tisdag, december 11, 2012

Bandol: La Bastide Blanche 1979-2004



I söndags kväll hade vi en liten blindprovning slash gubbamiddag hemmavid. Den aktualiserade en annan provning av ungefär samma uppställning viner, som vi höll för Munskänkarna i februari. Obloggat och vederbörligen inlangat i frysen för senare bruk, fick föredraget tina upp igen och koka ihop tillsammans med de nya erfarenheterna. Och sannerligen säger vi eder: Bandol är ett vin som kan överraska ordentligt med tiden.


Den allra första gången vi puttrade iväg med bil till Côte d’Azur var Bandol en av de platser vi helst ville besöka. Vi hade vid det här laget (mitten av 90-talet) begripit att det var något särskilt med bandolviner. Det kändes svårt lockande med havsnära vingårdar, luften full av örtkryddor, historia sedan antiken, benhårda traditioner och erkända lagringsegenskaper - de bästa i hela södra Frankrike enligt erfaret folk som Hugh Johnson och Kermit Lynch. En av de egendomar vi fattade tycke för på plats var La Bastide Blanche.


Nere vid den franska medelhavskusten har man odlat vin i minst 2600 år. Redan på 1600-talet var det mörka vinet från Bandol berömt ute i världen för sin kvalitet och hållbarhet. Tack vare sin fina djuphamn fick staden en betydande export under 1700- och 1800-talen. Efter vinlusens härjningar omplanterade man med lättodlade druvsorter av enklare kvalitet, något som kom att hota bandolvinets identitet. Det var Lucien Peyraud på numera legendariska Domaine Tempier som förespråkade återplantering av mourvèdre, och drev på för att skapa en egen AOC. Den blev verklighet 11 november 1941.


Appellationen Bandol omfattar åtta kommuner: Bandol, Le Beausset, La Cadière d’Azur, Le Castellet, Evenos, Ollioules, Sanary och Saint-Cyr-sur-Mer. Här finns ungefär 1500 hektar vinmark - jämförelsevis ungefär en tiondel av Napa Valley. Nuförtiden är det ett drygt 50-tal egendomar som buteljerar under eget namn, och dessutom finns hela fem kooperativ. En typisk årsproduktion ligger på fem miljoner flaskor. Nästan lika mycket som under mitten av 1800-talet - fast numera är två tredjedelar rosé.



Geografin liknar en sydvänd amfiteater, omgiven av berg. I norr och nordväst skyddar Massif de Sainte-Beaume, i öster Mont Caume och i sydöst berget Gros-Cerveau. I väst och sydväst är det i stort sett öppna spjäll ut mot havet och Marseille, men det finns många skyddade mesoklimat, och havet har en tempererande och fuktgivande effekt. Bandol får cirka 3000 soltimmar om året - precis dubbelt upp mot vinrankans minimibehov. Vintrarna är oftast milda, vårarna tidiga och somrarna varma och torra. Årsnederbörden är 600 mm - nästan allt faller under höst, vinter och vår. Nordanvinden le mistral förhindrar angrepp av röta och svamp och bidrar med svalka, men kan också bryta av vinstockar som inte är ordentligt säkrade. De flesta vingårdar i Bandol ligger i söderlägen som är hyggligt skyddade mot mistralen.



Jorden är mager och kalkstenig, i bästa fall på samma gång dränerande och vattenhållande. Berggrunden består av marin kalksten från Trias- Jura- och Krita-perioderna som bitvis skjutits upp i höjden med toppar runt 300 meter. Samtidigt är ytskiktet väldigt varierande med musselkalk, kisel, blå märgel, rödbrun lera, sandsten, flintsten, gips och glimmerskiffer. Marken är bördigare i den lägre nordvästra delen, som ger förhållandevis lättare och mjukare viner, och kargare i den högt belägna centrala/östra delen. Rödbrun järnrik lera ger de allra tuffaste tanninerna.


Enbart lägen i sluttningar får användas i AOC Bandol. Odlingarna ligger gärna i murunderstödda terrasser som kallas ”restanques”. Terrasserna absorberar vatten och minskar erosionen. Vingårdarna omges överallt av garrigue och pinjeträd. Rankorna beskärs enligt urgamla traditioner som gobelet - fristående buske. Planttätheten måste vara minst 5 000 rankor per hektar, avståndet mellan raderna högst 2,5 meter och stockarnas ålder minst åtta år (fyra år duger för rosé). Beskärning och grönskörd har sedan gammalt använts för att kontrollera uttaget och uppnå full druvmognad - flera decennier innan sådant började praktiseras på annat håll.


