar som "mumifierad" och "balsamerad".
Hohoho liksom, kräftspad och vanilj! Innan dess var det en av svenskarnas mest populära vinstilar, så fallet blev rätt hårt. Men varje gång vi träffar på en god fullmogen rioja infinner sig samma slags rörelse och glädje som med andra vackert åldrade klassiska viner.

I början av november ska vi bränna av en provning med röd rioja från 1970, en av de bästa årgångarna i modern tid. Viña Tondonia Gran Reserva från ärketraditionella López de Heredia ligger bra till för att bli kvällens oförglömliga upplevelse, och kostade tre gånger mer än något av de andra sex. Ett vin som inte var särskilt dyrt att köpa in men har gott rykte bland rioja-vänner är Bodegas Bilbainas Viña Pomal. Igår hade vi tillfälle att testa tre halvgamla årgångar.

1994 Viña Pomal Reserva är kristallklart efter åratal på fat, flertalet omdragningar, och lång tid på flaska. I glaset får vi en ljust brunröd nyans med tegelkant. Nosen är vackert rödbärig åt rönnbärshållet, med en mångfald eteriska doftintryck som torkade örter, ceder, ljus tobak, läder, pata negra, buljongextrakt och rostigt järn. I munnen silkeslent, slankt och syrligt med nedsmälta tanniner som bara lämnar ett fint kakaopulver kvar. Syran drar åt rabarberhållet (oxalsyra) och i eftersmaken minglar mint och vanilj. Lättfotat vin trots stor årgång, balansen påminner om en sirligt åldrad bourgogne. Dricks fint nu efter varsam luftning.

1991 Viña Pomal Reserva är aningen mörkare i färgen och beter sig faktiskt mer ungdomligt i både doft och smak. Här finns medicinala örter, torkade snittblommor och rostigt järn över en hyfsat tät och frisk klassisk frukt med toner av cassis, tranbär och rönnbär. Smaken är silkeslen och harmonisk med fortfarande rätt spänstig frukt och levande tanninstruktur. Bästa vinet i trion. Riktigt läckert att dricka nu och många år till.

1981 Viña Pomal Gran Reserva har fått ännu varmare färgnyanser, lånade av solnedgången. Doften är om möjligt ännu mer komplex och adderar toner av inlagd frukt, geléer och marmelader gjorda på apelsiner, vinbär, tranbär och rönnbär. Ceder, örter, tobak, lite brett. En aning av fin vinäger finns där också, samt klassiska dillfrön och senapsfrön. Därtill basarkryddor och sällsamt pinot-lika toner.
I munnen ett torrt, slankt, syrligt/surt vin, fortfarande med visst grepp i tanninerna. Texturen är silkigt len och lite viskös. God längd på fruktaromer och syror, med visst stöd av det lilla vinägersticket.
Den här gamlingen är relativt pigg, från ett hyfsat men inte stort år.

300 flaskor 1994 Reserva släpps tillfälligt på SB 2/10, 159 spänn.
Ett hejdundrande klipp för den som uppskattar moget.

Philipson & Söderberg arrangerade och bjöd in.