2010 Domaine Tortochot Gevrey-Chambertin Lavaux St-Jacques

Det vankades stekta ankbröst ikväll - med en syrlig stjärnanissky samt vår häcklade "plomkålspuré" - och därför ville vi korka upp en röd bourgogne. På en temadag häromåret fick vi tillfälle att spotta tre tior från Domaine Tortochot i sällskap med Frankofilen. De var utan tvekan det godaste vi provat från den egendomen, och vi lämnade Operaterrassen med en minnesnotering om att ses igen vid tillfälle.

2010 Gevrey-Chambertin 1er cru Lavaux St-Jacques är en transparent uppenbarelse med fin lyster och mörkt blåröda nyanser. Nosen är ganska underbar, ung och renfruktig. Vi möts av sötmogna skogsbärstoner - lätt parfymerade, tänk björnbär och lingon med ett par jordgubbar inslängda - samt finstämt hanterade fatbidrag som sandelträ, rök, mandel och bakkryddor. En sval känsla från växtplatsen och årgången, liknande våt sten och fuktig mossa, kompletterar doftbilden.

I munnen en frisk och slank entré, men framåt mitten tätar smaken till sig på ett skönt sätt. Aromerna domineras av ungdomlig frukt, medan tanninerna är lätta och finmaskigt behagfulla. Fatkryddorna och trävirket från uppfostran (hälften nytt, mediumrostat) nöjer sig med en diskret assisterande roll, utan ekbeska. Det är hyfsad längd på avslutningen, med fin balans och läskande mineralisk efterklang.

Visst är detta elegant och lustfyllt. Särskilt om man vill ha sin röda bourgogne åt det bärigare hållet, på bekostnad av lite djup och kraft. Just nu smakar det allra bäst solo, maten hade helt klart tjänat på komplexiteten hos ett mognare vin. Men det verkar finnas utsikter för en längre framtid, årgången är som bekant lysande och priset rimligt åtminstone när vi pratar premier cru från en av planetens mest namnkunniga vinbyar.

Clos Probus via SB, 469 kr i majsläppet. Gott om flaskor kvar.