Domaine Leon Barral 2010: Jadis & Valinière

Nollniorna var det första bakslaget i vår relation med vinerna från Didier Barral. Det började så smått med hans vita nollnia som närmast liknade en orange äppelmust. Inte för att vi har något principiellt emot varken muster eller skalkontakt med vitvinsdruvor - tvärtom - men den här årgången av hans skalmacererade och fatjästa terret blanc/viognier var helt klart inte för oss.

Det fortsatte med de röda nollniorna. Plötsligt kändes vinerna alltför tunga och extraherade, alltför söta och alkoholstinna. Den säregna Barral-aromatiken - den som vi emellanåt brukar likna vid Neil Young & Crazy Horse översatt till doftupplevelse - spelade inte alls lika tydligt. Var det årgången som spökade, eller ändrade smakpreferenser, eller höll vi just på att bevittna en stilistisk glidning åt fel håll? Skulle vi gå miste om ännu en bloggdarling?

Men. Så kan det vara med hantverkare som låter vinet göra sig självt. Årgångarna får fullt förtroende att uttrycka sig, och 2009 var onekligen ett varmt år, ännu varmare än 2007 (nollnio kanske kunde ha skördats tidigare?) Men som vi vet är 2010 en helt annan femma, och efter att ha druckit och smakat ett gäng strålande tior från södra Frankrike kände vi på oss att Barral knappast skulle missa ett sådant tillfälle att låta sina viner glänsa. Så, korkarna ur och en vända i karaff!

2010 Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Jadis

Jadis är alltså till hälften carignan vieilles vignes, och resten 40% syrah från söderlägen samt 10% grenache, med två års uppfostran i huvudsakligen äldre barriques.

Näsan är ju oerhört barralsk! Det vill säga oerhört utåtriktad, och så precis på pricken definierad att vi inte kan låta bli att fånle - rena igenkänningskomiken. Här var det mättat med järn och kött, syrener och röda äpplen, mörka körsbär och tobak, salmiak och knallpulver, ingefära och rosmarin. Och så den lilla djuriska funken som vi saknade förra gången, den är nu helt återställd.

Smaken sedan. En gnistrande frisk syra exakt som man förväntar sig från Barral. En tät matta av fullmogna skaltanniner. Läskande mineraler och mängder av smak. Fast inte tungt, inte ekigt, inte eldigt. Syran maskerar alkoholen perfekt och förlänger efterklangen som goda syror plägar göra. Här finns all den fräschör som behövs, och årgångens speciella balans som vi numera känner den - hög fruktkoncentration kombinerat med hög syra - sitter som en smäck.

2010 Domaine Leon Barral Faugères Cuvée Valinière

Valinière mixar fyra femtedelar mourvèdre från tjugoåriga stockar med resten syrah från svalare norrsluttningar och mognar under två år i mestadels äldre barriques.

Här kommer en lite blygare historia. En mer återhållsam, men samtidigt djupt renfruktig doft som långsamt utvecklar sig i kuporna. De finstämda tonerna spelar över violer och blå plommon, blåbär och svarta vinbär, med assistans av rått kött, blandad lakrits, lavendel, kakdeg och kardemumma.

Även i munnen är det mourvèdrens avrundat djupblå toner som dominerar. Det här smakar mer lakrits än Jadis, och den friska syran upplevs som mer infattad, medan däremot tanninerna känns något tajtare och fortfarande lite knutna, även om de har samma sagolikt tätvävda struktur som Jadis och munkänslan är len. Faten assisterar med noter av ceder, blyerts och kryddor. Det finns ibland något cabernet-liknande hos mourvèdre, så även här. Vi pratar elegans, balans, och harmoni.

Sammanfattningsvis: vilken bländande uppvisning! Det här var nog den bästa och roligaste Jadis sedan nollfemman, och kanske bättre ändå. Elegansen är vad som gör Valinière till det mer distingerade storasyskon det är. Medan den busigare Jadis ger väldigt mycket ifrån sig just nu så ber Valinière om att lagras för att visa upp allt vad som finns. Båda har nog minst femton år framför sig i en bra källare. Det känns skönt att veta var vi har vår Didier igen.


TM Kvalitetsviner via SB 1 augusti, 229 kr och 349 kr, varuprover.

De essentiella Barral-posterna finns här och här (länklista i slutet).