Röd bandol innehåller minst två druvsorter, i proportioner som är unika i Frankrike. Som enda AOC domineras vinet till 50-95 % av den krävande mourvèdre. Resten får bestå av grenache och/eller cinsault, och/eller högst 15 % sammanlagt, eller 10 % var för sig, av syrah och carignan. Det högsta tillåtna uttaget är 40 hl/ha, men vanligen tar man ut cirka 30 hl/ha. En ranka ger en flaska, brukar man säga. Allt handskördas, maskiner är inte tillåtna. Mourvèdre mognar ovanligt sent, så skörden pågår framåt mitten av oktober. Appellationsreglerna kräver minst 12 procent potentiell alkohol - inga som helst problem att uppnå idag, men det har aldrig varit tillåtet att chaptalisera eller koncentrera musten.

Oftast avstjälkar man helt, pga mourvèdres tuffa tanniner (supertraditionella Château Pradeaux är ett av undantagen). Macerationstiderna är långa, oftast runt tre veckor, men ibland upp till fem - i betongtankar, ekståndare eller rostfritt stål. Det färdigjästa vinet får ha högst tre gram restsocker (fyra om alkoholen är över 14 %). Vinet uppfostras under minst arton månader i ekfat, vanligen stora foudres - ekliggare på 10-50 hektoliter. Mindre och nyare ekfat förekommer i liten utsträckning, och har debatterats flitigt bland odlarna, medan ekchips, stavar och liknande är helt förbjudet. Mourvèdre har tendenser till reduktion och behöver syresättning för att inte utveckla alltför animaliska drag. Det röda vinet får börja säljas första maj andra året efter skörd.


En typisk röd bandol kan beskrivas som så: mörkt vinröd purpurfärg som drar mot svart. Djup och tät doft med kryddig mörk frukt från mourvèdre. Primära fruktaromer av björnbär, mörka körsbär och svarta vinbär. Florala topptoner likt viol och iris. Karakteristiska drag av köttsafter, örtkryddor och pinje samt noter av läder, tobak, peppar, lakrits, anis och kanel. Relativt fyllig smak med en spänstig, örtig och klart motsträvig tanninstruktur hos det unga vinet. Märkbar kalkstensmineralitet och väl tillräckliga syranivåer för ett såpass sydligt ursprung.

Idag pendlar alkoholhalterna vanligen mellan 14 och 15%. Fram till millennieskiftet var det snarare 13 till 13,5 (klimatförändringen har gett en markant ökning av sockermognaden under den senaste tioårsperioden). Drickfönstret då? Ja, visst kan väl man pröva att dricka ungt på frukten, men beslutar man sig för att lägga undan så är det säkrast att vänta minst 5-8 år innan korken dras, beroende på hur mycket motstånd och utveckling man önskar. Många viner behöver 10-15 år på sig att öppna upp och hitta fram, och bra årgångar kan hålla i flera decennier.

De bästa producenterna i Bandol heter Tempier, Pibarnon, Pradeaux, Lafran-Veyrolles, Jean-Pierre Gaussen, Vannières, La Bastide Blanche, La Tour du Bon, Gros’Noré, Terrebrune, Sainte-Anne, Romassan/Domaines Ott, och Domaines Bunan/La Rouvière. De allra flesta odlar ekologiskt, med eller utan certifiering.



Baptistin Bronzo förvärvade den gamla gården La Bastide Blanche 1972. Med på köpet följde tio hektar vinmark i Castellet. Efter hand har egendomen utökats till 28 hektar, och idag är det sonen Michel Bronzo som driver stället. Odlingsmetoderna är ekocertifierade med biodynamisk praktik, och uttaget ligger på under 30 hl/ha för det röda vinet. Den aktuella druvsammansättningen är 80% mourvèdre, 15% grenache, 3% cinsault och 2% carignan. Ansvarig vinmakare är Stéphane Bourret, en driven kille som tidigare jobbat i Bordeaux och på Château Montus.

Alla druvor avstjälkas innan musten jäser vid ungefär 25 grader med vingårdens naturegna jäststammar - ingen tillsatt jäst används. Urlakningen av skalmassan varar vanligen i tre veckor, med två överspolningar varje dag. Alla omdragningar sker med hjälp av gravitationen. Uppfostran tar 18-24 månader i foudres om 3200 till 8000 liter. Merparten av faten är över tio år gamla, men några är nya. En mindre andel vin mognar i 600 liters demi-muids. Vinet varken klaras eller filtreras, och buteljeras med en lägre dos svavel (20 mg fritt/60 totalt). Årsproduktionen är 75 000 flaskor rött, varav hälften (!) numera går till Sverige. Dessutom görs 65 000 flaskor rosé och 15 000 vitt.

Michel Bronzo

Provningen (alla viner dekanterade och luftade två timmar i karaff) :

1979 La Bastide Blanche

Transparent utseende med varmt brunröd färg. Ren och fin doft med massor av glädje. Örter, pinje, lakritsrot, tjära, läder, kompott av jordgubbar och plommon, orange citrus, lavendel, köttsaft, kola och knäck. Ren och frisk smak, relativt lätt i kroppen, med markerad (ålders-)syra och nedsmälta tanniner. Lång syrlig och kalkstensmineralisk eftersmak. Elegant och närmast sirligt vin med en vacker kombination av mognad och vitalitet. (91)

Gissningarna går till Côte-Rôtie, blint är alla runt bordet på 1990-talet. Vi kan räkna tappade hakor när året avslöjas.




1982 La Bastide Blanche Bandol Rouge

Tyvärr är den aktuella flaskan både oxiderad och oren - korkskadad - men 82:an har redan bevisat vad den kan vid två tidigare tillfällen. På provningen med Munskänkarna i februari blev den publikfavorit och Vinosapien fick en lyckad blindflaska ett par månader senare. Rödfruktig (mogna jordgubbar) och elegant med harmonisk utveckling (ljusa köttsafter, örter, pinje) och strålande syra. (92 då)

Stéphane Bourrets notering:

1982: 2h d'aération, bouteille ouverte et vider à l'épaulement. Robe claire, limpide. Disque orangé sur les bords du verre Nez: discret au départ puis se développe sur des notes de cerise à l'eau de vie, de muscade et des notes presque mentholées. Nez très fin, très frais sans aucune trace de réduction. Bouche : l'attaque est légère, évolue sur une belle acidité et des tanins très fins bien mûrs. Très bel équilibre. La finale est marquée par des notes d'épices (poivre blanc), de fruits à l'eau de vie. Une bouche étonnante de jeunesse révélant des notes de fruits, avec des tanins bien fondus et encore présents. J'avoue ne pas avoir déguster depuis très longtemps ce millésime, et ce vin m'a enchanté. Je ne connais pas l'encépagement. A priori, il y a avait à l'époque une grosse part de grenache (50%) le reste en mourvèdre.



1990 La Bastide Blanche Bandol Rouge Cuvée Fontanieu

Mörk färg. Utvecklad doft med oxidativa inslag av brun farin, soja och ostbutik. Varm plommonfrukt, pinjekåda, chokladpralin, nötter. Oväntade florala topptoner lättar upp i det bruna murret. Härlig rondör i munnen, stora druvmogna tanniner, lakrits och bränt socker, örter och pinje. Harmoniskt och välbalanserat, lite bränd varmårskaraktär, behaglig värme, aningen torra tanniner kanske, men smaken är betydligt bättre än doften. Stor, rund och god. (90)

Här går gissningarna till södra rhône och châteauneuf. Vi för in samtalet på mourvèdre för att ge en ledtråd om ursprunget. Det är ingen som hugger, men det varma året ringas snyggt in och vi landar i 1990.

1990 Cuvée Fontanieu: Ce n'est pas la même cuvée. Il s'agit d'une cuvée produite sur des sols d'argiles rouges. La robe présente une évolution importante avec des reflets oranges. Le nez est marqué par des notes animales à l'ouverture. A l'aération des notes de muscade et de clous de girofles. L'attaque est fraîche presque mentholée. La bouche présente un bel équilibre acidité/tanins. La finale très longue est marquée par des notes de muscade, de poivre blanc... Vin qui est à son apogée mais pouvant encore se garder 5-8 ans sans problème. 13%.



1993 La Bastide Blanche Bandol Rouge

Mörk, djup färg. Återhållsam och renfruktig doft. Vinbär, plommon, jordgubbar, nypon, lakritsrot, mynta, salvia, nötter och köttsaft. Rejäl smak med bra frukt (plommon, sötlakrits) och tanniner, stadig struktur, sälta och järn, pepprigt slut med grapefruktbeska och mörk bitter choklad. Mer smak än doft. Välbyggt och robust. (91)

Vad gäller ålder ligger alla ungefär rätt, 1991 är på förslag. Gissningarna går återigen till norra rhône, syrah, côte-rôtie och hermitage. Redaktörn vill dock ha ursprunget till châteauneuf. 

1993: Robe marquée par des reflets oranges, et troublé. Le 1er nez est marqué par des notes de cacao, de café et des notes d'herbes fraîches coupées. L'attaque est imposante. Le vin évolue sur de très beaux tanins bien équilibré par le glycérol. Le finale est dominée par des notes de rose, muscade et réglisse. Vin opulent, sudiste, plein de fougue malgré son age. 60% mourvedre, 25% grenache, le reste syrah et cinsault. 13%.




1995 La Bastide Blanche Bandol Rouge

Mörk färg, lagom utvecklad. Öppen doft med helt förtjusande drag. Läder, kryddlåda, köttsafter, tobak, plommon, hela örtbuketten, lavendel, ett litet brettplåster definitivt men alls inte så det stör, bara goda associationer till andra klassiska producenter med brett i källaren (Pegau och Gruaud-Larose exempelvis) Smaken är elegant, frisk och transparent med en ljuvlig harmoni i tanninerna och härlig komplexitet i aromatiken. Finishen är snyggt örtig med antydan till grapefrukt och gott om mineral. Fint som snus. På topp nu och förmodligen åtskilliga år till. (93)

Alla runt bordet är överens om att det här är provningens bästa vin. Gissningarna går till 1996, nästan rätt alltså. Bordeauxlikt, men inte bordeaux-tanniner, utan mer peppriga, konstateras det. Norra rhône igen alltså.

1995: Robe profonde, un peu troublé, avec des reflets orangés. Le 1er nez est dominé par des notes de cèdre et de fruits séchés. A l'aération le nez développe des notes de figues sèches, de sous bois, de poivrevert. L'attaque est légère, mais le vin se révèle en bouche. Les tanins sont fondus bien équilibrés par une jolie acidité. La finale développe des notes de figues, de rose fanées, de muscade. Un vin sur la finesse. 13%.




1998 La Bastide Blanche Bandol Rouge

Mörk färg, något utvecklad. Återhållsam näsa i samma stil som föregående. Kryddig och örtig med ett litet brettplåster och i övrigt ett nyanserat, komplext aromspel. Smaken bjuder på god frukt och än mer rejäla tanniner som tar över lite på egen hand. Härligt grepp i alla fall, med god mineralsälta och en aromrik och lång eftersmak med gott om garrigue-örter. Tanninpåslaget ropar på fett och proteiner och vinet behöver nog egentligen flera år till på rygg. (91)

Gissningarna går till år 2000 med ledning av stor frukt och dito tanniner. Man kunde ju också tänka 1998 om vi vore i Châteauneuf och 1999 om vi var i Rhône. Lammstek och potatisgratäng trollar bort alla funderingar på tanniner och vinet blir både elegant och ytterst drickbart. De flestas favorit till maten.

1998: La robe est profonde, brillante avec quelques reflets oranges. Le 1er nez est lactique, complètement inexpressif. A l'aération le nez développe des notes de fruits noirs, d'iris, de poivre noir , d'iode. La bouche se révèle très sudiste avec une matière imposante , un équilibre marquée par l'alcool et les tanins. La finale très longue est marquée par des notes zan, de fruits noirs. Vin totalement fermé actuellement tout en puissance, demandant une très grosse aération pour se révéler. 13,5%.




Inte med på provningen i söndags, men ett av de godare vinerna på provningen i februari och det yngsta som nått tillräcklig mognad (90).

2000: La robe est profonde avec quelques reflets oranges. Le 1er nez sur des notes de figues, d'olives noires. A l'aération le nez développe des notes de paprika, de mûres, des notes florales (iris) et de venaison. L'attaque est tannique. Le vin évolue sur des tanins imposants, fins et qui commencent à peine à se fondre. L'ensemble est bien soutenue par une très belle acidité. La finale très longue est marquée par desnotes de poivre noirs, de mures, de figues. Un vin plus sur la finesse que sur la puissance, au potentiel immense avec une garde possible de 15-20 ans. 13,5%.





 2004 La Bastide Blanche Bandol Rouge

Snabbt inslängd som ersättare till den orena 82:an. Vinet ser löjligt ungt och blårött ut. Doften är klart fruktig men inte direkt primärfruktig, med täta söta aromer, tobak, lakrits, pinje, svartpeppar och en del alkoholångor. Smaken är riktigt tät med söta bläckiga tanniner, gott om mörk choklad och större tyngd än föregående vinet. I vårt tycke lite för sent skördat och väl hårt extraherat av vinmakaren, inte jättekul idag men det kan ordna sig på sikt. (89+)

Lovande för lagring, tycker redaktörn. Egentligen är det nog mest vi som är uttalat kritiska, men vi har svårt att se det här vinet någonsin utveckla elegansen hos 95:an exempelvis. Vi har lite problem med kombon sötma och bläckighet, det känns också tydligt hur alkoholen halkat upp ett hack jämfört med resten av vinerna, trots att 2004 var ett relativt svalt år. Trögdrucket idag... så har ni lagt undan - tänk inte på att öppna inom åtta-tio år.

2004: La robe est profonde grenat. Le 1er nez: sur des notes de figues, de cassis, de romarin, d'olives noires. A l'aération le nez développe des notes de réglisse, de grillé, de fleurs bleues (iris). L'attaque est tannique. Le vin évolue sur des tanins imposants mais fins. La finale très longue est marquée par des notes de mures, de réglisse et de poivre. Vin tout en puissance dominée par le duo glycérol/ tanins, mais aussi une belle acidité confère au vin un côté gourmand. Longue garde, potentielle de 20 ans. 14,5%.




När vi handlade på plats första gången låg priset på cirka 65 francs (väldigt tacksamt för ett par studenter på vift). Efter bytet till euron har det legat ganska stadigt runt €10-€12. När vinet lanserades i Sverige med årgång 2004 började det på 119 kr och har sedan gått till dagens 139. Man får nog dra slutsatsen att det svårt eller snarare omöjligt att hitta ett vin i samma prisläge på SB med tillnärmelsevis lika bra stoppning och egenskaper för lång lagring. Allt som krävs är tid, plats och tålamod.

Tack till Michel Bronzo och Stéphane Bourret för hjälp med viner, bilder och noteringar. Och ändra aldrig på etiketten, lova det.


ps. Vi skrev om nollsjuan här. Nollsexan här. Nollfemman här. Nollfyran här. Och lyckades inte känna igen nollåttan här.

7 kommentarer:

Gôut sa...

Det här var en av de allra bästa vinartiklar jag har läst i år, alla kategorier och all media inräknat. Både saklig och personlig. Både teori och praktik. Både utförlig och lättsmält.
Jag har lärt mig mer om Bandol än jag glömt, tror jag och vill genast resa tillbaka.
Hatten av, och korken ur...

Claes sa...

Köpte 2010:an på Bolaget för ett tag sen. Att det var lite kärvt direkt ut flaska blir nog 2012 års understatement, men efter 4 timmars luftning framträdde ett vin som fullkomligt knockade mig.
Smakar 250kr + och klart värt ett köp!

Jung Kim sa...

It is always amazing to find people who share similar taste. I just bought Cuvee Estagnol 2009 and still have some 2004 left, one of my all-time favorite wine.
I just drank Hudelot-Noellat Chambolle-Musigny 2006 tonight, another superb bottle. I found your blog by looking for some information on Roagna Opera Prima XVII, which I enjoyed perhaps little less than you did. I am sorry about writing in English, but I was so thrilled to have found your blog I had to write.

J sa...

Apropå intressant läsning så är ju den länkade genomgången av 3-betygsprovet en annan favorit. Repris snart?

Lessrof sa...

Kan bara instämma i Gôuts hyllning. Suveränt bra, intressant och lärorikt!

Anonym sa...

Fantastisk läsning då jag tänkt köra vertikal på La Bastide 03-09 men det låter som jag skall vänta en 10+ år på den. Daniel

Vård o Vin sa...

Min franska är lite rostig. Vad är det för skillnad på Cuvée Fontanieu
och den vanliga cuvéen?

Lysande inlägg btw!